Som vanligt.

På Valborgsmässoafton ska det vara kallt.
Annars känner man inte igen sig.
Den senaste veckan har värmen dominerat vädret, solen har lyst och snöhögarna är snart ett minne blott.
Men så står det sista april på almanackan och vilket väder är det ?
Kallt, kyligt, blåsig, regnbyar...
Dunjackan plockas fram liksom handskar och halsdukar.
Brasan går ju inte att missa, men man måste klä sig.

Men trots det kyliga vädret så hann jag en hel del idag.
Oljade in vår ena altan.
Gick en rask promenad.
Fick äta pannkakor med maken till lunch då barnbarnen ställde in. våffelbesöket, det skjuter vi till morgondagen.
Inhandlade frosttåliga blommor att pryda balkong och altan.
Och jag ser hur gräset blir allt grönare.
Så det är vår...men bara ett par grader varmt.

Jag slog till !

Kunde inte vänta på maj månad.
Såg en annons om Tujor på ett av stadens varuhus, billiga.
Snygga att ha i krukor framför dörren.
Så efter att ha jobbat en halv dag (kändes som en hel) åkte jag hem, bytte om och besökte varuhuset.
Inhandlade två Tujor och jord.
Nu känns mitt planteringssug inte så starkt längre...jag har fått börja.

Så ringer dottern.
- Här på Öfvre har några en liten restaurang, kommer du ?
Slänger mig i bilen och åker upp.
Där hade barnbarnen öppnat "restaurang", målat fina skyltar och dukat upp.
Kaffe och kex - 10 kronor...och så två i dricks !
Billigt fika en fredageftermiddag.
Och så ingick det kramar.

Imorgon är dom inbjudna på våffellunch, cykelpromenad med glasstopp hos oss på Nedre.
Något att se fram emot !

Sköna maj välkommen...

Nu närmar sig maj månad...bara ett par dagar kvar.
Det är då jag blir så sugen.
Sugen på att inhandla blommor, plantera, planera och göra sommarfint på vår lilla tomt.
Men jag vet att man ska vänta till järnnätterna är över.
De sista frostnätterna måste passera.
Men så står jag där på varuhusets trädgårdsavdelning, ser de vackra pelargonerna !

Vill så gärna ställa några i min varukorg, men jag gör det inte.
I stället tar jag en burk olja till trätrallen.
Det tråkiga ska också göras.
Skura, tvätta, olja in.
Sen kan jag plantera.

Men en sak gjorde jag igår.
Köpte en gräsklippare.
Elektrisk.
Här ska inte kämpas en meter till med vår ärvda "handjagare".
Visst är den miljövänlig och tyst men mitt muttrande över kraften jag var tvungen att använda för att den skulle gå framåt var ett miljöproblem.
Nu väntar jag bara på gräset.
Så sköna maj, välkommen till vår jord igen !

Den som INTE söker hon finner.

Idag har jag gjort en 10 timmars arbetsdag.
Kom hem med ömmande fötter, rygg, huvud...ja i princip hela kroppen ömmade.
Jag kände inte för den sedvanliga promenaden, hade gått nog under arbetspasset i Gården.
Vågade inte sätta mig i en fåtölj, sömnen skulle anfalla mig.
Så jag tog tag i det som legat över mig länge, det som varit ett måste jag försökt gå runt varje dag: GARDEROBERNA.
Idiotiskt egentligen !!!

Rensade ut det som "krympt", slängde trasigt och "icke-tvättbara-fläckiga.
Hängde undan bylsiga polotröjor och yllebrallor.
Provade sommarkläder.
Kollade vad som kunde gå även denna sommar.
Så hittade jag ett par svarta shorts som jag inte fattar att jag en gång köpt.
Hemska, långa och försedda med tantgummiband i midjan.
Men prova måste jag.
Försöka få svar på varför de köptes en gång i tiden.
Stoppade händerna i fickan och där låg det...mitt fina pärlhalsband, det som jag köpte för ett par år sedan.
Vackra, små pärlor som jag var så glad för och sen förlorade (trodde jag) under en resa till fjärran land.

Kanske ska jag behålla "tantbrallorna" som jag tydligen haft på mig en gång och som verkar bringa tur !!!

Förstadagenefterpåskhelgen !

Ingen mjukstart precis men jag fick mycket gjort på bara en dag.
Och så utnyttjade jag för första gången "Friskvårdstimmen"
En förmån vi har, att på arbetstid göra något hälsosamt - jag gick runt vår sjö.
Det tog ca 50 minuter och kändes underbart.
Bra början på veckan.

Igår var det sista lediga dagen på den långa påskhelgen och jag hade inget inplanerat.
Om man nu inte kan kalla ryggläge i en solstol men en god bok för planering ?
Då ringer I.

- Hej mormor, får jag var hos dig för hela familjen ska till Birsta ?
- Visst, kom du !
Hon kom, lite hängig efter ett par dagar med feber men glad.
- Ville du inte följa med de andra, undrade jag ?
- Mamma sa att E och jag skulle prata ihop oss om vem som skulle vara hos dig. Och jag förlorade !
- Förlorade, sa jag förvånat.
- Eller vann jag, undrade hon osäkert ?
När jag förklarat skillnaden insåg hon att hon dragit högsta vinsten, go-ungen.

Vi tog en stillsam promenad.
Hon ställde hundra frågor.
Jag försökte svara på alla.
Hon hittade fler vårtecken än jag.
Vi köpte glass, njöt av sol, värme och varandras sällskap.
Sen kom resten av familjen på middag.
En i alla avseenden onyttig men nostalgisk meny.

"Mosbricka men en halva räksallad" och till detta cocacola...
Sen var jag bara tvungen att bjuda på rabarberpaj...det är ju vår !

Påsk och nästan-sommar på samma gång.

Detta har varit en Påskhelg man sent ska glömma.
Nästan sommar-värme svepte in över länet.
Jag har vaknat varje morgon till öronbedövande fågelsång, sol och värme.
Vi har hunnit vårstäda hela den lilla tomten.
Klippt bort alla brutna grenar.
Fått fram utemöbler och dynor.
Och solat.
Jag har mest legat i en solstol men en god bok.
Njutit och mått gott.

Men jag har även arbetat.
Kändes lite märkligt att dra iväg till jobb klockan 10 på kvällen igår, Påskafton.
Men helt okej.
Och mer än okej blev det.
Vi, biskopen och jag var lite oroliga om det över huvudtaget skulle dyka upp någon.
Och dom kom, massor.
Fyllde hela matsalen och lite till.
Man kan säga att det var relativt utätet när gästerna tackade för sig.
Succé !

Trots en mycket sen natt eller ska man kalla det tidig morgon var jag uppe tidigt.
Tog en rask promenad till "disken" som snällt väntat kvar.
Sen blev det ligga-solstol igen med en ny bok, tyckte jag var värd det.

Men nu känner jag att åldern tar ut sin rätt.
Bara fyra timmars sömn straffar sig till sist....

På kryss.

Igår skrev jag på Facebook att jag varit på kryssning, en promenad mellan alla hundskitar som tinat fram.
Imorse gällde det att kryssa mellan daggmaskar och sniglar (och hundskitarna).
Vår asfalterade gångväg ner till centrum myllrade av dessa.
Vår eller ?
För mycket vatten i jorden ?
Jag vet inte, men dom fanns där och jag lyckades parera dem alla.

Väl hemma kände jag värmen, våren.
Placerade mig i en skön fåtölj på balkongen och bara njöt.
Sen krattade jag baksidan på vår lilla tomt, gjorde lite vårfint.
Såg att rabarbern är på G. Små röda bulor som strävar mot himlen.
Flyttade efter solen och hamnade på vår framsida.
Ställde i ordning utemöbler.
Plockade fram dynor.
La mig i en solstol med en bok.
Underbart.
Nu är våren här.
Men än ligger det stora snöhögar runt om oss som sakta men säker sjunker undan.
Och än kan vi inte gå utan strumpor och skor...visan som barnbarnen och jag sjungit på i en vecka nu.

Dag tre på veckan.

Trots "flumstarten" på veckan så blev den bra.
Långa och intensiva dagar.
Fått massor ur händerna.
Snön på tomten har smält lika snabbt som min arbetstakt.
Jag ser gräsmattan om än så brun och skräpig.

Det får mig att undra...
Vart kommmer allt skräp ifrån ?
Vi krattade, städade och gjorde så fint i höstas och nu ser den än värre ut än innan det.
Märkligt.
Snön la sig snabbt i höstas och saker och ting hann knappt yra runt.
Men det hör väl till dom funderingar man får bära på, och fortsätta fundera på.

Nu väntar Påskhelgen med allt vad den bär med sig.
Så mycket ledighet kommer det inte att bli för min del.
I Domkyrkoförsamlingens annonser står att läsa:
"Påsknattsmässa kl 23.30. I år är alla välkomna till påskfest i Biskopsgården efter mässan"

Och är det fest i Gården då är jag med.
Fixar, dukar, lagar mat och kokar kaffe och te.
Så även denna natt.
Men spännande ska det bli.
Och svårt.
Hur många kommer ?
Hur beräknar jag inköpet ?
Ska i alla fall inhandla råvarorna imorgon och sen är det bara att vänta och se.

En annorlunda påsk för min del...

Dag 5.

Denna sista dag med de små varade bara någon timme för min del.
Fick fixa frukost, borsta hår och så underbara kramar...sen tog morfar över.

Själv skulle jag tillbringa dagen på Vårsta, personaldag.
Så mycket flum !!!
Kanske ska man inte kritisera arbetsgivaren som ordnat programmet så här offentligt men jag kan inte låta bli.
Här sitter vi närmare 40 personer och ska ha en dag om, ja vadå ?
Grupparbeten där vi skulle diskutera ämnen som jag inte ens visste fanns.
Problem på arbetsplatsen jag inte ens visste om eller...finns dom ?
Enligt min mening var detta en helt bortkastad dag.
En dag jag kunde ha tillbringat vid skrivbordet men något kreativt, något som gett resultat.
Men en arbetskamrat sa:
- Någon gång i framtiden kommer du nog att minnas den här dagen och ha nytta av den.
- Knappast, svarade jag.
Den personen kommer att leva farligt den dagen hon kommer med citatet "Vad var det jag sa ?"

Väl hemma skulle jag starta min mobil.
Trycker på rätta knapparna.
Slår in min PIN-kod...fel, fel, fel och jag behöver helt plötsligt en PUK-kod.
Ringer Telia som snällt talar om att det är bara att gå in på "Mina sidor" så ordnar sig allt.
Jo visst, om man kommer ihåg den koden !!!
Livet är en ändlös rad av koder.
Min hjärna klarade inte mer den här dagen.
Nu får jag vänta ett antal dagar så kommer koden till Telia på posten och sen får vi se om jag lyckas hitta den rätta till mobilen.

Dagen måste ändå avslutas och detta med en personalfest.
Nu skulle en av cheferna firas av, nytt jobb och en hade fyllt jämnt.
En lagom gemytlig fest med många fina ord till mycket fina människor.

På väg hem slank jag in på macken och köpte veckans sedvanliga korsordstidning och till min förvåning läser jag att vinnare av ett presentkort på 100 kronor är:
Lena Hasselborg, Härnösand.

Detta behövde jag idag !

Dag 4.

Idag har vi hunnit massor.
Efter frukost gick vi på "cykelpromenad" och lyckades fylla barnens cykelkorgar med mängder av vårtecken...tussilago, videkissar och pinnar som tinat fram och kan vara bra att ha någon gång.
Bygge av damm på tomten, man bara måste ta vara på allt smältvatten.
Lunch med pannkakor, grädde och sylt.
Så picknickväska med bullar, kex och saft.
Smitingen var målet.
Underbart denna årstid.
Vattnet flödar i bäcken, dammar måste byggas även här, sanden har tinat fram och bara väntar på barn som vill bygga sandslott.
Sen grillad korv och strips.
Nu känner vi alla att vi är trötta.

Även om dagarna har gått fruktansvärt fort och jag har njutit av varje minut så känns det skönt att lämna över.
Låta de som kan detta bäst (föräldrarna)ta över.
Men jag har lärt mig mycket dessa dagar.
Barn har en förmåga att kunna berätta och lära ut, små pedagoger redan.
Saker som vi vuxna inte alltid tänkt på, saker vi inte ser och de vi inte tänkt på att ta reda på.

Nu är jag nästan fullärd och imorgon är det dags för en ny arbetsvecka på min ordinarie plats.
Men det blir även min sista väckningsrunda här på Öfvre (för denna gång).
Morfar tar de sista minuterna imorgon och till nästa läggdags är de efterlängtade föräldrarna åter från metropolen Paris.

Jag kan bara tacka för att jag fått förmånen att vara t f förälder i några dagar.

Dag 3.

Som utlovat blev det ingen sovmorgon.
Men det var inte jag som var boven.
Jag var uppe tidigt, smög in i duschen, smög ut och där stod hon den lilla I och skrämde nästan slag på en gammal mormor.
Hon hade sovit färdigt.
Tack vare tidig morgon kunde vi förbereda dagen i lugn och ro.
Äta frukost, välja out-fit och så vara på Drakborgen tidigt...mycket tidigt !
Inte en bil på parkeringen, bara vi.
10 minuter till start.
Benen var fulla av spring, förväntan lyste i ögonen och tålamodet var på upphällningen (även en minut är lång när man väntar på något kul).
Så öppnades dörrarna.
Vi var först in, först ut på plan..ja, först på allt.

För en vuxen är detta ställe lite av vila.
Man köper en kopp kaffe, tar en tidning och sjunker ner i en skön soffa.
Barnen roar sig själva.
Kommer förbi och ber om poletter till elbilar, ber om något att släcka törsten med och bara kollar att man är där.
Men ljudnivån !
Obeskrivlig.
Man måste stänga av öronen.

Redan tidig eftermiddag var vi hemma, trötta och nöjda.
Middag och lek på lerig tomt och så kvällsfika och sömn.
En del dagar orkar inte ens en sju-åring hela vägen.
- Vi brukar få vara uppe länge på lördagar, sa E.
- Ja, men är ni inte trötta nu, frågade jag.
Det enda dom orkade var att nicka, det fanns inte ens krafter till att protestera.

Dag 2.

Vad gör det att termometern visar minusgrader och solen lyser med sin frånvaro när man får väcka varma och goa barn ?
Morgonen gick allt för fort och ändå hann jag med massor.
Lämna barn på skola, rask promenad, disk, tvätt och frissan.

Sen var det dags att hämta barnen från Fritids, glad att få gå hem lite tidigare.
Jag frågade om det var många som hämtades tidigt på fredagar.
- Inte så många. En del föräldrar jobbar häcken av sig på fredagarna för att kunna leka med barnen på helgen, svarade I.

Till middagen kom både morfar och bror.
Gudmor tittade förbi och en vän med hund.
Livlig trafik en fredag.
Nu har lugnet lagt sig och det är sängen nästa för de små.

Imorgon har vi planer för hela dagen och en tidigt morgon väntar.
När mormor bor i huset eliminerar vi sovmornar...men kanske tar vi en på söndag.

5-dagars.

Idag kl 15.30 gick jag på min uppgift som extraförälder fram till måndag.
Nervöst men även roligt.
Få njuta nästan alla dygnets timmar med dem jag älskar.
Hämtade de små på skolan efter att ha packat det nödvändigaste i en liten väska.
Solen sken och det var vårlikt ute.
De spelade kula, jag tvättade och förberedde middag.

Under middagen fick jag lära mig allt om Claude Monet !!!
Att han varit gift med Camille och när hon dog gift om sig med Alice.
Och det berättar en 7-åring för mig...imponerande.
Dagens skola är inte som den var på min tid.
Kan inte minnas att vi någonsin pratade om 1800-tals konstnärer.

Nu är dag ett till ända.
De små sover och jag myser av att höra deras snusande.
Imorgon är en ny dag !

1 pris !

Igår var det dags för BIK:s prisutdelning från årets skidtävlingar. Jag hade tidigare frågat om en mormor fick vara med och fick till svar:
- Det går nog bra, förra året var det en farmor där.
En kvart innan tog jag en rask promenad till BIK-stugan.
Många hade kommit till kvällens begivenhet, både stora och små och en å annan mor- och farförälder.
Så var det dags.
Årets klubbmästare skulle koras.
Jag riktigt kände pirret i lilla I:s mage när hon väntade på att höra sitt namn.
Stolt hämtade hon sitt pris !

Sen var det dags för övriga att få hämta sina priser. Lotten fick avgöra turordningen och en och en gick de fram för att på ett välfyllt prisbord välja sin vinst.
Lilla E valde noga och kom tillbaka med en packe gästhanddukar.

Men det blev även prisutdelning på kvällens tipsrunda där de små damerna plockade varsin stickad mössa från prisbordet.
Och så blev det sedvanlig fika med hembakat bröd och kaffe, läsk till barnen.
Frågan är vad som uppskattades mest under kvällen.
Fikat eller priserna ?

En sån här kväll känner man glädje, glädjen över alla goda insatser för barn och ungdomar.
Kvällar med aktiviteter som uppskattas.
Och så denna "Grande Finale" där deltagarna får höra hur duktiga de varit.
Barn behöver sånt !

Vinterns framfart.

I vintras undrade jag hur alla våra växter mådde där under det enorma snötäcket, över 1,8 meter.
Nu vet jag lite mer.
I takt med att snön smälter bort ser jag till min fasa att mycket har farit illa.
Äppelträdet, det vi planterade första sommaren i vårt nya hus är nu ganska decimerat. Fyra grenar hänger efter att släppt från stammen. Hur ska det orka bära äpplen i år ?
Häcken runt baksidan ligger ännu så länge under tung snö och orkar den resa sig ?
Syrenbusken som maken vårdat och fått nytt liv i ser inte heller ut att ha mått så bra under snömassorna. Den ser ganska tilltufsad ut, det lilla som sticker upp.

Igår försökte jag hjälpa solen att tina snön.
Skottade ut massor till platser som redan är snöfria.
Låta solen få bättre tag.
Sen satte jag mig i en stol och somnade i den värmande vårsolen.
Drömde att det var sommar.
Varmt, skönt och avkopplande.

Idag är det grått igen men jag hör hur det porlar av rinnande smältvatten.
Det finns hopp om en snöfri tid...

"Tänk på vilodagen, så att du helgar den"

Men så tänkte inte jag idag, trots att det var söndag.
Jag vaknade tidigt med ångan på topp.
In med kaffe, en skål yoggi, ett ägg och så den sedvanliga ciggen.
Och så kläder på för långpromenad.
Solen sken, radion sände "Tängby och Mannheimer" och jag gick fortare än fort.
Vattnade blommorna i Gården.
Ännu fortare hem.
Men under den raska promenaden hann jag se vårens nackdelar, skräpet.
Överallt tinar skiten fram, diken och dikesrenar är fyllda av det folk kastat under vintern. Det som göms i snö...
Sorgligt men sant.
Väl hemma la jag en kilosklump med tjocka revspensspjäll i en gryta, lagrade vinterkläder jag inte längre kommer att använda, städade klädkammaren, bytte kläder och så bil till IKEA.
Inte världens bästa dag för ett besök där.
Snurrade ett antal varv runt parkeringen innan någon hade bestämt sig för att det fick vara nog och lämnade sin ruta fri.
Sprang (nästan) igenom varuhuset och i farten hann jag med att lasta på ett antal av de obligatoriska servetterna och så mattan, mitt mål.
Sen kö till kassan...låååång !!!
Sen skulle denna nyinköpta skapelse som är 2 x 3 meter lastas i bilen, glad var jag att ingen passagerare skulle med.
Men nu ligger mattan under matbordet i köket.

Den förra hade gjort sitt, den ljusa.
I den fanns spår av både mågämnet, barnbarn, oss själva och gäster som vandrat ut och in i huset de senaste tre åren.
Inte kul att se i vårsolen.

Men nu var jag på G.
Bestämde mig snabbt för att putsa alla fönster på baksidan, mellan och på insidan (utsidan får vänta tills sandbilen har hämtat sitt).

Tyckte att jag var värd ett glas vin till middagen, eller ?

Så många "måsten"

Det finns så mycket man måste.
Men jag ogillar det ordet skarpt.
Tycker att man i min ålder har rätt att välja det man vill, inte det man måste.
Därför har mycket blivit åsidosatt i hemmet den senaste tiden.
Men så kommer den underbara, för jävliga vårsolen och väcker upp allt.
Kaklet, som i stearinljusets tid blänkte så fint är prickigt av...ja vadå ?
Skåpluckorna i köket är också fläckiga och (tro det eller ej) luddiga !
I besticklådorna finns brödsmulor som kan föda en hel fågelfamilj nästa vinter. (Hur har dom hamnat där ? Smulorna alltså, inte fåglarna..)
I skafferiet står matvaror som hör till en svunnen epok.
Sen ska man ju inte tala om burkskåpet...
Burkar man spar för att när säsongen är mogen fylla med sylt och annat gott.
Men vad har man för nytta av burkar utan lock ?

Nu är alla kakelplattor prickfria, luckor torkade, lådor städade och rensade, gamla matvaror där dom ska vara, i soporna och burkarna har parat sig med sina lock och resten ligger i en påse för återvinning.
Och karlarna har jag hämtat från sin herrmiddag...
Känner jag mig nöjd ?
Om !!!

Mormortid !

Är man tvilling så är man och ibland behöver man tid för sig själv.
Umgås med andra på sina egna villkor.
Ikväll var det dags för lilla E att vara bara sig själv med oss.
Hon kom med ett fullspäckat program.
(Hur skulle vi hinna allt på en kväll, tänkte jag.)
I handen hade hon bl a hela sin proppfulla kulpåse.
Vi skulle tävla !
Hon hade tänkt ut hela tävlingen och skissade snabbt upp den på ett vitt papper.
Men så var där ett aber:
- Vi skulle ha varit en till, sa hon.
- Men om morfar inte är med då funkar det.
Tror inte morfar fällde så många tårar över detta med tanke på hans dåliga knän.
Men vi spelade, E och jag.

Sen kom hon på nåt hon funderat på länge.
Skulle vara bra med en mindre kulpåse.
- Jag vinner så många kulor på skolan, så egentligen behöver jag en liten påse som kan vara tom när jag går till skolan.
- En som jag kan lägga de kulor i som jag vinner.
Sagt och gjort.
Vi sydde två nya av tyg som legat länge i linneskåpet, till ingen nytta.
Hon valde färg på banden, olika.

Sen blev det lite fredagsmys med chips och påskmust.
Skumbad och saga.
Nu sover hon som den lilla prinsessa hon är i den stora sängen.
Imorgon har vi ett digert program fram till den sedvanliga våffellunchen.

Lycka !

Vår !

Idag skulle jag ha vår. Sommardäcken skulle på.
Detta bestämdes på väg hem från Västerås i helgen.
Bara bara vägar och dubben tjöt mot asfalten, inte kul.

Maken skulle hämta bilen och fixa bytet.
Bara fem minuter innan han dök upp kom även det vita.
Stora lapphandskar singlade från skyn.
Vinter igen ?
Men har man bestämt sig så har man.
Nu är sommardäcken på.
Bilen går som om den flyter på asfalten.
Underbart.
Och snön smälte bort innan den ens hunnit landa.

Även alla blommor i Gården har fått "sommarfötter".
Ny frisk och närande jord i alla krukor.
Nu tronar dom duschade och fina i fönstren och bara väntar på att växa till sig.
Sommaren kommer...

"Cykelpromenad"

Detta är ett ord vi inom familjen myntat.
Det innebär att barnbarnen cyklar och en vuxen promenerar med.
När de var tre år och just fått sina första cyklar, små söta med stödhjul gick det i maklig takt.
Sen kom en något större storlek på hojarna och stödhjulen var ett minne blott.
Nu gick det ganska fort.
Svetten i pannan kröp fram efter bara någon kilometer.


Men idag !
Sju och halvt år gamla, cyklar med relativt stora hjul och totalt orädda.
Jag börjar med att gå i väldigt rask takt men slutar med att småjogga.
Försöker förtvivlat titta efter vårtecken, kanske en liten tussilago.
Inte en suck !
Men alla vattenfyllda diken skulle testas.
- Håller stövlarna tätt och hur djupt är det ?
Det var då jag hann torka svetten ur pannan och pusta ut.

Men de små på sina snabba hojar hittar glaskulor liggande bland allt grus från vinterns halkbekämpning.
Hur ?

Sen alla underbara kommentarer under färden.
Alla planer som vi har inför nästa helg då vi ska umgås i fem dagar diskuterades.

Men jag behövde den här timmen med motion efter dagens tårtkalas.
Idag var det återigen dags för en medarbetare att gå vidare till nya arbetsuppgifter.
Och det firar man med tårta ???
Önskar honom all lycka på sin nya tjänst.
Som han själv uttryckte det:
- Det behövs bra kyrkoherdar ute i församlingarna !

When I`m 64 !

Idag är det makens födelsedag.
Ingen så där jättejämn ålder men fira ska man.
Vi var bjudna till Öfvre på middag, underbart.
Fick litet blodad tand efter helgens allt gott så ännu en god middag tackar man inte nej till.
Sen var det ju umgänget med barnbarnen som jag inte sett på flera dagar, en bonus.

Medan vi väntade på maten fick vi gissa gåtor.
E läste, hoppade över dem med svåra ord och log med hela ansiktet varje gång vi gissade fel.

Men så kom den...
- Vad är det som är gammalt, skrynkligt och grått och som bara mormor har ?
- Morfar, svarade I raskt.
Och det var rätt !

Skruva och muttra.

Idag kom den beställda rullvagnen till gården.
I ett platt paket !!!
Trodde i min enfald att denna skulle komma monterad, icke.
Ja, tänkte jag, det är väl bara att skruva ihop.

IKEA hade en slogan för några år sedan som löd:
"Vi säljer, ni skruvar och muttrar"

Muttrade var väl inte precis vad jag gjorde.
Tror inte väggarna i den Gården hört så många #¤&¤#/?(/&%¤ någon gång förut.
Svetten lackade, jag lyssnade på Gårdens inneboende som intervjuades på radion och jag slet.
Men till slut var vagnen klar.
Rullade lätt på sina hjul och verkar stadig.
Det är då jag ser dem:
Fyra stora muttrar som blivit över.
Ja, inte vet jag var dom ska sitta, men det lär väl visa sig.
Snygg är den i alla fall, rullvagnen.

Nu skulle jag hem för några timmars vila innan kvällspasset, två timmar försenad, typ.
Då ringer telefonen:
- Skulle inte du hänga med M och betala däckbytet på min bil, frågar "radiorösten" ?
- Glömde det !
Men jag hann med en dusch innan kvällspasset med middag för jourpräster.
De var mer än nöjda med middagen.
Och jag med min dag !
Imorgon är en annan dag.

Lyx !

Lyx är att få åka bort en helg.
Umgås med goda vänner.
Bli bjuden på god mat och dryck.
Gå igenom allt som hänt sen sist.
Lösa världsproblemen till långt inpå natten.
Underbart !
Det är vad maken och jag har gjort i helgen.

Kanske var inte resan ner, fem timmar i taskigt väder och sen hem i ännu värre väder det allra roligaste. Men det var värt varenda mil.
Nu har jag även fått stifta bekantskap med en för mig helt vit fläck på
Sverigekartan, Västerås.
Verkar som en mycket trevligt stad med ett stort utbud av det mesta.
Fredagkväll gick åt till mat och prat till sent på natten.
Lördagen ägnade vi åt shopping och sight-seeing.
Sen följde förberedelser för kvällens middag.
Värden tog första passet i köket, något gott i glaset under matlangning är ett måste.

Även denna kväll blev sen och lika trevlig.

Idag satte vi oss i bilen för hemfärd.
Regn och dimma.
Här prisade vi vår GPS, utan den hade vi nog aldrig hittat hem.
Dimman var tät och det kändes som att köra runt i ett mjölkglas, inte kul.
Men nu är vi hemma och jag är laddad för en ny arbetsvecka.
Ett stort tack till våra vänner för en underbar helg !