Ny personal

Under de två månader som jag varit bunden till ASIH har jag lärt mig mycket.
Skulle nästan själv kunna koppla på och av mitt nattliga dropp.
Har även lärt känna personalen, 4-5 stycken ganska väl.
Men igår kom en ny !

Hon är sen, 1 timme.
När jag står i köksfönstret ser jag bilen susa förbi utan att stanna vid vår dörr.
Det går ett par minuter så susar hon förbi åt andra hållet.
Inser att de höga numren finns i början på gatan.
Så ringer hon:
- Hej jag heter I, har ni hund ?
- ?
- Jag har nämligen hundskräck.

Tur vi inte hade hund, hade jag inte fått vård då ?
Hon kommer in.
Verkar ovan.
Frågar hela tiden om antal sprutor.
Vilken ordning de ska tas mm.
Jag svarar, är ju i princip proffs på detta nu.
så kommer kommentaren:
- Tur att du var här ?
Och !!!!
Men det gick vägen.

Sen tog jag itu med köttfärsen som redan var mald.
Blandade i allt som ska vara i, ägg, lök, kryddor, ströbröd och så grädde för den goda sakens skull.
Och så rullande av bullar.
220 stycken + tre rejäla biffar till makens middag.
Det fanns inte en tom yta i köket utan skärbräden med små bullar överallt.
Stekte, stekte och stekte.
Men nu ligger alla väl förpackade i formar i frysen.
Färdiga att ta ut till en sommarmiddag.
Skönt.

Lyckades även ta mig till ett av varuhusen för inköp utan att träffa någon som ville beklaga och kramas.
Skönt att vara anonym ibland.
Sen var det makens tur att dra på bröllop.
Ett lite annorlunda sånt.
Bägge var från Burundi.
Ett vackert brudpar enligt bilderna jag såg.
Sen hem och vila en stund innan bröllopsfest på kvällen.
Hade önskat så att jag kunnat vara med.

Kvällen blev som vanligt för mig.
Lite TV.
På med dropp.
Hopp i säng tidigt.
Så nu sitter jag här strax efter fem på morgonen, pigg.
Men idag kommer barn och barnbarn hem.
Längtar så det värker i mormorshjärtat.

Lugn morgon även på väderfronten.
Lite tunna moln och ingen vind men ändå bara 13 grader...
Burr !!!

En dag till handlingarna...

Sommaren vill sig inte riktigt än.
Idag på morgonen är det +11, och regn på snedden.
Och detta ska vi stå ut med hela dagen.
Lider med semesterfirande småbarnsföräldrar.
Vad hitta på ?
Lycklig över att mina älskade barnbarn fått en vecka med sol, värme och bad på sitt sommarlov.
Precis rätt vecka.
Här hemma  har badtemperaturen varit lite av "Varning för svag is"

Igår tog jag tag i en del saker.
Laddade upp för syltkok.
Bär som jag fått av en god vän och som nu har gjort sitt i frysen.
Doften av nykokt hjortronsylt går inte att beskriva...
Fyra stora burkar blev det att njuta av till pannkaka eller varför inte glass med varm sås.
Mumma !

Bakom syltburkarna skymtar min nya fina diskmedelspump.
Hade en fin tidigare också.
Men just igår, under köksstöket bestämde den sig för att glida ner i diskhon och möta en glasburk.
Det mötet gick åt skogen.
Jag som trott att den var av plast fick snabbt ändra ställning.
Nu  var det yes diskmedel på allt.
Skum och bubblor i förbannelse.

Så då måste jag ut på stan.
Klädde mig propert för en gångs skull.
In på den fina inredningsbutiken och hittade en grön pump.
Ca 150 kronor dyrare än den förra...
Men snygg är den och grön.
Träffade ett par bekanta som ville kramas och beklaga.
Dom gråter nästan och jag gråter.
Går inte att komma ifrån.
Jobbigt.

Sen kom jag på att köttbullar är bra att ha i frysen.
Så fram med ca 4 kg älgkött ur frysen.
Det ska idag malas till köttfärs.
Som senare ska rullas till små goa bullar.
Och sen fylla dotterns frys.
Tänk vad beskvämt att ha en färdig middag i frysen när man kommer hem efter en sommarlovsaktivitet och alla säger:
- Vad blir det för mat ?
Bara att ta fram och värma.

Sen har jag fullt sjå på dagarna med att följa min systers bravader på deras MC-semester.
Har sagt det förut, hon har svart bälte i SMS och MMS.
På så sätt är även jag på lite semester på Lofoten.
Mysigt.

Idag blir det alltså rullande av köttbullar och sen en god bok i soffan.
Och så hoppas jag att illamåendet håller sig på normal nivå och inte tar över som igår em.
Man kan inte göra något, bara försöka få tiden till sänggåendet att gå, räkna minuter...
Man kan ju alltid önska...eller ?

Fågelskit igen...

Sover nu till ca 6 varje morgon.
Så skönt att få så många timmars sömn.
Och dagen blir inte så där förfärligt lång.

Efter att ASIH "kopplat loss" igår hade jag bestämt att dra ett varv på ett av varuhusen.
Såg en annons om billiga pocketböcker.
Då vaknar jag.
Gillar den typen av litteratur som inte väger ett halvt ton.
En stor inbunden bok går ju inte att ligga i sängen med.
Finns ju risk för fallskador.
I alla fall  hann jag precis ut på E-4:an som kom en mås flygande.
Vände ändan till och pladask så satt det en stor skit i grillen.
Bilen är röd....
Så nu vet jag det.
Rött ska man inte ha.
Men att måla om huset för att bli fri från fågelskit går ej.
Det är att fortsätta rengöringen...

Väl hemma snodde jag ihop en jättegod rabarber- och äppelpaj.
Och efter lunch dök svåger med fru upp.
Länge sen vi sågs så det vara lite att uppdatera.
Besöket blev inte så långvarigt men uppskattat.
Orkar ju mer när illamåendet inte gör sig påmind.

På kvällen ringde vännen J och även nu orkade jag med ett ganska lång samtal med både skratt och sång.
Underbart.

Hann även prata med barnbarn i fjärran land.
Trötta och nyvakna.
Men nöjda med sin resa.
Längar till söndag då vi får höra allt live.

Inatt när jag vimsade runt i huset i jakt på medicin kollade jag termometern...+ 5 grader ca 00.30.
Nu är det + 9 och mulet.
Dessa gradantal gör ingen sommar....

Fågelskit

Vi bor i ett rött hus med vita fönsterfoder.
Är det en färg fåglarna gillar ?
Varje dag har någon eller några lyckas med konststycket att skicka iväg en fågelskit som hamnat under fönstret som sitter under markisen...
Hur i h-e får dom skiten dit?
Ösnkar jag vore lika pricksäker.
Kanske är det vår inbjudande entre de gillar.

Rosa, vitt och grönt i vackra blå krukor.
Ja, inte vet jag.
Men fågelskit hamnar ändå på vår vägg.
Och jag måste städa upp efter dem.
Inte kul.
Grannens omålade hus lämnas i fred !?!

Igår tog jag tag i gräsmattan på framsidan.
Förundras varje gång hur fort det går med vår eminenta elgräsklippare.
Tidigare var gräsmattsklippning ett gissel.
Nämare 2 000 kvm som skulle klippas, buskar som skulle omringas, rabatter att se upp för och gräs som man inte visste var man skulle lagra.
Nu går det som geschvint och är kul dessutom.

Under gårdagen for jag även ner på ett av stadens varhus.
Behövde en del saker.
Kändes ovant att köra bil och vara ute på egen hand.
Lite FF-känsla.
Tänk om jag bestämt mig för att smita från allt.
Sjukdom, ASIH, mat via slang och alla medicner.
Men så enkelt är inte livet, tyvärr.

Idag får vi besök av svåger och svägerska.
Ska försöka få till en kaffepaj på vad som finns i frys och trädgård.
Älskar att stå vid spisen trots min oförmåga att äta.
Men igår fick jag i mig lite Brieost och räksoppa.
Hurra.
Känns märkligt att glädjas åt så lite men för mig är det ett STORT steg mot framtiden.

Nu lyser solen från en klarblå himmel men det är bara 10 grader i skuggan.
Inte riktigt sommar än....

Både + och -

Vissa dagar kan beskrivas som både bra och dåliga.
Gårdagen började bra.
Sov länge.
Mådde bra när jag vaknade.
Så kom dagens besök.
Kul att träffa både T och M efter så lång tid.
Prata lite jobb, höra hur de hade det, sommarplaner mm.
De hade med sig en jättevacker ampelblomma i tre olika färger.
Passade ypperligt på vår altan mot gatan.
Penséerna från påsken får nu stryka på foten.
De har gjort sitt.

Jag bjöd på sommarens delikatess.
Jordgubbar och grädde.
Jag fick även en present från deras Islandsresa i april.
Den jag missade p g a sjukdom.

Nu ska min kommande måndag med bad bli ljuvlig.
Salt och krämer från Island som ska förgylla mitt bad.

Sen på eftermiddagen tog maken och jag en sväng runt Härnön.
År och dag sen vi gjorde den rundan.
Mycket hade hänt.
Nya hus, ombyggda hus och många hus till salu.
Vackra somriga ängar.
Precis som den utanför vårt hus.
Kunde inte hålla mig från att plocka en traditionell sommarbukett.

Den pryder nu vårt bord på altanen.
Så underbar.

Men så kom illamåendet.
Inte som vågor utan som en störtflod.
Inga medel i världen hjälpte.
Kunde inte sitta still.
Det kröp i hela kroppen.
Så när svärsonen ringde och ville vi skulle skypa med barnbarnen kunde jag inte.
Var nästan rädd att öppna munnen.
När ASIH varit här var det bara att stoppa i sig sömnmedlen och sova bort skiten.
Enda som hjälper.
Har nu bestämt att ASIH får komma mitt på dagen och ge mig medel mot illamående...förebygga.
Jag har ju rätt till detta.

Igår var också som en milstolpe i min sjukdom.
För exakt två månader sen började jag med "mat" genom venporten och träffade ASIH (avancerad sjukvård i hemmet) för första gången.
Kan inte fatta att jag levt med detta i 2 månader.
Tiden går fast jag tycker den står still.
Men jag är tacksam att det gått att lösa "matfrågan" på detta sätt.

Nu ska jag ta tag i en ny dag utan direkta planer, mer än läsa ut min bok och vila....

Släkt och vänner

När man är sjuk betyder släkt och vänner mycket.
Alla samtal, kort, brev och blommor.
Det är bara det att jag får lite dåligt samvete ibland när jag inte hör av mig.
Men den orken finns inte.
Och den finns inte alltid när de ringer hellre.
Men de förstår när jag säger ifrån.
Det är vänner det, riktiga vänner.

Sätter mig ibland och läser igenom alla kort och brev jag fått under våren.
Underbara ord och tankar.
Kan inte hålla tårarna borta.

For en "raggarsväng" runt stan, se något annat.
Stötte på gamla goa vänner som just gift sig.
De som bara tillbringar somrar och jul här uppe i norr.
De hade hört att jag var sjuk men inte av vad.
Kändes bra att få berätta.
Få härliga kramar.
Om orken håller lovade jag hälsa på dem i stugan under sommaren.
Hoppas !!!

Igår kom mågen hit med sin IPad.
Här skulle skypas med barnbarnen.
Tyvärr fungerade inte uppkopplingen på deras sida.
Så vi ringde upp.
Bubblande glada barn som legat i poolen hela dagen.
Maten var fantastisk.
Tänk att få äta vad man vill en hel vecka...
Show varje kväll.
Längtar tills de kommer hem och få höra allt.

Igår hade jag en hyfsad dag trots ett antal kräkningar.
Biverkningarna börjar så smått ge sig till känna.
Blåsor i munnen.
Stela läppar.
Ömtåliga fotsulor.
Men jag är beredd denna gång och kan motverka en del.
Ska bara igenom det.
Har inget val.

Idag kommer chefen på besök.
Ska bli kul att ses och skvallra en stund.
Vi har inte setts sen mars.
Tiden går fort.
Ibland.

Sen ska det äntligen regna.
Även det ser jag fram emot.
Bra för grödorna.
Små ting betyder mycket just nu....

Söndag

Mådde nästan oförskämt bra efter att ha fått i mig den stora mängden kalorier under natten.
Precis vad min kropp behövde.
Kunde sitta på balkongen och njuta av solen och en god bok ett par timmar.

Sen kom syster förbi och käkade en glass och pratatde bort ett par timmar.
Skönt med samtidigt energikrävande då illamåendet just då kom över mig.
Nu åker hon på motorcykelsemester 10 dagar.
Men hon har svart bälte i MMS och SMS och brukar alltid sända bilder och små meddelanden under sin resa.
Känns som man är med på något vis.
Hoppas dom kör försiktigt på sina kraftmaskiner.

Hjälpte maken att få ihop resterande till middagen för jaktlaget.
Och så ringde jag barnbarnen långt borta.
De sprudlade av lycka.
Man fick äta hur mykct strips som helst och dricka.
Show varje kväll med "Coco the Clown"...vilken 8-åring skulle inte gilla det.
- Vet du vad jag åt till frukost, sa lilla E ?
- Nej jag kan inte gissa sa jag.
- Pannkaka och chokladkräm.
 Kan man kalla semesterfrukost.

På eftermiddagen ringde min faster.
Hon som ringer ca en gång per år, om ens det.
Vi pratade lite allmänt om hur läget var.
Men så kom själva ärendet.
- Din syster Lena dog för två veckor sedan.
Visst kom det som en chock.
Men vi har aldrig sett oss som syskon.
Vi träffades när vi båda var 16 år och har väl aldrig räknat oss som varken vänner eller syskon.
Hon var sju månader äldre än mig och med samma namn.
De sista 25 åren har hon varit bosatt på Lanzarote och vi har kanske haft kontakt 2-3 gånger under den tiden.
Men det kommer att bli krångligt då vi har egendomar tillsammans.
Saker som vi borde gjort upp om för länge sedan.
Hur det nu ska bli vet jag inte.
Och det är egentligen inget jag orkar ta itu med just nu.

Efter den här långa dagen med allt som hände la jag mig allt för tidigt, igen !
Men nu vet jag hur man somnar om så jag sov ända till kl 6, hurra !
Idag ska nålen bytas och jag får en härlig dusch, nya sängkläder och en dag i frihet.
Just nu 14 grader och lite mulet men idealiskt för att hänga ut tvätten.

Back to basic

Midsommardagen blev en lugn dag.
Inte mycket rörde sig utomhus.
Kanske ligger folk kvar i sina sängar och pustar ut efter dagen före.
Jag satt på balkongen tills solen gick i moln och kalla vindar började vina.
Sommaren vill sig inte riktigt.

Hjälpte maken med ett nytt recept på sallad som ska serveras ikväll på jaktmötet.
Lyckat resultat så det receptet behåller vi för kommande år.
Åren då jag också kan äta den.
Vi tog även en åktur ut på ön.
En sväng till Nickebo.
Där var parkeringen full och massor med folk som fikade.
Hade gärna stannat en stund.
Men min klädsel passade sig inte för umgänge.
Har den senaste tiden tjavat runt i mysbyxor, skraltiga överdelar och foppatofflor.
En klädsel jag inte gärna går ut bland allmänheten i.
Nej, den får vara för hemmabruk.

Sen kom svärsonen åter från Arlanda.
Där han släppt av de tre brudarna för deras färd till Gran Canaria.
Innan jag la mig igår hörde jag att de anlänt till hotellet och allt hade gått bra.
Duktiga barnbarn som klarat 6 timmars flyg.

Sen var det dags för dagens höjdpunkt.
Bortkoppling av cytostatikapumpen.
Den jag burit på i fem dygn.
Så skönt att bli fri så jag passade på att ta ett bad.
Det var andra gången sen vi flyttade hit 2007.
Skönt och varmt.
Sen kom maten.
Påsen med alla kalorier och alla nyttigheter jag behöver.
Kändes så skönt att vara tillbaka på ordinarie rutiner.
Hoppas nu får mer ork.
Påsen inatt har innehållit 2 300 kalorier.
Inget dåligt intag i sovande tillstånd.
Och nu väntar 1 900 kalorier i ett antal nätter.
Kroppen ska byggas upp, få krafter inför kommande dagar.

Idag på morgonen är det 12 grader och mulet.
Kan inte ens ana solen.
Det blir till att studera innertaket med en god bok...
Kanske prata med barnbarnen i främmande land...

Midsommarafton

En ljuvlig midsomarafton med strålande sol från en klarblå himmel.
Visst blåste det lite kyliga vindar.
Men satt man i lä på vår balkong var det riktigt njutbart.

Lillebror kom förbi och pratade bort en stund.
Asih var har några gånger också.
Försökte sätta en nål för att ge mig dropp.
De och familjen ansåg att jag var på väg att torka ut.
Farligt i min situation.
Men jag tjurade på till efter lunch.
Gav upp och åkte till akuten i Sundsvall.
En akutresa i år igen på Midsommarafton.
Efter bara tio minuter var det gjort.
Alla kunde andas ut, dropp sättas och jag mådde bättre.
Fick en liter under eftermiddagen och en till natten.

Under dagen fick jag även tillfälle till att krama barnbarnen som just nu sitter i min bil på väg till Arlanda och deras livs resa.
De var spända och förväntansfulla.
Hoppas nu de får en underbar vecka med mycket sol och bad.
Maken och jag kollade in det ställe de ska bo på i våras.
Underbart fint och helt uppbyggt för barnfamiljer.
Härliga poler och underhållning varje kväll.
Kommer att sakna dem men vi har bestämt att "Skypa" under veckan.
Teknikens under...

Imorse vaknade jag 4.00 i vanlig ordning.
Blir så less.
Hade förberett en liten insomningstablett att ta på nattygsbordet.
Svalde den snabb och somnade om till halv 7.
Skönt.
Nu väntar jag på ASIH som ska koppla bort det extra droppet.
Och under eftermiddagen ska pumpen med cytostatika gjort sitt.
Då är jag fri under dagtid.
Hurra.

Dan före dan...

Igår märktes det att Midsommarafton var i antågande.
Trafiken på vägarna tätnade.
Parkeringarna utanför staden stormarknader var överfulla.
Detta är både en mat- och bilhelg.
Alla ska någonstans för att fira.
Massor med mat ska med.

Förra Midsommarafton fick jag uppsöka tandläkare akut.
Åkte 14 mil enkel resa för att träffa en käftis i fem minuter.
Hon kollade och såg att jag behövde antibiotika.
14 mil hem för att hinna hämta ut medicinen på apoteket.
Sen blev det traditionellt firande på Murberget med barn och barnbarn.
Och så flytande kost hela helgen.

I år blir det ingen tandläkare, men väl flytande kost.
Blir heller inget firande på Murbeget för min del.
Måste få i mig ett par liter vätska under dagen.
ASIH kommer nu på morgonen och sätter en nål och så ska vätskan in under dagen.
Men maken får fira med barnbarnen.
Sen ska de i säng tidigt för att åka på sin drömresa i arla morgonstund.

Igår var de här en sväng.
Visade upp sina inköp.
Två burar för kommande husdjur.
Så lyckliga.
Det bara sprudlade om dem.
Så glad för deras skull.

Idag vaknade jag tidigt i vanlig ordning.
Trots flera tabletter i går kväll.
Tabletter som gör att jag ska somna och sova.
Men så snart klockan slår 5.00 så vaknar hela min kropp.
Gillar inte det.
Dagarna blir för långa.
Men igår kunde jag sova bort ett par timmar mitt på dagen.
Skönt.
Och nu väntar en lång dag igen.
Ska försöka med gårdagens bedrift att sova bort några timmar mitt på dagen.
Man ska ju ha siesta under dagens varmaste timmar.
Skönt.

Nu skiner solen från en klarblå himmel.
Termometern visar på 8 grader i skuggan.
Lite för kyligt för Midsommar.
Men oavsett väder så blir det Midsommar ändå...

Slut på ensamheten

Igår var det en sån där lite jäklig dag igen.
Vill så gärna kunna sova längre på mornarna.
Förkorta dagen.
Men de är svårt när ljuset och solen kommer i arla morgonstund.
Och jag redan sovit mina 8 timmar.
Kanske ska jag försöka hålla mig vaken längre på kvällarna.
Men det är också en pina.

Åkte ner till frisören med dottern och beställde peruken.
Vet inte riktigt hur jag gör när den kommer.
Rakar av det som finns eller kortklipper.
Det beslutet får vänta till den dagen.

Illamåendet börjar göra sig mer och mer påmind.
Måste nu börja ringa in ASIH även mitt på dagen för att få en injektion.
Lika bra att mota Olle i grind.
Jag har ju rätt till detta och tar det slut så finns mer att beställa.

Efter lunch kom väninnan G och fördrev ett par timmar med prat och sällskap.
En person som förstår och kan lyssna.
Blomma och nykokt rabarberkräm hade hon med sig.
Trodde inte rabarber skulle passa min onda hals.
För surt.
Men den var underbar och jag lyckades få i mig en liten skål med mjölk till middag.
Så gott.
Får bli dagens lunch...

Så kom barnbarnen med kramar.
Äntligen.
Snuvan är borta och nu kan vi umgås igen.
Så fina med flätade slingor i håret.
Redo för utlandssemester.
Men mest glada är de nog för att sommaren även bär med sig ytterligare en överraskning.
De ska bli med husdjur i mitten av juli.
Varsin liten hamster.

Sen kom äntligen maken hem från fisketuren.
Tystnaden i huset gav upp.
Liv igen.
Någon att tala med.
Jag kände mig lugnare och kunde somna utan att fundera på vad som kan hända under natten.
Tordes till och med peta i mig en sömntablett.
Trodde den skulle hjälpa mig sova längre idag.
Men icke.

Nu har jag i alla fall vaknat till en helt underbar morgon.
Solen skiner från en klarblå himmel.
Ingen blåst.
Lugnt och fridfullt.
Ljuvligt.

En låååång dag...

Trots att jag lyckades somna om och sova till 06.00 blev det en lång dag igår.
Åkte ner en sväng till frisören som kunde fixa en peruk.
Urvalet var enormt.
Så fina.
Så äkta.
Fick med mig en "tidning" hem att välja ur.
Och med dotterns hjälp hittade vi en som vi tror ska passa mig.
Nu återstår att åka ner och beställa.
Dagens uppdrag.

Sen gick dagen åt till väntan.
Väntan att få gå och lägga sig.
Sova bort några timmar.
Det blir tråkigt när man hamnar i tankarna om framtiden.
Vissa dagar blir så.
Man funderar och funderar.
Gråter lite.
Försöker hålla humöret uppe.
Inte lätt alla dagar.

Barnbarnen kom en sväng och jag fick nu krama lilla E.
Hon som blivit av med sin snuva.
Vi fick bägge tårar i ögonen, så gott med en kram.
Dottern kom förbi.
Försökte peppa mig.
Hon har rätt, jag kan inte sitta här och deppa ihop.
Måste se positivt på att min behandling ska hjälpa.
Jag ska bli FRISK.

La mig så sent som möjligt för att inte få en så tidig morgon.
Men all mat jag stoppade i mig under gårdagen gjorde sig påmind redan vid 4-tiden och nattron var slut.
Så nu väntar ännu en lång dag.
Men jag har lite att se fram emot.
Besök av en god vän som ska slå ihjäl en stund med prat och skvaller.
Sånt uppskattas.

Det blir förmodligen inget solande idag då molnen ser hotfullt mörka ut.
Solen kämpar bakom och lyser lite på vår balkong.
Men vinden är kall och bara 9 grader i skuggan.
Kan man kalla det sommarvärme ?
Nej !!!

Behandling nr 2

Igår var det då dags för behandling nummer två.
Vaknade ovanligt tidigt igen, nervös.
Mellan springet på toaletten hann jag bädda rent i sängen, tvätta alla lakanen, hänga dem och gå med soporna.
När ASIH äntligen kom och kopplade loss mig kunde jag även ta en välförtjänt dusch utan att skydda nålar och slangar.
Så skönt.

Sen blev det väntan på sjuktransport.
Den skulle anlända 9.30 men dök upp redan strax efter 9.
Men jag var packad och klar.
Vi var två passagerare i en bil för 9 och bilen kom från Ö-vik.
Kostnaden för detta måste vara enorma.
Vi betalade bara 80 kronor var för resan...

Väl nere på onkologen fick jag en säng som jag direkt somnade i.
Vaknade inte när det första giftet gick in, sov en god och välbehövlig sömn.
Så fick jag min pump som ska sitta i fem dygn.
En liten men otymplig väska med en tub i som ska följa mig dygnets alla timmar fram till Midsommardagen kl 14.00.
Det är noga med timmarna så allt går in.
Besvärligt men nödvändigt.
Sen vart det hemresa i en lika stor bil men nu var vi fler.
4 personer som skulle köras runt i hela länet och jag blev nr två som fick kliva av och var hemma 16.30.
Bekvämt och bra.

På kvällen kom ASIH och nu är det inte mat i nålen utan bara vätska till att börja med.
Maten måste beställas och det tar ett par dagar.
Detta innebär att jag själv måste få i mig tillräckligt med kalorier genom munnen.
Inte lätt när illamåendet går som vågor genom kroppen.
Men jag kämpar på.
Tar en sked i taget.
Sväljer och väntar på att det stannar.
Måste skriva upp allt och räkna kalorier som en annan bantare.
Fast här gäller det maixmala siffror...

På kvällen kom barn och barnbarn förbi.
Så kramsugna och så snoriga.
Vi får titta på varandra och längta efter kramarna, inte lätt.

La mig tidigt och vaknade kl 03.00...utsövd.
Inte bra.
Tog en halv insomningstablett och lyckade slumra in till 6.
Dagarna blir så långa när man vaknar tidigt.

Idag ska jag med dotterns hjälp prova ut en peruk.
Känns inte kul men nödvändigt.
Måste visa upp den lilla frisyr jag har kvar så peruken kan bli något jag passar i och inte avviker allt för mycket från min vanliga frisyr och färg.
Om man nu kan kalla vitt en färg ???
Sen får vi se vad slutresultatet blir.

Vad resten av dagen har att erbjuda vet jag inte.
Vila, läsa en bok, sova och så räkna kalorier.
Kolla regnet som dom lovat ska falla idag.
Bra för grödorna.
Kanske inte den roligaste sysselsättningen men något att göra i alla fall...

En söndag till handlingarna.

Vilken pissig söndag.
Vaknade och mådde illa redan från morgonen.
Försökte få i mig lite fil, smakade inte bra.
La mig i soffan för att försöka sova bort några timmar.
Lyckades med ett par.
Illamåendet gungade genom kroppen, inte ens de dyra pillren hjälpte.
Håret börjar falla av.
Det som INTE skulle påverkas av denna behandling.
Gör mig ledsen.
Vill inte ha detta med ovanpå allt det andra.
Det räcker med det jag fått.

Tog bilen och lyckades åka upp till Öfvre, fördrev en timme med lite prat.
Kollade svärsonens fortsatta bygge med uteplatsen, fint.
En händig karl som fortsätter imponera.

Tog en sväng med dottern för inköp av choklad.
Det går ner, det söta och goda.
Sen var det väntan på ASIH som alltid får det att krypa i kroppen.
Vill att dom kommer, inte kommer...vet inte vad jag vill.
Festade på ett glas rosévin av den mindre sorten, inte heller det var gott.
Pratade bort en stund med vännen Åsa.
Fick gnälla och gråta en stund.
Tycka synd om mig själv.

Känner såna här dagar en maktlöshet som jag inte rår på.
Frågorna surrar i mitt huvud...
Ska jag bli frisk ?
Allt elände jag går igenom är det i onödan eller är det steg på väg att bli fri detta helvete ?
Om jag visste att det var så skulle jag stå ut bättre.

Idag måndag är det dags för behandling nummer två.
Rädd att de ringer och säger att mina värden är för låga.
Vill ha behandling idag.
Måste för att detta är ännu ett steg mot friheten, friheten att vara frisk.
Men så vet jag att jag måste bli jättesjuk innan.
Ta alla biverkningar som kommer.
Kanske blir det enklare denna gång.
Jag är beredd och vet vad som väntar.
Har dessutom fått alla medikamenter innan som ska hjälpa.
Kan börja i tid för att lindra.

Det enda positiva idag är att solen skiner från en klarblå himmel.
Skönt att sitta på balkongen och dricka mitt morgonkaffe.
Vänta på tidningen och ASIH som ska komma tidigt idag.
Måste hinna duscha och bädda rent i sängen innan bilen kommer för vidaretransport till sjukhuset.
Väntan igen.
En väntan jag har svårt för.
Blir otålig, rädd och rastlös.
Men är inte livet en ständig väntan på fortsättningen ?

Lördag

Vaknade så där okristligt tidigt igen, 04.30.
Det innebär mycket långa dagar.
Men jag fick uppleva en ljuvlig morgon, strålande sol från en klarblå himmel.
Sen kom molnen, vinden och kylan.

Vad göra när man måste vänta 4 timmar på ASIH ?
Jo, avsluta påbörjat arbete.
Köpte en vacker och stor päls på Blocket som kom i torsdags.
Då sprättade jag upp hela plagget.
Sydde ihop under fredagen.
Och nu var det dags att sy på ett täckande foder.
Inte lätt att sy i tjock päls på symaskin, men det gick.
Nu har barnbarnen en go pläd att ligga på under kalla höst- och vinterkvällar.

Man riktigt ser i solen vilket vackert skinn det är.

Och pälsen var stor...det räckte även till en skön kudde.

Sen for jag upp på Öfvre och fick en pratstund med barnbarnens farfar och mamma.

Väl hemma kom mina syskon på besök.
Vi fördrev ett par timmar med kaffe och allmänt surr.
Skönt att få slå ihjäl en stund i enformigheten.
Resten av dagen satt jag i en fåtölj och zappade på TV.
Och märkligaste av allt är att jag föredrar matlagningsprogram.
De gör mig inte hungrig men sugen på att ställa mig vid spisen.
Men just nu har jag ingen att laga mat till.
Själv går jag på soppor och en å annan energidryck.
En dryck som kan få vilken mage som helst att protestera.
Som att dricka outspädd saft...
Inte gott men nödvändigt.

Något som slog mig igår var kostnaden på alla piller jag äter.
Jag är evigt tacksam att de inte ska betalas ur min börs.
De piller jag stoppar i mig varje dag vid lunch och middag för att motverka illamående kostar 90 kronor (!!!) per tablett.
Hiskeliga belopp !
Och inte tycker jag att de gör skäl för priset.
Bara lite.
Inser när jag tittar i mitt ganska digra apotek att jag har medikamenter för tusentals kronor.

Idag väntar provtagning för att se om mina värden är bra.
Nog bra för att imorgon ta emot en ny behandling med cellgifter.
Vill inte men måste.
Ska åka ner tidigt på morgonen för att koppla på en liten pump igen.
Och den ska sakta men säkert pumpa in giftet i min kropp i fem dygn.
Så veckan efter Midsommar kommer biverkningarna som jag hoppas ska bli lindrigare denna gång.

Igår satt jag uppe till klockan 22.
Och då började det ramla in SMS från några som varit på middag i Gården.
De hade saknat mig.
Blev rörd över omtanken.
Jag saknade också att vara där.
Ärets roligaste tillställning.
Men nästa gång ska jag vara med, hoppas jag.

Nu väntar en söndag med tom agenda.
Solen lyser med sin frånvaro och det är bara 12 grader.
Kanske kan det vara läge för lite skåprens igen.
Vi får se vad kroppen orkar.

Sommarlov

Nu har mina små raringar sommarlov.
Berättade för lilla E häromdagen att jag skulle komma på hennes examen.
- Jag ska inte på någon examen,sa E jag ska på skolavslutning !

Jag kläddde mig lite finare men även varmt.
Trots att solen sken från en klarblå himmel så var vindarna inte nådiga.
Kyliga från havet.
Vid Murbergets utescen fylldes det snabb på med finklädda barn från 6-års till nionde klass.
Våra små skulle upp på scenen och sjunga först.
Så fina.
Så duktiga.

Jag orkade sitta drygt en timma sen var orken slut.
Men det var inte bara orken som tröt.
Även psyket.
Jag vet att folk vill väl men det är jobbigt när de kommer fram och ger mig en kram och säger: jag har hört !
Vad har dom hört ?
Orkar inte med allt medlidande.
Men de finns även de som tittar bort, vet inte vad de ska säga men de har väl också hört.

Väl hemma började maken sin packning inför fiskeresan.
Så helsikes mycket som ska med.
Flytta hemifrån eller bara vara borta några dagar ?
Det är en fråga jag ställer mig varje gång han drar igång sin packning.
Det blev tomt i huset.
Satt ute i solen och sydde till barnbarnen kom förbi.
Hade köpt rosa rosor och jordgubbar till dem.
Så nöjda med sin dag.

Jag tog mig även till stormarknaden för lite inköp.
Och ett besök på Öfvre.
Orkar mer nu när jag fått "nytt blod".
Inte lika trött vid 8-tiden utan orkade vara uppe till nästan 22.00.
Men i min ensamhet måste jag nu har rutiner så familjen blir lugn.
Ringa när jag ligger i sängen.
Alltid bära mobilen med mig om något skulle hända.
Men natten har varit sig lik.
Vaknade 04.30 och kunde inte somna om.
Solen skiner med endat 7,5 grader ute.
I juni !!!

Är fortfarande lite förvånad att våra satta potatisar har skjutit i höjden trots kylan.

Men kanske är det bara ovan jord de växer.
De fåtal potatisar vi fick över testade vi på annat sätt.

Köpte ett antal 10-kronors hinkar och pulade ner en pära i varje.
Även de växer så det knakar.
Ska bli spännande att se om vi lyckas vara potatisodlare för ett år.

Idag väntar inga andra planer än att slutföra den skinnpläd jag så tappert började sy häromdagen.
Bild kommer senare...

Nytt blod

Maken körde ner mig till Sundsvall tidigt igår morse.
Hade fått order om att vara där lite tidigare för ett antal prover.
Och prover tog dom...
Flera rör.

Så skulle dessa prover analyseras för att jag skulle få rätt blod.
Och det tog tid !
När klockan började närma sig 11.00 hade dom ännu inte parat ihop mitt med något i "lager".
Så nya prover togs.
Och jag kunde inte annat än ligga där i min säng och vänta.
Folk kom fick sin behandling och gick.
Men jag låg där jag låg.
Vid ett-tiden hade dom äntligen fått fram något som passade mig.
Två påsar med vardera en halv liter pumpades in i mig.
Nu ska nya prover tas på söndag för att se resultatet av denna tranfusion.
Spännande.
Är det ok så blir det cellgifter på måndag.
Sen är vi igång igen med alla biverkningar som förhoppningsvis blir lindrigare denna resa.

När jag var klar igår skulle jag testa sjukresor.
Åka taxi hem.
Men nu blev det inte så utan svärsonen hämtade så jag kom hem lite tidigare.

På kvällen kom barnbarnen förbi.
Snuviga och hostiga.
Vi kunde inte kramas fast det sög i allas armar.
Istället fick vi umgås ute med några meter emellan oss.
Oj, så svårt det var att inte bara ta tag i ett barn och krama hårt.

Idag är det deras skolavslutning på Murberget.
Jag har lovat komma.
Ska ge mig fasiken på att orka.
Kanske inte hela dagen men stanna tills de har sjungit sina sånger.
Dessutom skiner solen nu får en klarblå himmel.
Och jag hoppas det håller i sig under förmiddagen.
Det ska vara sol på avslutningen...

Kontraorder.

Igår sov jag återigen till kl 06.00.
Börjar få kläm på det här med sömn.
Dagarna blir ju inte så långa.
Sen har syster M på ASIH fattat min frustration på morgonen.
Att jag vill bli av med droppet snabbast möjligt, vill inte vänta i timmar.
Hon M, kommer tidigt och kopplar av.
Så trevlig och glad varje morgon.
En klippa i alla bedrövelsen.

Sen ringde syster V från onkologen.
Gav mig besked att packa en väska för jag blir kvar i 6 dagar.
Som förra gången.
Ska först få ett annat cellgift, inte det "Rävgift" (det var hon V som kallade det så) jag fick förra gången och så en pump i fem dygn.
OK, jag finner mig i detta och packar en väska.

Dagen förflyter i den första riktiga sommarvärmen.
Njuter av dofterna när jag sitter på en solig balkong och läser.
KLipper gräset som ska hålla sig kort medan jag är borta.
Rensar lite bland blommorna.

På eftermiddagen ringer syster M från onkologen.
- Du får inga cellgifter denna vecka, dina blodvärden är för låga.
- Ok svarar jag, kan jag stanna hemma då ?
- Nej, du ska träffa läkaren kl 09.00, ta prover före och sen få blodtransfusion.
Låter inte bra.
Men nu säger dom att jag kommer att få bättre ork.
Hurra !

Så nu sitter jag här och väntar på M som skall komma redan kl 06.00.
Koppla bort så jag hinner duscha och göra mig klar för avgång strax före 8.
Sen ska jag inviga "Sjukresorna".
En fördel man har som sjuk.
Få åka taxi för bara några tior.
Så maken kör ner mig och jag tar en bulle hem.
Ska bli spännande se om det fungerar.
Detta innebär att jag nu får stanna hemma i helgen.
Ensam för första gången på länge.
Maken behöver också vila från all sjukdom och åker till Norge på välbehövlig semester med fiske.
Hans sätt att koppla av.
Det är honom väl unt.

Jag är inte ett dugg orolig att vara ensam.
Dottern kan vara här på fem röda.
ASIH på en kvart.
Och vad kan hända ?
Nu när jag slipper släpa "Mr Droppställning" upp och ner för den trånga trappen.
Nu tar jag bara min påse och hänger den på Mrs Dropp som väntar på våning 1.
Ja, allt har blivit så mycket enklare med två droppställningar.
Tack för detta !

Denna skull ju vara med i dagens inlägg...glömde.
Men visst är dom vackra ?

Sommaren vill inte riktigt

Nu är vi snart i mitten på juni och sommaren vill sig inte riktigt.
Den rätta värmen låter vänta på sig.
Men igår kväll kom dofterna.
Sommardofter.
Vår syrenbuske börjar blomma.
Försiktigt.
Doften börjar anas.
Och äppelträdet är nu i full blom.
Men vi behöver insekter.
Och dom verkar vila i kylan.
Vill liksom inte börja arbetet än.

Nu på morgonen är det bara 11 grader i skuggan.
Men på balkongen flödar solen in och det är varmt.

Igår kom också ett sommartecken.
Rödingen levererades.

Det här husets bästa sommarmat.
Ser fram emot att kunna äta av den lite längre fram.

Just nu är det Blå Bands alla soppor som står på menyn.
Och dom är ganska goda.
Milt kryddade och passar mig som hand i handske just nu.
Inte är det mycket jag får i mig men jag är så tacksam för det lilla.

Igår var jag även förbi en av mina arbetsplatser, Gården.
Visste att där inne jobbar ett gäng för att fixa lördagens stora middag.
Ville så gärna gå in och hjälpa.
Få vara delaktig.
Men jag är ju sjukskriven.
Måste släppa taget.
Svårt.
De klarar det lika bra som jag.
Men detta är den roligaste middagen att förbereda.
Ser fram emot den varje år.
Och så blommorna.
En gammal tradition är att dekorera borden med vackara buketter av styvmorsvioler.
Nu fick jag nöja mig med att plocka in en bukett till mitt eget dukade bord.

Nu ska jag njuta av dagen och peppa mig inför morgonens behandling.
Som jag hoppas ska ge mig lite mindre biverkningar.

En ganska aktiv dag

Måndagar är den dag "nålen" ryker och jag är helt fri.
Kan duscha ordentligt, klä mig i vad som helst och känna mig fri.
Nu började väl inte gårdagen på allra bäst sätt.
Mådde illa av och till.
Men lyckades till slut bäddda rent i sängen, ställa mig i duschen och tvätta hela kroppen + håret.
Spinga på muggen ett antal gånger.
Sen skred jag till verket.

Klädde mig i stadskläder.
Kändes konstigt med ett par riktiga byxor på och skor.
Köpte present till släktens nya medlem, lilla M.
Nål och tråd till kommande projekt.
Påse till present.
Klämmor till dagens fiskleverans.
Väl hemma kom jag på att bullbak skulle väl vara nåt.
Något för maken att ta med på fisketuren.
Orkade bara baka på en halvliter, men det var gott nog.
Sen gick luften ur mig och illamåendet vällde in.
Men jag kände mig stolt.

Satt en stund på balkongen då solen hade kämpat sig igenom dimman och såg vårt äppelträd som nu äntligen slagit ut sina underbara blommor:

Varje blomma är som en litet konstverk i sig.
Vill så gärna ta in en kvist.
Men så länge trädet är i sin ungdom är det bra om varje gren får vara kvar och vänta på att bära frukt.

Lyckade även få i mig lite räksoppa till middag, så gott.
Så idag ska jag göra en vända på matvaruhuset och inhandla ett antal soppor att njuta av framöver.

På kvällen kom ASIH och "låste" fast mig igen.
Och nu har jag lyxen att ha en Mrs Dropp på våning 1.
Den gamla uråldriga ställningen är nu förpassad till sovrummet på heltid.
Denna nya är ett under av smidighet och elegans.

Röd, smidig och i lättmetall.
En ställning värdig 2000-talet och mig.
Nu kan jag bara ta min påse och gå tyst upp och ner för vår branta trapp.
Vilken känsla efter att i en och halv månad ha krånglat i trappen med den tunga otympliga saken som måste vara från sekelskiftet...det förra alltså.

Trots att jag la mig tidigt i går sov jag ända till 6 imorse.
Rekord.
Det enda jag nu kämpar med är mina "elefantfötter".
De sväller fortare än jag hinner blinka så snart jag klivit ut sängen på morgonen.
Verkar som om biverkningarna aldrig vill ta slut.
Så jag gruvar mig för veckans behandling nr 2.
Måste jag igenom samma helvete igen ?
Återstår att se...
Jag ska INTE ta ut något i förskott utan se tiden an.
Ska ha några "må-bra-dagar" först och njuta.

Den ena dan den andra lik

Det blir inte så mycket variation på mina dagar.
Igår var det söndag.
Och det var som vilken annan dag som helst.
Vaknar i ottan.
Krånglar mig upp för trappan med "MR Droppställning" och han är inte lätt i vår trånga passage från våning ett till två.
Men idag ska han få sällskap av en Mrs i rött.
Frihet för mig.
Nu kommer jag bara att behöva släpa matpåsen upp och ner.
Detta kommar att underlätta mycket.
Speciellt nu när maken har planer på en Norgeresa och jag blir ensam.

I dagar har jag kastat längtansfulla blickar mot "vår" äng.
Den som just denna årstid är som vackrast. Blommar för fullt.
Så jag gick över gatan och plockade en riktigt härlig sommarbukett som dessutom doftar ljuvligt.

Den får välkomna alla till vårt hus.

Det som gjort mig lite ledsen i helgen är dödsannonserna.
Jag börjar känna igen namn som hör till människor jag träffat under mina sjukhusvistelser.
De jag minns som sjuka men ändå inte.
Glada, pigga med livsglädje.
De som trots diagnosen kämpade på.
Som peppade mig att kämpa på.
Sorgligt.
Men jag ska lyda deras ord: och kämpa på.

Idag på morgonen är det grått igen.
En tät dimma gör att jag bara anar ett liv bortom vårt hus.
Hör trafiken på E-4:an som ett dovt muller.
Men solen ska ju titta fram även idag.
Hoppas jag...

Ännu en bra dag.

Vaknade i vanlig ordning väldigt tidigt.
Men hade ro att ligga kvar en timme extra.
Bra !
Mornarna blir så långa när jag vaknar tidigt och ASIH inte kommer förrän kl 09.00.
Lång väntan.
Har inte ro till det.
Vandrar runt hela tiden och bara väntar.

Sen har dagen förflutit.
Suttit i en solstol i skuggan mest hela dagen.
Lilla I kom på besök och vi hade ett långt och mysigt samtal.
Så kul att höra hennes tankar och funderingar.

Sen kom E förbi med dessa underbara sommarblommor:

Nu vet man att det är sommar.

Sen har jag lyckats få i mig pyttelite kräm med mjölk, ännu mindre med pärstampa och nästan en hel energidrink.
Glad för det lilla.

Snart kommmer den rätta maten och jag blir låst till imorgon igen.
Inte så kul.
Men nödvändigt.
Behöver alla kalorier jag kan få i mig.
Och det är ju inte helt fel att sova medan kroppen fördelar 1900 sådana.

Hoppas på ännu en solig dag imorgon.

Bättre och bättre dag för dag...

Så bra som jag mått idag minns jag inte när jag sist gjorde.
Vaknade i gryningen.
Satt på balkongen redan vid 5-tiden och njöt av värmen från solen.
I och med att ASIH "kopplat" bort mig från Mr Droppställning la jag mig i solstolen på baksidan.
Måste ha fötterna högt då nästa biverkning dykt upp.
Svullna ben.
En baggis.
Njöt.
Mådde så bra.

Sen fick jag i mig lite kräm och mjölk till lunch.
Kunde för första gången på veckor dricka ett glas vatten.
Så gott.

Vid lunch flyttade jag till framsidan.
Barnbarnen kom förbi.
Glad att ha fixat ett pass.
Stort.
De åker nu med dottern till Kanarieöarna på sitt sommarlov.
Resan som vi tänkt göra i juli.
Så glad för deras skull.
Visst hade jag velat åka med.
Men vi får göra den resan nästa år.

Fick till och med i mig lite pärstampa till middag och en kvarts macka.
Stort för mig.
Sen en "raggarsväng" runt stan.
Se andra vyer.
Folkligt i första riktiga sommarvärmen.
Nu hoppas jag att må-bra-dagen fortsätter imorgon.

Mestadels har jag njutit.

Idag har varit en ganska hyfsad dag.
Vaknade 03.50 och kunde inte somna om.
Låg ändå kvar till 04.30, då tog tålamodet slut och jag hörde morgontidningen dunsa ner i brevlådan.
Undrar just vad folk skulle tänkta när dom ser mig hämta tidningen ?
Morgonrock och så en vit droppåse som jag måste hålla högt !
Ja, ja, det skiter väl jag i.
Sen ska jag, Mr Droppställning och tidning en trappa upp.
Det är inte alltid så enkelt men än så länge har jag klarat det galant.

Tillbringade förmiddagen med en bok på min sköna balkong.

Enda avbrottet var en vända till handelsträdgården med dottern där jag inhandlade ytterligare blommor till balkongen.

Men nu blir det köpstopp på blommor för i år.

Sen när jag skulle flytta på framsidan då bestämde sig solen för att gå i moln.
Typiskt.

Har även hunnit städa ur ett par gardrober och linneskåpet.
En hel del för maken att lämna till Kupan.
Och en del i soporna.
Känns skönt att få sånt här gjort.

Dagens bästa:
Åt två bitar Toblerone och har fått behållit dem !!!
Och så kramar av barnbarnen.

En riktigt jävlig dag.

Vissa dagar är sämre än andra.
Om det nu kan bli det !
Idag har jag dessutom fått kalla in ASIH mitt på dagen.
Första gången.

Men trots allt elände har jag kunnat sitta i solen ett par timmar.
Då temperaturen i huset är ganska sval så har det varit skönt att bli värmd av solen.
Och så har jag studerat min Jordgubbsjasmin som jag hoppas ska blomma när jag är hemma.
Doftar underbart men har en kort blomningstid.


Och hade jag inte suttit ute skulle jag ha missat barnbarnen.
Det kom i släptåg med en hel bunt kompisar.
Glada, kramiga och goa i vanlig ordning.

Men jag har även hunnit vara lite nyttig idag.
Klippt gräs och gått med trimern.
Plockat bland blommorna och planterat om ett par.
Tvättat och hängt ett gäng sängkläder.
En hel del alltså mitt i eländet.
Men sånt får mig att glömma värk och illamående för en stund.
Tänkter istället på allt jag vill gör när/om jag blir frisk.
Törs inte använda ordet NÄR så ofta.
Men planer för framtiden har jag.

Sen ringer vänner, men nu när rösten är lika med noll är det inte lätt att prata.
Jag rekommenderar alla att gå till denna blogg.
Då får de veta hur jag har.
Hur jag mår.
Vad jag känner.
Praktiskt !

Men just nu ser jag fram emot en bättre dag imorgon än dagen som var...

Kulmen på biverkningar

Dagen innan jag påbörjade min behandling fick jag träffa den onkolog som har ansvaret för mig.
Hon rabblade upp ett antal biverkningar som jag "kunde få" och att de skulle komma en vecka efter.
Nu har det gått 2 veckor sen jag påbörjde behandlingen och biverkningar fortsätter att öka.
Illamående: olidligt
Blåsor och sår i munnen: fått dubbelt upp.
Känsliga fotsulor: jo jo inte vill jag kliva på en liten sten inte.

Ja, jag har fått allt som hon sa och som står i broschyren.
Tyckte jag var värd något mindre.
Men maken säger:
"Då har nog behandlingen gjort verkan".

Jag hoppas det för snart är det dags igen.
Men nu börjar man tänka om där på onkologen.
Funderar på att ge mig en mindre aggressiv behandling.
Ja, tack säger jag.
Kan tänka mig att göra en extra om det behövs.
Bara jag slipper detta helvete nästa gång.

Mitt i hela helvetet får jag hälsningar och blommor från vänner.
Det gläder mig så enormt.
Trots att jag sitter "undangömd" här i vårt hus så är jag inte glömd.

Denna underbara ros kom med bud igårkväll.
Ska få pryda min balkong sen.
Men nu vill jag njuta av den inomhus ett stund först.

Idag när jag vaknade var hela världen insvept i en grå dimma.
Man hör ljud på håll men ser inget.
Magiskt.
Jag gillar dimma.
Men så säger dom att solen ska titta fram idag.
Och så har vi det där med Venus.
Hon passerar solen idag och nästa gång det sker är 2117 och då är inte jag med...
Välkommen solen, vi behöver dig.
Växterna behöver dig.
Vill att vårt äppelträd ska slå ut sina rosa blomknoppar.
Men det är bara att vänta och se.

En Modig måndag

Modig var mitt namn som flicka.
Och modig var jag igår.

Jag har i flera dagar studerat mina penséer och insett att deras tid är ute.
De har stått där i ur och skur sen Påskhelgen.
Tåliga.
Tappra.
Trots att de snöat över flera gånger har de rest sig och kommit igen.
Men nu har dom gjort sitt.
Nu vill jag ha sommarblomster.

Men så säger de lärde att man bör vänta till "järnnätterna" är över, alltså den 9 juni.
Inte jag...
Jag vill nu.
Så vi hängde på låset maken och jag och så inhandlades 7 pelargoner och 5 murgrönor.
Sen var det ju det är med gamla blommor.
De skulle kastas.
Krukor diskas.
Och så planteringen.
Men fint blir det.

Ser jag att termometern börjar krypa mot noll så är det ju bara att flytta in dem.
Värre än så är det inte.

PÅ framsidan blev det rosa och en vit på bordet:

Och på balkongen satsade jag på de klassiska röda.
Och så murgröna som jag hopppas ska "välla" fram senare i sommar.


Nu saknas bara solen och värmen....

Vänner.

Innan detta hände mig hade jag ingen aning om hur många vänner jag har.
Det har till dags dato ramlat in närmare 80 kort och brev med underbara och varma hälsningar.
Men även via mail och SMS.
Blombuketter från de jag inte träffat på länge men som funnits där i mitt inre.
Tänk att ni alla tänker på mig !

Jag blir rörd.
Vänner ska man ju vara rädd om och tydligen har jag varit det.

Kulmen på allt skit skulle visst komma i helgen och var det inte igår söndag, ja då gruvar jag mig inför denna måndag.
Vaknar av illamående.
Grym värk i munnen.
Men jag ska kämpa emot.
Rida ut det så gott det går.
Se framåt mot ljusare tider.
Jag ska längta till sommaren.
Hösten.
Vintern.
Och så en ny vår som jag ska få uppleva.
Underbart.
Allt jag ska hinna göra med barnbarnen.
Det vi har talat och drömt om.

När det är så här illa med mig orkar jag inte ens träffa dem.
Vill inte de ska se mig så här.
Men det går bra att umgås via telefon och SMS.
De är stora tjejer nu och klarar det mesta med kommunikation via telefon.
Och så har dom en mailadress...

Den blomstertid nu kommer...

...och det är 8 grader ute.
Regnet kommer på tvären.
Blåsten river i mina vårblommor ute och ger dem mer väta än vad som behövs
Man kan sammanfatta allt till:
SKITVÄDER !

Tur man inte, som många andra, har juni som semestermånad.
Måste kännas tröstlöst att vara ledig just nu.
Vi nordbor behöver solen och värmen efter våra långa vintrar.
Men maken säger att i mitten på nästa vecka ska det visst finnas en chans till lite sol.
Allt enligt väderleksprognoserna.
Och dom ska man väl tro på, eller ?

Men å andra sidan vad gör det mig !
Jag ligger där jag ligger.
Lördagen orkade jag inget att än kämpa mot illamående och kräkningar.
Orkade knappast prata.
Dessutom är munnen full av blåsor.
Ömma, blödande och så irriterande.
Men kulmen av allt ska visst komma nu i dagarna så det är bara att stå ut.
Jag har inget val.

Under lördagen fick jag ett blomsterbud med en underbar bukett av en gammal vän som bl a innehöll dessa rosa kvistrosor, en av mina favoriter

Lite roligare att studera än bara innertaket.
Och trots tinitusen försöker jag lyssna på cd-böcker.
Inte lätt men visst går in.
Nu ska jag ladda för en dag i sängläge igen, i väntat på bättre väder och bättre mående.

Och så kom det...

...regnet.

Meterologerna har hotat med regn hela veckan.
Och idag, lördag kommer det och det är nu bara 3 grader varmt.
Brrrr...
Torsdag och fredag har varit fina dagar med sol.
Kanske inte de "sommartemperaturer" vi vill ha men ändock.

Idag vaknar jag tidigt av att "maten" tagit slut.
Tvungen ringa in ASIH som få koppla bort den tomma påsen.
Lite skämmigt.
Borde vara van att reglera detta nu efter så lång tid.
Men det händer en del medan man sover.
Och inatt sov ja HELA natten.
Första på länge.

Men nu har jag en hel blank dag framför mig.
Vad göra ?
Marknad i stan ?
Nej, orkar inte och gå där i regn.
Städa lite mer här hemma ?
Vet inte var.

Nej, det får nog bli en riktig "studera-taket-dag" för min del.
Under en varm filt.
Har som vana att stänga av alla element den 1 juni.
Då ska det ju vara sommar.
Almanackan säger det...
Men inne är det kallt.
Tänder lite värmeljus och hoppas på en bra dag.