Mat !

Hemma äter jag inte frukost, det blir en kopp kaffe till tidningen och så en rejäl och närande lunch, däremellan gott fika. Men här !!!

Startar dagen med en GD (Gammel Dansk) som får magen att börja arbeta och så hotellets frukost och den går inte av för hackor. Underbart knaprigt bacon, stekta ägg, nygräddade frallor eller wienerbröd eller, ja listan på bröd kan göras lång. Juicer fyllda med fruktkött, smakrika och i alla smaker. En ostbuffé som till och med skulle få en fransman att häpna. Och så frukten, nyskalad, skuren i vackra former och så god. Ja, vi äter ordentligt och njuter.

Idag la vi oss ett par timmar vid poolen, badade och lapade varm sol. Och så var det dags för lunch.
Hade igår sett en liten tysk krog som såg ganska spännande ut. Här fick vi en smakupplevelse som hette duga...wienerkorv med hemgjord kartoffelsalat...så underbart gott.

Nu var vi mätta så ett par längder i poolen var på sin plats.

Så mässa i Svenska kyrkan. God uppslutning av både fastboende och som vi, turister. En fin men relativt kort mässa. Vi skippade kyrkkaffet och tog sikte på mat...igen !!!

Nu blev det en 4-rättersmiddag med alla tillbehör. Är detta vettigt ?

Känner att jag vid hemkomsten får traska Bondsjön runt mer än en gång i veckan.

Flopp !

Ingen bussresa idag, maken kände inte för det. Så vi tog en promenad i stormen men det var varmt och soligt. Så kände vi för kaffe och en hembakt kanelbulle på Svenska kyrkan...tji fick vi ! Idag stängt p g a golf !!! Vart är världen på väg ? Personalen spelar golf och vi vill ha svenskt kravodlat kaffe och kanelbulle...

Nu blev det ett svenskt Café och ett wienerbröd till det otroliga priset av 7,20 euro...gott men var det värt det ?

Kvällens middag bjöd på en överraskning. Ett äldre par vid bordet intill lyste upp som barn på julafton när dom läste "Kaningryta" på matsedeln. Grytan kom in och de såg mer än nöjda ut. Kaningryta ?

Hann även tala med barnbarnen ikväll.

-Här är det sommar, sa jag.
-Och vi har vinter , sa I och sjöng en vacker vintersång i luren.

Inte ett öga torrt. Längtar efter goa barnkramar.

Blåst !

Vaknar tidigt av glas som krossas mot stengolv. Våra vackra rosa rosor som stod i ett glas på balkongen har blåst omkull, korsordstidningen är bortblåst och askan i askkoppen spridd för vinden. Solstolarna runt poolen åker kana på stenplattorna och personalen, de i foträta skor och fina klänningar försöker bringa reda i oredan.

Idag är det blåsigt och vi är ganska trötta. Men sitter man uppe till tre på natten för att se våra svenska curlingtjejer vinna OS får man skylla sig själv...helt underbart, ett guld till !!! Ser även min svåger, märkbart rörd och våra grannar som följer tävlingarna på plats..där på TV:n, vi är långt bort de ännu längre bort. Märkligt !

Idag funderar vi på att ta lokalbussen och se var vi hamnar. Den lilla mannen i receptionen har delgett mig några tips, inte för att jag förstod allt men att det går en buss varje hel timme till stora staden har jag uppfattat. Sen var det tydligen en snabb och mjölkvariant...vi får se vilken det blir. Alltid spännande med lokalbussar i andra länder, man åker oftast med lokalbefolkningen och resan kan sluta var som helst.

En ny dag i främmande land.

Ny dag.

Klockan är bara 06.45 lokal tid och hotellet vaknar till en ny dag. Killen med den långa blå slangen börjar sitt arbete med att dammsuga polerna, solen är på uppgång och det enda som hörs är vågorna mot stranden. Så kommer damerna i foträta skor med gummisulor...inte ett ljud hörs. De är klädda i fina blåvitrandiga klänningar med spetskragar (!!!) bär på moppar och dammtrasor. Allt ska göras skinande rent innan gästerna vaknar.

Och så är dom här ! Gästerna med röda handdukar, solstolar bokas, parasoller flyttas och gräddvita dynor läggs ut. Frukosten är serverad och dagen kan börja.

Vi har landat...

...landat i ett land med strålande solsken, värme och svalkande vindar. Bor så underbart vackert och att vakna till vågornas brus och en soluppgång som kan få vem som helst att förundras...så vackert så underbart.

Legat i en skön solstol vid poolen ett par timmar, njutit av utsikten från balkongen och ätit underbart god mat, avrundade kvällen med en kaffedrink i baren.

Semester är skönt !

Packad och klar !

Kändes underbart att se termometern imorse, för första gången på länge brydde jag mig inte. Lämnar nu kylan för varmare breddgrader. Har varit in och tittat på "resvädret" och det ser bra ut. Om inte sol varje dag så VARMT !

Vi har även fört en diskussion om dator eller inte dator och vi har enats om dator. Det är bara att hoppas på bra anslutning och att jag kan hålla mig från att läsa jobbmailen, har lite svårt för det i vanliga fall. Det är så lätt att slinka in bara för att kolla och så helt plötsligt sitter jag där och svarar fast jag är ledig. Så har jag gjort nu på morgonen, helt galet.

Men nu drar vi.

What a day !

Uppe med tuppen, om det nu över huvud taget var någon tupp uppe ! När det är - 25 grader tror jag till och med tupparna fryser och håller sig inne med sina hönor. Satte mig en mycket kall bil då jag räknat med att åka först vid kvartiåtta-snåret och inte tänkt på att ändra klockan...man kan inte tänka på allt.

Var på jobbet före halv 7 och hann med en hel del innan det var dags för fortsättningen på prostmötet. Återigen en intressant dag med många och långa diskussioner.

Vid lunchtid gällde det att snabbt plocka ihop papper och pennor, dra till b-gården och diska undan det sista, vattna blommor, byta dukar och invänta cateringfirman som skulle hämta resterna. Lunchen fick bestå av gårdagens kaffe-choklad. Små naggande goda bitar med en touch av mint, inte mättande men de tillfredställde den värsta hungern, något.

Åter på jobbet och möte med "teamet" och planering för kommande visitation. Beställa resor till arbetskamrater på väg till kurs, kolla reskontoställningen, skumma igenom dagens mail, svara på de viktigaste och så knappa in SEMESTER på telefon och mail.

Det är så skönt att se ordet SEMESTER på telefonens display.

Hann även med en sväng till mina små, få en kram som ska räcka en vecka.

Nu är det bara packningen som återstår och det blir väl det svåraste. Känns inte vettigt att plocka fram sommarkläder när man tittar på termometern men dit vi kommer är det beydligt varmare än här så jag står ut.

Sen, ska datorn med eller inte ? Det är en fråga vi ska diskutera ikväll.....

Dan före dan före dan...

Snart är det semesterdags men först måste jag klara av ett par arbetsdagar.

Idag inleddes årets första prostmöte. Information blandades med diskussioner, argument och synpunkter. Dagen avslutades med en god middag i b-gården, fina och inspirerande tal och som alltid en nästan familjär stämning. Känner mig lyckligt lottad som får möjlighet att vara närvarande.

Nu väntar en god natts sömn.

Arbete på söndag.

Idag var det inte nådigt ! - 17 grader och en vind som fick träden att buga sig. Man vill inte gå ut, man vill ingenting, man vill bara kura ihop sig och vara.

Men jag hade arbete som väntade. Ut och plugga i motorvärmaran (tack för att den fungerar nu) klä på sig som om man skulle på en expedition till Antarktis, hämta ett av barnbarnen och så första stoppet, Coop. Här skulle inhandlas blommor för att förgylla borden inför måndagens middag.
-Jag tycker vi tar lila, sa E.
-Varför ?
-Cool färg, säger hon.

Så till b-gården, E:s första besök i denna enorma boning. Det tog inte tre sekunder så låg overall, mössa, vantar och skor på golvet och så scannade hon av kåken. Underbart att se denna lilla varelse röra sig i dom fina salongerna, ta in allt som var av betydelse för en sex-åring och vad var det som fastnade ? Jo flygeln ! Här satte hon sig som den säkraste konsertpianist, klinkade och sjöng.

Jag är inte den mest musikaliska, tvärtom, men detta var underbart. Hon klinkade på och frågade:
-Hör du vad jag spelar, mormor ?
-Nja inte riktigt, sa jag.
-Gud som haver, sa hon och klämde i med texten.

Där satt jag i en "biskop någons möbel" och lyssnade till mitt barnbarns sång och klink, underbart !

Sen ville hon se vinden, testa mathissen, skriva ett välkommen-på-middag-brev till måndagens gäster, men åka hem var inte på tapeten. Nej, här var det kul att vara. Goda kakor i frysen , pepparkakor (rester från advendstkaffet) , flygel och ytor att springa på.

Inte helt fel att arbeta en söndag ibland, speciellt inte när man har så bra sällskap.

Hobbypäls.

Jag har köpt en päls ! Många människor förfasar sig över dessa plagg, inte jag ! Jag bär päls till vardags, jag är glad över min päls och jag slipper frysa. Men nu har jag inte inhandlat en päls för att ekipera mig i. Nej, den är till för att "slaktas".

Jag sätter mig i en fåtölj med denna vackra pälskappa, stannar upp en stund och tänker: Vem köpte denna, vad fick henne att välja just detta skinn och modell och trivdes hon i den ? Många frågor blir det när man köper begagnat och historien bakom plagget är okänt. Skulle så gärna vilja veta...

Men nu är det slakt som gäller. Jag sprättar, tar loss ärmar, foder, ytterligare foder, breder ut alla bitar, syr ihop och vips har jag en fyrkantig vacker skinnpläd som bara behöver fodras igen.

Tänk om den första ägarinnan bara visste att hennes vackra pälskappa skulle hamna som pläd på en säng år 2010 !!!

Tiden rusar iväg...

Nyss var dom små, båda rymdes i min famn, de var hjälplösa. Nu ringer de själva och frågar om jag kan vara barnvakt.
- Du behöver bara ha oss ett par timmar, vill du det mormor ?

Vem kan säga nej till det ? Inte jag.

Så min oplanerade lördag i ensamhet förbyttes till sagoläsning, pyssel, pannkakelunch, funderingar om livet, roliga historier och diskussioner om "Lets Dance" och "Melodifestivalen".

Det går för fort !

Äntligen fredag.

Fredagarna har fått en helt annan status de senaste åren. När jag var yngre hade vi "lillördag" (det var onsdagen som kallades så )och så hade vi lördagen som veckans höjdpunkt. Kanske var det för att min mor oftast arbetade på lördagar, hon arbetade i butik och kunde inte utnyttja fredagen som vi gör idag då hon skulle upp tidigt dagen efter.

Jag tycker att dagens sätt att tänka är bättre, helgen blir längre på nåt sätt. Nu planerar vi ofta i förväg vad som ska ätas på fredagkväll, man kollar TV-tablån för att hitta något sevärt och fredagen är oftast den kväll man bjuder hem folk på middag. Men jag saknar "lillördagen" lite, den hade något visst över sig.

Igår ringde det en liten 6-åring:

-Hej mormor vill du ha en semla ?
-Gärna, får morfar följa med också, frågade jag.
-Vi har dukat för sex.

Och så sa det klick i luren, samtalet var avklarat.

Vi åkte upp och blev bjuden på en "Semmelbuffé", helt nytt för mig. Här fick man själv göra sin semla ! Gröpa ut bullen, klicka i innehåll, bre på grädde, sätta på locket och så pudra den vackert vit. Vi fick hjälp av de små och det blev väldigt vita bullar men så goda.

Torsdagsmys på högsta nivå.

Längtar.

Kylan kommer med mer snö och blåst, så säger de lärde inom väderbranchen. Då känns det skönt att bara ha några dagar kvar innan resan till varmare trakter blir verklighet.

Den här gången ska vi vara lata, slippa dra ända ner till Arlanda, köra i timmar, parkera bil för dyra pengar och bo en natt på hotell för ännu dyrare pengar. Nu åker vi från vår egen flygplats, bara 20 minuters resa från hemmet. Känns faktiskt riktigt bra.

Och det här med charter är bekvämt. Man infinner sig, blir fraktad, emottagen, fraktad, man njuter en vecka eller två, blir hämtad, fraktad och så är man åter på hemmaplan. Kanske inte lika spännande som andra ressätt men jag har testat dem alla och ibland vill man vara bekväm.

Och nu räknar vi ner !

Och här står vår stege tryggt !

Han igen !

Jag har frågat förut och jag frågar mig igen: Har inte kung Bore en egen tipp för snö ? Varför måste han skicka allt till vår trakt ?
Igår fick vi protokoll från radhusföreningens styrelsemöte där man uppmanade oss boende att skotta taken då snömängden på vissa tak var mellan 85 och 100 centimeter ! Det är nu vi förstår varför ytterdörrarna är så kärva och svåra att öppna.

Maken tog tag i saken, helt naturligt tycker jag då han är hemma på dagarna. Han med sin höjdskräck tyckte nog annorlunda, det förstod jag efter kommentaren: "Jag tar INTE baksidan !"

Strax efter lunch kom mailen.

"Jag har nu skottat taket och var beredd att ringa brandkåren för att komma ner".

Till detta hade han bifogat en bild på gången upp till vår entrédörr....mäktigt.

Nu har vi ett nästan snöfritt tak men ingen stege. Den står fastkilad i en två meters snöhög och där kommer den att få stå tills "kungen" har gått på sommarsemester.

Sj Sj gamle...

..ja inte är han min vän, som det sjöngs i visan.

Jag har fått ett uppdrag som innebär att jag var tvungen att ta kontakt med SJ. Men med min datakunskaper så går jag in på deras hemsida, klickar på "kontakt" och sänder iväg min förfrågan. Ganska omgående får jag ett svar med ärendenummer (imponerande) som säger att:

"Tyvärr kan vi inte behandla denna fråga via mail så var vänlig kontakta oss på nr xxx, knappval 1.
Jag ringer, knappar mig fram som jag blivit ombedd och möts av en röst:
- Väntetiden beräknas till 19 minter.

Jag väntar tålmodigt i drygt 20 minuter och en vänlig röst upplyser mig om att jag ringt fel nummer. Men jag kopplar dig.

Ny röst:
-Väntetiden beräknas till 40 minuter.

Mindre tålmodig väntan i drygt en timme då nästa röst upplyser mig om att nu har jag nog kommit fel, du ska ringa xxx men jag kopplar dig.

När jag äntligen är framme vid slutmålet frågar jag varför detta företag inte kan lämna de uppgifter jag vill ha via mail.
- Visst kan vi det, säger den vänliga damen. Det är vår policy att använda mail i dessa frågor.

Du, Elisabeth som svarade på mitt mail, imponerade genom att ge mig ett 6-siffrigt ärendenummer, vi ska ha ett snack. Bara du och jag.

Kramarna från mina små som jag passerade på hemväg räddade dagen....

Nya kunskaper.

Jag tycker det var bara igår jag gick min första datakurs. Då fick vi lära oss att logga in, hitta ett worddokument, skriva och korrekturläsa. Kommer inte ihåg mycket av den utbildningen mer än att vi satt i en gammal träkåk på N:a Kyrkogatan och vi hade kul.

Sen kom nästa kurs. Nu skulle vi lära oss att surfa, hitta information på nätet. Jag satt lika frågande då ! Men under åren har jag lärt mig hantera maskinen så pass att jag kan skicka mail, skriva ett protokoll, googla och lite till. Krisar det ringer jag någon i min närhet men hemma finns ingen som kommer springande och hjälper mig vidare när det kör ihop sig. Kanske det är den bästa läran...klura ut problemen själv.

Det var bara ett par månader sedan jag blev med egen maskin, (förutom den stationära på jobbet), en liten, ärvd men ack så bra och bekväm. Nu finns jag på FB och jag bloggar ! Snacka om framsteg.

Och så idag: Intranätkurs.

Såg ut som ett frågetecken första kvarten, lyssnade på dessa våra informationsproffs och tänkte: "Behöver jag det här" ?

Tydligen, för att hänga med i utveckligen och få information. Väntar med spänning på nästa steg i kursen och att frågetecknet då har rätats ut något.

Sol !

Varför blir folk som förbytta när solen kommer fram ? Jo, jag vet...vi har väntat så länge, den gör gott för vintertrötta, snön krymper och vår själ får näring.

Men man behöver inte ta del av den, man kan stanna inne, se två långa underbart vackra och sorgliga filmer med en underbar aktris, sjunka långt ner i fåtöljen i ett rum solen aldrig når. Det gjorde jag idag !

Men visst var jag ut en sväng. Tog en promenad med barn och barnbarn på förmiddagen och tittade på draghundstävling en kort stund. Faschinerades av dessa smäckra energipaket till djur som bara har ett mål, springa ! De utstrålar en iver som kan göra vilken soffliggare som helst avundsjuk och när de väl sprungit runt hela banan kommer de i mål, lika ivriga och glada som innan. Man kan inte mer än imponeras. Men efter läckra tunnpannkakor med alla tillbehör till lunch blev det fåtöljen och jag har inte tagit någon skada (än)! Tvärtom, känner mig laddad för en ny arbetsvecka med nya utmaningar.

"Åsas pastagratäng" med rödvin till middag gjorde ju inte dagen sämre, bara bättre.

Sammanfattning: en j-a bra söndag !

Sena tankar.

När jag nu slöat framför TV:n ett par timmar och förundrat mig över detta spektakel som kallas Melodifestivalen kommer tankarna. Förresten är denna festival lika onödig som OS. Kostar en massa onödiga skattepengar, pengar som kan användas till humanitära insatser. Men om detta tvistar alla och jag orkar inte...

Men dagens frågor till vår biskop em berörde mig. Där satt han i en fåtölj, något mindre än senast jag såg honom men stor ändå. Jag har under alla år vi arbetat tillsammans förundrat mig över hans otroliga förmåga att alltid kunna svara på de frågor som ställts, (åtminstonde försökt) både djupa och mer världsliga. Idag var det inte annorlunda. Från början kunde jag inte riktigt hålla mina fingrar i styr...var beredd att plocka upp papper och penna, anteckna allt som sas. Men jag hade inte den rollen, tyvärr. Idag hade det varit på sin plats att anteckna, komma ihåg svaren. Men å andra sidan tror jag att de finns lagrade i någonstans i mitt inre, att plocka fram när jag behöver dem. Tack "föreståndaren" för din kloka ord och din förmåga att se alla i din närhet.

Nu väntar drömmarnas land och en ny dag imorgon...undrar vad den för med sig ?

Lördag.

Började dagen med att i strålande solsken och genom ett gnistrande vitt landskap åka till Brukskyrkan i Köpmanholmen. Där firas en ekumenisk helg och dagens programpunkt var "Tony mot väggen " och sopplunch. Underbart att få träffa vännerna på "hemmaplan". Vi fick en närande och god morotssoppa...tänk vad många goda soppor man ätit runt i vårt stift.

Då maken var borta på herrmiddag tog jag tillfället i akt att följa med barn och barnbarn på hamburgeri. Inte min starka sida men ibland får man offra sig. Innan hemfärd tog vi en tur upp på Vårdkasen och såg vår stad iklädd kvällsbelysning, så vackert och kallt.

Så kan en helt vanlig lördag i mitt liv se ut.

Framtid ?

Någon sa för ett tag sedan att "hade man kommit upp i denna aktningsvärda ålder så har man framtiden bakom sig". I kväll fick jag höra något mycket positivare.
Dagens 60-åring sa: "Trots att man fyllt 60 så har man en framtid"

Det ger mig hopp, stort hopp och nu kan jag till och med se fram emot min 60-årsdag. Fast jag tror inte att någon kommer att komponera en konsert till min ära. Men å andra sidan finns det ett antal musikaliska genin på makens sida av släkten och kanske ska jag redan nu gå ut med en "önskelista".

Ingen dum idé. Få en läcker musikupplevelse a la norrbottningarna. Det andra alternativet är att jag ska bjuda min familj på en resa (dotterns förslag). Maken, jag och barnbarnen stannar en vecka och barnens föräldrar två !!!

När jag ser på alternativen så tror jag att jag redan nu skickar ut inbjudningskorten till en konsert. Bygga en tältkyrka på vår äng och bara brassa på.....

Jo men visst !

Stående bord.

Min mormor var en fantastisk kvinna, uppfostrade fyra barn, skötte ett jordbruk tillsammans med min morfar, en gård s0m med den tidens mått var ganska stor, 15 kor, grisar, höns och hästar. Hon tog emot alla barn och barnbarn under jular och sommarlov och vi var många. Hon klagade aldrig utan arbetade från tidiga morgon till sena kväll utan att med en min avslöja att hon ibland var trött, men det såg vi. På äldre dar, när jordbruket tagits över äldste sonen unnade hon sig lyxen att se på TV på dagtid, sport. OS var hennes högtidsstunder för då var det utsändning mest hela dagarna. Slog man en signal så svarade morfar och sa:
- Nä hu ha int ti för ho sporta idag

Kanske hade hon lite av en gammaldags uppfostran men inte har vi tagit skada av den. Tvärtom. Jag minns fortfarande en hel del kloka ord och har dessutom levt efter dem. Sina sista år tillbringade hon på ålderdomshem och blev lite senil. Det blev ett stort tomrum när hon gick bort.

Men en sak minns jag alldeles tydligt under alla år, hon åt aldrig. Jag kan inte erinra mig att hon någon gång satt ner med oss vid matbordet med en tallrik, bestick och glas framför sig. Nej, hon stod vid spisen, servade alla, stekte ytterligare pannkakor och kom det fler matgäster dukade hon av och satte fram nytt. Hon stod där som fastkedjad med huckle på huvudet och förkläde som satt på från morgon till kväll. Jag tror alla bonnmoror gjorde likadant, men varför ?

Ikväll fick jag en känsla att vara i hennes ställe. Våfflor stod på matsedeln och alla som gräddat våfflor vet hur det går till. En gäng vid matbordet, hungriga och förväntsfulla och ETT våffeljärn. Det säger sig självt, eller hur ? Någon gräddar och langar ut, hinner man så snor man åt sig en lagg men oftast blir det först när alla är mättade. Nu var vi sex stycken som skulle ha våfflor och jag skickade ut dem i en strid ström. Men gott var det med hemkokt sylt, grädde och socker.

Jag önskar att du fått vara med idag, mormor. Suttit vid bordet med mina barnbarn och fått våfflor serverade, det hade du varit värd.

Motion !



När jag vaknar på morgonen, kliver ur min säng och tar två steg då går jag in i väggen. Idag har jag tagit så många steg att en stegräknare skulle ha protesterat men aldrig kommit till väggen! Nog vore det underbart att bo på 1 000 kvadratmeter, kunna gå ett par kilometer utan att behöva tänka på vädret. Enda negativa är väl städningen men å andra sidan...skulle jag ha råd med en sån kåk hade jag väl medel att leja någon eller några för den biten.



Jag har alltså varit husfru hela dagen idag. Sprungit som en skållad råtta. Det blir ett ofantligt antal steg bara för att duka borden, sen runt i alla rum och tända ljus och lampor, av med allt från borden och så runt och släcka, in med all disk i skåpen som av någon outgrundlig anledning står så långt från diskmaskinen de kan. Det här kommer att bli ett jobb som jag behöver, ett jobb med inbyggd motionsrunda.



Men nu är jag trött efter 15 timmars "motionerande" och kommer med all säkerhet att gå i säng.

En salig blandning.

Först möte med T och genomgång av kommande möten, resor och besök. Noteringar som fyller en arbetsdag. Kul !

Sen "husfrujobbet":

Fixa det sista som innebär att plocka fram blommor som stått i mathissen (svalaste platsen i b-gården), ladda kaffebryggare, tända ljus och sen stå där med glad min och säga välkommen. Och det är alltid kul. Här kommer människor man inte sett på länge, man får goa kramar, frågor om de senaste händelserna i livet och bara att se dem igen. Underbart !

Så lunch, kaffe, sammanträde, kaffe och omdukning till morgondagens ännu större lunch.

Hem till barnbarn och pyssel vid köksbordet. Konfetti över hela golvet. Men vem bryr sig, inte dom och inte jag.

En stund i stillhet och sen brakar det loss....gubbarna anländer.

Dessa trogna oldboys som träffas regelbundet för en god husmanskostmiddag, virrepinnar och poker.

Jag sitter framför TV:n och hör jargongen från pokerbordet. Inte allt är rumsrent men kul har dom och några stora pengar blir det aldrig när man spelar med 25-öringar (som inte längre går att använda utan bara flyttas mellan dessa grabar)...men glädjen att umgås under all enkelhet en vanlig tisdagkväll märks tydligt.

Så ska dom hem till sitt och jag blir ombedd att beställa en taxi, gubbtaxi !

Ringer taxi:

-Taxi, Mattias.
-Hej, jag vill ha en pensionärstaxi till H-vägen.
-Du menar en seniortaxi ?
-Ja !

Det låter väl fint: seniortaxi ?

En dag ska även jag beställa en sån bil, bara till mig.

...och han fick tulpaner en dag före.

Jag fick rosor...

Bortskämd.

Som jag skrev sist: Vackra röda rosor och sen osten. Man sätter kniven i en inbakad camembert (vet inte hur det stavas, so what!) och ut rinner krämig halvljummen ost. Man lägger på en sked hjortronsylt, tar en tugga och ...ja det finns egentligen inga ord, bara så GOTT. Och vinet till, suberbt !

På tal om att skämma bort så minns jag en söndag i november 2009.

Det var årets skyltsöndag. Vi ville ta barnbarnen med oss på stan. Ringde föräldrarna och frågade:
- Får vi låna barnen några timmar, åka ner på stan och skämma bort dem ?
- Helt OK. (Vilka småbarnsföräldrar tackar nej till ett sånt erbjudande ?)

Vi klädde oss varmt, åkte upp på "Öfvre", glada i hågen. Nu ska vi ta stan !

Här stod två likadana barn, sura, ovilliga att klä sig och inte ett enda leende på läpparna. Packade in oss alla i bilen, började färden mot vad vi tyckte en underbar eftermiddag på stan med tomtar, fiskdammar, jultomte och varm glögg.

Då säger ett av barnen:

- Varför vill ni åka på stan och skämma ut oss ?

Ja, hur förklarar man skillnaden mellan att skämma bort och skämma ut ?

Dagen idag.

Vaknade, sa godmorgon, utbytte några ord om vad som stod på dagens agenda och hejdå. Det var först när jag satt i bilen som jag kom ihåg det: 35 år idag !

Men vad säger man till varandra en sån dag? Grattis ? Det är ju ingen som fyller år...ja inte vet jag.

Den här veckan ska mina husfrukvaliteter testas med två stora luncher, kaffe och kvällsfika för ett gäng konfirmander. Så halva dagen ägnades åt inhandling, dukning, arrangemang av blommor och vikning av servetter. Avkopplande och skönt arbete, kräver inte så mycket tankeverksamhet och resultatet blev bra, tycker jag.

Sen kom jag på idén ! Blåbärsriset var ju så vackert tillsammans med tulpanerna och mer av den varan skulle inte vara fel. Hem, på med vinterstövlarna och ut i vår "Lillskog". Jovisst finns det blåbärsris där, men under en meter högt snötäcke. Tänkte inte på det. Men skam den som ger sig och den som söker han finner. Nu ligger riset och tinar i min hall.

Men lite firande blir det ikväll. Maken hade köpt en otroligt vacker och enorm bukett med röda rosor, inbakad ost ska gratineras och ätas med hjortronsylt (kan rekommenderas) och ett glas gott rött till. En liten tjuvstart på den stora middagen som väntar i annat land om ett par veckor.

Och så sken solen idag, vad kan man mer önska av en måndag ?

Dan före dan.

För exakt 35 år sedan, vid den här tiden satt jag och oroade mig. Rädd för att dörrklockan skulle ringa och jag skulle bli kidnappad. Det var nämligen dagen före min bröllopsdag och mina väninnor hade hotat mig med en möhippa. Men mitt förnuftiga jag tänkte, inte kan dom vara så taskiga att dom tar ut mig dan före. Och det vara dom inte, jag slapp förödmjukas och kunde lugnt fortsätta oroa mig för själva akten som gick bra.

Så imorgon kl 14.00 har vi alltså varit gifta i 35 år. Vart tog alla åren vägen ? Det känns inte som 35 år men det är bara att inse fakta.

Men hur firar man en måndag ? De flesta restauranger är stängda måndagkvällar, det är arbetsdag på tisdag och då har jag ca 20 personer på lunch i gården.

Vid middagen nu ikväll bestämde vi att skjuta upp firandet och ta det på vår semester om två veckor. Känns som ett klokt beslut.

Det sägs ju att klokheten kommer med åren !

En dag full av solar !

Sov längre än vanligt, ända till kl 07.30 ! Men säg den lycka som varar...snön vräkte ner men så plötsligt kom den, SOLEN. Och på en sekund blev världen underbart vacker.

Hämtade barnbarnen med fullastad ryggsäck, packade in allt o alla i bilen och drog iväg. Naturen visade sig från sin allra vackraste sida och vi njöt av vår "utelunch". Fick igång en bra eld (tack vare medhavd tändvätska, ibland måste man fuska) solen sken och det var knäpptyst i naturen. Underbara kommentarer, såna som bara sexåringar kan tänka ut, grillad korv, kanelbullar och kaffe för mormor. Trots djup snö och arbetssamt pulsande hade vi en minnesvärd picknick.

Sen var det inhandlande av "lördagsgodis" en uppgift som kräver koncentration. Man måste tänka efter...

- Gillar jag dom här, mormor ?
- Pappa kan ta halva, den delen som är sur, visst ?
- En klubba räcker väl längre än en Plopp ?

Önskar ibland att jag bara hade dessa frågor att brottas med.

Men en dag med barnbarnen är guld värt för mig...de är mina solar i livet !

I fas med tiden.

När jag i början på nittio-talet skaffade min första mobiltelefon var det skämmigt att gå ute på gator och torg och tala i telefon. Då gick man gärna undan när samtalet kom, inte för att det var lätt. Mobilen var i skostorlek 39, hur gömmer man en sådan i kappkragen ?

De sista åren har jag gjort samma sak (nu har den varit lättare att gömma) men p g a folk frågat: Den har du haft några år eller ? Men vad är det att skämmas över ? Jag kan ta emot samtal och ringa, det är väl vad en telefon är till för. Sen finns varken GPS, radio eller annat jag inte behöver så varför byta !

Men nu skulle jag slå till. Stegade in på en butik och berättade vad jag ville ha. Hade ju hört så gott om denna modell och tänk vad lättare allt skulle bli när jag nu fick dessa finesser.

-Ganska små knappar, klar du dem sa expediten.
-Får väl fila ner naglarna, för den här är väl bra ?
-Den bästa och med tanke på vad du har nu så kommer det att bli ett rejält lyft.

OK, jag tog den (dyr) och for hem.

Sen skulle allt installeras, program och vanliga kommandon hittas. Efter två timmar gav jag upp. Packade ner fan-skapet i lådan och stegade in i butiken igen.

-Vad var det jag sa, det var små knappar ?

Det är inte ord man vill höra när man kommer tillbaka med svansen mellan benen. Nu byttes denna helvetesmaskin med en programvara som mer liknar vad en austronaut behöver ut mot en av samma märke jag haft tidigare men UPPDATERAD, snygg och miljövänlig. Tar batteriet slut vänder jag baksidan mot solen och det laddas upp. Det är uppdatering för mig. Sen finns det naturligvis program som jag aldrig kommer att använda men dom finns där utifall.

Under kvällen har jag försökt hitta det jag behöver och det var relativt lätt men så kom dom ! Underliga bilder la sig på skärmen och där var dom fast. Hur jag än rörde, smekte och klappade till dem så var dom inflyttade. Vad göra ? Jo, jag ringer barnbarnens Gudmor, ägarinna av en liknande maskin. Och vad svarar hon:

-Du måste ha den rätta knycken !

Är jag verkligen i fas ?

Bra utbud !

Ännu en TV-kväll. Jag tror faktiskt att TV-utbudet är minst lika bra som Systembolagets !

"Super size me" !

En person som bestämmer sig för att bara leva på mat från MCDonalds under en månad.

En bit in i programmet visar man olika bilder för barn, bilder på kända personer. Jesus känns inte igen men Ronald McDonald...vad säger detta ?

Visste du att 95 % av all TV-reklam i USA är reklam för onyttig mat ?

Skrämmande !

Livet består av ljud.

Igår kväll blev jag sittande som fastnaglad vid TV, programmet hette: Hör Hit ! En dokumentär om ett gift par i 65 årsåldern, döva sedan födseln. Nu bestämmer de sig för att genomgå en operation där ett cochleiamplantat sätts in i örat, vilket ger dem möjlighet att uppfatta ljud.

Damen frågar sig i början av filmen:
- Dom säger att man kan höra naturen, men hur ? Kan man höra fåglar flyga, äpplen växa.
Hon ser sig om men förstår inte hur den kan höras.

Det är något vi hörande kanske inte tänker på dagligen, att naturen hörs, vi tar det för givet. Men alla har vi väl suttit ute och hört vinden susat, fåglars läte, insekter som surrar men vi tänker inte på det. Det finns ju bara där.

När väl operationen var genomförd och de kunde uppfatta de ljud som vi tar för givet hamnade de in en påfrestande situation och skrämmande. En mycket gripande dokumentär som kan rekommenderas.

Kommunikation !

Jag beställer en vara och en tjänst hos vårt telebolag, vi gör ett muntligt avtal per telefon. Två dagar senare dyker det skriftliga avtalet ner i min brevlåda och så börjar väntan på varan.

Väntar och väntar.

Ledsnar och ringer upp..."Du är nummer 67 i kön"

Äntligen svar och jag får beskedet att just den varan nu är slut.

- Ja men då gäller väl inte avtalet ?
- Tror inte det, har du inte fått något besked.
- Nej.

Var brister det i kommunikationen ? Inte hos mig anser jag.

Om man nu inte kan skicka mig ett brev om detta, varför slår man inte en signal ? Är det inte vad dom marknadsför, just telefoner !!! Dom har ju både min adress och telnummer för räkningarna kommer punkligt.

Nu ska jag återgå till min väntan och se vad som händer, bollen är deras.

Kallt !

När näsborrarna fryser samman, nymålade ögonfransar klibbar fast i varandra och man inser på väg till garaget att det nytvättade håret inte riktigt torkat utan förvandlats till istappar, då är det för kallt.

Imorse när jag vaknade var det minus 27 grader (lite drygt) och då anser jag att min köldgräns är passerad, med råge.

Men vad är bäst: kyla eller snö ? Kanske lite lagom av varje vore det ultimata.

Min far sa alltid: "Alla klagar på vädret och ingen gör något åt det"

Men nu hotar kung Bore med ytterligare snö, har han ingen eget snötipp i sitt rike ?

Och idag fick jag de efterlängtade kramarna av två underbara barnbarn, så otroligt härligt, man blir varm ända in i hjärteroten, de är på banan igen och vi kan umgås. Nu planerar vi för kommande helg och HOPPAS att vädret blir lämpligt för utflykt med korvgrillning.