Lördag gör jag ingenting, söndag ser jag mig omkring...

Det blev en slapp och slö lördag men kanske berodde det på vädret. Mörkt, grått och blött. Planer fanns på restaurangbesök men en röding ropade från frysen och ville så gärna bli till soppa. Nog för att jag tycker det är lyxigt och skönt med middag som någon annan lagat men ibland känns det bättre att stanna hemmavid. Tända ljus och bara vara...

Men idag skulle jag ut. Handlade först till nästa veckas begivenheter i Gården, fixade blommor till morgondagans middag och så skulle jag hämta lilla E.

Vi skulle förlusta oss på Ikea, fika och hämta syster och mor vid tåget i Sundvall.
Men icke !
Nej, hon valde att vara hemma med pappa och morfar. Det fanns inte en chans att övertala henne.
När hon har bestämt sig så är det bara så !

Men jag åkte till Ikea och kände direkt jag kommit innanför dörren att detta är fel dag, fel tid, fel, fel, fel....
Plockade ganska raskt ihop det som stod på min lista och så kom kön.
Den började väldigt tidigt, redan vid juldekorationerna och den var lång.
Det var även folks inköp på vagnarna.
"Garderobsveckor" for genom min skalle...TV-reklam ganska nyligen !
Och här hade var å varannan handlat garderober.
Lång platta paket som mejade ner allt och alla.
Köerna ringlade oorganiserade till alla kassor, barn gnällde, vuxna klagade och jag bara bet ihop.
Insåg återigen att Ikea är som bäst en fredagkväll tre dagar innan lön !

Desto roligare var det att möta I och dottern vid tåget.
Sprudlande glada med massor att berätta.

Morgonvarma barn.

Det är något visst med nyvaknade barn, goa, varma och så omedvetna om vad den kommande dagen ska innehålla...oftast.

Imorse fick jag förmånen att väcka ett av barnbarnen och köra den andra till Sundsvall.
Hon i sängen, varm och långt borta i sömnen.
Hon i hallen, påklädd och spänd av förväntan.
Hon i sängen skulle till en ny dag i skolan utan några andra planer.
Hon i hallen skulle sätta sig på tåget för en resa till storstaden, spännande.
Hon i sängen låg kvar, ingen brådska.
Hon i hallen, huttrande gick hon ut till en kall bil.
Men nu är båda i sina dagsverken...en i skolbänken och en på tåget.

Längtar till söndag då de ses igen och berättar om en helg långt ifrån varandra, det händer inte så ofta.

Mörker.

Nu går vi in i november, den mörka månaden. Hösten är min favoritårstid men när det var som i går då regnet kom från alla håll och blåsten tippade alla mina vackert arrangerade krukor på bron är det inte så kul.
Men på söndag ska det bli bättre.
Det ska bli ljusare...tror vi. När man vaknar kl 06.00 så är klockan egentligen 07.00 och vi kanske anar dagsljuset. Förhoppningsvis.
Det är inte för utan att jag längtar efter lite snö.
Bara några centimeter, det där lilla som får allt att se lite ljusare ut, så lite så det räcker med sopen för att hålla rent framför den egna dörren.

Tålamod.

Ja det är något som behövs i dessa dataomläggningstider...
Ibland så går det och ibland så går det åt h-e !
Igår kom jag ganska långt på min maskin, läste och svarade på e-post, kom in i mina mappar (som helt plötsligt var tillbaka), kunde surfa på nätet. Men när jag skulle hämta en skrivelse i b:s mapp var det kört ! Allt var borta, bara rubrikerna var kvar.
Var är ni ?
Ni behövs !
Orkade inte mer utan packade ihop och gick hem. Hemma var det lika tomt som tidigare där min lilla maskin brukar stå. Den är fortfarande kvar på "dataomläggningen" och jag fasar för vad dom gjort med den stackaren under de snart två veckorna de haft den i sitt grepp.
Tålamod fick jag även ha på min skogspromenad. Gå sakta och se upp för alla förrädiska isfläckar och försikigt bända loss den vackert gröna mossan jag behöver för julens alla dekorationer.
Vintern är på väg och marken förbereder sig, fryser fast sina växter.
Hemma i rumstemperaturen vaknade mossans innevånare till liv. Små spindlar, larver och myror kröp fram och undrade säkert var de hamnat.

Sen var det dags för veckans springtävling. Årets Grande Finale !
Nu hade de dessutom utökat sträckan och barnen var om något ännu spändare inför loppet och där stod vi frusna åskådare och hejade för allt vad tygen höll.

Jag har klarat mig !

Fyra dagar utan dator och jag överlevde ! Fantastiskt.
Men visst har det funnits stunder då jag varit på väg, ville kolla upp en grej, söka något, skriva i bloggen, läsa mail, kolla Facebook...men bordet var tomt. Inte ens en liten mus !

Idag kom jag till jobbet tidigt, redo för att logga in och ta itu med allt.
Och där låg det vita arket med alla inloggningsdata. Knappade och väntade. Stopp !
En efter en kom mina arbetskamrater och alla ställde samma fråga: Kommer vi in ?
Hysterin växte och märkliga saker hände.

Strax före morgonbönen kom jag så långt att jag kunde hitta en hel mapp.
Hurra !
Men vad var det för skrivelser ? Kände inte igen en enda. Någon annans alla skrivelser hade av någon anledning hamnat i min disk men var fanns mina ?

Nu har jag kommit lite längre och jag kan läsa och skicka mail (om jag minns mailadressen för adressboken är ännu på fri fot) och jag kan skriva ut dokument jag behöver. Men inte mycket mer...

Saknar mina egna hemvanda mappar.
Snälla kom tillbaka !

Vinterförråden fylls.

Igår kom höstens sändning av den underbara rödingen. Lådorna med nyupptagen fisk väl förpackad i krossad is. Många var vi som köade för att få vår låda.

Senare på kvällen var det dags för höstens brödbak. E som gått hem tidigt från jobbet, eldat upp bakugnen, fixat tilltugg och även fixat en pizzadeg tog emot i sin bagarstuga. Här kavlades det vilt under överinseende av värdinnan. Hon kom med goda råd, fördelade kakorna jämt och paketerade i medtagna plastpåsar allt efter som vi bagerskor levererade. Kronan på verket var en egenhändigt vedugnsbakad pizza som avåts i värmen från kakelugnen och stearinsljusens flämtande lågor.
Skvaller om vad som hänt sen sist, kommande planer, barn och barnbarn...ja, allt hann gås igenom innan vi styrde hemåt i natten med välfyllda påsar.

Och i kväll kommer älgköttet. Det som ska renskäras, malas och paketeras.
Nu kan vargavintern komma, frysen är laddad !

Samma lika.

Läste i en blogg igår om hon som städat sitt skafferi och hittat saker som inte borde vara där. Även jag tog tag i saken igårkväll och gjorde samma fynd.

Paket och påsar med datum som redan gått och glömts. Halva påsar med pulver som inte ens en mästerkock skulle kunna göra något av.
Sen alla dubletter !!!
Man läser ett recept, ser att det behövs en ingrediens som jag nog inte har hemma och så inhandlas det. Och så står man där helt plötsligt med ett antal paket som man bara skrapat ytan i.
När jag ändå var på G gick jag till nästa projekt...besticklådorna !
De flesta brödsmulorna hamnar på golvet men resten i besticklådorna. Varför ?
Även här fanns prylar med datum som hör till en svunnen epok.
Köksredskap som inte använts på åratal och jag vet inte ens till vad de ska användas.
Ska de sparas ? Ska de slängas ?
Ja, men städar man och flyttar ihop så ryms de och kan få ligga till nästa genomgång...helt fel egentligen !
Och så var det dags för plastburkarna. De som har en egen undanskymd plats i köket.
Här blev det en rejäl rensning.
Lock utan burk - bort !
Burk utan lock - bort !

Så var det klart till nästa röjning med släng av det som fick dispens att vara kvar !
Skönt !

Snart...

Ännu kommer jag in min dator, kan läsa min e-post, blogga och glutta i AB. Men hur länge till ? Igår eftermiddag kom meddelandet, det som sa att fr o m nu stängs allt av...även de bärbara är oanvändbara.
Kommer att bli lite av "ET call home"...vi har ingen kontakt med cyberspace.
Men vi kör så länge det går.

Ett annat problem denna vecka är däcken !
När ska jag lägga om till vinterdäck ?
Törs jag vänta ytterligare några dagar ?
Förmodar att det blir som alla andra år: Snön vräker ner och det är PANIK !
Igår vid barnbarnens "springtävling" vräkte regnet ner och jag kunde känna snösmak i dropparna och på radion varnar dom stup i kvarten för (som det låter) det vita monstret. Det är klass 1 varning hit och andra varningar dit.
Men av erfarenhet vet jag att det är innan snöns ankomst det är farligast. Halkan man inte ser.
Så det är väl bara att ta tag i saken, dubb på.

Och så går vi ju över till vintertid...bara dagar kvar !

Kommunikation.

Det var dagens ämne på morgonpasset i fikarummet, massor av viktig information skulle förmedlas både till oss fysiskt närvarande och de på annan ort.
Vårt videosystem har aldrig missat en måndag förrän idag. Så här gällde den gamla metoden, telefon. Där stod han vår käre direktor med en lur i örat och en lite mindre variant som hans kollega höll på lagom avstånd. Alla skulle vara uppkopplade och kunna höra.

Så kom dråpslaget !
Visst hade vi vetat om det här med GIP och att det skulle ske denna vecka.
Men först nu tror jag vi alla insåg vidden av installationen.
Vidden av hur bortkopplade från datavärlden vi skulle bli under några dagar.

Sen kom nästa info. Byte av telefoner.
Här slog min skalle bakut.
Men jag hörde det sista: alla ska få utbildning !
Tack gode Gud !

Sen fortskred dagen med att män med norrländsk dialekt vandrade som pilgrimer från rum till rum. Stoppade in små pinnar i varje disk och kopierade, märkte upp och gick vidare.

Förtvivlat försökte jag få så mycket som möjligt gjort innan det gamla systemet stängs ner och vi får tillträde till det nya.
Kommer jag att fatta ?
Blir det bättre ?
Framtiden får utvisa !

Kanske kommer vi nu under den mailfria tiden samtala mer, utnyttja alla pennor med förmodligen intorkat bläck.

Inget ont som inte har nåt gott med sig, tror jag !

En ny värld !

Idag börjar det. Omläggningen till en ny datavärld. Den lilla bärbara ska lämnas in (låter som ett sjukhusbesök) och den stationära ska vara tillgänglig. Hur jag under tiden ska arbeta har jag ännu inte hunnit ta till mig.
Säkert finns det annat att göra än sitta framför en dator, men vad ?

Kanske några papper som måste flyttas, pennor att använda och utrensning av gammalt skit som legat allt för länge.
Men kommer jag att fixa detta ?
Visst ! Datorn är inte min bästa vän och vad som nu ska göras har jag inte riktigt fattat och hur än pedagogiskt man förklarar detta så går det inte in i min skalle.
Den som lever får se !

Så nu får väl även bloggen ligga nere då jag inte har något att skriva på hemmavid eller kan man blogga på arbetstid ?

Lördag.

Vilken dag att vakna till. Strålande sol från en klarblå himmel och några minusgrader.
Helt underbar !
Men Melodikrysset är ett måste på lördag och sen pannkakslunch för barnbarnen.

Sen kom promenaden.
Vandrade i lugn takt vår runda, I, E och jag.
Noterade alla frusna diken, isen som man bara måste slå hål på.
Alla vackra pinnar som kunde användas till detta och röksvamparna.
De vackra löven som blev vackrare ju längre vi gick.
Den nästan illgröna mossan som stelnat under natten.
Frisk luft och sol i ögonen.

Hösten är speciell och jag älskar den !

Toge vägen ?

Så sa min dotter när hon var liten, ett bra uttryck.
Nu sitter jag här på fredagkvällen och undrar just vart min lediga dag "toge vägen".
En hel ledig dag och inget hanns med.

Jo, jag dammsög, torkade golven, tvättade bilen och inhandlade helgmat.
Men det var så mycket mer jag ville och hade tänkt göra.
Måtten på bänkarna och kaklet i köket skulle förpassas till diverse affärer för priser och tips.
Gräsmattan skulle krattas.
Onödiga prylar skulle förpassas till vinden.
Lådar och skåp skulle städas.

Men jag hann i alla fall vila och läsa ut en god bok.
Kanske är det vad en ledig dag är till för !

Ändrade planer...

Ju mer jag funderar på denna förbaskade luftvärmepump och ju fler jag rådfrågar inser jag att den aldrig kommer att bära sig rent ekonomiskt.
Okej, jag får bättre luft inne.
Lägre elräkning.
En goare värme.
Men till vilket pris ?
Dyrt blir det.

Så nu har jag under kvällen vandrat runt i huset och inser att annat är kanske är mer nödvändigt.
Luckorna i köket måste åtgärdas.
Bänkskivor bytas ut.
Kakelplattorna har gjort sitt.
Vattenkranen hör till en svunnen epok.
Fåtöljerna i TV-rummet är inte kul.

Och allt detta kan jag byta ut till samma kostnad som pumpen...

Nu gäller det att välja rätt, välja det som vi ska trivas och må gott med.

Djungel, igen !

Förra gången jag hamnade i denna djungel var när jag bestämt mig för att uppgradera min mobil. Ville ha en nyare, modernare och lite (men bara lite) mer finesser. Det var då jag upptäckte djungeln med hundra, nej tusentals olika modeller och priser. Men jag hittade rätt till slut, någon vägledde mig ganska bra.

Nu står jag här igen.
Vill ha en luftvärmepump.
Vill sänka förbrukningen på elen och få bättre luft i huset.
Man ringer runt och frågar både leverantörer, säljare och montörer.
Och vad får jag för svar ?
Alla talar för sin vara och vem ska jag tro på ?

Nu skiter jag i detta och tar den kille som verkade mest seriös, han som lyssnade utan att fördöma en kvinnas okunskap och han som kunde dyka upp redan imorgon och kolla.

Måndag.

Kom till jobbet i ottan, som vanligt, med vissheten att skrivbordet och mailen (som jag varit utestängd från ett par dagar) krävde megainsats.
När jag väl var inne i mailboxen och fick se antal inkomna mail gick jag in i första formsvackan.
Så kom Å in med det "glada" beskedet att jag var den som skulle köra chefen och hämta den nya bilen och vara med på informationen av hur alla data funkade.
Coolt, nu kan jag fixa det mesta på en S60.
Åter till skrivbordet, nu hade mailkorgen växt och dagens post anlänt.
Lunch och så dags för nästa billeverans.
Nu skulle den gamla skeppas iväg och jag fixade även det.
Fika och så kom det besök.
En kär vän tittade förbi och pratet ville aldrig ta slut.
Så när jag äntligen efter 10 timmars arbetsdag stängde ner datan insåg jag att alla mailen låg kvar i korgen...obearbetade.
Min fråga är: Får man ändå lön för såna här dagar eller blir det avdrag ?

Imorgon är det tisdag och jag tar nya tag !

Höstlöv.

Vem minns väl inte sin barndoms höstar när de gyllene höstlöven la sig i vägkanten som drivor och bara längtade efter att bli sparkade runt av barn. Men jag tror även vuxna hade samma längtan.

När jag efter gårdagens arbete åkte genom staden såg jag dem, drivorna.
Och jag mindes.
Men kan man som femtiplusare rusa runt och sparka i lövhögarna ?
Visst kan man, men jag tror nog en å annan skulle dra på smilbanden.
Jag tog till det bästa jag har, barnbarnen.
Tillsammans med barn är allt tillåtet.

Så där sprang vi runt som ystra kalvar på grönbete, sparkade runt löven, kastade stor fång som fastnade i mössor och hår.
Helt underbart !!!

Lördag.

Idag tog vi äntligen tag i saken, syster och jag. Vi for till Birsta !
Det har varit på G ett tag men annat har dykt upp men idag så drog vi.

Hängde i princip på IKEA-låset så vi kunde strosa i lugn och ro med mobben efter oss. Nästan bara vi hade hunnit till kassorna när vi väl fyllt vår korg.
Fyllt den med grejer som jag egentligen inte visste att jag behövde.
Märkligt !
Sätt ett kontokort i min näve och skicka in mig i en affär så nog hittar jag något som jag inte sett eller behövt tidigare.
Men å andra sidan, ljus behövs alltid, servetter likaså, korgar att lägga dem i och annat smått och gott som nu fått en plats i hemmet och förhoppningsvis ett användningsområde.
Vi hann även med några besök i andra affärer där vi verkligen behövde och ville ha nåt men kontokortet var inte riktigt lika laddade som oss.

Väl hemma fick jag möjligheten att shoppa lördagsgodis med barnbarnen, få goa kramar och bara umgås en stund.

Imorgon blir det fortsättning och slut på veckans visitation.
Spännande.

Hemma !

På väg hem från Torp idag slog det mig: Jag tar en ledig dag på måndag. Har man jobbat som jag gjort de senaste dagarna och har både lördag- och söndagsjobb kvar är man väl värd det ? Började direkt fantisera om vad jag kunde fylla dagen med.

Väl hemma i Ö-backa rasslade jag in på kansliet för att skriva ner dagens anteckningar och så såg jag posthögen...bläddrade som hastigast igenom den...kollade mailen och den lediga måndagen fanns ej mer.

Jag får skjuta på min lediga dag och då kanske jag hinner planera in någon vettig sysselsättning.

Hemma i huset på Nedre var det lugnt.
Endast en glömd soppåse som måste tas om hand.
Nu blir det en slapp fredagkväll.

Ännu en dag !

Moset i skallen hade inte mer än börja lösas upp så var dagens program igång. Hektiskt och varierande. Från morgonmässa till skanning av gamla kyrkböcker till tillverkning av titanprodukter och inhomhusbackar för slalom.
Däremellan hann vi med att stoppa i oss allehanda mat, kaffe och annat som gör att byxor och tröjor blir allt tajtare. Tror till och med att stövlarna krymper...

Nu återstår ett par gruppsamtal och en "Färggudstjänst" (spännande), innan alla kråkfötter ska skrivas ner, och förmodligen nån matig macka med uppiggande kaffe.

Imorgon bär det av hemöver för att arbeta med protokollet ett par dagar innan vi vänder åter till Ljungadalen och den avslutande mässan.

Jag gillar visitationer (detta är nr 57 för mig) där man får lära sig något nytt varje dag.
Men allt har ett pris.
Protokoll ska skrivas och det ska vara korrekt och riktigt. Här får man inte slumra till och missa något viktigt.

Men nog är det nära när ögonlocken känns som bly ibland !

Mos !

Så kan man lungt sammanfatta min hjärna efter den första dagen på visitationen. Massor med samtal, intryck och frenetiskt antecknande. Till allt detta kommer kaffestunder och lunch och två middagar (kan man få löneavdrag för två ?) med ett överflöd av godsaker som man egentligen borde tacka nej till men inte kan. Jag har en karaktär som bara kan anas men borde utvecklas.

Nu har jag suttit vid hotellrummets mycket märkliga skrivbord ett par timmar och försökt få ner dagens kråkfötter i ett något så när rättstavat protokoll. När jag kontrolläser ser jag att det fattas massor, sånt som är av vikt för församlingen att läsa och begrunda. Men än är inte visitationsdagarna slut och efter några dagar brukar mycket klarna och man kan sätta det på pränt.

Nu hägrar sängen men frågan är om man törs somna in ! Om någon timme anländer nämligen en orkester som ska äta middag, umgås och sammanfatta sin spelkväll. Hur mycket kommer jag att störas av detta ? Nu hade svärsonens öronproppar varit en Gudagåva !

Spring i benen.

Idag var det dags för den stora "springtävlingen" för både små och stora. Första gruppen var barn 0 - 8 år och där deltog min små. Men innan själva startskottet gick var det jakten på grabbar och lek med de andra kompisarna som var viktigast. Kinderna blev rödare och rödare och andhämtningen allt snabbare. Skulle dom klara själva loppet ?

Jo men visst och med bravur. De kom bland de 10 första i mål.
Så lyckliga.

Tänk vad en springtävling på några hundra meter kan göra för självförtroendet !

Nu packar jag för några dagars visitation i ett kontrakt jag bara passerat. Ett vitt fält på min besökskarta.

Spännande !

En hektisk dag.

Fylld av helgens energi kom jag till jobbet i vanlig tid, kl 07.00.
Väntade på att klockan skulle bli 08.00 och tid för fotografering.
Idag skulle nämligen alla på jobbet fotas inför en folder (tror jag) till höstens första Fullmäktige...alla vill se vilka vi är.

Morgonbönen rann förbi, måndagsinformationen och kaffet, inget hände.

Då small det till !

Jag skulle fotas först för jag hade ett möte med chefen (visste inte)
Möte.
Jobb.
Lunch.
Och så nästa möte (hade glömt).

Vid möte nummer två far en tanke genom huvudet...hur hamnade jag i detta ?
Hur mycket extra arbete blir det av detta ?
Ska jag hinna med ?
Tittar i almanackan där dagar med möten markeras med små blå rektanglar....

Många små rektanglar har det blivit.
Kommer min ork och tid att räcka till ?
Framtiden får utvisa !

En helg med värme.

Igår kom dom, som planerat, barnbarnen. Fullastade med påsar och väskor. Pysselgrejer och ombyten.

Tog inte mer än ett par minuter så var köksbordet belamrat med papper, klippdocksmodeller och pennor.
Och så böckerna !
Nya för dagen och med en liten informerande text längst upp på pärmen: "lätta att läsa".
Nu läser dom sagor för mig och inte jag för dem.
Kände en enorm stolthet när jag hör dem ljuda sig fram i texten, frågar när orden blir för svåra men klarar det mesta själva.
Skoltjejer !!!

Middag med hamburgare och strips.
Skumbad.
Varm natt med två kaminer på var sida i sängen.
Underbar morgon med nattvarma kramar och en mysig frukoststund.
Skogspromenad.
Pannkakslunch.
Och så avsluta med lite kultur på Murberget.

Vilken lycka ! Fått energi för kommande vecka.

Pension ?

För ett halvår sedan ringde en Martin upp mig och presenterade sig som min nya "personliga försäkringstjänsteman". Här hickade jag till lite !!! Visste inte ens om att jag haft någon (förutom maken som jobbat i branchen hela sitt yrkesverksamma liv)och frågade då vad som hänt den förre.

- Vem var det, frågar Martin.
- Inte vet jag, har aldrig talat med honom.

Nu uppstod en del frågor som inte blev besvarade.

Men Martin och jag kom överens om att vi skulle ses för att se över min kommande pension, ge råd och räkna ut när jag kunde gå hem från arbetet för gott med en "lön" jag kunde leva på.
Turerna har varit många...han ringde återbud...jag ringde återbud. Men idag sågs vi !

Vilket sorgligt möte !

Han knappade in sig på sin dator och började mata in de uppgifter jag tagit fram om tjänstepension, privat pensionssparande, nuvarande lön m m.

Och så kom slutresultatet. Så mycket blir det om du går i pension vid den åldern, så mycket om du jobbar vidare till den åldern osv.
Kontentan blev att pension ska jag över huvud taget inte tänka på ! Funderade ett tag på att ställa mig på mina bara knän framför arbetsgivaren och be dem behålla mig tills döden skiljer oss åt.

På väg hem kom jag på andra tankar. Jag kan leva på mindre i månaden, jag kan göra långkok (typiskt pensionärssyssla), handla mer på rea och jag får tid att jaga extrapriser. Jag kan till och med fortsätta resa (det jag ser fram emot som pensionär) då jag kan ta en sista-minuten till skitpris när helst jag vill. Och när jag tänker längre så var det inte så j-a taskig pension när jag ser hur en del har det.

Men en sak är säker då det gäller att bli en pensionär: Lång utbildning och taskigt betalt.