Snart!

Helgen är snart över och det återstår endast några timmar på kansliet innan avresa.
Men det har varit en skön helg.
Återigen fick garderober, frysar och gardiner stryka på foten.
Annat var intressantare.

Lördagmorgon, ganska tidigt för att var hon, ringer lilla E.
- Hej mormor får jag komma och vara hos dig ?
- Visst, kom du !
Hon hade lite tråkigt hemma då systern hade en kompis på besök.
Svårt vara tre ibland.
Hon var full av idéer på vad vi kunde göra men jag hade faktiskt bestämt att lösa Melodikrysset.
Hon hängde på och kunde den första frågan, stolt som en tupp.
Men vi hann ta fram symaskinen, sy lite pryttlar till mjukisdjuren och hon fick stryka vår kökshandukar, ännu stoltare.
Sen tog vi en promenad till Öfvre.

På kvällen var syster med man på middag.
Gott !
Och idag kom dotter med familj på eftermiddagsfika, också gott !

Sen var jag bara tvungen att ta itu med packningen.
Stryka lite kläder.
Packa i väskan och sen packa ur allt onödigt, som vanligt.
Ska bli skönt med en veckas ledighet.
Och jag tänker lämna datorn hemma.
Kanske bloggar jag på hotellets dator, den utan prickar !

Fredag och lön !

Det märks när man försöker komma in på Coop.
Knappt en kundvagn ledig.
Kaos i butiken, igen !
Man köar oavsett var man ska men man klarar det, konstigt nog.

Idag fick jag även en god kram av en kär arbetskamrat som på måndag precis som jag reser till fjärran land.
Mycket längre bort än jag ska.
Han har en grupp på 25 att hålla reda på.
Jag har bara en.
Sen kommer jag att följa hans resa på en blogg och min kommer nog att bli bloggfri.
Spännande.

Idag var det även premiär för mitt nya kök i Gården.
Lyckades få till en god lunch för fyra, uppskattat.
Men ska jag vara ärlig så fuskade jag lite, gjorde cheesecaken hemma i mitt eget kök igår. Visste att tiden skulle bli knapp idag !

Sen var det hem och försöka få sig en powernap !
Tio minuter räcker.
Och så After-work på restaurang.
Skönt slippa tänka på mer mat.
Slappa, njuta och låta andra servera.

Men vad jag inte hoppade över idag var löpbandet.
Klockan sju stod jag där, om än motvilligt.
Gick endast 24 minuter men det var gott nog.
Fick nog bort det andra glaset vin som jag tog till middagen.
Hoppas jag!

Imorgon är en ny dag och även en dag närmare vår semester !

Plan A:

Ha lite sovmorgon.
Åka slalom hela dagen på livets första friluftsdag i strålande sol.
Få grillade hamburgare i backen.
Hämtas av mormor klockan ett.
Gofika på ett av stadens caféer.
Och så hämtas av en förälder.

Plan B:

Ha sovmorgon.
Komma upp till slalombacken och inse att vind och kyla bet värre än värst.
Hämtas av en snabbinkallad morfar.
Potatisbullar och fläsk till lunch.
Sy mjukisdjur med mormor.
Gofika på ett av stadens caféer.
Hämtas av mamma.

Plan B blev det, till mormors glädje !

Ungdomsdialog !

Så kallar min chef möten mellan henne och några undomar som äger rum i Gården ett par gånger per år.
De samtalar och äter middag.
Idag har vi haft det i vårt hem.
Barnbarnen hämtades tidigt av morfar och jag hämtade upp makens lilla extrabarn som kommit ensam från fjärran land.
Fisch and chips, stod det på dagens meny och så lite äggsås !
Ett måste för barnbarnen då det serveras fisk.

- Vem har gjort såsen, frågar E ?
- Mormor !
- Ok, då vill jag ha.
Förra veckans sås som rördes ihop av morfar föll inte den lilla damen på läppen.

Vid middagsbordet diskuterades allt från sportlovsplaner och skidåkning till skola och tappade tänder.
De små var även imponerade av den äldre ungdomens språkbegåvning och kunde stolt tala om att de faktiskt lärt sig räkna till tre på finska och kunde alla färger på engelska.
Det kommer man långt med !

Idag var det också en lite tråkig dag, på jobbet alltså.
En kär medarbetare gjorde sitt sista pass innan flytt söderöver och nya arbetsuppgifter.
Tårtorna till eftermiddagskaffet var väl tänkta att glädja men...
Goda var dom men när tanken på varför vi satt där och åt så blev smaken lite fadd.
Han kommer att saknas.
Enormt.
Men jag vet att han nu hamnar på rätt plats och önskar honom all lycka.

Kaos på Coop !

En reklamkanal jag inte minns numret på sänder en realityshow som heter "Kaos på Kastellet".
Har sett det någon gång !
Men deras kaos är inget mot för dagens på Coop.

Här kommer jag med mitt kort i högsta hugg.
Tänker grabba en "shop-express-pistol" och riva av handlingslistan snabbt.
"UR FUNKTION P G A SERVICE" skriker en stor lapp mig rakt i facet.
- So what !
Jag går till andra sidan, samma lapp !
- Dum kärring, tänker jag. Klart det är på bägge sidorna (men det var faktiskt fler än jag som gjorde samma sak)

Nu fick jag handla utan pistol.
Kunde inte kolla att prislapparna stämde.
Fick inte väga in mina grönsaker och se att kilopriset var rätt satt.
Hade inte full koll på slutsumman.
IRRITERANDE !
Och ovanpå allt så bygger man om hela varuhuset och saker och ting står inte på sin plats.
Inte på den plats jag är van vid.
Mycket spring blir det !

Nästa irritationsmoment var att jag var tvungen stå i kö.
Är inte van vid det, inte efter det att pistolerna gjorde sitt intåg.
Men jag klarade allt trots ett mer än fullt varuhus.
Pension OCH barnbidrag !

Väl hemma ringer ett av barnbarnen (hörde inte vem).
- När hämtar du oss imorgon?
- När vill ni bli hämtade ?
- Ett kanske !
- Nja, det blir nog närmare klockan tre.
Det var hon nöjd med.

Så ringer nästa (kanske var det samma unge)
- Pappa har en hall på sitt jobb och där kan man spela innebandy, men vi har inga klubbor och ingen boll. Visst har du ?
- Jajamensan, mormor har.
- Då kommer vi nu.

Det var en sprudlande unge som rusade in, slet klubbor och bollar ur handen på mig och var borta lika snabbt.
Men imorgon ska vi äta middag ihop, då tar jag igen det !

Veckan före veckan...

En måndag med efterföljande vardagar har börjat...med mer snö i vanlig ordning
Finns det inget slut ?

Helgen som gick ägnade jag åt städning av frysen (tillräcklig kyla ute för att hålla sparade varor kalla), urstädning av garderober, rensning i kyl och skafferi, omplantering av blommor, röjning av klädkammare och så byte av gardiner i vardagsrummet.
Och så promenader ute i solsken istället för löpbandet.

Nej, det var inte vad jag gjorde men hade tänkt.
Jag tappade sugen och orken.
Gick på löpbandet istället för att njuta av värmande solstrålar i kylan.
Läste nästan ut en tegelstensroman.
Zappade på TV:n.
Och jag överlevde..

Om en vecka ska jag göra ungefär detsamma.
Läsa.
Slappa.
Och promenera i solen utan kyla.

Kyla.

Vaknar tidigt.
Ser att tidningen kommit, ovanligt tidigt.
Snömängderna de senaste veckorna har försenat leveransen och sånt skapar irritation.
Vad är en morgon utan tidning och kaffe ?
Intet !

Så sneglar jag på termometerna, - 26 grader!
Inser att det blir en innedag, en dag för studerande av innertaket.
Men jag går en halvtimme på löpbandet.
Löser Melodikrysset med vänner på FB.
Sover bort en akut huvudvärk.
Njuter av solen som värmer genom frostiga fönsterrutor.
Fixar till en hyfsad middag.

Och snart är lördagen över...

Hjälp eller ?

Idag måste dottern arbeta, mågen var fortfarande på resande fot och lärarna på skolan skulle planera.
- Får vi vara hos dig på ditt jobb och stämpla, frågade I igår ?
- Helt OK, sa jag som ändå tänkt avsluta dagen vid lunch.

Och så kom dom.
Stränga regler från mamman.
Sköta sig.
Vara tyst.
Lyssna på mormor.

Skrivbordet var efter bara några minuter uppochnervänt!
Vi fotostatade händer.
Räknade frenetiskt på räknemaskinen.
"Tuggade" papper. (Hungrig tugg)
Fikade med övriga arbetskamrater.

Och så skulle vi gå en rundtur...
Upp på 3:e våningen.
Hälsade blygt.
Stirrade.
Frågade.
Sen kom till M:s rum.
Där tog det stopp !
Pysselgrejer som la varje kommuns dagis i lä.
Målerigrejor, pärlor, musikinstrument, riddarkläder...ja listan kan göras hur lång som helst.
Här ville dom stanna.
Pyssla. Fixa.
- Att du har det här på ditt jobb, mormor !
- Häftigt !

Synd att inte M var där så vi kunde ta tag i grejerna.

Sen var det dags för lunch.
In i en kall bil.
Hem och på med våffeljärnet.
Sylt, socker och grädde, höja den redan välförsedda sockehalten.
Och så kom pappan.
Den efterlängtade.
Han som varit bortrest i hela fem dagar.

Kändes ganska legitimt att lägga sig i en soffa och sova ett par timmar efter denna förmiddag.
Och sen laga en god middag bestående av fisksoppa, vitt vin och het ananascoctail med co-coglass som dessert !

Endast 1 krona !

Så stod det på ett erbjudande som damp ner i brevlådan häromdagen och detta för ett par progressiva glas om jag samtidigt köpte bågar för minst 795 kronor (men vem behöver bara glasen ???)

Jag beställde tid och fick en tid idag kl 16.00.

Men först skulle jag få nöjet att vara med barnbarnen på morgonen.
Klä dem, kramas och följa till skolan.
Just idag skulle skidor och stavar med.
Snacka om plockepinn i bilen, 4 av allt !
Framme vid skolan fick jag goa kramar, sa hejdå och önskade dem en bra dag.
Hinner några meter när en förtvivlad I ropar:
- Moormoor !
Med andan i halsen rusar jag tillbaka.
Blod rinner ur barnets mun.
En tand är tappad, en liten vit som ramlat ner i allt det andra vita.
Men en liten bloddroppe ledde oss på rätt väg och vi hittade den lilla bissingen, värd en hel GULDTIA.
Så idag har jag varit rädd om min väska (lovade barnet det) då tanden har legat inlindad i en servett och gömd i ett lite fack.

Så var det då dags för optikerbesöket.
- Jo, du behöver byta glas säger optikern.
Men just dessa för 1 krona var nog inte samma kvalitet som dom jag nu har.
- Va, säger jag förvånat.
- Nej, dessa kommer inte att ge dig samma synvidd (och ?)

Ok, tänkte jag och skulle börja kolla på bågar.
Dom bågar som kostade enligt erbjudandet hittade jag inte.
Här var det priser med en etta eller tvåa framför det pris jag fått erbjudande om.
- Jaha, säger expediten vänligt. Dom bågarna du söker har vi här borta.
En liten monter, lite undanstoppad.

Tog av mig mina gamla och på med det första paret.
Tittar mig i spegeln och ser ingenting.
Jag behöver verkligen glasögon för att se och dessutom satt på varje glas en stor lapp med priset på !
Så jävla idiotiskt !
Jag fick i alla falla låna hem fyra par. De kunde inte låna ut fler, kunde inte tömma butiken på bågar !!

Så nu sitter jag här med fyra bågar varav en, tillsammans med enkronorsglasen med sämre synvidd ska bli mina kommande ögon.
Livet ska kanske inte vara så lätt alla gånger, eller ?

Fullt hus !

Ikväll var det dags för Röda Korsets kretsstämma och den skulle hållas i Gården.
Jag var där i tid.
Sprang några varv med koppar, fat och assietter.
Fixade med blommor och ljus.

Så ringer det på dörren !
Vem kommer en och en halv timme innan mötet, tänker jag ?
Jo, två pigga damer som tydligen var utsedda till att koka kaffe.
Och det gjorde dom på sitt sätt.
Här skulle inte slösas på det dyrbara koffeinet !
Jag satte på de övriga pannorna, kaffe ska smaka kaffe.

Stämman genomfördes och till ordförande valdes maken !
Det här är andra gången på bara ett år som jag deltar i ett årsmöte och maken blir vald till ordförande.
Nu visste jag väl om detta men visste inte säkert om deltagarna skulle säga ja.
Men ja sa dom.

Sen var det kaffe med semla och så underhållning.
Det var då jag sprang det andra varvet.
Plockade in allt jag sprungit runt med på eftermiddagen.
Som ett löpband fast på större ytor.
Gården ger mig motion !

Som tack för min insats fick jag en vacker bukett och två semlor som barnbarnen får som efterrätt imorgon.
Hyfsat bra utdelning en vanlig tisdag.

Chock !!!

Dagen började bra.
- 17 grader ute men fortfarande plusgrader i sovrummet, inte många men ändock på plussidan.
Skönt att sova i kyla.
Men inte skönt på returen från duschen !
Där får man tänka sig för.
Inte kliva på isigt golv.
Pricka de öländska fårskinnen och klä sig med vindens hastighet.

Bra dag på jobbet.
Protokoll från prostmötet (11 sidor...pust !!!) klart.
Fin morgonbön med välsignelse på främmande språk.

Så hade jag lovat hämta barnbarnen på skolan.
Glada.
Nöjda efter en dag med Valentinpyssel och våfflor till efterrätt på skollunchen (när hände det på min tid ?)
Så kom vi hem.
Posten låg kvar i lådan.
Skulle INTE ha rört den.
Låtit den försvinna, som post gör ibland, eller ???
Där, bland en massa andra brev låg den.
Räkningen från Vattenfall.
Den ingen vill ha.
Jag håller andan, öppnar brevet och tappar andan !
Elförbrukningen för december och januari, de kallaste månader vi haft på mannaminne.

Snabbt räknar jag i huvudet - vad kunde vi fått för dessa pengar ?
Fleecetröjor x sjutton.
Långkallingar x ännu mer.
Tofflor, varma stickade mössor, gosiga vantar, ca 250 kartonger värmeljus av en viss kille från Smålandstrakten som äger några varuhus runt om i världen...ja listan kan göras lång.
Men hur hade det sett ut ?
Två människor i övre (eller heter det senare ?) medelåldern klädda som michelingubbar för att spara in på några tusenlappar ?
Eller ett nedsotat hus med ett berg av små aluminiumburkar med rester av stearin.
Nej, det är bara att bryta ihop och gå vidare.

Tack vare att vi snällt betalar notan på elen kunde barnbarnen konstatera att vi hade lika varmt inomhus som deras far just nu har i annat land.
Det tyckte dom var häftigt.

En helg i vinterstaden Östersund !

Prostmötets sista dag blev lite "insnöad"! Inte nog med att mängder av snö proppat igen både vägar och garagedörrar, två av de medverkande var verkligen insnöade.
Detta resulterade i att vi avslutade mötet redan efter förmidddagskaffet.
Jag hann skriva några sidor i protokollet, svara på mail och gå igenom veckans post innan jag drog hem och slängde in helgpackningen i bilen.

Det är alltid lika underbart att köra in i Östersund.
Nu lyste solen från en klarblå himmel.
Jag såg hela fjällvärlden med sin vit-blå toppar.
Så vackert.

Min vän väntade på parkeringsplatsen, hade skottat upp en liten ruta för min bil.
Upp för alla trappor.
Fram med glas och skumpa.
Helgen kunde börja !

Vi pratade, åt, drack vin och bara myste.
Shoppade, hälsade på barn och barnbarn.
Träffade bekanta och släktingar på stan.
Vi löste världsproblemen.
Skrattade gott åt allt vi minns från vår ungdom.
Kollade TV.
Planerade sommarens resa till vår ö.

Ja, vi hann med en hel del och det var precis en sån här helg jag behövde.

Hemma väntade barnbarn som var bjudna på morfars fläskpannkaka.
Kramiga i vanlig ordning.

Nu väntar en hel natts ostörd sömn innan verkligheten och jobbet !

Dag två !

Ännu en dag med prostar, biskop och även en del arbetskamrater.
Dagen inleddes med mässa i Bönsalen, enkelt och fint.
Sen började diskussionerna.
Fattar ibland inte det teologiska fikonspråket och känner en lätt frustration när jag ska anteckna.
Ord som inte finns i min vokabulär.
Konstiga.
Svårstavade.
Men jag har en "Kyrklig ordbok" på mitt arbetsrum.
En bok väl värd sin vikt i guld.
Dagens diskussioner blev långa och ibland heta.

När jag under lunchen fick en mail från en vän i Stockholm svarade jag och avslutade med:
"Hälsar Lena från protestmötet"

Min telefon föreslår nämligen ett ord så fort jag börjat på det.
Jag hann rätta till innan jag tryckte på "sändknappen".

När dagen var slut kom jag ut i ett vitt inferno.
Snöstormen hade dragit in.
Jag är ganska less på snö efter denna vinter och än är det tydligen inte slut.

Hemma väntade goa barnbarn som skulle äta middag.
Vi pratade om deras dag.
Kramades.
Och så fick jag den stora äran att avsluta lilla E:s påbörjade Valentinhjärta.
Det skulle sys på ett speciellt sätt och stoppas med mjuk fyllning.
Imorgon får morfar ta det med när han återigen kör dem till skolan.
Den lyckosten !

Jag har dag tre på mitt möte, men sen åker jag på tjejhelg till min stad, Östersund.

Dag ett!

Första dagen av prostmötets tre är avklarad.
En bra dag.
Livliga diskussioner med många kloka synpunkter.
Skratt !

Prostmötena i vårt stift måste höra till de bättre.
Ett härligt gäng prostar med glimten i ögat men samtidigt mycket hängivna sitt ämbete.
Att varva skratt med allvar i lagom mängd gör dessa möten till något man längtar efter.
Sen att man sitter som notarie och måste uppfatta allt som sägs blir liksom lite roligare sådana här gånger.
Pennan flyger genom collegeblocket och ibland undrar jag hur jag ska kunna tyda mina egna kråkfötter.
Men jag brukar få till det i slutändan, märkligt nog.

Dagen avslutades med middag i Gården.
Jag hade dukat i god tid.
Fixat med blommor, vikit servetter mm.
Men jag fick lite lätt panik när jag såg hur mycket klockan var mitt under en mycket viktigt prostfråga.
- Hur ska jag hinna, tänkte jag.

Var hemma i min bostad 17.20.
Kattvätt.
Ombyte.
Lift till gården.
Tända marschaller.
Alla (hundra tycker jag) ljusen.
I med vatten i glasen.
Runt med en isbit i vattnet.
Korka upp ett antal vinflaskor.
Öppna skumpaflaskorna.
Och så var kl 19.00 och alla kom samtidigt.
Gäster, biskop, servitris och kock.
Kvällen kunde börja.

Och det blev en allt igenom lyckad kväll som avslutades (för min del) med disk av de sista kopparna och tömning av diskmaskin.

Imorgon startar dag två !

Men under dagen har dottern ringt två gånger för att be om hjälp med lämning av barnbarn till skolan.
- Jag kan inte, måste vara på prostmöte.
- Morfar då, frågar hon lite stressat.

Så tacksam att han är en tidig pensionär och kan ställa upp när det krisar.
Men trots trevliga prostmöten hade jag nog hellre kört mina barnbarn till skolan dom här sista dagarna i veckan.

Det kommer fler veckor...min tröst !

1975-02-08 !

Det var den dag vi gifte oss, jag och maken.
36 år.

Kollade just hur vi firade förra året.
Då överraskade maken med röda rosor, friterad ost med hjortronsylt och sen blev det en brakmiddag på Kanarieöarna ett par veckor efter.

I år blev det lite mindre av firandet.

I år var det jag som överraskade.
Köpte en bok om whisky, vackra tulpaner och choklad.
- Grattis på bröllopsadagen, sa jag !
- Oj, är det idag, svarar han förvånat sittande vid köksbordet där han slängde i sig en enklare middag.
- Jag är på väg till ett möte, fortsatte han.

Det var där och då jag insåg att här blir det inget firande ikväll.
Men vi får väl ta fjolårets "recept", en brakmiddag i Las Palmas om två veckor.

Men sen överraskade han lite !
Strax innan mötet drog han iväg en kvart och kom hem med en flaska gott vin.
Den kan vi njuta av vid ett senare tillfälle, tillsammans med något gott.

Marmorbröllop, kallas det visst.
Hållbart !

Märkliga "möten".

Förra veckan fick jag en vänförfrågan på Facebook.
Kollade fotot och fick en känsla av att jag sett kvinnan förut men...
Nä, tänkte jag, det är inte mig hon är ute efter.
Det är min namne.
Men det var jag som var den utvalda.
Hon och jag träffades på ett konfirmationsjubileum i Ragunda kyrka för några år sedan.
Vi tillhörde två olika konfirmationsgrupper.
Hon presenterade sig som min fars kusin !

Nu hade hon hittat mig på FB och ville bli min vän, även där.
Hon sände mig en underbar bild på min far, hans bror och hennes bror som förmodligen togs någon gång i början på 30-talet.
Jag tackade och lovade sända henne bilder på G, hennes bror som avled för några år sedan.

Någon dag senare fick jag en mail från damen i fråga.
Hon hade kollat igenom FB och mina vänner där.
Och vad fann hon inte ?
En gemensam vän.

En av mina bäste vänner bor på Öland och är gift med en mycket trevlig man (jag var med på bröllopet) och nu visade det sig att denna man var morbror till hennes svärson.
Han hade under hela sin barndom vistas på min väns gård.
Och min pappas kusin hade även varit där ett antal gånger och kände henne mycket väl.

Världen är inte större !

Ännu en helg till ända.

Jag sitter i ett tyst och öde hus.
Inte en kotte mer än jag.
Tyst.
Lugnt.

Men igår var det mer livat.
Barnbarnen ramlade in efter en tur till Sundsvall och Curling-SM.
Vi hade bestämt att gå på restaurang och sen skulle det bli bad, Melodifestivalen och övernattning.
Ganska snabbt valde vi restaurang.
Inget bord var bokat då vi tänkte att klockan 17.00 hade inte folk börjat sina restaurangbesök.
Första stället: Fullt !
Andra: Stängt !
Tredje: Fullt !

Nu var goda råd dyra (morfar hade nämligen ingen som helst lust att besöka ett känt hamburgeri).

- Södra Grillen, säger han.
- Ok, säger vi tre brudar.

Det var väl inte det optimala stället när man tänkt sig sitta ner vid ett dukat bord och dessutom hade hoppats på ett glas rött till.
Men barnen var stormförtjusta.
Stället skröt om "Härnösands godaste hamburgare" och en "Filippinsk Meny".
Lilla I tog en tugga på sin hamburgare och kunde snabbt konstatera att det borde stå "Sveriges godaste hamburgare".
Vi testade det filippinska köket och alla var nöjda.

Hemma blev det dansuppvisning, bad, Melodifestival, saga och sång på band innan dom somnade in som klubbade sälar.
Imorse var vi alla uppe med tuppen.
God frukost, promenad i ett soldränkt kvarter, leka affär och så den traditionella lunchen bestående av våfflor, grädde, sylt och socker.

Dom är i en sån underbar ålder nu, de små.
Förnuftiga.
Humoristiska.
Man kan föra underbara samtal där nya ord hela tiden dyker upp.
Ord som man inte hade en aning om att de förstod innebörden av.
De lär så snabbt och jag hinner inte riktigt med.
Ibland vill man stoppa tiden.
Men bara lite...

Långt borta men ändå så nära.

Goda vänner sen många år har inte hörts av på länge.
Ser dom inte på Facebook. Har dom plockat bort mig som vän ? Frågan har dykt upp i mitt huvud !
Inga mail.
Man blir fundersam.
Jag ringer, kanske inte rätt tid en fredagkväll med "På spåret" och "Lets Dance" på Tv-utbudet.
Men det var ok enligt dom.
Dom har ju inte haft samma kontaktbehov längre då dom följer min blogg och vet vad jag och resten av familjen har för sig.
Detta är väl nackdelen med en blogg.
Mina syskon ringer också mindre sällan för att höra hur jag har det, även dom läser mina rader.

Men vi och mina vänner pratade en hel timme om ditt och datt och uppdaterande av de senaste händelserna.
Barnen, barnbarnen, jobb, fritid...ja allt hann vi gå igenom.

Skönt veta att dom finns där...om än så långt borta !

Kors i taket !

Men korset vill jag definitivt inte göra i Gården, för högt och för fint tak
Köket är på plats !
Efter ett antal turer med ekonomiansvariga, hantverkare och annat "löst" folk är nu äntligen det lilla köket på plats.

Alla pryttlar är snyggt placerade i skåpen.
Spisen fungerar, fläkten låter men är ännu ej testad.
Risken finns ju att matos och andra goda dofter sprids i de vackra salongerna.
Men vem kan klaga på det ?

Kände en enorm lyckokänsla när jag äntligen kunde låsa Gården och bege mig hemåt.
Hem till en lugn helg.
Middag med röding och gott vin inramat av levande ljus.

Imorgon väntar restaurangbesök med barnbarnen.
Övernattning och så det bästa:
Goa, varma kramar på söndagmorgon.

Livet är gott i

Puffa !

Ibland behöver saker puffas.
Dessa vackra skinnpuffar köpte jag i Tunisien under en veckas mycket skön semester.
Maken var mycket bekymrad över hur vi skulle få hem dessa monster men det löste jag..
Köpte en billig väska, tog ur allt innehåll och packade ihop.
De har nu "levt" i vårt hem ett antal år men behöver påfyllning då och då !
Men jämna mellanrum ska dom fyllas på med tidningspapper, för att hålla spänsten och utseendet.
TÅ är mitt alternativ och så lite Sundsvallsnyheter och en å annan kvällstidning.
Sen kan barnbarnen rulla runt med dem och vi kan vila fötterna under goda TV-program.

IKEA - släng dig i väggen !
Dessa skulle kanske namnges som "Fotvila" ...vad vet jag?
Men inte innehålla återförbrukningsmaterial

Motion !

Idag har jag verkligen fått motion.
Att servera 34 gäster lunch ger motion.
Först springa runt med all dryck.
Sen ett varv med sallad och ett med bröd.
Och så ut med kaffekannor till alla borden.

När gästerna är nöjda och mätta ska allt in till disken.
Då jag som alla andra bara har två armar blir det många rundor innan allt finns i köket.
Sen ska alla koppar och en assiett ut igen.
Eftermiddagsfika !
Och så åter till köket för disk.
När allt väl är diskat och torrt blir det ett antal rundor för att få in allt i skåpen.
Har länge funderat på att köpa en köksvagn men då blir det färre rundor.
Motion är ju bra !

När jag äntligen efter drygt 10 timmars arbetsdag klev in genom min egen ytterdörr var barnbarnen på plats.
Jättekramar, hårda men varma.
Dom hade lagat sin egen mat tillsammans med morfar och hade naturligvis aldrig ätit något sååå gott !
Grabbade till och med en biff för att ha på hemvägen i bilen.
Det är ett gott betyg.

Men jag fortsatte min motion.
Travade en halvtimme på löpbandet...var får jag energin från ?

En turbulent dag.

I morse möttes jag av ett enträget pipande ljud i vårt fikarum.
Dörren till frysen stod på glänt och hade så gjort hela natten.
Jag bara stängde.
Ville inte veta vad som tinat.
Tänkte: Inte mitt bord !
Ibland måste man få tänka så.

Så kom L, min arbetskamrat.
Hon var upprörd.
- Vi har inga fackliga ombud på vår arbetsplats längre, visste du det ?
- Nej, hade ingen aning. Jag var ju inte med på senaste mötet.

På det senaste fackmötet hade man tagit upp frågan om arbetsplatsombud (jag var upptagen på annat håll och deltog inte).
Alla, precis alla som var med hade uppfattat informationen på samma sätt.
Och ändå så fel.
Nu var korridorsnacket igång.
Aha-upplevelser för alla.
Upprörda känslor.
Arga kommentarer.
Imorgon är vi kallade till nytt möte för ett förtydligande.
Intressant !

Jag lämnade turbulensen och begav mig till Gården.
Lugnt.
Fridfullt.
Dukade fint för morgondagens stora möte.
Vattnade blommor.
Plockade runt bland prylar som stod i vägen.
Gården är verkligen min arbetsplatsoas.

På hemvägen passade jag på att inhandla allehanda grejer jag behöver för morgondagen och nästa veckas brakmiddag med prostarna.
Vara förberedd.

En halvtimme på löpbandet kändes gott efter denna dag !