Telefonsamtalet...

...det ringer och det är hon !

Min kusin, min namne, min vän, hon jag försöker träffa några dagar varje sommar.

-Kan vi inte träffas i sommar igen, säger hon.
-Visst det är ju nu en regel, säger jag.
-En resa ?
-Vart ?

Efter dividerande fram och åter om Riga, Tallin eller Helsingfors så enas vi om Helsingfors.

Vi lägger upp planen, hyttstorlek, vad vi ska göra i hamn osv.

Nu är det bokat !

Så på måndag drar jag till Helsingfors med barnbarnen och den 15:e till Helsingfors igen med kusinen Lena.

Med barnbarnen blir det bad, bollhav, dopp i poolen, glass och stora ögon.
Med kusinen Lena blir det god mat o dryck, mycket prat (allt ska uppdateras), drink i baren, kanske dans och promenad i staden.

Ska bli kul !

Farmor.

Min bästa vän i livet har blivit farmor, stort !
Hennes minsta har blivit far till en liten prinsessa.

Jag gläds så enormt med henne.

Glömmer aldrig den dag jag blev mormor, lyckan, värmen och alla känslor som svallade.
Men jag glömmer heller aldrig oron.

Hur skulle mitt barn kunna klara av att bli mamma till två, hon var ju i mina ögon fortfarande ett barn. Och sen få två på bara några minuter.

Med facit i hand har hon klarat det med mängder av guldstjärnor i kanten.

Studerat, köpt radhus, renoverat, sålt hus, köpt nytt hus, renoverat igen och studerar igen.
Och mina älskade barnbarn har under åren utvecklats till två underbara individer uppfostrade av två kloka och stabila föräldrar.

Stolt är ordet.

Jag önskar min vän all lycka i hennes roll som farmor !

Ännu en resa.

12.26 skulle tåget till Stockholm gå.
12.26 gick bussen till Sundsvall Navet inte till Sundsvalls Central.
Detta skapade en hel del irritation bland övriga medpassagerare, de med hundar, barnvagnar och tonvis med packning. En annan reste "lätt packad" och kunde sprinta till nästa anslutning.

Tåg ?

Nej, buss igen till Hudiksvall !
Ytterligare knorr från dem som inte reste lika lätt packad.

Men nu kom knorret från mig !

Satte mig längst fram, coolt med lite utsikt framåt tänkte jag !
Då hör jag en stressad far:
-Sätt dig här så kanske det går bättre !

En ganska blek 10-åring kryper upp på sätet bredvid, välförsedd med plastade påsar.

Om någon är kräkmagad så lägg på gånger 100 så kanske man förstår min situation då.

-Kanske vill du sitta med din son, säger jag "förstående" till en aning stressad fader ?
-Inga problem, säger han, här gäller det inte om det händer utan när och jag sitter raden bakom !

Det var då jag snabbt förflyttade mig till raden längst bak i bussen, inte lika bra utsikt med "spyfritt" !

När jag äntligen hamnat i min 1:klass fåtölj på tåget kunde jag slappna av.
Njuta av kaffe, macka, korsord och lugn. Inte en plastad påse så långt ögat kunde se.

Då kom nästa problem: Fel på signalsystemet, vi måste väja för mötande tåg !

Hur i h-e väjer man för mötande tåg på en räls ?
-Vill inte ha svar bara kliva av, tänker jag med ett hysteriskt lugn.
Trots förseningar kom jag fram till S-holms central, hann med nöd och näppe med en pendel ut till Tumba och kunde andas ut.

Sen kom nästa pärs (dock dagen efter) då jag skulle ta mig igenom denna stora stad i rusningstrafik !

Med is i magen och en gladlynt dam bredvid som hela tiden säger, "det här hade jag aldrig klarat" lyckas vi ta oss norrut.

Nu är damen i sitt älskade Själand, jag hemma i mitt eget hem i lugn och ro och börjar förbereda nästa resa.

Måndag: Stockholm, here I come again !

Fiske.

Detta stod på dagens program, fiske med barnbarnen.
Matsäck måste med, Festis, kakor och kex.
Kastspön och agn.
Stövlar.

Väl framme vid vår lilla fiskesjö agnade vi barnens kastspön.
De skulle kasta !

Här var man tvungen att vara på mycket behörigt avstånd !
Krokarna kom som projektiler genom luften och hamnade inte alltid där barnen tänkt sig.

En å annan krok fastnade i stenskravlet, en annan hade med sig en binge sjögräs upp och andra kom inte alls nånvart.

Så kom dom !
Familjerna med en hel barnskock!

Även de taggade till tänderna men med ett helt annat bete...mask !

Fisk efter fisk drog de upp, små men dock fisk.

Barnbarnen blev alltmer intresserade av matsäcken och de andra barnen som med sina föräldrars hjälp håvade in fisk efter fisk av "spiggstorlek" alltmer intresserade av dagens uppgift.

Här gällde inte morfars krav på storlek, vikt och längd.
Här gällde antal.

Vi agnade på i vild förtvivlan, kastade så långt vi bara kunde men inte ett napp.

Det blåste kallt men solen värmde i lä och alla började lessna.

Då kom barnen i familjerna nummer två och tre på världens grej...vi badar och det näck.

Nu fick helt plötsligt våra två annat att tänka på.
Kommenterade.
Stirrade.
Kommenterade igen.

När vi till slut bestämde oss för att åka och köpa en glass (bättre än att fiska utan napp) säger barnen:

-Varför hade alla barnen så konstiga namn, dom hette ju Ruben, Rakel, Viktor och Jakob ?

Ja, hur förklar man det ?

Att ingen fisk var med hem för att noggrant paketeras och läggas i frysen (oavsett storlek) var inte längre något någon ägnade en endaste liten tanke på.

Nej, men hur kan någon heta Rakel ?

Hemma.

Vaknar tidigt, solen skiner.
Nybryggt svenskt kaffe på balkongen.
Hämtar färsk sallad, egenhändigt odlad.
Njuter av mina planterade sommarblommor.
Frukost med ägg, grevéost och hembakat bröd.

Svensk sommar kan vara bara så underbar...

Du gamla du fria du fjällhöga nord...

Det var det första som flög i mitt huvud när jag ikväll landade på Arlanda.
Grönskan, ljuset och kylan !

Efter att bara några timmar innan simmat i ett 27-gradigt Medelhav och njutit av en stekande sol i drygt 30 gr värme.

Borta bra men hemma bäst, säger man. Visst är det sant, men borta var bra denna vecka.

Vi har njutit av varje timme.
Myst på vår balkong.
Somnat till vågorna som slår mot stranden på kvällen.
Sett en underbar soluppgång varje morgon.
Träffat alla våra vänner på ön.
Ätit och druckit gott.
Hunnit ikapp med allt prat.
Löst svåra och komplicerade korsord.
Läst underbara böcker och rolig böcker.

Ja, vi har haft en helt underbar vecka.
Känner mig lyckligt lottad som har en vän som U-B, en vän att lita på, att resa med, bara vara med.
Ibland behöver vi inga ord, bara en blick.

Här hemma går jag ut på min balkong och konstaterar att det är + 13 grader...burr !
Längtar tillbaka, lite.
Men längtar även efter vad resten av min långa ledighet har att bjuda på.

Men imorgon kommer ändå höjdpunkten på veckan:
Mötet med mina älskade barnbarn, de som ringt och längtat hela veckan.

Kramarna...

Och regnet det bara öser ner...

Då känns det extra skönt att lämna landet för värme och sol.

Mitt resesällskap har just SMS:at att hon nu sitter i bilen och är på väg.
Även jag är redo, redo för vår resa.

Datorn lämnas hemma.
Ingen blogg på en dryg vecka.
Ingen FB på lika lång tid.
Mobilen kommer även den att få ligga lågt.

Nu är det ledighet på alla plan som väntar.

HÄRLIGT !!!

Packad.

Trots att jag räknar mig som berest står jag alltid där vid en tom väska och funderar.
Funderar på vad jag behöver och inte behöver.

Den vita nya linneskjortan...nej, kommer aldrig att använda... tar onödigt utrymme.
Nattlinne...varför ?
Två eller tre par skor...ett par räcker.
Handduk...behövs inte.
Solhatt...finns på plats.

Så när jag avslutat alla mina funderingar, plockat bort allt onödigt och packat klart är ändå väskan fylld till bredden, med vadå ?

Före- och eftersolkrämer.
Resevattenkokare (bor annorlunda i år)
Nödvändigaste i kläder och skor (inte mycket)
Böcker.
Korsordstidningar.
Korkskruv (mer än nödvändig)
Kikare (vill se vad som händer på havet)
GD (nödvändig frukost för att hålla magen på gott humör)
Termometer (alla vill veta hur varmt det var, även vi)

Har jag glömt något ?
Troligen inte då det aldrig hänt förut.

Nu väntar en god natts sömn, min väns ankomst i morgon och sen är vi på G !

En dag i skräck...

...som började helt underbart. Fick väcka mina små sömniga och nattvarma barnbarn. Fixa frukost, borsta hår och välja dagens outfit!

Sen drog vi till Murberget där jag förstummades av de utställningar som ska välkomna sommarens turister.
Helt fantastiska !

Pannkakslunch med sylt och glass på restaurang, dyrt men så härligt. Bara att få sitta på höga barstolar, mumsa god mat och som bara tjejer kan: kommentera alla som gick förbi.
Redan vid sex års ålder !

Så kom I ihåg, farmors skulle haft födelsedag idag.
-Kan vi plocka blommor och sätta på hennes grav ?
-Naturligtvis.

Sagt och gjort.
Ut i skog och mark och plockade härliga sommarblomster i alla de färger och former.
In i bilen med varsin bukett.
Då brakade helvetet löst !
Spindlar i buketten !!!
Bladlöss !!!
Larver !!!
Flugor !!!

E som just nu har någon form av fobi mot allt vad kryp heter formligen flög från baksätet (hur hon fick loss bältet på en tiondelssekund vete gudarna) och satt utan att jag hann blinka i mitt knä.
Tvärnit, upp med alla dörrar och blommorna flög som om dom blivit utsatta för min TT350.

Men mormor offrade sig, plockade nya blommor och vi kunde till slut "gratta" farmor.

Väl hemma såg den lilla skalbaggar, blomflugor och spindlar precis överallt och att gå ut till lekparken fanns inte på kartan.

Så eftermiddagen ägnade vi åt innepyssel och Tv-tittande...denna fina sommardag.

Nu är dom hemma på Öfvre, huset är tyst och tomt och det dröjer mer än en vecka innan jag får känna dom mjuka armarna runt min hals.
Jag är så oändligt tacksam för att få en hel dag tillsammans med dem.

Nu ska packas för morgondagens resa.

Doften.

Står på min balkong och känner doften, sommarens doft.
Midsommarblomster, hundkex och förmodligen de vissnande liljekonvaljerna.

Första gången i år.
Njutbart.

Snart känner jag doften av Medelhav, salt vatten och solbränd hud.

Vilken doft föredrar jag ?

Helt klart doften från min balkong, ljuvlig !

Semester eller ?

Flera dagar har jag nu längtat till just den här dagen, den sista innan en lång ledighet.

Men kan jag verkligen säga att min semester börjar idag ?
Imorgon och på fredag har jag lediga dagar, bara för att jag jobbat alldeles för många timmar den här perioden.
Sen är det ju helg, lördag och söndag, och då är man ju vanligtvis ledig.
Sen kommer ett par veckor med kompledigt, bara för att jag jobbat så mycket under hela våren, timmarna har hopat sig och måste tas ut på nåt sätt.

Sen börjar mina semesterdagar, de lagenliga.

Men jag känner för att ha semester redan från imorgon.

Just det !
Nu har jag SEMESTER, Hurra!

Traditioner.

Vi pratar, min vän och jag, om vår traditionella resa.

Frågetecknet om var vi ska bo finns där fortfarande.

-Jag ringer en annan vän på "Vår Ö", säger jag.
-Ok, säger hon.

Signalerna går fram, någon svarar på grekiska !!!

Jag tar till de språk jag kan och ganska snart är min vän M på tråden.

Ryktet har gått.
Lena och U-B är på G, kommer lördag.

-You can stay above my restaurant.
-On the back, or ?
-No, the room with the seawiev!

Lyckan är total.

Detta rum med enorm balkong har vi spanat in under alla år, aldrig sett en levandes själ där, bara någon liten grå dam som sopat och fejat.

Nu ska vi bo där.

Min vän och jag, kanske en ny tradition.

Turbo Trimmer 350.

Så står det på min käraste och dyraste trädgårdsgrej.
Glömmer aldrig när jag köpte den.
Kom hem, körde så gräs och strån rök, stolt ! Och snyggt blev det. Sen har den hängt med under åren, alltid trogen...tills idag.

Vet att jag någonstans i gömmorna på våra 110 kvadrat sett nya, starka och gula nylonsnören (tror det heter så) som passar till då det var slut i rullen.
Men var ?
Hittade dem och började mickla...och mickla...ropade på maken som också micklade.
Fick dit "snörerna" och tröck på den oranga startknappen.

Jo, nog rök gräs och strån men även snöret for all världens väg.

Ner på det stora varuhuset.
Kollade hyllan med "snören"...djungel !

En snäll man hjälpte mig och pekade på en av alla rullar med plastsnören, den som det stod TT350 på.

Hem och mickla igen.
Helt fel storlek.

Inser då att min kära Turbo Trimmer har moderniserats och dagens tillbehör passar inte min gamla trotjänare.

Men skam den som ger sig.
Fram med de upphittade gula, mickel igen och se där. Det fungerade.

Så nu har jag återigen kört så gräs och strån rykt.

Kanske rök lite väl mycket...men den är kul att umgås med.

Traditioner.

Jag gillar detta med traditioner. Göra samma saker år från år, jämföra, minnas.

I mer än 10 år har jag och en vän åkt till vår speciella ö i Grekland, bott på samma hotell, i samma rum, ätit på samma restauranger osv.

Tråkigt, har många sagt.

Nej, skönt, säger vi.

Vet precis vad vi ska göra hela veckan, redan innan.
Slappar, solar, badar och bara umgås med varandra. Vår egen vecka att ladda batterier på. Bara vi !

I år blir allt annorlunda !

Vi åker mer än två veckor senare än vanligt.
"Vårt" hotell ägs inte längre av samma dam, hon som blivit vår vän.

Så nu står vi här, bara dagar från avfärd med biljetten utskriven och vet inte var vi ska bo.
Visst kommer det att lösa sig men vi vill ju ha VÅRT rum, balkongen med parasoll och havsutsikt bara meter från stranden. Det som nästan har blivit ett andra hem för oss.

När vi nu landar blir det inte bara att slänga sig i en taxi, uppge adressen och veta att rummet är klart när vi kommer och vi är uppackade och klara för det första doppet bara någon timme efter landning...

Kanske blir det från och med i år en ny tradition och vi lägger den gamla i graven.
Men en sak består: Vår egen vecka, bara vi !

Vernissage.

Inspirerade av helgens Konstrunda på Bondsjöhöjden blev maken och jag tillsammans med grannar inbjudna på Vernissage hos barnbarnen i eftermiddags.

Det var ett relativt stort utbud teckningar som målats och ritats under lördagkvällen.

Priser var satta, allt från 5 till 20 kronor. Akvarellerna var dyrast.
Och precis som det ska vara på en konstutställning var inbjudningskort utskickade och prickar i alla de färger sattes på de målningar som tingades och köptes.

Tilltugg var kaffe för vuxna, juice för de små och Ballerinakex.

En mycket trevlig Vernissage som inbringade många kronor i börsen för de små.

Den största överraskningen var en liten vackert inslagen present från E till mig.
- Har du köpt nåt till mig ?
- Nej, jag hittade den när jag städade och jag behöver den inte.

En trådrulle !
Kan vara bra att ha.

Sen fick vi med oss E hem och hon och jag spelade roliga spel på Bolibompa.se.

Så mycket jag får lära mig som jag inte hade en aaaning om !

Ännu en fest.

Är där tidigt, plockar fram alla blomvaser ur mathissen (svalaste platsen i Gården), trycker på "ON-knappen" för diskmaskinen, ställer upp alla servetter vikta som mitror, provtänder ljusen och testar vinet...bara ett par centiliter. Gott !

Servispersonalen anländer, kocken kommer med mat.
Festen kan börja.

Så lyckat.
Så god mat.
Så fina tal.
Trångt, hjärtligt och varmt.

Imorgon är det den stora dagen för våra kandidater, diakon- och prästvigning.

Vad gör jag då ?

Jo, ställer allt till rätta i Gården.
Flyttar bord och stolar.
Diskar ett otal te- och kaffekoppar.
Räknar linne som ska lämnas till kemtvätt.
Byter ljus i stakar.
Kastar sopor.
Rustar för sommaren.

Men jag gör nog allt detta med ett leende på läpparna, glad över en lyckad kväll, glad över våra nya diakoner och präster och att fått vara med på en del av firandet.

Och så bilresan hem med en god vän.

Trött, nöjd och färdig för sängen.

En fest avklarad.

Strålande sol, strålande barn och ännu mer strålande föräldrar.

På Murberget hade samlats mer människor än till Midsommarfirandet. Varenda liten plätt som rymde en bil var besatt. Folk hade bänkat sig på medhavda stolar och filtar. Alla finklädda och spända inför morgonens program.

Föreställningen kunde börja !

Så äntrade dom scenen...6-årsgruppen och förstaklassarna.
Sjöng med hjärtats lust...högt !

Såg mina egna älsklingar längst till höger, hur de tog i för allt vad tygen höll. Lyckliga.

Detta var min första skolavslutning på "neutral" mark, fint.

Men jag måste erkänna att jag saknade vara i vår kyrka !

Men vad gör man när det är ca 400 barn och sen alla anhöriga, lärare, personal och de som kom bara för intresset.

Sen var det dags för dukning i Gården där jag fick god hjälp av B-I. (Annars hade jag varit kvar där än.)
Vi la ut 320 bestick, 256 glas och 192 tallrikar på vita nystärkta linnedukar.
Arrangerade morgonens skörd av blommor, vek servetter enligt konstens alla regler och hann till och med stanna upp för en kort fika med Vaniljhjärtan.

Ser nu fram emot en ledig lördagförmiddag med god frukost och Melodikrysset.

Länge sedan nu !

Ack som ett fjun så lätt...

...så kände jag mig i arla morgonstund när jag stod där på den daggvåta ängen för att plocka blommor till morgondagens fest. Dimman var tät och i fjärran kunde jag höra bilarna susa förbi på den stora vägen.

Men det är inte alltid roligt att plocka blommor.
Myror som tar sig förbi blöta skor, kryper upp under våta byxor, kliar.
Mygg som även de har vaknat till liv och getingar som tycker lika mycket om blommorna som jag.
Medtagna gummiband (bra att binda ihop buketterna) som torkat och sprätter iväg som projektiler.

Men nu står en balja med vackra blå-gula blommor på min altan, färdiga att sättas i sina skålar och placeras på borden.

Men först skolavslutning i vackert sommarväder.

Den blomstertid nu kommer....

Festerna kan börja.

Imorgon, tidigt, ska jag ut på jakt efter vår vackra landskapsblomma, styvmorsviolen. Seden har varit att denna försommarblomma ska pryda borden på sommarens prästvigningsmiddag i Gården. Jag är inte den som bryter seder.

Har redan varit ute på en rekresa och vet nu var de gömmer sig. Så nu är jag laddad med balja och gummisnoddar.

Sen är det mina älskade barnbarns stora dag, skolavslutning.
Det man övat så länge för.
De fina nyinköpta kläderna ska få visas upp.
De ska stå där på scenen och sjunga in sitt första sommarlov.
Och jag kommer att stå bland de övriga, lyssna, känna stolthet och glädje.

Sen blir det dukning av borden i Gården.
Många detaljer att tänka på.
Göra det så fint jag kan för våra diakon- och prästkandidater och deras närmaste.

Sen den stora dagen i vår vackra Domkyrka.
Mässan som min vän arbetat så länge med och nu äntligen finns på papper, färdig.

Sen börjar jag nedräkningen till min egen semester.

Lätträknat !

Mina små.

Telefonen ringer, det är I.

- Mormor, kan du komma till oss och få en kram och titta på våra nya kläder ?

När jag kommer upp till Öfvre står där två små, snart 7 år gamla flickor klädda i sina nya skolavslutningskläder. Deras första !

Så lika men ändå olika.

En klädd i tuff jeansklänning, vita leggings, pastellfärgad scarfes och glittrigt skärp.
Nästa ser ut som en ljuv sommarbakelse. Pastellfärgad bommullsklänning, leggings med silvriga kronor och glitter i diademet.

På fredag ska det ske. Uppträdandet tillsammans med de övriga i 6-årsgruppen, stort, spännande och efterlängtat. Sångerna sitter och kläderna är klara.

Inget, absolut inget kan hindra mig från att vara närvarande.

Spenderbyxorna på.

Idag har jag fått känna mig smått förmögen.

Tog M (vår alltid tillmötesgående vaktmästare) till affären som tänker mer på procenten än människans väl. Inhandlade drycker till helgens fest...mycket blev det. Men när man slipper betala själv känns det ganska bra !

Åter på jobbet, svetten lackar, mailen rasar in, uppdragen hopar sig som urlakade teblad i en sil.

Då går larmet !

Första tanken: Vem kommer till jobbet den här tiden på dan ?
Brandlarm !
Displayen säger "rök".
Utrymning !
Alla ska till uppsamlingsplatsen.
Men var är den ?

Detta var en icke förannonserad brandövning och alla gick lugnt till platsen som "någon" visste var den låg (inte jag). Men inte alla ! Det var de som fuskade. Skäms !

På hemvägen tänkte jag påbörja ett annat uppdrag jag fick idag, bilbyte !

Stegade in på en av stans större bilhallar.
Tittade runt på alla blänkande monster.
En man (som jag tyckte) i yngre tonåren med en lika blänkande namnskylt gled förbi, sa hej och fortsatte till sin dator.
Jag fortsatte vandra runt, öppnade dörren till en silverfärgad variant, gick runt den ett varv.
"Tonåringen" kastade ett öga på mig och log.
Till slut kända han väl sig manad att ta kontakt.

- Kan jag hjälpa dig med något ?
- Ja, jag vill köpa en bil.
- Någon speciell ?
- Den där, och så pekade jag på det silverfärgade monstret. Men jag vill ha skinnklädsel...

Nu log han, smått ironiskt.

- Vad har du för bil nu ?

Jag rabblade det registreringsnummer vår tjänstebil har nu. Han knappade in det på sin dator och hade han inte haft öron så hade mungiporna gått runt.

Inom loppet av 2 sekunder blev jag erbjuden en stol, fråga om jag ville ha kaffe osv.
Kände mig riktigt VIP där ett tag.

Han återkommer allra senast i morgon förmiddag med alternativ, priser, leveranstid...you name it.

Hemtrakter.

Det var med glädje jag klev upp i ottan igår för att med "bossen" dra till hemstaden Östersund där vi bl a skulle fira Svenska Flaggans Dag.

Lördagens program var utställningen om Kvinnliga präster på biblioteket. Inte många kom men samtalet var givande, tänkvärt och intressant.

Vi hann även med en sväng till Färgfabriken och vernissagen där, shopping och en halvgod middag på hotellet. Vi tog ett bord för två men fick ganska snabbt sällskap av herrelösa myror !!! Men dessa oinbjudna gäster gav oss en ganska bra rabatt på notan.

Söndagen, kall och blåsig, spridda moln men glada och förväntansfulla Jämtlänningar.
God uppslutning, lysande tal av "bossen".
Glad höra landshövdingen dela ut flaggor till släktingar man inte ofta ser.
God lunch i ett sagolikt vackert residens.

Och så skulle vi då till Frösö kyrka för fortsatt firande.

Jag placerade mig ganska långt bak, i skuggan av en bastant pelare. Tanken var att taktiksova inför rattandet hem till kusten.

Då kommer han !
Mannen med de grå tinningarnas charm, blazer, vit skjorta, taggad !

Han vill in på min bänkrad, med fru.

- Jag vill gärna sitta längst ut, säger jag.
- Jag också, jag är prost.
- Prost ? Var då och när ?
- Nej, jag är inte prost men jag har prostata !
- Okej !

Han hade en hörapparat (lång utläggning om denna) värd 26 000 kronor och jag är den som hör fel !

På resande fot, igen !

Återigen är min lilla silverväska packad och klar.
Längtar att få komma till min födelsestad, Östersund. Njuta av sommarens grönska på vägen upp och sen det ganska späckade program vi har dessa två dagar med Jämtarna.

För mig är det stort att få fira vår Nationaldag på "hemmaplan".
Kommer det att vara annorlunda där ?
Blir det vår svenska flagga som firas eller Jämtarnas egen ?

Någon sa för många år sedan:
"Livet är som en påse, tom och innehållsslös om man inte fyller den med något"

Imorgonkväll får jag se vad min påse fyllts med !

En dag att minnas.

En tand tappades för länge sedan och lyckan var stor när I upptäckte att genom det hålet kunde man sticka ett sugrör, kul !

Tanden bredvid har hängt med, lös, sned och vinglig.

Alla i familjen har kommit med klassiska råd för att ta bort den. Inget har hon nappat på.

Men så var det tjejparty ikväll och den "fladdrande" tanden pallade inte ens för ett chips.

Hål är stort !

Insikt !

Inser just nu att jag har varit vaken i snart 20 timmar och det är då man slås av en sak:

TRÖTTHET !

Vet att min underbart sköna säng finns där nere, go, varm och inbjudande.

Men nu längtar jag tillbaka till min "Visby-säng".

Den med massagefunktion, höj- och sänkbar...alla finesser man kan tänka sig.

Och alla funktionerna kom jag på bara genom att ta fel fjärrkontroll, ville egentligen bara se nyheterna !

Ett stort land.

Vaknade av världens vackraste väckarklocka, fågelsång i gryningen.
Hemresedag !
Tappra försök att få igen den sprängfyllda väskan, shoppingen hade varit lyckad.
Frukost och taxi med ca 40 bagage till hamnen.

Det var med lite saknad vi gled ut ur hamnen, ut mot ett spegelblankt hav i morgonsolen. Vi 42 arbetskamrater som haft så underbara dagar på denna vackra ö.
Så många skratt, så trevligt sällskap, så många intryck.

Väl framme på fastlandet bröt paniken ut.

Var fanns alla våra väskor ?
Hur skulle vi, flera hundra rymmas i dessa (som jag tyckte) fyra små bussar ?
Vart tog han vägen som skulle vidare härifrån, måste kramas ?

Väskorna hittades.
Bussarna tog slut.
Vännen kom och kramades.

Allt lugnt ? Nej !!!

Vi skulle med tåg för vidare färd, tiden var knapp. Bussar hitåt !

Då hör jag damen med en likadan biljett som mig.
- Vi är ett sällskap på 22 !

Snabbt räknar jag ut att om det kommer en buss till så ryms inte bådas "sällskap" i en buss så här gäller det att vara på hugget.

Då såg jag den, bussen som gjorde en u-sväng, på väg mot oss.

Med en hårsmån hann jag först, kapade bussen.

Log lite förnöjt när vi gled ut från busshållplatsen och såg damen med 22 stå kvar. Ung och snabb gällde inte här utan gammal och klok.

Vi hann med god marginal till tåget och efter en resa på nästan 12 timmar var jag hemma.

Sverige är stort.