Hemma igen.

Fem dagar har jag nu tillbringat på sjukhus.
Inte kul.
Men jag är imponerad av dagens sjukvård.
Vilken personal, deras omtanke, service och alltid glada miner.
Kanske har just jag haft tur att hamna på en avdelning med sådan bra personal, vad vet jag ?
Kan inte komma ihåg när jag sist låg inne...så vad har jag att jämföra med ?

Nu gäller vila och sondmatning ett tag framöver.
Få tillbaka krafter jag tappat under tiden jag inte kunnat äta.
Blicka framåt och tänka positivt.

Chefen har varit här med vackra blommor.
Barnbarnen med årets första videkissar, kramar och vackra teckningar.
SMS och telefonsamtal från arbetskamrater.
Man kan inte annat än glädjas över att ha familj och vänner.

Men så har vi vädret...
Nu tog vi ett steg bakåt och allt är vitt, vitt igen !

Tre dagar på sjukhus.

På måndagsmorgon ringde min läkare och bad mig åka akut till Öron/näsa/hals. Här fanns risk för uttorkning.
Syster Gudrun, en kär vän tog emot och tryggheten infann sig.
Möte med läkare.
Och innan jag visste ordet av låg jag i en sjukhussäng med tre nr för stora kläder och eTt antal droppflaskor.
Blev väl omhändertagen och servicen kunde jämföras med vilket hotell som helst.
- vad vill du ha ?
Den ständiga frågan och jag bara svarar....och finns det i lager på bärs de t fram på nolltid.

Så skulle barn och barnbarn komma på besök.
En ovanlig miljö för dem,
Hade bett att få bli bortkopplad från droppställningen och tog på mig vanliga kläder för att försöka vara mig lik.
Tystlåtna med ansträngda leenden kom de.
Men jag var mig lik så efter ett tag tinade de upp. Testa snurrande pallar, höj- och sänkbar säng, kul !
De Älskade små barnen hade ritat teckningar som jag tejpat upp på fönstret....lyser upp min sal.

Idag har även min rumskamrat G rest hem och lugnet har infunnitk sig.
Hon borde gå omkring med en varningstriangel för jämnan.
Omständig dam med allehanda pyss för sig nattetid, i tysthet trodde hon !

Efter min operation kom en nu roommade...döv och blind !
Vi stör inte varandra !

Helgen lider mot sitt slut.

Igår arbetade jag mest hela dagen.
Serverade lunch till mycket nöjda gäster.
På kvällen fick jag även ett tack via Facebook från en av dem.
Sånt gläder.
På väg hem inhandlade jag ett antal penseér som jag tänkte plantera ut i krukor.
Men orken tog liksom slut när jag kom hem.
Barnbarnen kom cyklande och gav mig lite energi men inte tillräckligt.
Orkade i alla fall sitta med när maken åt middag...inte så kul att sitta med en skål yoghurt när någon annan äter lax, potatis och god romsås, men vad gör man ?
Och så ställer man om klockorna till sommartid och inser att det är sent !

Idag sken solen från en klarblå himmel och blommorna kom äntligen i jorden och placerades ut.

Flyttade även lite snö för att skynda på våren och la ut dynorna på balkongen.

Här är så skönt då solen vräker in fram till lunchdags.
Och så städade jag en bokhylla.
Barnbarnen kom förbi och fick pannkaka.
Så glada och nöjda med att fått låna en hund för dagen.
Den måste ju bara visas upp.
Sen var det dags för solstol och bok resten av denna soliga dag.

Imorgon blir det en annan dag...och jag vet inte vad den bär med sig.

Jag har tagit ett beslut !

Det var skönt att komma hem igår.
Visst ha veckan varit bra med värme, sol och välbehövlig vila men det är sant som dom säger: "Borta bra men hemma bäst".
Och det allra bästa var barnbarnens kramar, långa och hårda.
De hade verkligen längtat, t o m mer än mig denna gång.

Imorse vaknade jag tidigt som vanligt.
Ingen idé att sitta hemma och göra ingenting så jag var på jobbet vid halv sju.
Plöjde igenom både post och mail innan arbetskamraterna började trilla in.
Efter lunch (utan mat) var det dags att förbereda morgondagens lunch i Gården.
Dukade, diskade om tallrikar och bestick som kändes klibbiga (???), vattnade blommor, flyttade om blommor och arrangerade bordsdekorationer.
Barnbarnen kom förbi för att ge en kram, gott !
Sen var orken slut.

Men redan före lunch hade jag tagit beslutet att sjukskriva mig nästa vecka.
Orkar knappt ta mig till jobbet och än mindre göra något vettigt.
Det sista jag gjorde för dagen var att handla hem mat för helgen tillsammans med alla andra som fått lön och vräkte ner allehanda gott i sina vagnar...

Det sista man kan påstå är att det är bäddat för "Fredagsmys", men lite näring är det ändå.

Sista kvällen.

Ja, då har vi kommit till sista kvällen på denna ö.
Väskorna ska packas och vi hämtas i arla morgonstund för vidare färd hem.
Veckan har varit skön.
Värme, sol och vila.

Nackdelen har väl varit maten...
Inte mycket har passerat min mun.
Mest yughurt, chokladkräm och annat lättflytande.
Men maken har låtit sig väl smaka av en del godsaker.
Honom väl unt !

Nu ska vi göra sista natten inne i byn.
Hoppas träffa våra vänner och säga hejdå.
Nästa gång vi ses blir på hemmplan.

Tack Kanarieöarna för denna vecka.
Kommer åter !

Njuter...

...av livets goda sidor.
Igår var vi bjudna på drink hos en Härnösandsbo i närliggande by och middag.
Kul!
Idag har jag slappat vid pooolen mest hela dagen.
Snackat med hotellgrannar.
Ätit lunch på balkongen.
Och så dagens stora bedrift:
Jag fick i mig en femtedel av en pastarätt !
Första fasta födan på jag vet inte när, Hurra för mig.
Man kan glädjas för det lilla.

Nu återstår två dagar innan hemresa.
Ska ta tillvara varje minut.
Njuta av stunderna på balkongen.
De ljumma vindarna.
Solen.
Värmen.
Atmosfären.
Vill vara kvar längre...

Charteresa.

Charter kan och ska vara bekväm.
Denna resa ner hit till Gran Canaria var lite annars.
Den började bra, planet landade i tid och gick i tid.
Maken och jag satt närmast mittgången och hade var sitt par som ressällskap.
Verkade trevliga och lättsamma.
Ett tag...
Sen tyckte nog herrarna att den medhavda spriten från Taxfree på Midlanda kändes väl tung i handbagaget.
I takt med att de fyllnade till försökte vi sova.
Lättare sagt än gjort !

När barvagnen passerat var det dags för alla att bilda toalettkö och här stöp dom.
En efter en svimmade och jag sprang som en tätting efter vatten till de nödställda.
Ja, hoppas verkligen resan hem blir lugnare.

Men här är vi nu på denna sagolika ö.
Hotellet är precis som vi kom ihåg det, underbart.
Men första natten hamnade vi på översta våningen med en hängande balkong helt klädd i glas och utan skydd för vinden.
Inte kul om man är höjdrädd.
Men efter ett litet snack med receptionisten fick vi byta.
Nu njuter vi av en stor balkong alldeles vid poolen i lä för vinden.

Enda nackdelen är väl att jag får nöja mig med "lättspydd" mat...men jag har ju solen och värmen.

På lätta fötter...

Ja, kilona fortsätter att rasa av mig och det känns och syns.
Man rör sig lite smidigare men blir fortare trött.
Värst är väl att nu ser man ut som 60+ då rynkorna framträder lite tydligare än förr.
Men jag kämpar på med min "lättuggade kost" och försöker njuta trots allt.

Igår överraskade jag ett av barnbarnen.
Hon som tvingats till att bära "läkringar" i sina öronhål.
Håltagningen på henne gick inte som väntat och hon har inte kunnat använda alla de söta örhängen hon fått.
Så jag köpte henne två söta par i titan.
Nu kan även hon få ståta med riktiga hängen...inta bara ringar.
Glädjen var enorm och kramarna ville aldrig ta slut.
Lycka !

Nu har jag en dag kvar att arbeta.
Middag i Gården och lite skrivbordsjobb.
Och så ännu en röntgen i Sundsvall.
Sen ledig i en vecka.
Men den här utlandsveckan kommer nog inte bli som jag tänkt.
Halva nöjet är ju all den goda mat man får äta på resorna.
Frukostbuffén, lätta underbara luncher och så middag med ett glas rött.
Nej, nu får jag glädja mig desto mer åt vila, sol och värme.
Få tillbaka lite krafter och se fram emot att bli frisk.

Och när vi kommer hem hoppas jag våren kommit för att stanna och snötäcket krympt ännu mer...

Pillerjakt !

Idag skulle jag hämta ut det sjätte receptet på kort tid.
Det är inte som förr, då man fick ett handskrivet recept i handen och gick in på stadens enda apotek och vips hade man sina piller som i "en liten ask".
Nej, idag finns fyra apotek i vår lilla stad plus alla mackar och matvaruaffärer som säljer receptfria preparat.
Nu sänds recepten via mail och du kan välja vilket apotek du vill.
För sjätte gången lämnar jag fram mitt ID och får för sjätte gången till svar:
- Tyvärr, detta har vi inte i lager.
Jag kollar labyrinten av hyllor, lådor, skåp och jag skymtar även en del av lagret.
Så inih-e med piller och vätskor det måste finnas i allt detta...men inte just de jag har blivit föreskriven.
De finns inte heller på de övriga tre apoteken med lika många hyllor och skåp.
Det är ju inte så att jag ska ha något som någon plockat i fjärran östern från nån exotisk blomma som växer på 10 000 meters höjd och sen förädlats i år !
Jag ska ha piller och vätskor som jag vet är ganska vanligt intag idag men nödvändiga för mig just nu.

Det är nu mitt humör dalar och den lilla, lilla orken jag har försvinner som en vindpust.
- När kan ni få hem detta, frågar jag med gråten i halsen.
- Tidigast tisdag, säger hon uppgivet.

Jag ger upp !
Man ska vara jävligt frisk för att vara sjuk.
Orka vänta.
Orka ta emot såna här besked.
Jag har inte den orken...
Om det hänt mig en gång...men nu var det sjätte gången !

Åker hem, uppgiven.
Där ligger ett brev från Sundsvalls sjukhus.
"Du ska läggas in fredagen den 16 mars" !
För det första: en fredag ?
För det andra: då är jag långt borta på välbehövlig vila.
För det tredje: hur kan det gå så snabbt ?
Har tidigare väntat månader på att få svar på en remiss och nu går det på mindre än en vecka !
Att det går så fort gör en både rädd och orolig men läkaren sa bestämt igår att "du behöver en veckas semester, åk" !

Nu väntar en ledig helg med mycket sömn och så får jag ta tag i allt på måndag och så apoteket på tisdag.

Sportlov.

Dagen grydde och vädret såg mer än lovande ut, blå himmel och sol.
Men när jag fått de varma morgonkramarna från nyvakna barnbarn friskade vinden i och vi bestämde att ägna oss åt aktiviteter inomhus.
Modern hade handlat hem ingredienser till sportlovsgodis som skulle fixas.
Jag hade ingen aning om receptet men lilla E hade präntat ner det i en bok.
Så till verket.
En satte på spisen, nästa mätte upp cornflakes, en hällde i de goda små skumbitarna.
Det var verkligen lagarbete på högsta nivå.
Och läckert blev det.

Dessa paketerades senare i lådor för vidare färd till sportlovsstugan.

Så var det dags för biltvätt.
Finns det något så roligt som att sitta i bilen när hela maskineriet drar igång.
Jag hade kul och barnen med.

Nu hade jag bestämt att det var lunchdags men inte barnens magar.
Nej, Länsmuseét blev nästa stopp.
Lite lek och teckning.
Nu var det dags för mat.
Vi intog den på hamburgeriet med stort M.
Lokalen var full med sportlovsbarn i sällskap med mor- och farföräldrar.
Glass för min del och låda för barnen.

Allt gick ner.

Åter till museét för nu var det dags för teckning igen.
Här hade samlats mer än 20 barn som var djupt koncenterade på uppgiften.
Två glada gymnasieelever vägledde skaran i "manga-teckning".
Helt ny erfarenhet för mig, men så kul.

Efter ett varv bland utställningarna styrde vi kosan hemöver.
Vilken härlig dag med underbara och glada barnbarn.
Precis den energi jag behövde idag.

Åre.

Minns min ungdom i Åre då vi bodde 7 barn och 5 vuxna i en stuga med 2 rum och primitivt kök.
Upp åkte vi packade som sillar i en Bubbla, fyra barn bak och så mor och far i framsätet.
Och så all packning...två par skidor per skalle...
Nu var det skillnad !
Glider in på hotell Holiday Club i en bil som de flesta bara kan drömma om.
Checkar in i ett rum lika stort som ungdomens sportstuga och detta bara för mig.
Balkong med sagolik utsikt.
Visst har jag bott här förr, många gånger, men blir lika imponerad varje gång och trivs.

Nu skulle jag umgås med arbetskamrater och förtroendevalda i ett par dagar.
God middag första kvällen.
Intressanta föredrag och diskussioner i grupper under förmiddagen dag två.
Men det övriga programmet var det som gjorde resan värd all möda.
"Poängjakt" i lag om sex personer.
Där vi med hjälp av instruktioner via en mobil flängde runt i Åre centrum som skållade fjällämlar.
Svetten lackade, solen sken och skratten bubblade.
Sen snabbt ombyte och buss till nästa aktivitet.
Här väntade 150 hundar fördelade på 10 kälkar som skulle dra oss till Tännforsen.
Genom skog och över sjö.
Ett par av kamraterna hade laga förfall att ta bussen ända fram och jag valde samma färdsätt.
Orken tröt och kylan trängde ända in i märgen.
Här fick vi uppleva varm dryck i en helt enorm igloo, god mat och mängder av skratt.
Idag var det summering och hemfärd.

Trots att jag har ätit potatismos alla dagar och bara tittat på all den goda maten så har det varit fantastiska dagar.

Imorgon fortsätter nöjena med en sportlovsdag tillsammans med barnbarnen.
Sen drar dom på sportlovsresa och jag är åter i vardagen...

Veckan lider mot sitt slut.

Idag har jag jobbat ett par timmar.
Fixat fika till gäster i Gården, mackor och kaffe.
Sen blev det ett kort besök på kansliet för att kolla post och skriva ut en del mail.

Kvart i 11 kom dagens gäst med buss.
En kär gammal arbetskamrat, som numera bor i Grekland, skulle passera staden och stanna till för lunch hos oss.
Hon bjöds på allt annat än mager kost, men med tanke på hennes promenerande i sitt nya hemland så satt den som en smäck.
Mycket uppdaterande och skvaller hanns även med.
Så himla kul att se henne igen efter 10 år.
Och hon fick uppleva staden som visade upp sin bästa sida.
Strålande sol och takdropp.
Vårvintern när den är som bäst.

Nu ska jag packa för några dagar i min gamla hemtrakt, Åre.
Hela kansliet med en del förtroendevalda ska arbeta på annan ort.
Spännande !
Sen blir det en dags sportlov med barnbarnen innan dom drar iväg på skidsemester.

Och häromdagen kom detta med posten:

En dag att se fram emot med glädje !

Fredag och andra dagens ledighet !

Ja, det där med ledighet kan man ta med en nypa salt.
Att vara hemma när solen lyser in är INTE att rekommendera.
Råkade kasta ett öga på dörrar och annat i köket, huvva !
Men detta årgärdades igår.
Och barn, mågämne, barnbarn och bror kom på middag.
Underbart.
Och så dök svågern upp till kaffet.
Fullt och hjärtligt hus.

Idag gällde det något annat.
Upp med tuppen.
Klippning.
Och så resan till röntgen på Sundsvalls sjukhus.
Nervöst.
Hade blivit informerad om att det kunde ta hela dagen. Alla med "vanliga" tider måste få gå före. Ta med en bok sa sköterskan som ringde.
Parkerade och stoppade i 40 spänn i automaten vilket resulterade att jag kan stå där till den 5/3 kl 10.05. Om jag har lust !
Anmälde mig, slog upp boken och så hör jag:
- Lena Hasselborg varsågod.
Och nu började helvetet.
Dricka kontrastvätska på fastande mage i liggande, stående, sneddriven och nästan-opp-o-ner-ställningar är inget jag vill rekommendera...men det gick.
Så strax före 11 var jag klar.
- Men vad såg ni, undrar jag försiktigt.
- Vi skickar allt till din läkare och du får säkert besked om nån vecka !
Shit !

På hemvägen slank jag in på IKEA för de sedvanliga ljusen och servettern.
Även en läslampa och några soppskålar slank med i vagnen.
Birsta för ett par tröjor (som om jag inte har nog) och blommor.
Kunde inte motstå de vackra körsbärskvistarna och tulpaner i blandade färger.

Något att glädjas åt en "ledig" fredag.