Nyår med barnbarnen.

Vi dukade fint, nyårsmiddag tillsammans för första gången.
Stort.
Vi åt den mat som de små gillade och de stora gillade...alltså två rätter.
Skrattade så tårarna rann.

Sen kom höjdpunkten på kvällen.
De vackra vita papperslyktorna vi skulle sända iväg i det blå.
Lyktorna gled sakta mot väders.
Grannarna applåderade och barnen ropade:
- Gott Nytt År farmor.
- Gott Nytt År Nanne.
Mäktigt.

Sen var det dags för promenad i kvarteret.
Räkna marschaller.
Prata med vänliga människor som liksom vi var ute för att se sig om.
Raketer som steg till väders.
Smällar som vi bara hörde men inte såg verkan av.
Vidunderligt.
Många frågor, funderingar och kloka ord.
Ingen ville gå in.

Men vi hann beundra våra islyktor, se Cirkus Maximum innan John Blund knackade på dörren.

Men E var lite (bara lite) besviken.
- Jag vill ju stå på balkongen och skrika Gott Nytt År, det ska man göra klockan 12 !
Hon kämpade fram till elvasnåret innan hon gav upp med löftet att imorgon få väcka grannarna med att skrika ut GOTT NYTT ÅR !

Det ser kanske inte alla fram emot men jag gör det.
Tack ni två små för ikväll.
Tack för att jag får förmånen att vara tillsammans med er.

Årsskifte !

Ett år är på väg att ta slut, bara timmar kvar och ett nytt på väg in.
Jag vet vad som hänt under det gamla men står med ett "tomt blad" inför det nya.
Spännande och skrämmande.
Ibland vill man veta och ibland inte.

Snart kommer barnbarnen för att vaka ut det gamla.
Vi ska äta gott.
Skicka vackra rislyktor mot himlen.

Orkar vi vara vakna till tolvslaget ?
Framtiden vet !

Och så plötsligt hände det igen !

För en tid sedan sa vår gamla diskmaskin tack och adjö.
Den tyckte den hade gjort sitt.
Vi bet ihop.
Diskade för hand.
Maken svor över ett omöjligt (men snyggt) diskställ.
Jag köpte ett nytt, ett som hänger på väggen och inte tar upp bänkyta.

Men under hela denna process fanns längtan efter en ny maskin.
Vi diskuterade, storlek, ljudnivå och ekonomi.
Längre kom vi inte.
Men på annandagen när jag diskat efter 12 personer hade jag fått nog.

Idag startade jag upp datorn.
Sökte och fann.
Övertalade maken.
Och så bar det iväg.
Nu står en fin maskin i vårt kök.
Installerad och klar för att ta emot disk.

Kultur.

Efter dagar av "julkultur" kände jag för att se mig om i stan efter annan kultur.
Hämtade två barn för att ledsaga mig på vägen.
Länsmuseét är verkligen något vi ska vara stolta över.
Där tillbringade barnen och jag nästan två timmar.
Tittade, lyssnade, ritade, stickade och fikade.
Sen gjorde vi ett stopp på Erikshjälpen där barnen förundrades och faschinerades.

- Hur kan man sälja saker som är repiga ?
- Vill man köpa ett glas som någon annan druckit ur ?

Ja, frågorna var många men även fynden. Barn ser saker ur en helt annan synvinkel och leksakerna fick vara hur repiga och använda som helst.
De ville ha !
Tyvärr blev det inga inköp.

Det var skönt med en dag utan snöskottning och få tillbringa den med de små !

Nästan vardag !

Juldagarna har passerat.
Tomten kom, maten smakade och vi fick umgås i familjen.

Men juldagarna har inneburit massor av jobb.
Jobb med snöspaden.
Vi skottar oss ut, vi skottar oss in.
Känns så meningslöst att ta tag efter tag på väg ut från huset och
väl framme vid gatan vänder man sig om och inser att det är bara att börja om.
Igår hade vi huset fullt av gäster och det är första gången jag har varit tvungen att skotta ut dem !

Och idag är vi verkligen insnöade...
Ingen tidning, ingen post.

En liten bit !

Kvällen före julafton har vi sedan urminnes tider provsmakat julen.
Den inlagda sillen.
Skinkan.
Gravade laxen.
Pastejen.
Janssons.
Dopp i grytan.
Och så Mumman, den som bara serveras till julen, och en liten kall nubbe.
Så också ikväll.
Allt var gott och smakade som vanligt.
Vi är laddade för morgondagen.

Då ska vi i vanlig ordning fira jul med mina syskon och deras respektive, deras och våra barn med respektive, barnbarn och svärföräldrar till syskonen.
Många blir vi.
Men så härligt.

Välkommen till oss, Tomten !

En liten gäst igen.

Igår undrade vi vem som skulle sova hos mormor i natt.
- Jag, ropar lilla I snabbt som ögat.

Ikväll kom hon och såg ut lite som en bag-lady.
Påsar i mängd.
Där hade hon höstens alla alster från skolan.
Teckningar.
Färdigräknade skolböcker.
Bokstavsböcker.
Klippdockor.
Egenhändigt skrivna sagor.

Jag måste titta på alla saker, beundra, berömma.
Och det är inte så svårt.
Så mycket hon lärt sig på ett halvt skolår.
Det går nästan för fort.

Så ringer mamman från skoaffären och undrar vilken färg hon vill ha på sina nya vinterskor.
- Jag vet inte, kan du inte fota dom och skicka en bild ?

Det är tydligen inte bara bokstäver och siffror hon lärt sig under hösten !

Plötsligt händer det !

Nej, jag har inte vunnit på Triss och inte heller på Lotto som reklamen visar.
Jag fick en påringning på dörren, mitt i middagsstöket.
Vänner kom för att önska god jul och i handen bar dom en påse, stor !
I påsen låg min "Triss-lott" !!!

Burkar med kakor som jag inte ätit sen min gammelmoster Ingrid bakade dem.
Gyllene bullar som man kan döda för.

Nu är min frys verkligen värd sin vikt i guld.
Fylld med godsaker som vi kan njuta av hela julen.

Detta är en miljonvinst för mig som inte är, och aldrig kommer att bli kompis med boken om "Sju Sorters Kakor".
Men den gör sig snyggt i bokhyllan !

Julen kommer snart!

Idag drog jag en nitlott (visste inte det då) när jag hurtigt efter att ha skottat fram två fastigheter i närområdet sa:

- Nu ska jag handla julmaten, vara ute i tid innan folk börjar stressa.

Hur fel hade inte jag ?

Efter en vända på stadens torg och gator (med slantarna i behåll) svänger jag in på en av stans större matvaruhus.
Parkeringsplats ?
Ska det inte finnas typ 500 ?
Hittar en så långt som det går från entrén.
Och så en vagn.
Vagn ?
Var det inte här man hade typ 500 vagnar, de som ska matscha p-rutorna ?
Jag står där rådvill med min 5-krona.
Hittar en vagn och drar järnet, här ska handlas, listan är skriven och jag vet precis var jag hittar allt.
Vid svänggrindarna tar det stopp i vanlig ordning, dagens tidningar är intressanta, alla vill läsa men inte köpa.
Hittar brödet.
Och så köttavdelningen !
Här har allt ändrats.
Leverpastejen ligger med syltor som endast min far åt till jul, prinskorvarna finns bara i förpackningar som passar en mindre skola.
Julupplägget innebär att allt som hör julen till ligger på samma plats (knäppt).
Jag går vidare.
Grönt och skönt !
Ja, grönt var det men vågen !
Hittar inte knappen för dill.
Hur stavar man dill ?
Stressat.
Då kommer Roger, brun, snygg och så pratsam.
Vila.
Sen vandrar jag vidare med stopp i varje gång, folk står (precis som jag gjort nyss med Roger) och pratar.
Tar ingen hänsyn till folk som vill vidare.
Sen går det som hejsan.
Mjölken, smöret, drickat, bakplåtspapper, sötmandel...ja allt trillar ner i vagnen och jag kan gå till kassan.
Betalar och packar.
Hittar bilen läääängst bort på parkeringen och kan åka hem.

Nu är maten inplacerad i kyl och frys och vi kan börja smörja kråset.

Utcheckning.

Idag var det meningen att våra två små gäster skulle checka ut efter lunch men det går inte alltid som det är tänkt.
Jag var uppe halva natten efter ett oroväckande samtal och kunde bara slumra till ett par timmar.
Tankarna snurrade runt i huvudet och den lilla som låg närmast mig i "sviten" snurrade än värre. Men hon var go och varm.
Imorse hann jag precis duka fram frukost så var det dags att ge sig iväg på såphala vägar och med snön som yrde.
Man tappar lite referensramar när man inte riktigt ser vart vägen tar vägen.
Ett kort stopp för att hämta upp dottern och så vidare.
Väl hemma satt två små otåliga hotellgäster.

- Vi skulle ju sy idag !

Sagt och gjort. Fram med alla pinaler som införskaffats till detta och vad blev det ?
Jo, två mycket vackra kuvertväskor som broderades, fodrades och kantades med vackra band.
Stolta barn och en minst lika stolt mormor.
Efter middagen checkade dom ut. Längtan till mor och far var lite väl stark.

Men sysselsättning saknas inte så länge snön faller !

Hotellverksamheten fortsätter.

Strax efter lunch checkade den sista gästen in. Även hon var försedd med minidator och allehanda utrustning för att starta hotellverksamhet i vårt hus.
Nu blev det strid på kniven...rummen räckte inte till, någon hade försett sig med alla nycklar och så många gäster fanns det ju inte.
Nu var goda råd dyra.
Mutor !
Vi fick en femhundring (leksaks)för att använda vid incheckningen på detta nystartade hotell.
Klart man vill bo där, billigt.

När väl gästerna fått sina nycklar och blivit visade till rummen tog pysslet vid.
Här skulle fixas en julklapp till far och mor.
De är nu omsorgsfullt och vackert inslagna och det blir nog inte ett öga torrt på julafton.

Efter bad och TV-stund sover nu två av hotellgästerna i rum nr 13-14. Dubbelrum med extrabädd.

Precis innan John Blund slog till kom frågan:

- Om jag får barn vem blir mormor till doms barn ?
- Det blir du.
- Då ska jag bli en lika bra mormor som du !

Imorgon fortsätter vi hotellverksamheten med nya upptåg.

En natt på hotellet.



Det kan vara både spännande och mysigt att bo på hotell, även på hemmaplan.
Man får vara med i badrummet då personalen badar.
Man får läsa en spännande saga om en julren.
Man får somna med någons lilla hand i sin.
Lyssna på snusandet från rumskompisen (det blev inget enkelrum som tur var).

Imorse vaknade vi utsövda till en ännu vitare värld. Natten hade kommit med ännu mer snö. Plogbilen hade kört upp en rejäl vall (igen) framför huset.

Men vi hade inte tid med snöskottning.
Hotellets TV visade årets Julkalender och frukosten skulle dukas fram.
Och detta är ett hotell som även kan servera ägg utan gulor.
Snacka om fint !
Nypressad juice och uppskrämda bröd från gårdagens middag och så små söta yughurt, precis som det ska vara när man bor på fina hotell.
Nu kan dagen börja och fram emot lunch väntas nästa gäst och sen hotellpyssel.

Så fint är vårt lilla "kökshotell".

Hotell HM !

Ett fint litet hotell i en vrå i köket.
Datauppkopplat, vackert nyckelskåp och en grön kobratelefon som håller kontakten med yttervärlden.

Jag checkar in.

- Välkommen !
- Tack. Jag önskar ett rum för natten.
- Ett eller två ?
- Ett.
- Du får rum 13 och 14. Och du får två nycklar om du får besök !

Jag blir visad nerför trappen och får välja ett av två rum. Nytvättade lakan och propert. Jag får även en egen toalett. Inget dåligt boende för en natt.
Sen stänger hotellet för städning och personalen tar ett bad.

Ser fram emot morgondagen och hotellfrukost !

Vintern tar nya tag.

Kylan har fått ge vika för Kung Bores nästa vapen, Snöstorm.
Han har inte så mycket att till den killen men det han har det använder han till fullo.
Det är såna här dagar jag är så tacksam att vi sålt vårt hus och endast har ett par gångar att hålla fria.
Annat var det imorse när jag mötte grannen som hade skottningsjouren.

- Här ser du en som drog nitlotten idag !

Alla klagar på vädret och ingen gör något åt det !

Nu har vi haft sträng kyla i veckor och när väl termometern börjar inse att den legat på topp allt för länge kommer snön.
Och den kommer inte som dalande vackra flingor utan i sidled.
Men en sak är säker, vi får en vit jul.

Igår var det årets jullunch med arbetskamrater och styrelse.
Gott men...
Julbord är inte mitt första val när jag går ut och äter i dessa tider.
Det blir för mycket av det goda och magen säger stopp.
Men med åren har jag lärt mig att äta av det jag inte alltid äter hemma och jag kunde gå från bordet lagomt mätt och belåten.
Nu stundar även förberedelserna hemma inför "mathelgen".
Det är något jag ser fram emot varje år.
Att stå där i köket och koka lag till allehanda inläggningar.
Rulla mängder av köttbullar.
Hacka, skiva och mala.
Julmusik och ett glas skimrande rödvin till hands.

Då trivs jag !

Det närmar sig !

Snart släcker dom ner det vårt gamla telefonsystem och skarpt läge råder.
Jag ser fortfarande ut som en fågelholk i ansiktet då det gäller det nya.
Vid lunchen kom snacket om telefonerna upp.

Där sitter jag med "proffsen" de unga, de som kan, de som redan är inne i teknologin.
Jag hör ord som appar, cynk, tanka hem, tangentbord som går att ändra osv.
Och jag fattar nada !

Men jag vill lära mig, jag vill vara hemma i min nya telefon, jag vill kunna allt som dom kan...de unga och raska.
Och kanske, bara kanske kommer jag en bit på väg så småningom.
Kommer så långt att jag kan ringa, svara och värst av allt...vidarebefodra ett samtal.

Den enda riktiga glädjen idag var kramarna från barnbarnen som i en mun sa:
- Vi längtar till lördag !

Och det gör jag med för då får jag syssla med det jag kan.
Laga god onyttig mat till de små, pyssla, göra julkort och sy små dukar som sen ska bli uppskattade julklappar.

Lördagsmys och sen fjärde advent !

Lucia !

Den här dagen är den bästa av alla när man åker i ottan till jobbet. Stadens gator är kantade med marchaller och stämningen känns genom bilplåten.
Vackert och stilfullt.
En stor eloge till "Handelsplats Härnösand" och alla tappra ljuständare som varit uppe ännu tidigare än jag och i den stränga kylan spridit ljus över staden.

Men var var stämningen på jobbet?
Irritation.
Ord som inte ska sägas.
Och allt detta på grund av datorfel...igen !
Inte en ikon i sikte på skärmen.
Inte ens ett felmeddelande.
Allt var bara mörkt.
Sen fick vi sjunga Luciasången (tack för det, Leif) och det var tur, så lite av morgonens ljusstämning även kom in i vårt fikarum.

Kände också för att gynna "Handelsplats Härnösand" som tack för morgonens ljus och inhandlade de sista klapparna till nära och kära.
Julklappar är som svampar.
Det tar ett tag att hitta den första men när den väl är inköpt ramlar det på av bara farten.
Känns som om jag snart är redo för JUL !

Ledig dag.

Då chefen kräver min närvaro hela helgen så tog jag en ledig dag idag.
Vad fylla den med ?
Jo, en resa till Birsta.
Dumt, dyrt och hektiskt.

Kom som tur var före mobben.
Kunde lugnt strosa runt i varuhusen och köpa in det som stod på min lista.
Men hittade jag allt ?
Nej, långt ifrån.
Så till veckan gynnar jag handlarna i hemstaden.

Granens dag.

Idag skulle det ske, granen skulle resas i gården.
Hustomten och jag hade ju valt noga och var fulla av tillförsikt.
Jag kom i tid.
Hustomten kom i tid.
Men inte ljuset...strömavbrott.
Han bar granen från källaren i nattsvarta mörkret och jag ledde vägen.
Och så satt vi där, vi två.
Beundrade granen och väntade på strömmen. Ingen idé att sätta i ljusen förrän vi visste om de fungerade.
Men varde ljus. Strömmen var åter.
Nu är granen prydd med ljus och röda kulor och så vacker.

På söndag får den som vill se den live.
Öppet hus efter mässan.
Allt är förberett.

Då var det gjort!

Alla julkorten är skrivna och klara för postlådan.
Här skickas inga mail eller SMS.
Nej, riktigt handskrivna julkort ska det vara.

När jag går igenom den digra högen från förra året gläds jag.
Vackra hemgjorda kort (så ambitiös är inte jag), underbara krönikor från året som gått, soliga semesterbilder och barnteckningar.
Ja, ett julkort kan verkligen glädja mottagaren.

Imorgon fortsätter min jul med intagning av granen till Gården.
Den enorma (både hus och gran).
Förra året avverkade vi tre stycken innan min "Hustomte" var nöjd.
Nu har vi tillsammans utsett årets och jag förväntar mig inget byte i sista stund.
Men om...så står sex till och väntar i en hörna nära oss.

Nåbar.

Nåbar är ett ord som inte fanns i min ungdom. Hade jag sett det hade jag förmodligen uttalat det fel. Men idag är nåbar (precis som bogvisir som vi lärde oss för ett antal år sedan) ett ständigt återkommande uttryck.
Varför ?
Jo, det är väl mobiltelefonernas fel.
Nu måste vi kunna nås hela tiden, eller ?

Förr ringde man och fick man inget svar så var det OK.
Hade man ringt tillräcklig många gånger och inte fick tag i personen i fråga så skickades ett brev.

Idag är det tvärtom !
Först ringer man hem till den fasta telefonen (om personen har en sådan).
Sen ringer man ett antal mobiler (en del har fler än en) och så sista utvägen, mail !
Har man hunnit så här långt så är irritationen ett faktum.

Jag vet inte om jag gillar att vara nåbar hela tiden. Men även jag kan bli irriterad efter ett antal försök att nå någon.
- Varför har människan mobil när han/hon ändå inte svarar ?
- Läser han/hon aldrig sin mail ?
- Har det hänt nåt ?

Men jag är nu nåbar 24 timmar per dygn med två mobiler, fast telefon, bärbar dator och en telefon med möjlighet att läsa mail.
Bra eller dåligt ?
Framtiden får visa.

Men jag som alla andra har väl en avstängningsknapp, eller ?

Det är mycket nu.

Igår var jag och förberedde för morgonens traditionsenliga adventskaffe i Gården. Endast ett fåtal hade meddelat förhinder så matsalen fylldes till bristningsgränsen. Känns lite pirrigt när arbetskamraterna är gäster.
Har jag kommit ihåg allt ?
Kommer det att räcka ?
Är det tillräckligt juligt i Gården ?

Efter kaffet skulle samtliga informeras om vårt nya telefonsystem !
Det var nu längtan till bakkelittelefonen, den stationära med sladd och nummerskiva drabbade mig.
Tittade runt i salen och ser mina arbetskamrater glo på en liten skärm tillhörande våra nya telefoner.
En skärm som förändras bara du nuddar den.
Den har finesser som jag i min vildaste fantasi aldrig trodde jag skulle få uppleva i en sån liten apparat.
Nej, jag vill tillbaka till dåtiden.
Tillbaka till det jag känner igen och kan behärska.

Full av # och ännu mer # med siffror mellan som ska visa alla som söker mig var jag är, vad jag gör och när jag väntas komma tillbaka åkte jag hem.
Passerade Gården och såg genom väggarna all disk som stod kvar i matsalen.
Morgondagens första insats

Hemma väntade första sittningen av kvällens middagar.
Två sprudlande barnbarn som skulle få morfars berömda ugnspannkaka.
Och så nästa sittning.
Åtta styrelsemedlemmar som serveras mer vuxenmat.
Nu har jag dragit mig tillbaka till undervåningen och hör sorlet.
Njuter av att bara vara.

Imorgon är det en ny dag.
Nya gäster i gården.

Saknar inte sysselsättning, skönt !

Lilla älskade I.

Hon kom inrusande med rosor på kinden, direkt från skolan.
Glad, sprallig och förväntansfull.
Hade gjort ett kort i skolan, plitat och diktat:

"God jul Mormor. Jag gillar deg. Ni är värdens bästa mormor och morfar"

Hon fick rulla sina egna köttbullar, steka och placera dem snyggt i en egen skål.
Det godaste hon ätit.
Fixade med stor koncentration en underbar julklapp till sin mamma.
Slog in den vackert och gömde den väl.
Byggde ett vinterlandskap på en grön filt av vadd och allehanda överblivna juldekorationer.
Bad.

Då kommer frågan:
- Varför finns det en massa ord som man ändå inte får säga ?
- Vilka ord menar du, frågar jag.
- Svärord !
- Ja, det kan man ju fråga sig.
- Om inte dom orden fanns så skulle en pojke i min klass inte behöva gå till rektorn så ofta.

Nu sover hon gott i min säng, varm och nybadad.

Irriterad och imponerad på samma dag.

Idag skulle jag äntligen få besked om bordet.
Bordet med stort B, bordet som åkt ut och in i den stora Gården.
Bordet som aldrig stämmer, aldrig blir rätt i färg och utseende.
Det kom i början på augusti månad och än har företaget inte fått tummen ur #¤?# !
Detta gör mig irriterad.

Det som imponerade på mig var dotterns föreläsning på biblioteket idag.
En halv timme skulle hon tala om sitt ämne.
Kunnig och säker.
Sånt imponerar på en mamma.

Nu väntar en helg med lilla I som sover över och middag med goda vänner.
Ska bli skönt !

Måndag på en onsdag.

Hela dagen har jag undrat:
Vem försökte inatt ta sig in i just mitt garage ?
Ville han/hon ha min nytvättade och blanka bil eller var personen ute efter makens skidor ?
Jag lutar åt bilen då skidorna skulle göra sig bättre på en skidmuseum.
Där människor kunde betrakta dem och undra vad som hänger runt binningen bak.
Där det på en skylt skull beskrivas som "Fångrem a la 70-tal" och sen följas av en utförlig bruksanvisning.
Nej, svar får man väl aldrig på en sådan undran men låset måste bytas ut och dörren lagas...ingen bra start på dagen.

Och så var det Fullmäktiges andra dag !
Grupper av ledamöter skulle passera olika stationer och där få information om oss, våra arbetsområden och uppgifter i organisationen.
Jag väntade, och väntade.
Ingen kom och så var det dags för lunch.
Jag väntade och väntade igen.
Några kom och vände lika snabbt.

På ett sätt kan jag förstå dem, två fullspäckade dagar med massor av information att ta in efter en tidig start på dagen.
Hur intressant är då biskopsämbetet?

Nu ska jag ägna kvällen åt att försöka ta mig in i, förstå och lära mig att använda min nya telefon.
Ett "Mount Everest-uppdrag" som jag ser det !
Jag som just lärt mig min egen telefons alla finesser...