Bak !

Bullbak är inte min starka sida.
Undviker det så gott jag kan.
Men nu hade jag fastnat för ett recept jag hittat på nätet och ville testa.
Så efter att ha vandrat runt ett antal varv i Gården med koppar, fat, assietter, servetter och skedar för ca 60 personer som ska ha fika på måndag kände jag mig redo.
Allt fanns hemma, bara att sätta igång.
Men varför göra bara en sats när man ändå håller på ?
Jag bakade på en liter...
Och j-ar annåda vad deg det blev.
Blev nästan svettig i kampen att kavla, blanda, snurra och skära.
Men många bullar blev det.
En del åkte i frysen, en del till kommande dagar och en del upp till barnbarnen som hoppade av glädje: Kvällsfikat fixat ! Hurra !

Men nu kommer det nog att dröja innan nästa bullbak.
Jag säger som min far alltid sa:
"Älskar du din hustrus bak,
Tullportens bröd har samma smak" !
Andra gör detta bättre än mig.

Bra avslut på helgen.

Jag tog det lugnt på söndagmorgon.
Satt hemma i soffan och kollade Tv-utsändningen av gudstjänsten i Domkyrkan.
Skönast så !
Slippa trängas.
Och så kom årets första snö.
Skovlar skulle fram.
De som man ställde undan i våras, på ett ställe där man kunde hitta dem.
Men tydligen har vi glömt det "braiga stället"...endast en kom fram.

Sen var det dags att ställa i ordning Gården.
Lite disk och "lik" som skulle röjas undan.

Och så kom våra norska gäster.
Glada.
Tacksamma.
Trivdes så bra att det hann bli en ny dag innan jag kom i säng.
Så idag har jag trevat mig fram i trötthet.
Har en begynnande influensa på väg och känner mig allmänt slutkörd.
Men jag har INTE tid att bli sjuk nu...
Massor är inbokat framöver och jag har häcken full.
Och så vill jag umgås med barnbarnen som kommer på sedvanlig middag mitt i veckan.
Höjdpunkten.
Det är bara att bita i det sura äpplet och stoppa i sig medikamenter och
hoppas att det hjälper.

Vilken helg och den är inte slut än...

Igår hämtade jag bästa vännen i Sundsvall.
Vi bor inte långt från varandra men det blir sällan vi ses.
Startade som vanligt med gott bubbel och babbel.
Maken flydde hemmet för vinprovning och middag på Vårsta.
Vi åt god röding, cheescake och goda drycker därtill.
Sen kväll!
Morgonen kanske inte lika uppåt för alla men frukosten slank ner och sen var det dags för nästa resa till Sundsvall.
Hämta norsk prost med fru.

Innan tänkte jag mig tvätta bilen.
Inte hämtar man fint folk i en bil som har ett centimetertjock lager av brun lera runtom...eller ?
Men se det var tji.
Alla i stan hade bestämt att tvätta sin bilar idag.
Fem tvätthallar hann jag besöka och köerna var enorma.
Så fint folk fick åka i skitig bil.

Sen hem och ombyte.
Middag i Gården.
Stressigt, glatt, gott, hjärtligt.
Vilken kväll.

Imorgon står disken och väntar, vita skitiga dukar ska fraktas till kem och "liken" ska till glasåtervinningen.

Sen är det dags för nästa middag.
De norska gästerna ska få smaka på älg i vårt hus.
Kanske blir det inte lika fint som ikväll men "en gör så gott en kan".
Och så är det 1 advent !

Piffad och klar.

Tidigt imorse gick jag genom bakdörren till Gården.
Julpynt och dukning inför lördagens middag var uppdraget.
Jag hade en riktigt trevlig dag i min ensamhet.
Bryggde kaffe, lyssnade på radion och gick flera kilometer genom rummen med allt som skulle dukas upp och fixas till.
Så kom en gammal arbetskamrat, numera även Gårdens Fanjunkare på besök.
Han blev bjuden på kaffe och äppelkaka och vi kunde uppdatera varandra på vad som hänt sen sist.
Städpersonalen invaderade huset efter lunch men märktes knappt.

Väl hemma var huset fullt med barnbarn.
Glada, högljudda och kramiga.
En lugn middag med prat om dagens händelser kändes så rätt idag.
Många dråpliga kommentarer.
Skratt.
Nu fortsätter jag julpyntandet här hemma och imorgon kommer bästa vännen och stannar ett dygn.
Då blir det MYCKET som ska uppdateras...

Advent.

Ja, visst längtar jag till adventshelgen med ljusen, julpysslet och det nya året som kommer nästan direkt på.
Men innan måste massor fixas.
Och då tänker jag främst på adventsljusstakarna.
Detta gissel för mänskligheten.
Här hemma var jag snabb att testa lysförmågan...
Vill inte stå där på lördagkväll utan ljus i staken.
De är fixade och väntar nu bara på frakt till köksfönstret.

Men så har jag Gården med sjuttioelva stycken.
Tog tag i det idag !
Lyfte fram alla.
Testade och testade och testade...
Fem ville INTE.
Men så har jag lärt mig att har man bara en som lyser så gå efter den.
Efter en och en halv timme och en hög av icke fungerande lampor gav jag upp.
Slängde tre stakar som INTE ville i en påse och drog till HEMAB:s återvinning.

Jag såg lite vilsen ut.
En kille i HEMAB:s dräkt tittade lite under lugg på mig.
- Där ska du slänga dom !
Hur visste han vad jag hade i påsen ?
- Du är inte den första den här veckan och dom kostar 49:90 på COOP !
- Jag vet, sa jag. Är på väg dit nu.
- Dom vita är slut !
- Shit, tänkte jag.

Men vad gör det att ha röda stakar i Gården ?
Ombyte förnöjer.
Nu har jag inköpt fyra nya och dom FUNGERAR.
Ska bli skönt att sticka i kontakterna strax före middagsgästernas ankomst på lördag.
F-n ta dom om dom inte lyser !

Bilbyte.

Så har jag då varit och lånat bilen, provkört, njutit och funderat.
Bilen skulle tillbaka före fem och så skulle jag få besked om vad min lilla röda stod i.
Fick ett protokoll med sjuttioelvatusen rutor.
Alla rutor var markerade med ett N !!!
Det är då hjärtat slår dubbelslag.
Kontokortet i väskan börjar dra sig in i fodret.
- N betyder "Helt OK" säger mannen bakom skrivbordet.
Men så såg jag ett F...otydligt men dock ett F.
- Det betyder fel. Spricka i framrutan.
Pust !

Så kom priset !
Nej, tänkte jag. Inget för mig och så skatten på en dieselbil.
Men nu har jag fått känna på den, ha den några timmar och inser att den lilla röda får hänga med ett tag till.

Som jag sa: kostar inget att provköra och så fick jag en gratis genomgång av min bil.
Så jag är nog en vinnare ändå !

Byta bil eller ?

Förra veckan när jag lämnade min påkörda bil på service såg jag den.
Bilen jag så gärna vill ha.
4-hjulsdrift - säkert
Automatlåda - skönt.
Diesel - miljövänligt.
Extra lull lull - kul.

Och så helt plötsligt sänks priset.
Jag blir uppringd och får frågan om jag är intresserad.
- Da !!!!
Vill bara ha.

Åker upp med lillebror (experten) och kollar igen.
- Kanonbil, säger han.
Hur svårt blev det inte då ?

Så på måndag åker jag upp och lånar bilen en dag, testkör, kollar medans min bil testkörs och kollas.

Men dottern sa något tänkvärt:
- Har du råd med en sån bil som pensionär ?
Tål att fundera på.
Men det kostar väl inget att provköra...eller ?

Blind !

Klockradion slår igång, väntat på den.
Stänger fönstret (nästan minusgrader i sovrummet).
Hämtar morgontidningen.
Och så ska jag brygga kaffe !!!
Har redan kvällen innan laddat bryggaren med kaffe, ställt en tillbringare med vatten på sidan om.
Tittar på kaffekoppsstreckraderna (j-a vilket långt ord) och ser nada !
Gnuggar ögonen.
Tittar igen, nada!
Det är nu paniken sätter in, svetten lackar i pannan och hjärtat slår dubbelslag.
Sätter mig ner och tittar på tidningens första sida.
Allt är suddigt.
Köket är suddigt.
Gatlyktorna är omringade av ett märkligt sken.
STROKE !
Det är alltså så här det börjar.......
Hinner tänka på allt som jag måste boka om, boka av och aldrig boka.
Var det 112 man skulle ringa ?
Ska jag väcka maken ?
Frågorna rusar igenom mitt huvud och söker svar som inte finns.

Lägger huvudet i mina händer, tårarna är på väg och då inser jag:
- Har glömt mina glasögon på nattduksbordet !

Advent om en vecka (nästan) !

Och jag har svårt att hålla mig.
Vill ta upp ljusen.
Kolla om adventsstakarna jag köpte på rea i januari kommer att bli så fina som jag tänkt mig.
Ta fram mossan som legat och gottat till sig i frysen.
Gå upp på vinden och hämta allt julpynt.
Ja, det kliar verkligen i fingrarna.

Men innan dess...
Måste jag klara av att skriva färdigt ett gigantiskt protokoll.
Förbereda en stor middag i Gården, som dessutom skall pyntas.
Och när det gäller pyntet i det huset så snackar man inte småpärer...
Här ska typ "sjutusen" stakar testas, monteras och fungera.
Och det dröjer inte länge förrän granen ska in.
Den där som "Vaktis" och jag ordar om varje år, nästan som ett gift par.

Men trots allt är advent en helg att se fram emot med glädje...
Vi får lite ljus i våra hus !

Vissa dagar är det bara måndag.

Vaknade tidigt, en lång dag framför mig.
Åkte hemifrån före sju för att lämna den påkörda och repade bilen på verkstaden.
Och så skulle jag kvittera ut en hyrbil.
- Dom har väl meddelat dig att vi tar 1 500 kr i depositionsavgift, säger den lite surmulna mannen bakom disken.
- Nej, säger jag och börjar gräva efter kontokortet.
Det fanns inte där i handväskan, inte i fickan och inte heller i portföljen.
Svetten börjar lacka i pannan.
Jag ser mitt lilla fina etui med alla "korten" ute på vift.
- Får jag åka hem och kolla, säger jag hoppfullt.
- Visst, här har du nyckeln till hyrbilen.
Ut på parkeringen, mörker, skitiga bilar.
Det är nu jag välsingar "blippnycklarna" som när jag trycker på knappen visar den skitigaste bilen på parkeringen.
Så hem.
Söker igenom hela huset, fickor, kollar under mattor, stolar och bord.
Inget etui !
Nu rinner svetten i pannan.
Men så kom jag på det...igår hade jag lusekoftan med inbyggd ficka.
Där låg det.
Åter till bilfirman, betalar och åker iväg med min skitiga hyrbil.
På bilfirman står min nytvättade bil kvar för åtgärd...

Sen var det dags för dag 1 på prostmötet.
Massor sägs och jag ska försöka få ner allt för att senare tota ihop ett protokoll.
Hänger inte riktigt med i alla svängar.
Tänker på morgonen.
Vilken måndag...den hade kunnat vara bättre.

Novemberhelg.

En hel helg bara för mig själv, skönt.
Tog en ledig fredag för att göra ingenting.
Läsa, lyssna på musik och bara njuta.

Idag hade jag energi till att åka ut i en dimmig skog.
Hämtade hem en- och granris för att pynta balkonräcket.
En årlig tradition.
Ljusen kommer senare.

Så skönt när det är gjort och balkongen känns mer ombonad i novembermörkret.

Hade inga andra planer för kvällen än middag.
Då kom lilla I.
Ville sova hos mormor.
Vi dukade fint, tände ljus och myste länge vid matbordet.
Hon snorklade i badkaret, vi såg på hennes favoritprogram och så sagoläsning.
Nu sover hon gott i min säng.
Imorgon blir det mysfrukost och sen får vi se vad dagen bjuder på !
Hon är verkligen ett ljus i novembermörkret !

Lite fest i vardagen.

För ett tag sedan fick jag en inbjudan till en bokrelease, Thylles.
En bok om hans liv.
Klart jag skulle gå.

Då maken är bortrest fick jag sällskap av chefen.
I tjockaste dimma körde vi upp till Höga Kusten-hotellet, hittade knappt.
Massor av folk på plats.
Gamla vänner, bekanta man inte sett på länge.

Och så stod han där vår gamle präst, författaren.
Berättade om varför och hur boken kom till.
Presenterade fru, barn och barnbarn.
Kön till bokförsäljningen var lång, till författarens signering ännu längre.
Men man hann prata med vänner, få i sig en massa kalorier från buffébordet innan hemfärd.
Trevlig festkväll en torsdag.
Tar ledigt i morgon och läser "Thylle minns och funderar - ett välsignat liv"

Det sista kontraktet.

Låter kanske som ett sånt där kontrakt som man betalar för att få bort någon man ogillar men så är det inte.
Under våren och hösten har kyrkoherdar och förtroendevalda varit bjudna till biskopsgården, lunch, möte med SS och tjänstemän, em-fika och så hem.
Idag var det långväga gäster, Härjedalingar.
De hade kört långt och kände sig välkomna.

Jag hade inte kört långt men klivit upp i ottan.
04.00 började klockradion sin väckning.
Helt i onödan...jag vaknade före !
Upp till barn och barnbarn.
Dottern blev hämtad i taxi och jag fastnade vid ett nyligen påbörjat pussel i väntan på att barnen skulle väckas.
Vi käkade frukost och klarade av alla morgonbestyr.
Avlämning vid skolan.
Hem för dusch och ombyte och så jobb.

Det tar på en sån här dag men samtidigt är det otroligt roligt och tacksamt.
Alla är nöjda med maten (säger dom i alla fall) och de som aldrig tidigare varit i Gården blir imponerade.
Men nu var det sista kontraktet, nästa år åker tjänstemän och SS ut till dem.
Men 2013 är det dags igen.
Om jag är med då får vi se när den dagen kommer...

En smocka hade suttit fint !

Idag har jag haft en lång dag.
Startade i ottan med att plöja igenom mail och post.
Möte med chefen.
Telefon, ännu mer post och så en snabb lunch.
Kontering av fakturor (som aldrig stämmer)
Ännu mer telefon.

Så hade jag bestämt att åka hem ett par timmar innan kvällspasset.
Försöka taktiksova en liten stund.
Innan skulle jag inhandla ett stycke efterrätt utan ägg.
Lättare sagt än gjort.
Kom knappt fram då bilar stod kors och tvärs och stans halva befolkning befann sig runt dem.
???
Då säger en röst på radion:
-Och nu väntar vi alla på kronprinsessan och hennes prins !
Just det, de var i stan.

Väl hemma drar grannen igång med sticksåg och uppsättning av taklister.
Smockan hängde i luften !

Sen jobb i gården mellan 17 och 21.
Kul men fullt upp.
På väg hem för andra gången idag slinker jag in på macken.
Känner hur ryggen värker efter alla tunga lyft.
Huvudvärken är på väg att invadera mitt huvud.
Men det är väl så det ska kännas efter 13 timmars arbetsdag, eller ?
Inne vid "mathörnan" sitter två grabbar och snackar skit över en mosbricka.
- Vad jobbar du med, frågar den ene.
- Kyrkan, svarar den andra lite äldre killen. J-ligt bra jobb, bara sitta på häcken och må gott.
Nu var smockan förbannat nära och sättas i verket....

Gräsänka.

Jag gillar ensamheten.
Förmodligen för att jag så sällan är ensam.
På jobbet är det ständigt folk runt mig och här hemma huserar den pensionerade maken alla tider på dygnet.
Men tidigt i morse packade han bilen för en lång resa, Tyskland och vildsvinsjakt står på programmet.

Så här stod jag imorse med en hel vit dag framför mig !
Svampen som fortfarande står som "spön i backen" i vår skog får stå kvar ett par dagar till...det trista vädret lockade inte till en promenad.
Nej, IKEA blev mitt val.
Fel val !
Även om jag hängde på låset så hann det bildas ganska långa köer innan jag var framme vid kassan.
Och så drog jag en sväng i Birsta City, Rusta, Jula och Blomsterlandet.
Kändes som jag fjällvandrat i dagar när jag kom hem.
Inte van sånt här !
Men nu njuter jag av lugnet här hemma !

Allhelgonahelg.

Barnbarnens föräldrar skulle festa med kamrater och de skulle gästa oss.
Jag hade planerat en tre-rätters meny som föll dem mer än väl i smaken.
Vi åt, pysslade, badade, såg på TV-program jag knappt visste fanns.
Glada och nöjda somnade dom som klubbade sälar nästan innan jag hunnit läsa ut sagan.
Sen att få sova i samma säng som dom under natten, höra små försynta snarkningar, få en arm över ansiktet, en fot i magen...rena himmelriket !
Och så morgonen med sömniga morgonkramar, frukost och så pannkakslunch.
En märklig tystnad lägrar sig i huset efter att de har åkt hem, nästa för tyst.

Men denna helg är även en helg att minnas och tänka tillbaka.
Minnas de som gått före oss.
Idag var vi syskon för 20 året i rad till kapellet för att delta i andakten kl 15.00.
En fin andakt dagen till ära.
Sen tände vi i vanlig ordning fyra ljus på våra föräldrars grav, ett för varje barn.
När man blickar ut över kyrkogården blir man tagen.
Hundratals lyktor har tänts och varje ljus symboliserar någon saknad person.
Och mellan ljuspunkterna vandrar folk till och från sina anhörigas gravar, tysta !
Vackert.

Föllinge tur och retur !

Klocka 8 imorse var det meningen att adjunkten skulle plocka upp mig i en hyrbil.
Strax efter 8 susade en hyrbil förbi med en förmodligen lätt stressad chaufför.
Vart hon tog vägen vet jag inte men efter ca 5 minuter kom hon krypande tillbaka..
- Andra avtagsvägen, andra radhuset, nr 123 hade jag instruerat henne igår.
- Jag trodde du bodde i villa så jag såg inga radhus.
Så vi var lite sena för att hämta upp den tredje personen i Östersund.
Dimma hela vägen.
Hämtade T på busstorget.
Stannade i Krokom för att äta lunch och så var vi på G igen.
Det var då problemen dök upp !
Varningslampan för spolarvätska signalerade: fyll på !
Oljelampan började blinka: fyll på en ½ liter olja !
Va f-n !!!
Var inte detta en hyrbil och ska inte allt vara kollat innan man lämnar ut den ?
Och här var vi "i mitten av ingenstans".
Men vi ignorerade varningstexterna.
Drog till Skärvången och inhandlade lite goda ostar.
Träffade kyrkoherde och förtroendevald.
Planerade februaris biskopsvisitation.
Hann även prata om allt annat och fika.
Ett mycket givande möte.

Så in i bilen och lamporna tävlar nu om vad som ska fyllas på först.
Stannar i Krokom och går in för att inhandla det bilen skriker om.
Spolarvätskan fixade jag men oljan, en djungel.
- Jag vill ha en liter olja till en volvo, säger jag till damen i kassan.
- Vilket reg nummer har du ?
- Reg nummer, säger jag med hakan i botten.
- Ja ?
- Men varför behöver du regnumret när jag bara vill ha lite olja ?
- För att du ska få rätt sort, säger hon och knappar in bokstäver och nummer i datan och plockar sen snabbt fram en olja som passar just denna bil.
- 279 kronor, säger tjejen.
Annat var det förr.

Men nu slocknade alla varningslampor och vi kunde lugnt treva oss hem till Härnösand i en kompakt dimma.

Jag minns en annan resa för ett par år sedan med en annan adjunkt, en ljuvligt vacker höstdag genom vårt vackra stift då han utbrister:
- Tänk att få se allt detta på betald arbetstid !
Det hade vi hoppats på idag också men såg nada.

Halloween...
...var det igår.

Jag hade ju laddat upp med mängder av godis och väntade.
Under tiden bakade jag äppelkakor till dagens fika i Gården.
Så började ringklockan ringa och på bakdörren (där klocka saknas) knackade det.
Jag hör maken öppna och säga:
- Godiset finns på framsidan !
Hann med ett lämna ut en hel del godis, vågade inte riktigt satsa på buset, till "läskiga" barn.
Sista barnet var en liten häxa.

Bara timmar innan hade hon suttit vid mitt matbord och nu...
Hon fick både godis och pussar.

Idag var det kontraktsdag i Gården.
Innan gästerna kom skulle jag hinna med en hel del på kansliet, löneförhandla, beställa biljetter och uppdatera chefen på kommande händelser.
Knappast något hanns med...hennes kalender har inte hängt med i tidsbytet från sommar till höst...allt var förskjutet en timme !
Mystiskt.
Så rände jag upp till Gården.
Kaffe skulle kokas, lampor tändas, vaniljvisp vispas och så allt det övriga.
Väntade på mat och assistent.
Inget dök upp !
Assistenten var hos doktorn och när jag ringde cateringfirman fick jag till svar:
- Visst fan ! Ni skulle ju också ha mat idag !
Det var då jag fick ta till alla reserver av lugn jag hade.
35 gäster var på ingång.
Men allt löste sig.
Gästerna fick både lunch och äppelkaka.
De var nöjda med dagen och jag kunde "stämpla ut" efter 11 timmars arbetsdag !