Välkommen maj månad.

God middag.
Skön sång vid brasan.
Möten med vänner och bekanta.
Fiskdamm med barnbarnen.
Promenad hem till en kopp kaffe med whisky, råsocker och grädde.
Seg engelsk deckare på TV.

Nu sömn för att orka morgondagen då barnbarnen flyttar in för ett dygn.
Längtar !

Och så startar maj månad.

Kåmpis.

Telefonen ringer och det är I.

-Kan du vara med oss när mamma och pappa åker bort ?
-Naturligtvis, svarar jag och åker upp till Öfvre på två röda.

Här hittade jag två tjejer liggande på golvet med papper och pennor. Nu skulle det bli en "Kåmpis-bok" och den skulle jag skriva i.

Första frågan var namnet, lätt.
Andra, telefonnumret, också lätt.
Nästa, vad jag tycker om mest ?

Då började hjärncellerna att arbeta, jag tycker ju om så mycket så vad skriver man ?

Då kom svaret från I:
- Du kan ju skriva att du älskar mig !

Och så skulle jag rita av mig själv i en liten ruta då jag inte alltid har ett litet foto på mig själv i fickan.

- Det här blir svårt, säger jag.
- Jag hämtar en spegel åt dig mormor, säger E

Precis som om det gjorde saken lättare, men tanken var god.

Sista dagen.

April är snart till ända och sköna maj tågar in, den verkliga vårmånaden.
Men som nästan alla år kommer dagen med grå himmel, regn i luften och lite småkyligt.

Men vad vore valborgsmässoafton utan detta ? Intet !

Nej, här ska frysas, huttras och blötas ner. Annars vore det inte valborg !

Märkligt att vi år efter år måste möta våren så, kanske ska vi härdas in i det sista.

Tur vi får elden som värme ikväll !

SJ, igen !!!

Bokade snabbt upp alla 1:klass biljetter på ett visst tåg från storstad till mellanstor. Lätt som en plätt.
Skrev ut alla e-biljetter, ännu enklare.

Så kom någon av resenärerna på att han inte kunde åka men någon annan ville gärna ha biljetten.
Kanon, tänkte jag. Biljetten var personlig och ska visas upp tillsammans med giltigt leg. OK !

Ringer SJ och förklarar problemet. Alltså bara byta ut namnet på pappersarket, typ !

Där högg jag rejält i sten.

Nej, nu måste biljetten bokas om.

- Men du har ett ombokningsvärde, säger denne trevlige Fredrik på SJ.
- Bra, säger jag, byt då bara namn på resenären.
- Nej, det går inte vi måste avboka denna och boka en ny i annat namn.

Jag hör knappande i luren och så kommer det !

- Det blir 680 kronor !
- Du skämtar, är min spontana kommentar.
- Inte alls, säger Fredrik.

Vad gör man, tar kamp med jätten eller följer spelreglerna.

- Ok, säger jag uppgivet.

Knappande igen och utlämnade av Visakortsnummer.

Klart.

- Du fick väl med maten nu, frågar jag försiktigt.
- Mat ? Nej.
- Men jag sa ju från början att vi bara ville byta namn, inte innehåll på resan.
- Förlåt, jag återkommer.

Borta länge.

- Då måste vi avboka igen och boka på nytt, säger nu en ganska medtagen Fredrik.

Det är nu adrenalinet börjar pumpa, de fula orden i min mun börjar växa och bombhoten mot storbolaget börjar planeras.

- Och det kostar, säger jag ?
- De blir...

Längre kommer han inte innan jag avbryter.

- Du fixar detta, och nu utan kostnad och då med tryck i rösten !

Han blir borta länge men till slut löser sig allt och jag har en biljett till T i vagn 2, plats 17 och med mat till en ombokningskostnad på 680 kronor. Jag som bara ville ändra ett namn.

- Ingen bra början på den här dagen, säger jag till Fredrik strax efter kl 08.00.
- Jag började kl 06.00 säger han och det har gått bra hela tiden men nu är jag på väg utför.
- Om vi inte har T på rätt plats med mat kommer jag att jaga dig livet ut, sa jag.

Då kom det förlösande skrattet, från oss båda. Men det var nästan en timme efter det att samtalet hade börjat.

Om någon av vilken j-a anledning som helst vill ändra sin biljet inför resan säger jag bara:
Glöm det, de e bar å åk !

Sent igen.

Ännu en lång arbetsdag, 7 - 22. Omänskligt kanske någon tycker. Och visst kan jag hålla med men det har varit en rolig dag och kväll, väl värt det.

Igår hade jag varit förutseende och dukat för kvällens arrangemang. Men så kom mailen i tidig morgontimma.

- Vi blir tre till !
- Och !

Bara att sätta fram 3 kuvert till, ringa cateringen och plussa på, tänker många !

Icke.

Här fick jag lov att duka ett bord till med bordsfilt och linneduken som aldrig drar åt samma håll som mig, fördela kuverten rättvist och jämt och vika ytterligare servetter.

Och så kom dom , damerna. Inte var dom 25. Nej, på vägen hade ytterligare två damer sällat sig till sällskapet så min strategi sket sig. Men snabbt som ögat fick jag fram ytterligare kuvert och alla fick plats.

Sen hopplock av alla avätna tallrikar, urdruckna glas, kladdiga bestick och solkiga servetter. Det är väl det som är baksidan. Men när man går där och pysslar med sitt och hör konversationen och skratten från rummet intill är det ganska mysigt.
Alla är på bra humör.
Då känns det lite som en eloge.

Jag fixade det, alla är nöjda och alla tackade för en supertrevlig kväll med en liten men ack så fin gåva.

Så slog verklighetenh till.

Gubbarna från pokerkvällen, hade nästan glömt bort att hämta hem dem på hemvägen. Men även dom hade haft en bra kväll.

Det luktade så i alla fall !

Längtar till vila !

Efter en helg med mer än 12 timmars arbetsdag, varje dag kändes morgonen tung. Ändå var jag på jobbet redan kl 06.00 (!).
Rasslade igenom en maillista med både viktigt och oviktigt.
Svarade på det svarbara och la övriga på hög.
Bokade om möten.
Friserade till gårdagens visitationstal och sände vidare.
Och så upp till mitt andra arbete i b-gården.

Här väntades lunchgäster och jag tackade mitt kloka jag att jag dukat före helgens arbetsresa.
Nu var det bara finslipning med blommor och kaffekokning.

Gästerna kom, de åt och gick. Tacksamma över god mat och ett gott möte.

Så var det dags för nästa evenemang.

Av med dukar, på med nya, ut med porslin, glas, bestick och servetter. Nästa gäng väntas redan imorgon kväll.

Jag var ganska nöjd när jag väl var hemma efter ännu en 12 timmars arbetsdag.

Men en dags vila vore inte helt fel.

Hemma.

Ännu en lång dag, men en bra lång dag.
En fin visitationsmässa i Revsunds kyrka, gott kyrkkaffe och fina tacktal.

Bilresa med goda arbetskamrater, eftersnack i bilen.

Och så hemma.
Sparka av sig skor och tassa runt på eget golv.
Packa upp, sortera tvätt, hänga in oanvänt i garderoben, läsa post som legat några dagar och så en vanlig hederlig fläskpannkaka till middag, med mjölk !

Och så kom dom, mina underbara små barnbarn.
Mormor var hemma.
Kramar i massor.
Och så borta lika snabbt som dom kom.

En kort stund av värme som sitter i länge.

Vara till besvär.

Jag har aldrig säger aldrig gillat att vara till besvär. Känslan ger mig obehagskänslor, får mig att vilja gottgöra och orden förlåt och ursäkta tycks ta över all min vokabulär.
Och nu är jag till besvär, tycker jag.
Bor på ett superbt hotell med tre arbetskamrater, underbar service, sagolik mat och en frukosten kan man döda för.
Men....
Det är bara vi som bor här denna helg.

Vi tvingar alltså EN personal upp i ottan för att fixa denna himmelska frukost, EN kock att arbeta helg för att EN personal ska kunna servera oss lunch och middag i all enkelhet. För att inte tala om den otroligt trevliga damen i receptionen som tålmodigt väntar på att det kyrkliga sällskapet ska bestämma sig för hur "talet" ska se ut och invänta alla rättningar och sen skriva ut det på Hotellets skrivare.

Vet inte hur många gånger jag bott här (otaliga) men det är likadant varje gång. Superb service, glad och tillmötesgående personal, sagolik miljö och så lugnet. Inte ett ljud från den stora världen bara tåget i fjärran.

Här vill jag stanna trots att jag längtar hem.

Jämtland.

Detta är mitt landskap, vacker och varierande natur. Att åka en timme genom landskapet, på vägar jag aldrig tidigare åkt är verkligen en upplevelse och se vyer som nästan får ögonen att tåras. Väl framme vid målet, Bodsjö kyrka blev vi alla förstummade.

En vacker kyrka placerad bara några meter från sjön. Solen skiner och man bara njuter.

Få lyssna på mannen som ska visa oss kyrkan, se hans stolthet över att säga "vår kyrka".

Här kommer vi fem personer från stora stiftsstaden för att göra ett kort besök. Men så välkommen har vi nog sällan känt oss. Kyrkan var uppvärmd, sockenstugan var uppvärmd, snabbt drog man av skyddslakanet från altarringen och tre personer från pastoratet hade klivit upp i ottan för att guida oss på sin hemmaplan. Här skulle kyrkan visas på absolut bästa sätt.

Kändes så rätt att avsluta besöket med en morgonpsalm, bön och Guds välsignelse.

Det korta besöket varade i två timmar men gav mig kraft till resten av dagen.

Imorgon är det final med mässa i Revsunds kyrka och årets första visitation är över.

Trött.

Klockan närmar sig midnatt och jag har varit aktiv sedan klockan 06.00 i morse. Det känns nu i varje del av min kropp, kroppen som skriker efter vila, avkoppling och sömn.

Imorgon är tidig frukost inplanerad, avfärd mot nya mål redan vid åttasnåret och eftermiddagen är vikt för skrivjobb.

Arbetshelg av stora mått, men kul. Intressanta möten, massor av nya intryck och jag lär mig något nytt hela tiden.

Kan detta räknas som en löneförmån ?

Åter på "turne".

Tidig morgon, 17 mils bilresa, god och närande frukost och besöket kan börja.

Är på min första biskopsvisitation med ny biskop, spännande, späckat och fullmatat.

Klockan kollas ideligen, bläcket tar slut i pennan, ögonlock fladdrar till och så är det mat. Och mat är aldrig något som saknas på dessa resor. Tvärtom ! Att ställa sig på vågen "före och efter" är det mest idiotiska man gör. Väl hemma och man kör efter-vägandet går man oftast in i en djup depression, speciellt så här nära beach 2010.

Men det känns även sorgligt.
Saknar dem som jag under årens lopp visiterat med trots att dagen präglats av många skratt.
Saknar personerna som under åren blivit så goda vänner.
Är det underligt ?
Nej !
Man umgås tolv timmar om dagen, pratar, byter erfarenheter, summerar dagen över ett glas rött, blir mer än bara arbetskamrater.

Nu ska jag göra samma sak med andra och vem säger att det inte kan hända igen.
Att vi kan bli samma sammansvetsade team ?
Jo, organisationsförändringen.
Nästa gång är det ett nytt resesällskap.

Bara jag består !

Svåra val i livet !

En god chef, arbetskamrat och vän är död.
Begravningstid är bestämd.
Och visst hade jag tänkt närvara, något annat fanns inte.
Men så kom datumet.
Fel, fel.

Jag har då bokat in en resa sedan länge och befinner mig i annat land (om nu askmolnet tillåter).

Vad blir valet ?

Boka av resan och mista en ganska stor summa pengar ?
Utnyttja biljetten och missa begravningen ?

Finns andra val ?

Träffa familjen mer privat innan och närvara vid den minnesgudstjänst som ska genomföras på min hemmaplan ?

Det här var inget val jag önskade mig, så svårt, så svårt.

Vad hade vännen gjort och sagt ?

Och vad satte jag tänderna i ?

Röjde i bastun/lagerlokalen, sen fick även klädkammaren sig en duvning.
Det är då man blir glad. Helt plötsligt är jag ca 15 galgar rikare. Vilken skattgömma !
Hängde undan kläder som jag känner har gjort sitt för denna säsong.
Förberedde barnbarnens middag vilket innebar ett evigt rullande av små köttbullar på älgkalvfärs som senare serverades med gott mos, hemmosat !
Fraktade kläder till UFF-lådan och hoppas de kommer till glädje för någon annan.
Bistod än en gång våren med att sprida våra enorma snöhögar.

Sen var det som om luften gick ur mig.

När solen lyste in i vårt kök såg jag att jag borde göra mer men ibland måste man överse med damm, brödsmulor och kladdiga dörrar. Det är ju inte precis sånt som försvinner av sig själv. Så nästa gång jag drabbas av arbetslust får jag väl prioritera detta.

Imorgon är det full arbetsdag igen och så biskopsvisitation i fyra dagar.

Nu ser jag inte nästa lediga dag, ligger för långt fram i tiden men jag kan längta !

Varmt.

En lite kylig morgon, speciellt vid 6-tiden när jag mötte morgonluften för första gången. Men att sen få krypa ner hos gosiga, nattvarma och sömniga barnbarn.
Snusa och kramas, så underbart.
Äta frukost i lugn och ro medan TV:n visar lärande barnprogram.
Se dem klä sig i sin egen takt, långsamt.
Borsta tänder och fixa hår.
Sen kramen vid avlämnandet på skolan, hård men så otroligt värmande.

Nu har jag även hunnit med en promenad i morgonsolen.

Längtar redan till eftermiddagen då de små ska hämtas.
Men innan dess måste jag hitta på något att sätta tänderna i.

Avslöjad !

Efter att ha sett "Kungliga bröllop" ikväll, där man fått följa den danska kungafamiljen under ett år har jag avslöjat Bettans (det är så jag kallar henne, drottning Elisabeth av England) last.

Hon tjuvröker !

Jag har alltid förundrats över att hon går runt i sitt eget hem med en handväska. Varför ?

Men att drottning Margarethe av Danmark gör det förstår jag nu.
Hur skulle det se ut om en drottning skrider runt i sina gemak med en ask danska Prince och en bic-tändare i handen ?

Nej du Bettan, nu har jag kommit på varför du alltid släpar med dig den lilla väskan.
Den som ser så chic ut.
Du kanske inte röker danska märken och inte heller har någon bic-tändare.
Tror nog att du har en lite mer sofistikerad smak.
Kanske Ronson-tändare !

Ja, man är i gott sällskap då det gäller laster.

Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Jag hade dagens plan klar men redan vid halv 11 stöp jag.

Chefen SMS:ade och jag var tvungen att sätta mig i kö till SJ...i dessa tider !!! Så kyrkobesöket fick backa. Glad då att jag besökte kyrkan igår och kommer att göra på måndagmorgon.

Men jag startade dagen som jag tänkt. En snabb promenad, frukost och dusch.

Sedan var det dags att fira systerdotter i Sundsvall på 23-årsdagen. Min syser och jag tänkte åka ner, fira, äta tårta och hasta in på ett par butiker på hemvägen.

Ändring även här.

Ett av barnbarnen halkade in i bilden (underbart) och vi fick ta butikerna på vägen ner och här var det turbo.
Men då vi kom in på det enorma leksaksvaruhuset för att köpa rockringar blev min syster helt stum.

- Från det här huset hade jag aldrig fått mina barn !

Men barnbarnet var realistisk.

- Vi skulle ju bara köpa rockringar och inte titta.

Sen köp av hussiffror, mattor till balkongen och lås till toadörren, allt avklarat på ca 20 minuter och då hann vi besöka tre butiker. Rekord.

Tårta och kaffe och så hem till matlagning och montering av det inköpta.

Det var min söndag !

James Bond i all ära men kvällens film är nog den sämsta, ever !

Men ett stort tack till vännen Jan som ringde och avbröt för utbyte av tankar.

Nu tror jag att sömnen kommer att bli ganska god.

Kramar.

Finns det något ljuvligare i livet än kramar från små barn ?
Små armar som inte riktigt når runt men värmer så gott.
Varma, spontana och så hjärtliga.

Idag har jag fått flera stycken och det har både värmt och stärkt mig.

Mina barnbarn ger mig sån glädje och kärlek.

Låg energi.

Idag finns inte kraft till mycket. Tog ändå en snabb promenad före frukost och hann precis hem innan snön kom som ulliga lovikavantar.
Melodikrysset - lättsamt nöje.
Kontakt med B - förde mig till kansliet för av- och ombokning av möten och sammanträden.
Domkyrkan - en lugn stund vid fotot av biskop Tony.
Hjälpa våren - utspridning av stora snöhögar som aldrig tycks bli mindre.
Tvätt - varifrån kommer all smutsig tvätt ? Och bara två personer bor här !!!

Och hela tiden går tankarna till familjen i Tumba.

"Jag tänker inte på allt elände
utan på det vackra som ännu finns kvar".

Så står det i en liten bok om hopp som jag fick av en vän för några år sedan.
Nu finns inte den vännen kvar bland oss men alla vackra minnen har jag sparat.

Han saknas.

Ledig.

Imorgon har jag en ledig dag.
Inget på agendan.
Så underbart skönt.
Bara vara.
Kanske börja med en morgonpromenad.
Äta frukost.
Nöta lite i solstolen.
Förbereda en god middag.
Lufta ett gott vin.
Må gott hela kvällen och invänta nästa lediga dag.

Det blev ju en agenda, men ack så skön !

Sårbart.

Ett naturfenomen i ett annat land drabbar oss hårt. Helt plötsligt går inga flyg, tågen är överfulla men landets alla biluthyrare gnuggar nävarna. Folk vill hem och då är alla medel tillåtna.

Men jag tänker på dem som planerat en semesterresa en längre tid, sparat och längtat ! Och så händer detta. Inget "tekniskt fel" som går att rätta till och kanske bara försena några timmar.

Nej, nu kan det handla om dagar, veckor och kanske månader. Och det är inget någon mänsklig kraft kan ändra på. Det är bara att vänta.

Men vi är ganska sårbara även på marknivå, i ett samhälle där allt hängs upp på elektronik. Så när datatrafiken i matvarubutiken lägger av står vi där, snopna. Det hände mig nu i eftermiddag. Kundvagnen var full med godsaker som skall tillagas i helgen, en vacker orkidé för vårfönstret och lite annat smått och gott som av någon underlig anledning bara "hamnat" i min vagn. I vanlig ordning söker jag kortet i min väska (finns aldrig där jag la det sist, mysko) men här gällde inte kort, kontanter skulle det vara ! Och ???

Kanske var det bättre förr. Vi selade hästen, stoppade några kronor i fickan och gav oss iväg. Och det fungerade över förväntan.

Nackdelen var väl att vi aldrig kunde skylla på "tekniskt fel" om det skulle skita sig !

Mera vår.

Ytterligare vårkänsla när jag i morse plockade fram vårrocken, lätt och luftig.

Och så är äntligen mina vårblommor, penséerna, planterade. Fem krukor på balkongen och en på entretrappen. Vita och blå i olika nyanser. Så fint, så vårigt !

Nu fattas bara gräsmattan som jag vet finns där under all snön, jag ser en bit av den. Och jag längtar, för första gången på många år att få ta tag i krattan och fräscha upp den. Kamma den fin och se hur det gröna övertar det bruna.

Vi går i rätt riktning !

På lätta fötter !

Jag glömmer aldrig min barndoms vårar. Första gången man fick ta fram cykeln, första gången utan vantar och mössa, första gången man plockade vårblommor och första gången man fick ta på lågskorna !

Slippa tunga klumpiga vinterskor, trippa ut på den bara asfalten i lågskor...det var vårkänsla.

Idag gjorde jag det !

Lämnade två par knähöga skinnstövlar i hallen och tog vanliga skor.
Vilken känsla !
Helt plötsligt var jag två kilo lättare (vågen säger annat) och det kändes befriande.

Vid lunchtid ringde maken och meddelade att även min lilla röda bil hade "bytt skor".
Nu far vi fram på bara vägar och slipper oljudet av dubbdäck som nöter asfalt, vår !

En "cykelpromenad" med barnbarnen fick avsluta dagen, så stärkande, så kul och så vårlikt !

Jag stöp på mållinjen !

Mitt första besök hos tandläkaren var 1956, endast fyra år gammal skulle jag dra ut en tand. Enligt min faster, då tonåring, öppnade jag inte munnen på tre dagar trots löfte om både godis, glass och läsk.

Idag 54 år senare skulle jag laga en tand utan bedövning, en historiskt händelse ! Det gick hyfsat då tanden var rotfylld och redan död. Sen att jag låg som en sprättbåge i stolen, svetten rann utmed tinningarna, fick kramp i händerna av att krama stolskarmarna och den vattensprutande borren sprutade mer vatten än vad som borde vara tillåtet. Jag tog mig igenom och överlevde.

Men så kom den, den vassa saken som skulle skruvas runt tanden och där var det kört. Bedövning !!!

Så återigen gick jag ut från mottagingen med läppar som inte riktigt ville vara med, ett tomt konto och lite besviken på mig själv.

Jag var ju så nära !

Dagen efter.

Igår hade jag energi och idag var den som bortblåst. Kanske berodde det på solen och att jag nu äntligen kunde inviga solstolen. Ligga där med en bok, sova några minuter, känna solen värma hela kroppen...bara vara !

Men igår hände det grejer !

Städade, diskade och plockade ihop i b-gården efter fredagens "kvällsmacka". Körde överblivna ostar och frukt till kansliet (många kommer att bli glada vid morgonfikat på måndag), slängde alla sopor och bytte ljus i stakarna. Och så in på Coop där jag inhandlade nya handtag till husets alla innerdörrar. Slängde in påsarna till maken och inom 40 minuter stod jag i en kilometerlång kö i Birsta. Alla var där !

Men jag hittade min kaffebryggare, den jag skulle inhandlat i påskhelgen. Nu står den här i mitt kök och bara blänker och den fungerar, inget vatten rinner ut över halva köket. Lyckades även hitta en parkering ganska nära IKEAS entredörr och sprang igenom varuhuset samtidigt som jag fyllde en vagn med ljus, servetter och ytterligare ljusstakar till b-gården.

Sen hem och byte av alla handtag på dörrarna, så snyggt det blev. De gamla ska nu får glädja någon annan då vi tar dom till nästa helgs loppmarknad.

Men en aktivitet har jag hunnit med idag och det var att åka inlines med barnbarnen, det vill säga: dom åkte och jag tittade på !

När det gäller denna sport inser jag att åldern tar ut sin rätt.

Söndag med sol !

Sitter på balkongen, solen värmer mig.
Hör hur snön smälter bort.
Jag ser människor passera på sin morgonpromenad.
Läser en god bok.
Barnbarnen är på ingång, för idag är det dags att åka inlines på vår grusfria parkering.
Igår fick de ta fram sina nya cyklar.
Nu är det vår !

Slut till kropp och själ !

Började dagen tidigt med att hämta påsklovslediga barnbarn, hade utlovat sömnad av gosedjur. Rätt dag för detta, regnet öste ner.

Alla som någon gång har klippt i frotté vet vad som händer ! Klipper man dessutom i mörkbrun frotté och har en ljus matta då händer saker. Mattan förvandlas till något murrigt, äckligt och förbaskat svårdammsugad. Men nallarna blev underbara (deras kommentar) och mammas gamla knappburk kom till heders igen då vi behövde både ögon och nos.

Tänk vilken skattgömma en knappburk kan vara. Knappar från svunna dar och man blir lite lätt nostalgisk när man känner igen en del från barndomen.

Barnen frågade och jag kunde minnas en knapp från mammas fina imiterade Chaneldräkt, min blå kofta som hon stickat, pappas kostymväst och sen alla pytteknappar. Idag slänger vi kläderna med knappar i...nu ska jag tänka om. Slänga kläderna men spara knapparna. Men å andra sidan gör man inte såna här knappar idag, rena konstverken en del.

Nallarna döptes och det var dags för nästa punkt på agendan. Lunch. Pannkaka med sylt, grädde och socker. Nu blev det fart på ungarna. De små kropparna sög upp sockret som om don vore gjorda av läskpapper.

Nu skulle det klippas och klistras. Så det bruna luddet fick snabbt sällskap av konfetti från både Hemmets Journal och TÅ. Men två fina "tidningar" blev det.

Nästa aktivitet på dagens agenda var n-bollar (det är vad dom heter i min kokbok) och nu täcktes golv och mattor av pärlsocker i samma takt som barnen blev allt brunare. Att tvätta händerna efter detta är inget man gör som sex-åring....nej då...först ska man slicka av så mycket som möjligt, inget får gå till spillo. Sockerhalten höjdes med 100 %.

Det kändes som att åka på ledighet när jag vid tretiden började mitt vanliga jobb. Men dagen med barnen var guld värd, både för dom och mig. Känner mig lyckligt lottad som har möjlighet att ha dem i min närhet en hel dag.

Sen var det kontorsjobb i tre timmar innan jag intog B-gården. Här skulle dukas upp till "nattmacka". Grönsaker skulle skivas, ostbrickor garneras, kaffe och tevatten kokas, luftning av vin och så ljusen...

Har aldrig reflekterat (!!!) över detta tidigare, men när det var klart hade jag fjuttat på ca 65 ljus och fyra marschaller. Många ljus blir det och imorgon måste jag sätta in nya i alla 65 stakarna !

Nu kommer jag att sova gott och kanske, bara kanske kommer jag att slippa drömma om måndagmorgonens besök hos tandläkare W.

Igen !

Hysterin har hunnit lagt sig och jag har förträngt mitt kommande återbesök till tandläkare W. Såg fram emot morgondagens arbete i b-gården, till och med inköpen med tunga kassar och disken på lördag var jag laddad för. Sen en skön söndag med utlovad sol och kanske kan jag då sjunka ner i solstolen som väntat sedan före påsk. Ja, allt var lungt.

Då pep det till i telefonen.

"Välkommen till tandläkare W" och så en tid på måndagmorgon.

Och det skickar man idag !?!

Min förra chef sa en gång:
- Man ska inte lämna dåliga besked före en helg !

Klokt !

Så nu väntar några nätter med dålig sömn och mardrömmar !

Efterlyses: Gladare förpackningar.

Började redan igår inköpen för fredagens tillställning i B-gården. Helt nödvändigt då kassar fulla med mat och annat är tunga att bära och sen i den trapan, den smala, livsfarliga. Idag var det dags för nästa inköp.

Styrde kosan mot en av stadens största matvaruaffär, en affär jag vet har ett stort utbud av just det jag var ute efter: gluten- och laktosfritt bröd.

Tittade först i de strategiskt placerade hyllorna där bröd, kex och kakor för oss allätare finns. Vackra förpackningar, färgglada bilder på innehållet...här kan man även äta med ögat !

Så till nästa avdelning...grått, trist, grå bilder på förpackningarna, undanskymd plats.

Varför ?

Är det skämmigt att vara allergiker, äter inte de med ögonen ?

Upp till bättring. Har ni kommit så långt att det finns ett utbud så satsa lite till, bara lite !

Skräck !

Jag har förträngt det hela helgen, stoppat det någonstans där jag inte ville hitta det, SMS:et som kom på långfredagen !?! Hur kan man skicka ett sånt SMS under folks ledighet, när det är tänkt att man ska koppla av och bara njuta ?

Men sent igår kröp det fram och jag vara tvungen att ta itu med det.

"Välkommen till oss den 6 april kl 08.40, tandläkare W"

Sen var den natten körd. Drömde om borrar, käfttamponger stora som canadensiska tallar, salivsugar som suger bättre än den värsta industridammsugare, ja listan kan göras lång.

Men det är bara att bita ihop och infinna sig på utsatt tid. Och utsatt blir man. Varför måste man sänka ner folk så känslan blir att man ligger upp och ner. Och har man dessutom munnen full av allehanda prylar blir kräkkänslan överväldigande, svetten rinner i floder och allt man ser är uttryckslösa ögon som stirrar, inte på mig utan in i mig.
Och så får man en fråga !!! Och ???

Allt jag kan göra är att vifta på tår och fingrar, fälla en å annan tår och skrynkla pannan i veck som sitter i timmar efteråt. Och så kommer det...hon säger plus minus nånting. Då vet jag att det är kört, jag kommer att få en tid för återbesök. Jävlar, kan inte säga annat.

Två veckor till nästa gång och då är det på allvar, spruta, borr och betalning !

Tandläkaren är min stora skräck och kommer så att förbli, men privat är hon en underbart trevlig brud !

Slut.

Ja, nu är fyra dagars ledighet till ända och jag summerar !

- Vädret kunde ha varit bättre. Hade ju plockat fram solstolen för att sitta ute och bättra på Spanienbrännan. Visst tittade solen fram men det gällde att vara snabb då den tittade bort lika fort.

- Umgänge med familj och vänner är alltid lika underbart. Bäst var att i kväll få bli bortbjuden på mycket god middag. Och här fick vi precis som på "Halv åtta hos mig" sätta betyg på kockan. Barnbarnens idé ! Döm om vår förvåning när alla satte en tiopoängare.

- After Ski på Öfvre. Underbart roligt initiativ som lockade halva Bondsjöstan. Så enkelt, så kravlöst och så kul.

- Slappa dagar utan måsten.

Nu väntar en full arbetsvecka både på jobbet och här.
Vem hade kunnat tro att vi skulle få skotta snö igen, i april.
Vi som tyckte det var ett bra byte av snöjouren, vecka 9 mot vecka 14 !!!

Värme.

Tidig morgon, svagt ljus genom mörka persienner och så värmen från sängkamraten.
Hon den lilla som fått mig att sova på en smal liten remsa i sängen, varm, go och bara så underbar.

Smyger mig ur rummet för att inte väcka henne, låter henne sova ett par timmar till.

Hon och jag ska fixa en födelsedagsfrukost till morfar. Det sista hon sa innan sömnen tog över igår kväll var:
- Vi dukar fram allt han tycker om, mormor.

Så idag blir det brakfrukost !

En blev kvar.

Hela jul- och nyårshelgen var ett töcken i vitt, snö. Nu har även denna helg snart passerat och det mesta har varit vitt, dimma.

Varje morgon har jag stått på balkongen, blickat ut mot ett vitt landskap och i fjärran hört fåglar sjunga. Precis som mig tror jag även dom väntar på solen. Men rätt som det är så dyker den upp, lyser starkt och får snön att röra på sig men runt om oss är det fortfarande vitt.

Mycket märkligt väder.

Idag kom familjen på middag, i omgångar. En kom traskande tidigt. Såg henne med precision ta sig igenom alla vattenpölar. Ingen fick missas. Hon var ju klädd för det.

Så kom nästa gäng och till slut var vi samlade för middag.

Nu är det lugnt i huset, disken avklarad, färgkritor och papper undanplockat och en liten älskling sover i min säng. Henne ska jag få gosa med hela natten.

Lycka !

After ski !

Slippa åka skidor.
Bara klä sig varmt, anlända till en uppskottad baksida på Öfvre.
Umgås med dotterns och mågens alla vänner med barn och så mina egna barnbarn.
Njuta av varm korv och dryck, musik och glada skratt.

Det är After Ski i min anda !

En fröjd för ögat.

Det var den verkligen, salladsslungan jag hittade. Vacker i formen, exakt färgen som jag vet passar i mitt kök så jag bara tog den. När den väl var inne i köket var det som allt krympte ihop. Vilken best, stor, otymplig och gick inte att lagra i något skåp. Kanske kan jag ha den framme, tanken flög snabbt förbi...för lite bänkar. Så det var bara att packa ner den och lomma tillbaka till butiken. Men på hyllan där mitt "gröna monster" hade stått stod en liten behändig med extra finesser. Jag tog den trots prislappen !

Så möter jag en vän, glad som alltid. Vi bytte några ord och jag drog snabbt historien om mitt inköp.
- Vi har också en men den köpte vi på Ikea för 25 spänn !!!

Ja, ja !!!

Nu blir det "After Ski" hos barnbarnen !

Dagen efter kvällen före.

Känns tomt nu när våra gäster lämnat huset. Det enda som minner om gårdagkvällen är några extra lik i glasinsamlingspåsen och en full diskmaskin.

Men inom mig finns en glädje, glädjen över att ha så goda vänner. Vi ses inte så ofta men när vi gör det har vi så mycket att ta igen. Hela året måste pratas igenom, alla gemensamma bekanta måste gås igenom...vad gör de nu och har du hört det här osv.

Det blir sena nätter, mornar också för den delen, så det blev nästan lunchtid innan frukosten var på bordet. Mycket ovanligt för min del men det kändes skönt. Att i lugn och ro avnjuta en påskfrukost medan vi såg solen kämpa sig igenom dimman och till slut lysa klart. Men säg den lycka som varar, nu är det mulet igen. Och jag som tänkte ta en promenad !

Det får bli studerande av innertak i eftermiddag eller en bra film. Känns skönt med valmöjligheter och speciellt så kravlösa alternativ.

Laddad och klar !

Jag gillar påsken och jag gillar barn men inte påskkärringar ! Då menar jag de stackars barn som rustas till tänderna med fräknar, chaletter, förkläden och så kaffepannan (ibland är det även en korg) som förväntas fyllas under färden mellan husen i kvarteret. Visst kan jag ge godis bara jag slipper den där förbannade "Gullefjun".

Vid första besöket står jag med ett leende på läpparna men när typ åtta ringt på dörren är mitt leende ganska ansträngt.

Nåt år vet jag att vi släckt ner huset och bara låtsats att vi inte är hemma. Dom är ju inte i den åldern så det blir några sena påskvandringar...så framåt Rapport-tiden så kan man andas ut och tända upp huset igen.

Värst är det när jag glömt ladda upp med lämpligt godis (papper på och inga nötter) då är det min "spargris" som får rycka in med guldtior och femmor. Kan bli en ganska kostsam kväll.

Men ikväll kommer vi nog inte undan. Med gäster på middag känns det fel att släcka ner och gömma sig i källaren så jag har laddat med en skål godis vid dörren. Jag får härda ut.

Redan vid tre-tiden knackade det på dörren. Så var det dags då, tänkte jag, och öppnade.

Där står dom, rustade till tänderna med fräknar, chalett, förkläde och en liten väska...mina älskade barnbarn. Så gulliga och så glad jag blev.

Så välkommen nu alla kärringar till mig, jag är laddad och jag ska le hela kvällen !