Äntligen

Idag var det barnbarnens första dag i skolan, tredje klass.
Tänkte på dem hela morgonen.
Vilken omställning efter att ha varit lediga så länge.
Får höra imorgon hur dagarna vaarit.
Spännande !

Jag blev på förmiddagen uppringd av onkologen i Sundsvall och dr H.
Mina trombocyter har ökat mycket bra.
De ligger nu en bra bit över gränsen för en operation.
Glädjande.

Sen fick jag ringa Umeå oh meddela detta !!!
Pratade med en mycket förstående sköterska som tyvärr inte kunde tidigarelägga operationen.
Fullt sedan länge på schemat.

Så jag tog kontakt med tandläkaren för att fortsätta min behandling.
Nåt ska man väl göra under väntetiden.

Men så ringer systern från Umeå igen.
- Vi har stuvat om lite i planeringen och lyckats tidigarelägga din op.
Så glad jag blev.
Men efter en timme slog oron till.
Pirr i benen och illamående.
Så snart.
Hur ska jag hinna förbereda mig mentalt ?
Men nu finns det ingen återvändo.
Nu ska sjukdomen bort.
Jag ska påbörja min resa tillbaka till livet.
Vet att den kommer att bli tuff.
Men jag har mycket att kämpa för.
Så jag har bestämt mig för att fixa detta...