Min dag.

Idag är det morsdag och då jag är mor så blir det MIN DAG.

Men vad gör man med en egen dag ?

Vaknade tidigt, hoppade över promenaden, fixade frukost till maken (!) och åkte ner på Coop.
Här skulle inhandlas färg ! Färg som skulle få denna mor att se några år yngre ut.

Att färga sitt eget hår när man saknar ögon i nacken och glasögonen måste ligga på hyllan, för att inte anta samma färg som håret, är inte lätt.

Sen är det ju det där med tiden.

På förpackningen står ca 30 minuter, jo pyttsan ! Då har dom inte sett mitt rufs.

Här gällde det att hålla sig i stillhet i nästan en timme innan det gråa var täckt.
Sen slingor (fint ska de va).
En perforerad huva ska placeras på huvudet och sen ska man med en virknål i plast plocka upp hårtestar, och ???

Huvan hamnade i soporna och jag tog till plan B. Kammen !

Men när barn och barnbarn kom med en vacker morsdagsros för att inta paj, glass, vaniljvisp och kaffe så fick jag lön för mödan.

- Du har färgat håret, mormor ! Fint.

Alltså, det gråa är täckt för nu och det var värt besväret.

Imorgon går reveljen redan 04.00 för vidare färd mot Gotland.

Lämnar nog datorn denna gång och tar bloggsemester, tror jag !

Svår fråga.

Hämtade de små barnbarnen för inhandling av lördagsgodis.
De sitter snällt fastspända i baksätet, kommenterar allt vi passerar.

Så kommer den, frågan !

- Jesus dog ju och så stog han upp igen, varför ? Mamma sa att du visste för att du jobbar med biskopen.

Då flikar nästa in.

- Ja, men hon jobbar ju åt en tjejbiskop nu och inte en killbiskop.

En epok i graven.

När vi flyttade in vårt radhus fanns på vår lilla gräsmatta en sandlåda med lock, praktisk.
Den var till stor gläjde för barnbarnen, mindre för mormor.
Samma år blev den fylld med jord och jordgubbsplantor.
Men plantorna ville inte riktigt bo där, trivdes inte så bra.
Förra sommaren skördade vi ett antal jordgubbar men inte det antal vi hade tänkt.

Så nu tog vi ett beslut: Allt ska bort.

Plantorna grävdes upp, placerades i rejäla plastkrukor och överlämnades med varm hand till grannen som har mer bruk för dem i sin sommarstuga.
Sandlådan blev en hög virke som nu ligger i containern och kvar är en brun fläck.

Här ska jag nu försöka få gräsfrön att växa och hoppas att de ska trivas bättre.

Pensionär !

Lång utbildning och oftast taskigt betalt.

Men att en regnig grå dag få traska till b-gården, bli mött av husfru och biskop.
Sätta sig vid dukat bord, få hembakt gott bröd med nybryggt kaffe vid bord dukade med vårens första blommor och levande ljus.
Samtala om något intressant.
Lyssna på vackert pianospel.

...och sen bara gå hem, tacksam, nöjd !

Ingen dum sysselsättning en grå dag !

I skog o mark med smått och gott.

Efter ännu en hektisk dag med resa och planeringar för kommande visitationer var det skönt att släcka ner kontorets maskiner och bege sig hemöver.

Stannade till vid macken och tankade två Festisar.
Hem, bytte om, packade ryggsäck med kaloririka chokladkex och så upp till Öfvre där barnen väntade.
E hade tillsammans med sin mor bakat fluffiga muffins som också skulle med på turen.

Och så drog vi iväg !

Resan gick över stock och sten.
Munnen gick oavbrutet på de små.
Allt kommenterades.
Alla frågor skulle besvaras.

Och där, helt plötsligt dök den perfekta platsen för vila upp.

Ut med stjärtlappar, upp med ryggsäcken och mumsandet kunde börja.
Skrattet från oss alla tre ekade i skogen.
Hjärtat rågades av kärlek.

Så hittade vi nästa mål, skitpölen fylld av grodyngel.
Tur att även en burk hade slunkit ner i ryggan.
Vi avslutade vår utflykt med att plocka så många olika blommor vi kunde hitta.
Lyckan att komma hem till mamma och berätta alla blommornas namn.

Hur kan två så små ge så mycket kärlek och energi ?

Visst får man återkomma !

Efter en ganska hektisk dag med långa telefonsamtal, arbete på två ställen och så leverans av färsk röding som måste förpackas och frysas kände jag för kvalitetstid med barnbarnen.

Jag ringer och någon svarar.

- Hej, det är I.
- Hej, det är mormor.
- Åååh mormor !
- Vill du och E gå på en skogspromenad med mig efter middag ?
- Vet inte...en kompis till oss ska kanske komma hit.
- OK. Men vi kan väl höras senare då.
- Ok, jag återkommer.

Och den lilla godingen återkom och frågade snällt:

- Kan vi gå till skogen imorgon istället för våran kompis kommer hit ?

Och visst kan vi det.

Rivstar.

Visst har jag haft en underbar och avkopplande vecka. Inte behövt tänka på att bädda sängen, byta och tvätta skitiga handdukar...och sen bara det att sätta sig vid ett dukat bord varje dag, äta av all den goda maten och så bara kliva upp och lämna disken.

Skönt !

Men idag började arbetsveckan med en rejäl rivstart.

Upp kl 05.00
Ner till kansliet före 06.00 och åkte på en blåsning (stoppad av polisen, kvart i 6 !!!).
Rasslade igenom e-posten och satt 25 minuter i kö till SAS.
In i bilen och ner till Torp för ett givande möte.
Hem till kansliet.
Dator och telefon i 4 timmar för att få ihop det sista till nästa veckas resa.
Hemma halv 7.

Det är då jag gör det mest vansinniga:

Skurar badrummet !!!

Helt crazy, men fint blev det !

Hemma igan.

Det var inte med ett skutt jag flög ur sängen igår natt kl 02.00. Men mannen i receptionen som ringde och väckte hade en behaglig och mjuk röst, han hade tydligen väckt folk tidigare och visste hur.

Resan hem gick bra och från att ha vaknat i ett annat land var man snabbt hemma och in i gamla gängor.

Går så snabbt, nästan för snabbt.

Upp med packning, in med skitkläder i maskin, gå igenom kylsåp, se vad som fattas, handla och så kom de små som jag längtat efter.

Våfflor, prat om veckan som gått, TV och lördagsgodis innan både dom och jag föll i djup sömn.

Men att lämna en gråbrun natur.
Komma hem till en grön.
De små lilafärgade knopparna i hörnet av trädgården hade nu växt till höga rabarber som till och med går att skörda.

Så fort det gick att bli sommar i år, hoppas nu den får stanna.

Packad o klar.

Nu ar resvaskan fylld igen, redo for hemresa.
I natt kl 03.00 kommer bussen som tar mig till flygplatsen for vidare fard mot hemmet.

Vill hem men samtidigt stanna...bara ett par dagar till i solen hade inte varit helt fel.

Imorgon vid den har tiden sitter jag och intar vafflor med alskade barnbarn.

Inte fel det heller...

SOL.

Suttit pa min balkong och sett solen stiga upp ur havet.

Ett gyllene klot som inom sekunder forvandlas till en lysande gul sol.
Den sol som ska varma mig denna sista dag i annat land.

Men kl 13.00 kommer jag att sitta pa min balkong och minnas...
Minnas stunder med T.

En speciell dag.

Skoinsamling.

Hotellets lekledare kom idag pa en alldelse utomordentlig ide som kanske, bara kanske skulle kunna uppehalla barnen ett tag.

De skulle pa trettio minuter samla in 100 par skor !!!

Om uppdraget lyckades var de fria att kasta honom i den kalla poolen.

Jag har aldrig sett sa manga barfota turister.
Den som bara intradde inom hotellomradet blev snabbt av med sina skor, utan att veta varfor.

Men inom 20 minuter fanns den 96 par skor i en vacker rad.

Da kom han...lillkillen som inte hade lust att forlora...

Gick helt resolut fram till sin far, bad om nyckeln till rummet, sprang upp och kom efter ett par minuter ned med alla sina skor.

Nu fanns dar 101 par.

Vilket jubel !!!

Sa underbart att se dessa barn kasta lekledaren i den kalla poolen, yvas over sin bedrift.

Det behovs sa lite...bara 101 par skor....

Krig.

Nu ar det krig kring poolen. Alla vill ha sin stol. Man gar sa langt att man bokar stolen redan pa eftermiddagen...

Men se det gar inte !

Nej, nu skrider personalen in, plockar bort alla handdukar, lagger dem i en oformlig bunt.
"Solstolsinnehavaren" ar snabbt ute och gor ett nytt forsok.
Samma sak igen...och detta fortsatter.

Kul att sitta pa forsta parkett och se.

Idag drar jag mig ner mot stranden, betalar for en stol under ett parasoll och nuter av min bok.

Veckan gar fort fram....

Myteri.

Tidigt, tidigt kommer dom. Hotellgasterna med sin handdukar. Bokar en solstol, ser fram emot en dag i sin egen bokade stol.

Aven jag och mina nyfunna kompisar, D och S fran Umea.

En promenad, frukost och insmorning.

Sa ner till min alldeles egen stol.

Handduken borta !!!

Nykomna unga svenskar ligger pa vara stolar.

Inte nog med det...de hade lyft av alla handdukar, alla stolar var nu fria.

Djungels lag intog poolomradet.

En mycket kul morgon som gav eko till grannhotellen.

Mod.

Igar efter middagen med ett gott glas vin till tog jag en promenad i kvarteret.
Sa sag jag honom.

En som det verkade uppgiven man utanfor sin frisersalong.
Inga kunder.

Har jag mod att bli kund ?

Jajamensan.

Klev in, blev placerad i en ganska rekig stol.
Han ropade pa spanska och en mycket liten dam uppenbarade sig.
Hon tittade, kammade, tittade igen, rufsade och log.

Vad ar fel, tankte jag !

Sa plockade hon fram en bok, visade typ hundra frisyrer och sa :
- What do you want ?

Modet svek, kan jag kliva upp och ga ? Nej, det ar bara att gilla !

Jag sa:
- You decide !
Fram kom saxar, rakblad, knivar, borstar...you name it !

Blev det bra ?

Hyfsat och kort, mycket kort. Men nu ser tanten (jag) 10 ar aldre ut.
Alla slingor och toning borta och det vita har tagit overhanden.

Men allt detta for endast 100 svenska kronor.

En liten man.

Varje morgon och middag kommer han, ett par steg efter sin hustru med handerna pa ryggen.

Hon tar en tallrik och gar fram till buff'ebordet, han ett par steg efter.

Hon lastar pa av "godsakerna", han nickar bifallande. Men plotsligt pekar han pa ett fat och nickar tvekande.
Hon svarar, bryskt:
- Nein, liebling.
Han nickar, mumlar och de gar vidare.
Tallriken placeras pa bordet.
De vandrar vidare till nasta bord, han fortfarnde ett par steg efter.
Hon lastar upp.
Han pekar pa ytterligare ett fat.
Hon svarar, nu lite bryskare:
-Nein, liebling.

Vid bordet dyker en glad och rask servitris upp.
-Kaffe oder te ?
-Kaffe, bitte mumlar mannen.
-Nein, liebling...te.

Tycker han blir mindre och mindre for varje dag.

Fasar for fredagen, min sista dag. Finns han kvar ?

Fortfarande prickfri.

Den pa vart kansli som skoter datorerna, Per, har av nagon underlig anledning inte gett mig tillstand att skota min egen dator...

Men hotellets ar snabb, billig och oftast ledig.

Igar skulle jag inte.
Ville inte vara sa turistisk.
Men i samma takt som solstolarna bokades runt poolen, steg min oro att bli utan.

Gick ner, la min fina handuk med stiftets logga i en lugn del av poolomradet.
Smorde in mig, la mig i stolen, oppnade min bok och kande varmen mot kroppen. Njutbart.

Da kom dom. De mindre folket.
Jag hade bokat stol vid barnpooolen.

Men det var ganska faschinerande att se dessa mammor och pappor, hur de handskades med sin barn, troligen den forsta utlandssemestern med barnen. Barnen kletiga av solfaktor 50 men glada och badsugna.

Idag har jag startat tidigt, promenerat ca en timme och sett solen stiga over horisonten...underbart vackert.

Har ocksà lagt ut handduken, en bra bit fran barnpoolen.

Tidig morgon.

Vaknade 04.00, tidigt aven for mig. Men nar gryningen kom gick jag en snabb promenad, tog mig 50 minuter.

Nu en GD i glaset, cigg och snart frukost.

Hotellet vaknar upp, damerna i gummiskorna rasslar runt med borstar och moppar. Ler glatt och ser vakna ut. Det ar dom och jag mot varlden.

En del hotellboende smyger ut sin handduk, bokar en solstol.

Ska jag ?
Vara turist uti fingerspetsarna ?

Nej, inte jag.

Jag tar den som blir ledig, hoppas pa tur.

Semester.

Har nu efter nagra timmars resa landat pa Mallorca. En vacker o utan prickar och ringar....
Jag har en stralande utsikt fran min balkong och dar kommer jag nu att koppla av. Det kommer att bli min fasta punkt har nere...

Bra njuta och ta tillvara pa varje ledig minut.

Imorgon ska jag dessutom koppla upp mig à min egen dator och fa tillbaka vara svenska prickar.

Man kan inte alltid leva ett prickfritt liv....

I morgon.

I morgon vid den här tiden sitter jag förhoppningsvis på min balkong med havsutsikt, njuter av värme och ledighet.

Men just nu känner jag en analkande förkylning, halsen kliar, huvudet är igenproppat och näsan känns ovanligt stor.

Vad är bäst:

Vara förkyld hemma ?
Vara förkyld borta ?

Jag har inget svar men ledig är jag, kanske en liten tröst i bedrövelsen.
Sist jag var på Mallis hände samma sak, så jag undrar:

- Skulle jag ha valt Kreta ändå, mitt första val ?

Skit samma, jag far. Väskan är packad, biljetten finns till hands, passet är giltigt och valutan är fixad.

Tar även med dator så jag kan blogga under veckan och den är nu rengjord och resklar.

Grått.

Min morfar sa alltid vid grått väder:

- Idag är det lågt i tak.

Och det kan man verkligen säga en dag som den här. Grått, ruggigt men ovanligt varmt.
En riktigt bra dag för shopping och här ska shoppas idag. Nya bromsklossar till bilen, lagom utgift dagen före min semesterresa, eller ?

Man lämnar in bilen, går hem, väntar och så helt plötsligt är bilen klar och kontot är länsat på tusen-lappar.

Tänkte imorse ta en före-bild på bilen men till vilken nytta?

Bättre då att ta en utskrift på kontot, före och efter !

Dan före dan före dan...

Idag har jag följt lfv.se för att se hur askmolnen rör sig.
Ställt mig frågan om jag ska packa eller inte.
Men nu har jag strukit några sommarkläder som legat i dvala över vintern, hämtat biljetten som låg kvar på kansliet och börjat fundera ut vad som ska med.

Det blir nog resa av.

Imorse kom två glada och förväntansfulla barnbarn med lika förväntansfulla föräldrar.
Ville bara ge mormor en puss och kram innan deras resa.
En resa som gick till stora staden Stockholm för att närvara vid ett dop.

Spända och glada inför den långa resan som inte bara innehåller en dopgudstjänst utan även Skansen, Junibacken och restaurangbesök. Stort för dem.

E frågar:
- Är det långt till Mallorca från Stockholm ?
- Hurså, säger jag.
- Vi kan ju åka och hälsa på dig för vi vill ju vara med dig, mormor.

Det är då man önskar (fast bara lite) att askmolnet rör sig i fel riktning.

Men nu har den tanken flytt och jag är på Mallorca-G !

En annan dag.

Trots det skakande drama som skett i vår lilla stad går livet vidare för oss andra.

Min dag började i vanlig ordning, tidigt. Jag och K skulle med bil ta oss till en mindre församling utmed E14 för att planera höstens första biskopsvisitation.

Men tisdagens händelse präglade vår bilresa, vi lyssnade på nyheter och mötte en karavan av polisbilar.

Man funderar.
Är det några man känner ?
Hur mår de övriga i familjen ?

Frågor som vi kanske aldrig får svar på, men som mal i huvudet.

Mötet i församlingen gick bra, kreativt, god anda och många skratt.

Så hemma vid skrivbordet igen, försöka få ner anteckningarna på papper, göra dem förståbara (finns det ordet egentligen ?).

Det är då maken ringer och berättar det jag inte vill höra, vi känner de drabbade.

Så nu går mina tankar till familjen.

What a day !

Det är såna här dagar som gör att semesterresan som närmar sig känns allt mer behövd, rummet med havsutsikt, värme och sol. Men askmolnet rör sig farligt nära...

Uppe med tuppen, på jobbet vid 06.30 där jag drog igenom de sista förberedelserna för en annan resa, resan som innebär arbete inte vila. Men som jag ändå sr fram emot.

Briefing med bossen. Ett sånt där möte som fyller på arbetsbördan ytterligare men inte mer än att jag fixar det på nolltid och rätt så kul.

Ut i skog och mark för att rafsa ihop vårens vita blommor, vitsippor. Det är när jag står på huk i vår kära "Lillskog" jag inser att här står "Husfrun" i kappa och högklackat bland ris och rat. Helt fel utstyrsel för ett besök i naturen. Men nöden har ingen lag.

Till B-gården för att sätta blommorna i vatten och välkomna dagens första gäst, se till att kaffe och te finns och att borden duger för kvällens middag.

Tillbaka vid skrivbordet där telefonen aldrig slutar ringa.
-Hade jag inte lagt in hänvisning ?

Upp till B-gården för att med svettdroppar i pannan ta emot kvällens middag väl förpackad för att kunna klara sig ytterligare två timmar på egen hand.

Hem, in i duschen och åter i B-gården för att lägga sista handen inför gästernas intåg.

Men jag tror det blev en lyckad kväll för vårens blivande diakonkandidater. Underbara tjejer.

Imorgon är en annan dag.

Glesbygd.

Ikväll har jag varit i "glesbygden" och närmare bestämt i Hälges trakter, trevligt, god mat och fantastiskt trevligt sällskap.

Denna personalfestskommitté bjöd på en oförglömlig afton.

Jag slutar aldrig att förvåna mig över idérikedomen då det gäller att ordna temakvällar på våra personalfester. Denna afton var inget undantag.

Fikarummet hade genomgått en förvandling som hette duga.

Trasmattor på golvet, rutiga dukar, uppstoppade fåglar i varje hörn, vårblommor på borden och halva skogen hade flyttat in. Tänk om man kunde få ha det så varje morgonfika....ta sin kaffekopp och krypa in bakom en gran eller tall. Lyssna på fågelsång och njuta av naturen inomhus.

Men på bara några minuter är rummet avklätt och åter i sin gamla skrud, enkelt, lite tråkigt och vardagligt.

Men minnena från kvällen består och tanken flyger genom mitt huvud...vem kan bräcka detta ?

Jag har svaret: Nästa kommitté !
Idéerna tycks aldrig ta slut.

En bra helg trots allt.

Trots den envisa värken har helgen artat sig bra.

Lördagmorgon inleddes med en rask skogspromenad innan flytande frukost (löskokt ägg och te).
Inoljande av samtliga trädgårdsstolar. Ett hästjobb utan dess like, men nu är dom fina.
Ut med parasoll, hämta dynor från vinden, plantering av två glömda vårblommor.

Sen gick jag på barnvaktsjobbet.

Här skulle lappas.

Byxor utan knän, kära och omtyckta plagg. Men en mormor fixar allt. Nu är byxorna användbara igen med blommiga och glada lappar på varje knä.

Överlämnar sovande barn till morfar och kryper i säng för kl 05.00 söndag går reveljen.

Blir hämtad kl 06.00 för vidare färd mot Offerdal och kyrkoherdemottagning.

Vilken mässa !

Kyrkan fylld till bristningsgränsen.
Underbart vacker körsång.
Fin predikan.
En helt igenom fin mässa.
Nu är han kyrkoherde, den gode Calle.
Kyrklunch.
Roliga och välkomnande tal av nära och kära, kolleger och förtroendevalda.
Sen en bilresa på ca 30 mil hem.
Nu känner jag mig ganska trött men nöjd.

Längtar verkligen till min egen vecka i ett rum med havsutsikt.
Behöver den.

Refererar till måndag...

Det är inte tanden som värker, det är hålet !

Det irriterar som en ettrig fluga en tidig sommarmorgon, fast värre.
Ger mig ingen ro.

Ringer till dottern som ger tips.
Försöker.
Hjälper inte.

På måndag är det käftis igen !

Ska nu försöka få en natts ro, men hur ?

Längtar så innerligt efter mat att tugga !

Ulliga och gulliga.

På söndag ska jag dra nordväst ut med min chef. En resa som kommer att ta mer än hela dagen. Detta gav mig förmånen att gå hem lite tidigare idag.
Hämta barnbarnen från skolan och åka ut till G-B, min vän sen många år, hon med fåren.

Vilken lycka för två sex-åringar !

Gå in i hagen, få hålla de små bräkande liven i sin famn, krama, gosa och bara snusa.

Det här var tredje året i rad och de är lika faschinerade varje år.
Drömmar om ett eget lamm diskuteras flitigt på hemvägen.

Men så kommer frågan

- Mormor, vart tog Lukas och Elsa vägen ? (De tvillinglamm de fick döpa förra året)

(Det är nu jag ska vara så där pedagogisk som egentligen bara min vän U-B kan vara)

- Dom är slaktade, säger jag.
- Vad är slaktad, frågar I ?

Nu inser jag att hjälp behövs men jag försöker ändå förklara och det blir bara fel....säger nåt om mat på bordet t ex köttbullar !!!

De små i baksätet accepterar min förklaring men med ett tillägg.

- Om vi bygger en hage hemma så kan vi adoptera alla och så behöver dom inte bli köttbullar.

Spegel, spegel på väggen där....

Säg mig vad som förändrats, jag eller mina sommarkläder ?

Testar förra årets sommargarderob som om några dagar ska packas ner i min beresta väska för några lata dagar i ett varmare land.

Det stramar här, det stramar där.
Benen har ha blivit längre.
Armarna kortare, tjockare och rynkigare.

Tittar mig i spegeln varje dag och har inte märkt förändringen.

Spegel, spegel på väggen där...vad gör du med mig ?

Onsdag.

I morse fick jag den stora äran att väcka mina barnbarn med pussar och kramar, ge dem frukost, kamma hår och följa dem till skolan. Jag är tacksam varje gång jag får möjlighet till detta och glad att jag har ett arbete som tillåter att jag blir lite sen.

Vid frukost kretsade samtalet mycket kring Tandfens besök under natten, hon som lämnat en skinande blank guldpeng i den lilla rosa burken som innehöll en pytteliten mjölktand. Men I, hon med gluggen var lite fundersam på hur hon egentligen hade orkat lyfta på locket.

Bägge har nu insett att Tandfen är inget man behöver vara rädd för, man kan se henne som en kopia av Tingeling, liten och oförarglig.

Så när mormor svarar att tandfen kanske hade hjälp av ett Tandtroll stirrade två par ögon stort på mig.

Kanske inte det mest pedagogiska svaret, insåg jag snabbt.

Hålet.

Igår hade jag ett hål som höll mig på halster, värkte konstant.

Nu ikväll har jag tittat på ett hål som var stort.
Inte storleksmässigt, men stort för 6 ½ åring !
Framtanden, den till höger uppe rök imorse.

Nu har I en glugg och upprepar ordet farfar, bara för att det låter så kul utan framtand.

Nu väntar vi på E:s första stora hål och ser med spänning fram emot de nya tänderna.
De STORA taggiga som förändrar hela utseendet.

(Mycket om tänder blir det.)

Spännande !

Katastrofläge.

Askmoln över Europa och alla flyg ställs in.
Oljan breder ut sig i Mexikanska Golfen och är nu 9 900 kvadratkilometer (!) stort.

Det är vad jag kallar katastrofer.

Men så kommer jag till jobbet, taggad till tänderna och här är det KATASTROF a la klass I.

Ingen kommer åt sin e-post, surfa på nätet är inte att tänka på och inte ens "b-ämbetet" går att logga in på. Man sitter som handfallen, börjar bläddra i några papper som legat länge på skrivbordet och bör åtgärdas inom kort.
OK !
Jag tar detta idag.
Stuper på första arket, behöver in i datorn för att åtgärda. Nästa ark, likadant.

Ger upp och tar lunch, sen till b-gården, kemtvätten och så hem.
Och här funkar e-posten.
Men till vilken nytta ?
Behöver åtkomst till allt det som finns i vår server på jobbet.

Vi är sårbara !

Förlängning.

Detta var inte vad jag ville vakna till, ett samtal från tandläkaren som meddelar att mina gaddar INTE blir klara i tid.
Hon, tandteknikern vill ha mera spelrum.

Men jag då ? Jag vill också ha det för att inte tala om mat.

De få timmar jag kunnat slumra in har bara handlat om matdrömmar. Hårda mackor med goda pålägg, grillade majskolvar, revbensspjäll...ja allt som jag just nu inte kan sätta tänderna i.

Men jag biter ihop (så gott det nu går) och väntar.
Väntar på att få sätta mig i tortystolen och få bitarna på plats.

Ingen bättring.

Servetterna är fixade, nu väntar kem och stärkning.
Några matskedar av gårdagens soppa har hamnat i min allt för tomma mage.
Värken fortsätter att göra mig groggy eller är det alla smärtstillande ?

Hur kan en borttagen tand göra så ont ?
Eller är det hålet som värker ?

Oavsett vad som gör ont så fasar jag för natten.

Inbillar mig att allt ska vara över imorgonförmiddag när det är tid för återbesök...försöker i alla fall trösta mig med det.

Åter igen.

Besöket hos min tandläkare nu på morgonen resulterade i en utdragen tand (just nu djävulsk värk) och husarrest i ett dygn.

Så vad gör man ? Tar komptid eller gör nytta ?
Det senare.
Här har legat ett antal linneservetter som väntat på minimering nån vecka. Servetter som tillhör b-gården och behövs för sommarens stora fest då antalet gäster blir fler än de normalstora servetter som finns.
Så nu har jag klippt, vikt in kanter och så återstår sömnad.

Lagom arbetsuppgift en dag som denna.

Lugnet har lägrat sig.

Efter en hektisk morgon med barnbarnen känns nu huset tomt.
Barnbarnen åter i sitt hem och här finns bara pysselrester kvar.

Men vi hann med en hel del på bara några timmar.

Frukost, barn-TV, cykeltur, kolla på rykande aska efter valborgselden, plockning av årets första vitsippor, tillverkning av egen inramad tavla, lunch bestående av pannkaka med sylt och grädde och så glass i dessert.

Nu ska jag resten av dagen och kvällen gruva mig inför morgondagen då jag bara måste ringa min tandläkare. Har "bitit" ihop i flera dagar nu men känner att gränsen snart är nådd. Den lilla, lilla tanden har nästan tagit över allt. Värker konstant och att "sätta tänderna" i nåt är inte att tänka på.

Till middag vankas idag färdigtuggat i form av soppa !!!

Värme !

Att få krypa ner med två nybadade och trötta barnbarn i en stor nybäddad säng.
Få hålla två små händer.
Höra hur andningen blir allt långsammare...
Nu sover dom!

Då kommer det.

- Mormor, jag kan inte somna !

Trettio sekunder senare är det tyst och nattens vila har börjat.

Nu ser jag fram emot morgondagen med frukost, cykeltur och sedvanlig pannkakslunch.
Som det ska vara hos mormor en söndag.