24 timmar.

Ganska precis så många timmar fick vi umgås min vän och jag.
Men vi hann med en hel del.
Besöka dotter och barnbarn, kramas och titta på huset.
Dricka skumpa (standard när vi ses)
Äta en god middag.
Prata igenom allt sen sist vi sågs.
Planera sommarens gemensamma solresa.
Sova.
Äta frukost.

Och så drog vi till Birsta !
Hon som inte har det stora hemska varuhuset i sin hemstad behövde inhandla en del.
Vi insåg redan när vi svängde in på parkeringsplatsen att detta var fel dag.
Lönehelg !

Men vi hann med en hel del.
Handlade, åt sen lunch eller tidig middag, fika.
Och dagen till ära så möttes vi av bara trevliga och glada expediter.
Kanske är det lönehelg man ska shoppa på !

Sen till Centralen i Sundsvall där hon, lastad med kassar, tog tåget hem och jag vände åter med bilen.
Känns tomt.
Men snart ska jag göra ett besök hos henne, testa hennes mat och shoppa !
Något att se fram emot.

Imorgon är det måndag igen och en späckad vecka efter det.
Nya tag.
Nya utmaningar.

Fattigt?

Är ett par dagar utan händelser fattiga ?
Nej, jag tycker inte det.

Inget märkvärdigt har hänt i mitt liv de senaste två dagarna.
Jag har jobbat, börja förbereda sommarens stora helg i Östersund (diakon- och prästvigning), gått på löpbandet, handlat, fixat i hemmet.
Vardagliga saker.

Men ändå några dagar i mitt liv.
Ett liv som jag nu inser inte är så långt.
Det är så mycket jag vill hinna med.
Platser jag vill se.
Människor jag vill möta.

Och imorgon ska jag få möte en.
En god vän sen många år kommer på besök, äter en bit mat och sover över.
Oj, vad mycket vi har att ta igen.

Vi kommer att utnyttja tiden, till fullo !

En bra dag.

Kanske inte den optimala morgonen. Lyckades slumra till lite för länge efter radions väckning.
Då störs morgonrutinerna.
Inte lika lång tid vid köksbordet, lite men bara lite stress.

Innan middagen igår hade jag gjort det man inte vill.
Rensat mobilen på allt, precis allt !
Den var tom som en lördagsgodispåse på söndagmorgon.
Och nu skulle allt tillbaka.
Så när L-G kom till jobbet strax efter åtta gav jag bara en order: INSTALLERA !

Nu funkar min mobil.
Den GRÖNA GRODAN har flyttat.
När arbetskamrater ringer dyker deras ansikten (om än lite suddiga) upp på skärmen.
Och när jag ringer till dem vet dom vem det är och slipper svara så högtidligt med "Härnösands stift NN".
Nu blir det bara förnamn.

Sen ringde både installerare och elfolk och ville in i Gården.
Hurra !
Nu är spisen på plats, fläkten hänger på väggen och allt fungerar !
Snickaren är nästa man jag måste ta itu med.

Och så avslutade jag dagen men klippning.
Både jag och min mobil har fått ett nytt liv.

Suport och suport !

Idag skulle jag VABBA, det har jag inte gjort på de senaste 35 åren.
Lilla I behövde vara hemma en dag till och föräldrarna kunde inte.
Jag kom i tid, barnet sov sött efter en hostig natt.
När hon väl vaknade åt vi frukost och pratade om allt utom medecinen !
Den hemska.
Den som smakade värre än värst !
Jag trollade, gömde den i en ogenomskinlig mugg, körde alla övertalningfraser som fanns.
Laddade med juice på sidan om.
Lilla I tog ett djupt andetag och så satt den.

Detta är svårt för en mormor, att tvinga fram det som man själv tycker är pest.
Men hon fixade detta, duktiga Lilla I.
Så bra !
Så duktig !
Men jag tror hon hade en god suport !!!

Sen var det jobb !
Grodan dyker fortfarande upp i mobilen. Den gröna hemska som skriker ut (tycker jag): OKÄNT NUMMER och då är det bara bruden vägg i vägg som ringer !!!
Fakturasidan meddelar i samma veva att allt måste installeras på nytt.
Det är här någonstans min gräns nås, den ultimata, humöret tappas, toleransnivån finns inte längre...jag känner maktlösheten.

Då kommer mailen, den efterlängtade.
"Om du har problem med detta, vänd dig till NN"
Hurra, jag har en suport !
Traskar glatt in till NN och framför mina problem !
Får jag hjälp ?
NEJ !

Det är då jag åker till Gården.
Min oas i arbetslivet.
Bär och kånkar, pysslar, donar och fixar.
Ringer en vän och säger: Vi ses på middag ikväll, ute på lokal, behöver det nu.
Denna kväll kommer jag sent att glömma.
Så god mat.
Så gott sällskap.
Så mycket skratt.

En glad kväll med en riktig SUPORT !

Från minus till plus !

Idag skulle det ske.
Äntligen skulle ett helt och INTE transportskadat bord levereras till Gården.
Jag säger äntligen då denna resa har tagit 7 månader. Bord efter bord har kommit och sänts åter på grund av skador.
Vi bar, montören och jag.
Tungt, många trappor och ett flertal kollin.
Det senaste bordet skruvades ner, nya plockades upp och vad ser vi när sista skivan ska skruvas på plats ?
TRANSPORTSKADAT !!!
Jag har nu passerat stadiet "detta kan vi skratta åt om några veckor".
Montören var inte glad, jag var inte glad och försäljaren blev inte glad när jag till slut fick tag på honom.
Romanen fortsätter.

Sen var det dags att ta itu med snickare och elektriker som skall installera köket.
Inget har hänt på en vecka.
Där står en spis, en ouppackad fläkt och annat som bara väntar på montörer.
Damen på maskinfirman fick ta hela skiten från mig (förlåt) men lovade att nu skulle det rulla på !
Jag väntar.

Efter lunch väntade en eftermiddag med information om arbetskamraters arbete.
Skåpmat för mig, men väl presenterat.

Och så kvällens stora plus !
Personalfest.
En person skulle tackas av efter många års arbete och en hade jubilerat, blivit 40 under julledigheten
Och här slutar jag aldrig att förvåna mig.
Uppfinningsrikedomen.
Idéerna.
Sångerna.
Talen.
Dukningen.
Ja, allt var så helt underbart.
Känner en stolthet att ha så kreativa medarbetare.
En mycket lyckad kväll med många skratt och tårar.

Imorgon ska jag få VABBA.
Lilla I behöver mer tid i sjuksängen och mormor drog vinstlotten.

Utegång.

Idag fick löpbandet vila.
Systern ringde igår och berättade att hon köpt ny bil. En modell jag aldrig hört talas om.
Den måste ses.
Klädde mig varmt, vettiga skor och så broddar. Det skulle bli en lång promenad.

Fick sällskap av grannen den första biten. Vi diskuterade väder och vind. Beklagade oss över all snö och hundlortar som kantade vår väg.
Han vek av vid Skidstadion för att titta på draghundstävlingarna.
Jag fortsatte själv, förbi macken och blomsteraffären med snötyngda växthus.
Korsade den stora vägen och var inne på Domkyrkoförsamlingens domäner.
Vinkade åt en arbetskamrat på väg bort i bil.
Gick för första gången under tunneln till järnvägen.
Här hör jag högtalarna från hundtävlingarna långt borta.
Över Nybron och nu börjar svetten lacka på ryggen.
Stannar till vid några skyltfönster, låtsas vara intresserad av "Hus till salu", pustar och vilar.
Genom stans gator och torg innan jag viker in på Östanbäcken.
Sneglar förstulet in genom fönstren till de hus jag passerar.
Nyfiken.
Vid badhusparken ser jag folk på skidor, några pimplar och andra bara promenerar som jag.
Nu börjar även svetten lacka i pannan, under fårskinnsbandet som jag så noga trätt över öronen.
Sen kommer spurten.
Backen från Bildhuggaren och upp till syster "Yster".
Blodsmak i mun.
Tittar på klockan, jag har nu promenerat raskt i 1 timme och 15 minuter.
Känner mig stolt och trött.
Och så står den där, syrrans nya bil. Läcker.

Hem orkar jag inte gå utan ringer maken som hämtar.
Det finns gränser...

Varför bloggar jag ?

Det är en fråga jag ställer mig då och då.
Och hur många läser min blogg ?
Vet att syskon, dotter och en del vänner läser. Tacksam för det.
Förra veckan ringde en mycket trevlig kvinna från Helsingfors i ett "romanärende" och sa att hon hittat min blogg, läst den och tyckte om den.
- Jag vill också blogga men är rädd att lämna ut mig, sa hon.
- Du lämnar bara ut dig till dem som vill läsa, sa jag.
Hon var i min ålder, ett barn och barnbarn, ungefär i min situation.

Men åter till kärnan.

När jag blev mormor startade jag två dagböcker, en till E och en till I.
Skrev om mitt liv med dem, deras kommentarer, framsteg och vår vardag.
Böckerna är idag ganska tjocka och innehållsrika.
Så kom detta med blogg upp.
Smart !
Nu skriver jag om min vardag på nätet men även om livet med barn, barnbarn, man, arbete och vänner.
Och så en gång i veckan skriver jag ut min blogg på papper och sparar i en pärm.
Den är ganska tjock nu.
I början på pärmen finns några sidor som berättar om mitt liv innan barn och barnbarn.
Berättelser som ingen kan tala om när jag inte finns.
Berättelser om min barn- och ungdomstid.
Vilka mina förfäder är, deras namn och födelseår.
För vem ska kunna berätta detta när jag inte finns ?

Mina barnbarn kommer kanske inte att läsa de nedskrivna raderna i tonåren (töntigt) men när dom är vuxna och kanske får egna barn vaknar förhoppningsvis intresset för mormors tid.
Vem vet ?

Jag vet i alla fall att jag lämnar ett skrívet dokument över mitt liv.
Ett dokument som kan läsas i framtiden.

Håll till godo alla mina kära.
Men än lägger jag inte av.
"Carpe diem" = Fånga dagen.

VAB.

Tanken var att lilla I som varit lite krasslig några dagar skulle tillbringa lördagen med mig.
Vi skulle ta en lugn promenad ner till "Bondsjöbadet" (det heter så än trots att bassängerna varit borta i många år) och titta på draghundstävlingar.
Den övriga familjen hade upptakt på skidskola i Vårdkasbacken.

I morse ringde dottern.
- Hon har för hög feber för en promenad.
- Ok, jag kommer upp.

Jag åkte upp till Öfvre i strålande sol.
Tre meter höga snövallar kantade vägen.
Märkligt, man tror sig befinna sig i ett annat land !

Där låg hon den lilla.
Blek och varm.
Men så kom hon på nåt.
- Vi spelar data, mormor.
- Men jag kan inte lösenordet !
- Det kan jag.

Hon plockar fram dator, sladdar och så den lilla, lilla musen. Helt perfekt för en sjuårings lilla hand.
- Gullig, sa jag.
- Ja, och den är helt fantastisk. Lyser när man stoppat in sladden.

Hon monterar hela paketet, själv. (jag står bredvid och bara gapar)
Klickar på start.
Söker Google.
Skriver in spe...inge mer.

- Men ska du inte skriva hela ordet, säger jag fånigt.
- Men mormor, det behövs bara nåra bokstäver och så söker datan !

Hon är sju, jag är 52 år äldre...

Fredag.

Det är något speciellt med fredagar.
Början på en ledig helg (för det mesta) och slutet på en arbetsvecka.
Det är färska goda frallor med ost i fikarummet.
Arbetskamraterna är på sitt bästa humör.
Fredagar är bra dagar.

På lunchen tog jag en sväng i stadens butiker, kollade, provade och bara rekade.
Se vad nytt som kommit in.
Åter vid skrivbordet tänkte jag:
- Gå hem tidigt ?
Jag svarade mig själv JA !
Hamnade i soffan med en god bok och lite powernap, ljuvligt !

Men idag hade jag också hjälp på kontoret.
Lilla I var febrig och mamman behövde göra en del ärenden så kunde hon få vara med mormor på jobbet ett tag ?
Visst !
Hon kom med feberrosor på kinden men ändå glad.
Så skulle vi leka "Hänga gubbe".
Hon ritade upp ett antal streck
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

...och jag skulle gissa.
Inte lätt !
Jag började med dom vanligaste ur vårt alfabet, dom som jag alltid satsar först på då det gäller korsord.
Stöp direkt på bokstav efter bokstav förutom s och så a som hamnade fel på hennes streckade rad.
- Ge mig en ledtråd !
- Vi gjorde det här på dagis, ofta !

Jag blev glad när mamman dök upp och kunde bistå mig och få fram:
SAGOLANDET

Nu har jag två lediga dagar framför mig och inget riktigt innehåll.
Skönt !

Krig mot grodan !

Igår skrev jag "Kyss en groda" och idag har jag förklarat krig mot f-n skapet!
Men på mitt arbete finns M.
Hon har svart bälte i allt som har med surfing, mobiler, chatt och gud vet allt.
Hon kom in på mitt rum laddad med penna och noteblock.
- Vad har du för problem och frågor angående telefonen !
Hon noterade och gick.
Här skulle alla frågor samlas, undersökas och försöka hitta svar.

Just då ringer min bror, pinfärsk ägare av en likadan telefon.
- Hur får man bort lösenordet ?
Och han ringer till mig !!!
Jag svarar bara: Gå till en Teliabutik !

Efter några minuter var M tillbaka.
Sken som en sol.
- Jag har hittat värsta grejen, kolla !
- Du gör så och så och så finns alla där !
Vi gjorde så och så och så dök den upp...Den gröna grodan !
- Jag fattar ingenting, säger M och försvinner igen.

Så har dagen förflutit.
Nya tag.
Nya besvikelser.
Vid eftermiddagskaffet kom någon annan på en grej som funkat på hans telefon.
Vi testade.
Vad dök upp på skärmen ?
Den Gröna Grodan.
Jag tror nu att jag kommer att få leva med den.
Den har flyttat in i min telefon för gott.
Trivs där.
Trivs med mig.
Inte jag med den.

Det var skönt att få åka hem, kramas med barnbarn, äta middag och lyssna på hur deras dag varit.
Inte en enda groda !

Men en sak har jag klarat galant idag.
Besiktigat bilen.
Alltid lika pirrigt, nästan (men bara nästan) som att gå till tandläkaren.
Blir alltid lite nervös när jag överlämnar min bil till killarna i blått med apparater som inte ens kan jämföras med en mobil.
Ser förskräckt hur bilen skakas om, kollas, undersöks och nagelfars.
Ställer mig alltid frågan:
- Kommer den att klara sig ?
Efter den grundliga genomgången får jag ett A4-ark med orden:
- Här har du diplomet, ha en bra dag !

Inte heller där fanns någon groda...

Kyss en groda !

Nu är vårt nya telefonsystem helt klart bland oss stiftsmedarbetare. Alla går vi runt med telefoner i handen.
Ständigt nåbara (om vi inte ringt tjänsten "knappa bort dig").
Jag har med arbetskamraters hjälp fått in alla kortnummer, bilder på innehavarna av dessa kortnummer, deras e-postadresser mm mm.
Och så ringer det !
Vad dyker upp ?
En j-a GRÖN GRODA !
Det ska ju vara en bild på personen, nummer...ja allt.
Men denna förbannade GRÖNA GRODA meddelar varje gång:
Okänt nummer.
Varför ?

Jag frågar vår IT-expert.
Han sitter som ett frågetecken.
Jag frågar de som haft denna typ av telefon tidigare.
De sitter som frågetecken.
Jag knappar mig fram (snarare stryker mig fram med fingertoppen).
Jag sitter som ett frågetecken.
Nu ger jag upp.

Eller ska jag kyssa grodan ?

Idrottsgala eller idrottsgalen.

Idag har det varit mycket idrott och sportsnack.
Först vid fikabordet i morse då M med himlande ögon sa HANDBOLLS-VM !
Hon hade med maken åkt till Göteborg för att se handboll !!!
Att åka ända till västkusten för att se handboll är för mig helt obegripligt.
Men att åka till västkusten för att njuta av en barnfri helg, det kan jag förstå.
Dom slog två flugor i en smäll men tydligen var sportevenemanget det som small högst.

Även på Facebook finns en hel del sportfånar.
Timrå hit !
Modo dit !
Och jag hänger inte med.
Det hejas och hurras, slängs käft och pikas.

Sen hade vårt största media bokat hela kvällen för en galen gala.
Jag zappade runt.
Varje gång jag kom till ettan så stod där en tårdrypande människa och tackade för sitt pris
I vadå ?
Hängde inte med alls.
Men visst hade jag under dagen hört att ett stort pris skulle delas ut.
En av de nominerade lagen kände jag igen.
Otroligt men sant.
Men dom åkte visst ut.

Ja, jag håller fast med mitt favoritcitat:
"Den enda sport jag utövar är när jag hoppar över sportsidorna i morgontidningen"

Så imorgon blir det sportande för mig igen.
Fast ikväll gick jag 2,5 km på löpbandet...är det sport eller ?

Söndagmiddag !

När jag var liten och mamma fixade söndagsmiddag till hela familjen blev det alltid stek. Ordenligt brynt först i en enorm stekgryta. Sen fick den stå där och puttra ett par timmar.
Till denna serverades alltid potatis, gräddsås, ugnsomelett och så lingonsylt eller gelé.
Några grönsaker kommer jag inte ihåg.
Men efterrätten !
Små underbara petit-chouer fyllda med grädde och sylt.

Det var en söndagmiddag som hette duga och jag skulle kunna ge vad som helst för att få äta den igen.
Då tyckte man inte det var så märkvärdigt.
Hade hellre kastat i mig några skivor falukorv, pärstampa och så smaklikriktaren ketchup som grädde på moset.

Idag åt vi just det till familjemiddagen.
Barn och barnbarn hade beställt ugnstekt falukorv men mos.
Underbart gott.
Dottern hade med sig en hemgjord glass (så god) som serverades med varma bär till dessert.

Detta var precis vad vi behövde efter ännu en dag i snösvängen.
Fick skotta oss ut ur huset imorse och även in.
Vallarna runt uppgången är nu så höga att de rasar ner.
Och när jag ändå var ute sista vändan tog jag grannens plogvall också.
Då kom lilla I på skidor.
Hon hade skidat från Öfvre, ensam.
Ville vara med mormor en stund innan resten av familjen dök upp.

Och jag fick precis vad jag behövde då, kramar !

Ett liv !

Ett liv har slocknat, Ivars.
En kär och älskad morbror.

Sommaren 2009 fick vi en inbjudan till släktträff i den lilla by jag är uppfödd i.
"Ivar 80, det måste firas" var inledningen på inbjudan.
Och visst ska 80-åringar firas och speciellt denna man.
En frisk fläkt i släkten.
Alltid välkomnande, glad, inspirerande, jordnära...man kan fortsätta i evighet och ändå saknas ord.
Vi som kom fick nog vara med om en av de roligaste fester det året.
Ett minne som består.

På annandagen 2010 skulle Ivar vara med på ett pimpelfiske där han dessutom ledde fiskeligan.
Glad och nöjd, som den storfiskare han var, traskade han tillbaka över isen.
Där tog livet slut.

Idag fick vi ta farväl i Ragunda nymålade kyrka.
En fin begravningsgudstjänst väl framförd avkyrkoherden i församlingen.
Vi var många.
Och många hade skickat hälsningar med gåvor till olika fonder.
En minnesvärd dag.

Detta var min tredje begravning i Ragunda kyrka, och det var kallt.

Mormor begravdes i bitande kyla. (har glömt hur kallt det var)
Morfar i -23 grader och stark vind
Idag var det -25.

En dag att minnas om än sorglig !

In på bara barken.

Idag skulle det ske, granen skulle ut.
Vacker som en dag var den när jag kom.
Den riktigt strålade i kapp med solen som vräkte in i rummet.
Kulorna glittrade i kapp med ljusen.
Endast ett fåtal barr kunde anas på juteväven under.
Men så rörde jag den, tog försiktigt i en gren, som för att säga adjö och tack för denna jul.
Då !
Det var som om den bröt ihop, tacklade av i ett enda svep, förstod vad som var på gång.
Högen av barr växte som en lavin.
När jag sedan skulle ta bort de glittrande kulorna och ljusen gav resten av barren upp, insåg att nu finns det ingen återvändo.
När väl de flesta grenarna var avklippta åkte den sin sista färd ut genom fönstret och landade med en duns på huvudet två våningar ner.

Sen var det dags för alla adventsstakar, lessna julblommor och juldukar med stearinfläckar att packas ihop.
Nu är julen i Gården slut !

Snart börjar installationen i köket.
En spis med fläkt är redan på plats och bara väntar på en elektriker.
Snickare ska montera skåp och allehanda prytlar ska köpas in.
Spännande !

Löpande bandet !

Jag har efter nästan 30 års jobb inom administration hamnat på löpande bandet.
Arbetet tar (än så länge) ca 30 - 40 minuter.
Svettigt.
Jobbigt.
Enahanda.
Men nyttigt för kroppen !

Jag har investerat i en "promenadmaskin".
Gillar att promenera ute vår, sommar och höst men inte vintertid.
Då finns risk för halkolyckor, sladdande bilar, snörök i ögonen och så mycket mer som jag just nu inte kommer på...men dom finns där, riskerna.

Maken var mycket skeptisk.
- Så den här kommer man väl att kunna köpa på Blocket om några veckor, billigt ?
J-a pessimist !

Första kvällen monterade jag upp det.
Placerade den framför TV:n och knappade in ett sevärt program på den och ett lätt på maskinen.
Inga problem.
Gick som en dans, men svetten lackade.
Andra kvällen hade maken herrmiddag och det var inte läge.
Vem vill sitta vid matbordet och kolla in en lätt överviktig dam i sina sämsta år vandra ingenstans ?

Men ikväll var det dags igen.
40 minuter och minst lika många centiliter svett.
Skönt, stärkande och bra för både kropp och själ.

Jag tror löpande bandet kommer att bli min grej !

Blåveckorna har börjat !

Två arbetdagar är avklarade och det har fungerat det mesta...utom telefonen.
Detta nya telefonsystem kan få vilken "tant" som helst att vilja gå i pension.
Vilja tillbaka till nummerskivan.
Vilja ha ett headset som sitter på huvudet och inte små ploppar i långa snören som fastnar i allt som finns inom en meters avstånd.
Och när man väl fått in dessa små ploppar i öronen sitter de som gjutna och det krävs långa naglar att peta ut dem och den som ringer har lessnat och lagt på.
Sen ska man "dra lite lätt" på fönstret när det ringer.
Och !!!
Igår lyckades jag dra lite fel och två personer försvann i rymden.
Förlåt !
Nej, jag är inte redo för detta system än eller så har jag passerat "redoåldern".

Ikväll var det även dags för årets andra Herrmiddag i huset, den enklare varianten.
Den med bara en rätt och kortspel till dessert.
Men drycken i de små glasen har en benägenhet att höja stämningen liksom nivån på historierna.
Ganska kul att sitta en trappa ner och lyssna.

Så ringer telefonen.
- Vi har inget varmvatten och behöver duscha !
- Kom hit !
Tre svettiga brudar dyker upp i villervallan och slänger sig i duschen, äter en clementin och är borta igen.
Hann knappt fatta att dom varit här.

Imorgon är det onsdag och jag hoppas kunna vara nåbar !

Sista dagen.

Nu är julhelgerna definitivt över.
Imorgon är det den första riktiga vardagen på det nya året och det är långt till nästa storhelg.
Skönt ?
Ja och nej.
Januari brukar vara en lång månad, sen kommer februari som är lite kortare och så mars.
Det är då vi kanske kan ana att det blir en vår igen.
Men tittar jag ut så ser det mörkt ut.
Kommer denna enorma snömängd att någonsin sjunka ihop ?
Kommer gräsmattan att bli grön igen ?
Hur mår alla mina blommor och buskar där under den meterhöga snön ?

Det är bara att vänta och se.
Njuta av denna årstid och bara invänta nästa !
Har väl inget val...eller ?

Ut med julen !

Efter morgonens gympass med snöspaden var det dags att förpassa julen till vinden.
Låta den vila ett år.
Hänga upp nya gardiner.
Byta ut adventsstakar mot fönsterlampor.
Men så när allt är gjort så dyker dom upp.
De små pinalerna som åkte fram till advent, de som man inte lagt märke till, de som man glömt.
En krans här.
En tomte där.
En röd korg i det hörnet.
Det är som om julen försöker bita sig kvar, vill inte bort ännu.
Men jag vill !

Så kom lilla I och ville följa med på stan.
Vi åt lunch på restaurang.
Pillade på allt i leksaksaffären.
Förundrade oss över de enorma istapparna på husen.
Alla stora snöhögar i varje gathörn.

Hem kom jag med ännu en adventsstake...men den får vila till nästa år.

Ett vitt inferno !

Vaknade till ett vitt inferno...snö, snö och åter snö!
Finns det ingen knapp man kan trycka på, en sån där stoppknapp ?

Vi fixade i alla fall våra smala infarter och så var det dags för garagetaket, nio bilar långt.
Så enkelt.
Bra och hurtiga grannar som inte räds att ta i.
Bara att vräka ner snön på baksidan och där får den ligga till midsommar om man tittar på mängden.
Sen var det dags för grannen att ta sitt tak.
(Vi tog vårt före helgen.)

Barnbarnen var inhyrda.
Två glada grabbar i unga tonåren.
Och visst fick dom slita.
Fastbundna i skorstenen vräkte dom ner mängder av snö.
Sen kom morfar med traktor och fraktade bort allt.
Lätt som en plätt.
Men hängrännan och en dörr till uterummet fick stryka på foten.

Så pratar jag med lilla E, hon som med syster och familj hade planerat en dag på Paradisbadet i Ö-vik.

- Är ni på väg, frågar jag ?
- Nej, mamma säger att man kan få sitta i bilen flera timmar och då får man tålamod.

Just såna här dagar kanske det kan vara bra att ha !

Bortbjuden !

Idag var vi bortbjudna på middag till barnen.
Kändes skönt att slippa tänka ut en egen meny.

På eftermiddagen ringer det på dörren.
Där står två rosiga barn som skidat från Öfvre.
- Vi ville bara ha en kram och så är vi törstiga.

Jag var lite nyfiken på kvällens middag så jag frågade om dom visste vad det skulle bjudas på.
- Nej, men det kan bli en ostkrok.
Nu blev det en tre-rätters mycket god middag och väl hemma var jag för första gången glad över den lilla snö som fallit under dagen.
Skulle egentligen behöva skotta några timmar.
Motionera bort överflödet.
Men vad gör jag istället ?
Jo, sjunker ner i en fåtölj och knäpper på TV:n.

Man måste inte alltid !

Första arbetsdagen av många detta år !

Kan inte säga att jag studsade upp ur sängen imorse.
Gick och la mig (tyckte jag) i vettig tid men då andra i hushållet tycker att en senare tid är bättre så hölls jag vaken.
Klockan tickade på, hånlog, ändrade utseende på siffrorna, trappan knarrade, dörrar gnällde och kranar brusade.
Vid två-tiden på natten var jag fortfarande vaken...
Så 05.45 när jag väcktes av en glad röst (och den reportern hade nog varit vaken hela natten)kändes det inte helt OK.
På jobbet var det sig likt.
Många var tillbaka efter julledigheterna och fikarummet kändes nästan överfullt vid fikat.

På eftermiddagen var jag bortbjuden på ett försenat julkaffe.
Oh, så mycket läckerheter.
Så mycket fniss, skvaller och prat.
Sånt behövs en vanlig måndag på jobbet.
Dom timmarna räddade min dag.

Nu hoppas jag på en längre natt som komma skall.

Snart är det över !

Julhelgerna börjar lida mot sitt slut, imorgon är det vardag igen och arbete.
Idag har vi även haft julhelgernas sista sammankomst med syskon och syskonbarn.
Elin har hunnit fylla 26 år och som vanligt samlas vi för att fira.

Detta är också den dag jag och min syster gör Birsta tillsammans.
Vi vandrar runt i butiker, beundrar, tittar, orkar inte prova och inhandlar något onödigt vi inte visste vi behövde.
För mig blev det en ängel med guldvingar, vacker.
För min syster blev det två toaborstar, användbart.
Inga stora inköp men trevligt hade vi.

Imorgon blir det att kliva upp i ottan.
Åka till jobbet.
Men bara för ett par dagar...sen är det helg igen !