Oj, vilken lång söndag....

Vaknade tidigt.
Slumrade framför TV:n halva dagen.
Ett par promenader ut i solen och värmen.
TV igen...
Och dagen tar aldrig slut.

Illamåendet kommer och går.
Gör dagen längre.
Sa ifrån alla besök idag.
Orkar inte när illamående och trötthet far som vågor genom kroppen.
Vill inte släppa taget.

Nu hoppas jag att jag orkar åka hem imorgon.
Vill inte vara här längre och dessutom får jag en rumskompis igen.
Inte kul.
Behöver ensamheten när man inte mår bra.
Umgås är bara jobbigt.
Får hoppas på en lugnare typ denna gång.
Inte som förra.
Bara att vänta och se och få tiden att gå...
Mitt mål idag !

Lördagspermis !

Ville så gärna hem igår.
Denna vistelse har kännts längre än alla andra.
Tråkigt.
Men igår hämtade dottern tidigt.
Ville hem.
Njuta av hemmiljö och sol.
Orkade inte mycket.
Vattna och plocka lite bland blommorna.
Sen vila med en bok i solstolen.
Besök på Öfvre för kramar och lite prat.
Och så gick jag till barnbarnens och min favoritplats: Lillskogen.
Plockade några av årets första liljekonvaljer.
Så glad att hitta dem.
Lukten.
Kan inte få nog av den.

Sen gick luften ur mig.
Illamåendet tog över hela kroppen.
Inte andas, inte prata bara försöka bita ihop.
Resan ner var en resa i en varm bil som definitivt inte gjorde saken bättre.
Trots snabba insatser av personalen vill det inte klinga av utan illamående bara ökade.
Desperat.

Och om inte detta var nog så skulle jag på IVA för att sticka in en nål för maten...kroppen har varit utan näring i nästan två dygn.
Inte bra.
Men sn sitter nålen i armvecket och där ska den förbli ytterligare ett dygn.
Gör mig handikappad.
Retar mig.

Nu hoppas jag på en bättre dag.
Att illamåendet inte tar över hela dagen.
Och så ser jag fram emot morgondagen och hemgång.
Borta bra men hemma bäst...
Bara jag orkar.
Måste bita ihop.
Kämpa.
Se framåt.
Planera och drömma.

Bra, än så länge.

Giftet droppar nu sakta in i min kropp med 2 ml i timmen dygnet runt.
Ännu inge biverkningar.
Men kommer gör de säkert och jag ska vara beredd.

Idag har det varit en lång och varm dag.
Uppe i ottan, dusch och promenad ute.
Varmt.
Svettigt.
Men så tråkigt att ligga på salen.
Blir rastlös.

Idag tänkte jag även satsa på pärmos till lunch.
Fick rotmos och senap.
Kanske lite starkt men det gick.
Så ljuvligt gott men tordes bara ta lite.
Rädd för att den tomma magen ska lägga in en protest.
Onödigt när man mår bra för en gångs skull.

Så dagens första höjdpunkt: besök av barn, barnbarn och make.
Vi började med fika i restaurangen och jag åt ännu en gång mjukglass och kaffe.
Barnen sommarklädda.
Luktade gott.
Som sommar.

Nu har jag just fått besked av dr H (min elfte läkare här på sjukhuset) att jag får åka hem över dagen imorgon.
Dotter hämtar och maken kör tillbaka.
En dag som kommer att gå betydligt fortare än här på salen.
Just nu har jag enkelrum men som personalen säger:
- Vi har överbeläggning så du får säkert sällskap i natt.
Som om jag skulle vilja det !!!
Har gärna enkelrum och väljer och vrakar bland mina tre kanaler på TV:n.

Men imorgon, längtar hem om än bara en dag.

Som jag trodde...

...ingen visste att jag var här, eller ?
Tiden för min livsviktiga medicin och mat passerades med råge i går kväll.
Tur att jag hade tagit med mig egna piller.
Men maten ?
Den kom till slut och redan kl 05.00 i morse var påsen tom.

Försökte även att se lite TV igår, men min rumspolare hade annat i tankarna.
TV var inget för henne.
Nu fick jag höra hela hennes livs historia !!!
Somnade ifrån till slut.
Och imorse sov hon länge.

Idag kl 08.00 vägdes jag in för den första behandlingen.
Blev rädd när jag såg påsen med "gíftet", illande röd och skyddskläder på sköterskan.
Men den påsen + ett antal koksaltlösningar tömdes i min kropp på några timmar.
Cytostatika betyder "cellhämmare" och är samlingsnamnet för ca 35 olika mediciner som dödar och/eller hindrar kroppens celler att dela sig.
Hoppas och ber nu att detta fungerar på min sjukdom.
Vägdes igen.
Gått upp 4 kilo som jag nu måste gå ner innan jag fick återgå till "mitt rum".
Har även tagit vägen förbi kiosken och ätit en halv mjukglass utan problem, så gott.

Nu har jag njutit av ensamheten ett tag.
Bara min lilla cellgiftspump (ska droppa sakta till måndag) som sällskap.
Men säg den glädje som varar...
"Pratglada" tanten är åter en natt till och käften har inte tagit stryk efter sövning och op.
Får nog satsa på en CD-bok eller promenad i kvällssolen och hoppas hon somnar tidigt.

Dagarnas höjdpunkt är god-natt-samtalen med barnbarnen.
Deras röster ger mig hopp och glädje...

Rapport från sal 9:2

Efter lunch tog vi sikte på Sundsvalls sjukhus, maken och jag.
Just när vi satt oss i bilen ringer onkologen.
- Vet du att du ska på lab, frågar syster M ?
- Nej, svarar jag.
Ännu en miss.
De hade glömt att jag skulle ta ett antal prover inför imorgon.
Nu blev det bråttom och en akutremiss.
Att anmäla sig i centralreceptionen var inte att tänka på.
Så nu när jag ligger här på salen undrar jag om någon (förutom maken) vet var jag finns...

Från mitt fönster ser jag tusentals damer.
Vårruset !
Det jag i vintras anmälde mig till.
Brukar vara en trevlig kväll med tjejerna på jobbet.
Nu får jag nöja mig med fönsterplats.
Och en mer än pratglad rumskompis.

Brukar få höra att jag är duktig på att prata men här har jag nog funnit min överman.
Tacksam att damen åker hem imorgon.
Dessutom förpestar hon vårt rum med att stoppa i sig mängder av mjölkchokladkakor !
Sitter på min sängkant och mumsar glatt.

Imorgon kl 08.00 sätter min behandling igång.
Ska infinna mig på mottagningen i god tid.
Det kommer att bli tufft.
Det mest positiva i dag var att tumören är intakt och har INTE rört sig under den här "förseningen".
Det jag varit mest nervös för...
Nu är det bara att stålsätta sig för eventuella biverkningar.
Men jag tar dom...bara jag blir frisk !

En bra dag.

Tisdagen var den bästa dagen på länge.
Inget illamående.
Ingen värk.
Och gåtan till mitt illamående är löst.
Det var inte maten utan avsaknad av värktabletter.
Tänk vad kroppen kan vara komplicerad.
Den skickar ut ett grymt illamående när den inte får de medikamenter den vill och måste ha.
Så nu har jag börjat om med min "morfin-kur" för att slippa eländet.
Att trappa ner får bli ett framtida problem.

Dagen bjöd på sommarvärme.
Jag kunde sitta i en solstol med en bok hela dagen.
Ta emot barnbarnen med glädje på eftermiddagen.
Stolta barn.
Fått så bra omdömen på sina kvartssamtal.
Som jag sa till modern:
- Vilka fina och duktiga barn du har !
- Och de är mina barnbarn !

Under dagen kunde jag till och med få i mig 2 energidrycker och det vill inte säga lite.
Dietisten har valt smak med omsorg.
Men oavsett vilken smak jag tar så smakar den som outspädd saft.
Fy f-n !
Men det är bara att bita ihop.

Idag åker jag in till sjukhuset för att träffa min onkolog och få svar på fredagens röntgen.
Och torsdagmorgon kl 08.00 börjar cellgifterna sakta droppa in i min kropp och det ska pågå i fem dagar...
Känns både nervöst och bra.
Nervöst för att reagera dåligt på behandlingen, må dåligt.
Bra för att nu händer det något.

Nu när jag sitter här strilar ett fint regn över naturen.
Bra för våra nysatta pärer, alla blommor ute och hela vegetationen.
Men resten av veckan ska det bli sol och varmt.
Detta betyder explosion i det gröna.
Och jag ska ligga inne !
Får hoppas att vädret håller i sig till nästa vecka.

Måndag med två X ogilla !

Måndagen blev en lång dag med tanke på tiden jag vaknade.
Men jag var full av energi på morgonen, i vanlig ordning.
Så snart "Mr Dropp" var bortkopplad skred jag till verket.
Byte av gardiner.
Hade putsat rutorna redan så detta var en enkel match.
Vill så gärna ha ljusa luftiga gardiner sommartid.
De som släpper in ljuset.
Solen.

Sen bestämde jag mig för vila.
Satt hela förmiddagen i en solstol och lyssnade på min bok.
Och så var det dags för "ogilla-ett", tandläkaren.
Jag kan gruva mig i dagar för ett käftis-besök.
Nu fick jag inte tid till det.
Ganska bra att dom bara ringer så där:
- Kan du vara här om ett par timmar ?
Hinner knappt gruva mig då annat stök tar över.
Dusch.
Påklädning av annat än mysbxor.
Men besöket gick bra.

På eftermiddagen kom barn och barnbarn förbi.
Vårens första utefika med körsbärssaft och glass.
Underbart.
Men som på beställning kom illamåendet över mig.
Klarar inget.
Vill långt bort.

Och så dagens "ogilla-två", ny nål i venporten.
Det gör så förbannat ont.
Jag spänner mig som en stålvajer.
Stönar, skriker och är allmänt besvärlig.
Men även detta gick bra trots allt.
Men då var orken helt slut.
Så sängen redan vid nio-tiden.

Nu väntar förhoppningsvis en dag utan illamående.
Har fått annan "mat" inatt.
Ett försök att spåra gisslet.

Just nu skiner solen.
Fåglarna sjunger upp sig.
Grannens katt jagar sork på ängen.
Och jag mår bra...ännu så länge.