Ett par hyfsade dagar

Inget illamående på några dagar.
Men så är ASIH här och pumpar i mig medicin ett par gånger om dagen.
Vågar inte sluta men måste om ett par dar.
Se om biverkningarna har släppt...

På måndagen var det lilla I som skulle fiska med morfar.
Hon slog syrrans rekord på sex små fiskar och var överlycklig.
Tänk vad en liten tusenfisk kan göra för en åttaåring.
Ha ett eget spö och få dra upp en liten firre !

Igår kom de in fram och åter efter en tur till Höga Kusten.
Jag fick kramar som jag längtat efter hela dagen.

Dagen i övrigt var lugn.
Bakade en äppelkaka till dagens kaffegäster.
Det blir inte många.
Bara familjen.
Har satt in en annons att jag undanbeder mig all ev uppvaktning.
Hoppas det respekteras.
Orkar inte annat.
Måste lägga energin på mig själv nu.
Bygga upp både kropp och själ inför hösten.
Så idag fyller jag 59 igen !
Men det ser ut att bli en härlig dag.
Sol och värme....

En orolig dag och natt

Idag har många tankar flugit igenom mitt huvud.
Oron för kommande behandlingar och operation.
Kommer jag att orka, klarar jag av detta?
Måste både för min del och familjen, kämpa och gilla läget med dropp och annat.
Bli frisk igen.
Så viktiga kalorier som kroppen behöver för att ta mig igenom en stor operation och följderna efter.
Sovit av och till i natt med mardrömmar om det mesta.
Kände mig inte utsövd när jag väcktes vid sjutiden.
Hade nog kunnat slagga en stund till, men ASIH komer om en stund och då måste jag vara vaken och redo.
Idag ryker nålen.
Bad och sänglinnebyte.
En del att pyssla med.
Ska även ge mig på en bakprojekt inför onsdagen.
Även om all uppvakting har undanbetts så komer familjen.
De får ingen tårta i sommarvärmen.
Pajer med vaniljvisp ser jag som en gott alternativ.

Men gårdagen var hyfsat bra.
En biltur med maken.
Familjen kom hit efter en lyckad tur på en av öarna.
Fika, glass och Åsas goda bullar
Glada.

Lilla E hade blivit lovad en fisketur med morfar, en försenad namnsdagspresent.
Bara de två,
Strax före 8 kom hon åter efter två timmars fiske, lycklig.
Sex fiskar hade hon lyckats dragit upp, själv.
Inga bjässar men det är antalet som räknas.
Rekord !
Kanske inte matfisk men ändock fiskar i den mindre storleken som kaske lämpar sig för rökning.
Och så myggbiten.
Men sen var det ju årets varmaste dag, redan 26,6 grader i skuggan vid halv elva på förmiddagen.
Nästan för varmt till och med på balkongen.
Ska bli skönt med ett renande bad i dag när nålen är borta och jag får vara lös och ledig för några timmar.

Gräsänkans slut

Maken ringde på förmiddagen och meddelade att han var på g.
Skulle dyka upp på eftermiddagen med ett stycke fryst lax på 11 kilo !!!
Vid lunchtid kom två glada barnbarn och gav en kram innan båttur ut till Lungön med bad och lek.

Sen hade jag bestämt med goda vänner att de skulle komma förbi efter lunch.
Så kul att de tog sig tid.
Och att vännen Åsa fyllt min frys med gott hembakat så jag hade något att bjuda på.
De bjöd på sig själva en skål med jordgubbar och en underbar sommarbukett.

Det finns dom som har gröna fingrar.
Men jag kan skryta med min underbara jordgubbsjasmin på balkongen.
Den blommar just nu och doftar ljuvligt.

Tyvärr blev inte besöket så långt då mitt illamående kom som en blixt från klar himmel.
Då klarar jag inget.
Kan knappt prata.
Sov bort ett par timmar och försökte sedan äta en god middag med maken.
Tyvärr stöp jag även där.
Kräktes hela kvällen och gav till slut upp och gick i säng tidigt...

Försker tänka på hur länge detta satt i efter förra behandlingen men kommer tyvärr inte ihåg så det är bara att bita ihop och vänta ut det.

Och så blev det oflyt...

Fredagen var en bra dag till att börja med.
Läste, broderade och bara njöt.
Barn och barnbarn kom förbi på en glasstund.

Bestämde med ASIH att de skulle komma senare på kvällen.
Ville så gärna vara barnvakt åt barnbarnen ett par timmar.
Mysa med dem.
Visst skulle jag fixa det.
Klockan närmade sig och jag satte mig i bilen för att åka upp på Öfvre.
Då slog det till !
Ett grymt illamående som inte kunde stoppas.
Fick lämna walkover till barnbarnen och ringa in ASIH tidigare.
Detta resulterade i att jag hoppade i säng redan klockan 19.00.
Vaknade halv tolv.
Pigg som en mört.
Vad gör man då ?
Jo, sätter på TV:n och ser invigningen av OS.
Totalt ointressant men ett tidsfördriv.
Lyckades i alla fall somna om vid ett-tiden.

Sen har min tankar snurrat kring den 1 augusti, min födelsedag.
Folk har hört av sig och vill komma hit.
Men jag har inte den orken och energin som behövs för att ställa till med kalas.
Så nu är det bestämt.
Dagen ska få passera som vilken dag som helst.
Annons kommer om "Uppvaktning undabedes" i lokalblaskan till veckan.
Jag har bestämt att den här dagen får vi fira nästa år.
Så på onsdag fyller jag 59 år, igen !

En torsdag med flyt

Vaknade tidigt och kände mig utsövd.
När ASIH plockat bort dropp och gett mig medicin drog jag iväg.
Här skulle handlas presenter och tidsfördriv.
Två små paket till barnbarnens födelsedag i september.
En go liten leksak till syrrans första barnbarn, Alice.
Tyg och garn till ett broderi.
Passade även på att köpa ett par liter svenska jordgubbar.
Om dom nu är svenska efter vad man hört på nyheter och läst om i tidningar.
Åkte upp på Öfvre och lämnade en liter till glada barnbarn.

Sen blev det en bok på balkongen i sol och värme.
Hela familjen kom förbi på väg hem från ett kallt havsbad.
Höll mig sällskap ett tag.
Sen tog jag ut bilen igen och åkte en sväng.
Mådde bra hela dagan tack vare illamåendemedicin även vid lunchtid.
Så skönt att slippa detta helvete av illamående och kryp i kroppen en dag.
Nu ska jag fortsätta med detta några dagar tills det vänder.

Orkade även sitta uppe en stund på kvällen.
Syrran var förbi för att hämta paketet.
Höll mig sällskap en stund, skönt.
Hade ett långt samtal med ASIH som var mycket lugnande och givande för mig.
Underbar personal som tar sig tid.

Men så nu på morgonen vaknar jag inte förrän halv 7 av att droppet tagit slut.
Blod i hela slangen.
Ringde akut och de var här på en kvart.
Skönt.
Nu blir det att läsa ut boken på min oas, balkongen.
Och kanske brodera lite mer...

Vet inte riktigt vad det ska bli, men något juligt...

Onsdag

Igår fick jag välkommet besök av arbetskamrat med fru.
De hade med sig bullar och gokakor som nu ligger i min frys och de fick med sig färskpotatis från vår odling.
Skönt att kunna prata bort en halv dag med någon man trivs med.
Skvaller och nyheter är så kul när man befinner sig i min sits.
Få lite livslust...

Fick även boken "Livets pärlor" som jag under eftermiddagen läste på min balkong.
Fastnade för en text om "Bekymmerlöshetspärlan"
"När du håller i den blå pärlan förflyttas du till känslan av en plats där livslusten bor"
Till den platsen vill jag....

Lilla E kom en stund och målade.
Fick mig att må bra ännu en stund.
Men sen...
Hade bestämt mig för ett göra en mild köttfärssås att äta till middag.
Då kom krypet och ett illamående som inte ville ge med sig.
Värre än vanligt.
Så någon mat var inte att tänka på.
Fick bara i mig lite energidryck som vände lika snabbt.
Ringde in ASIH tidigare för att få droppet kopplat och kunna gå till sängs och sova bort eländet.
Det är såna här stunder som gör det svårt att sluta röka.
Inte för att jag känner sug efter nikotinet.
Utan jag blir nervös och behöver något för händerna.
Något som distraherar illamåendet.
Skulle lika väl kunna vara en stickning om jag nu kunde sticka...
Kanske ska jag idag fixa garn och tyg för ett kunna brodera.
Det är ju något som håller en sysselsatt och som jag gillar.
Men när jag väl kom till sängs hade jag under dagen bara fått i mig två cigga.
Bra nog,
Men jag ska ner på noll i sinom tid.

Under dagen ringde jag även till Umeå angående den tid jag fått i augusti.
Det är inte en op-tid jag fått utan då ska jag bara undersökas inför operationen.
Ta prover och träffa ett antal läkare som sedan ska ta tag i min sjukdom.
Men op är i alla fall på G och jag har en preltid för detta nu.
Bara att kämpa på till dagen D.

Tisdag

Blir irriterad när jag vaknar så tidigt.
Skulle vilja kunna sova längre så dagarna går fortare.
Men nu är det som det är.
Och jag måste ändå vara vaken vid 8-tiden när ASIH kommer.
Men tänk om jag kunde sova till strax före åtta då !!!

När ASIH varit här klädde jag på mig och drog upp på Öfvre.
Tänkte i mitt stilla sinne att kanske de små sover och jag får väcka dem.
Så mysigt att krama sovvarma barn som vaknar med ett leende på läpparna och är så kramiga.
Och sen måste jag ju även "krama" husdjuren.
Men där räcker det med att stryka ett finger över den mjuka lilla kroppen.

Sen försökte jag fördriva dagen så gott det gick.
Läste, vandrade runt, läste igen och kämpade med ett enormt illamående och kryp i benen.
Kan inte slappna av och rastlösheten driver mig nästan till vansinne.
Tog bilen en sväng runt stan och inhandlade lite varor som behövdes.
Sen fick jag i mig den första hårdbrödsmackan på jag vet inte när...
Laddad med skivad färskpotatis, så gott !

Maken ringde från Norge och var överlycklig för en uppdragen lax på hela 11 kilo.
Tänker på fjolårets lax...
Hur får man in en sån bjässe i frysen ?
Vi får nog tänka om när det gäller frysar i detta hus.
Kanske en frys utan fack för stående fiskar !!!
11 kilor lax är ju mat för ett helt kompani och vi är bara två.
Men förhoppningsvis blir en stor del gravad och jag kanske kan äta det.

Sen har jag bestämt mig för att sluta med min last, rökning.
Fått plåster utskrivet av läkaren och ska nu ge mig sjutton på att detta ska gå.
Måste vara rökfri innan operationen och även efter.
Men det kommer att ta på.
Mer oro och rastlöshet väntar.
Men det är bara att bita ihop och gilla läget....

Struligt....

Nu har denna blogg blivit ett enda strul igen.
Allt som ska finnas till höger har förflyttats längst ner.
Men när jag tittar på "förhandsgranskning" så ser det helt prefekt ut.
Fattar inte varför...
Och jag är inget proffs på datorer så jag törs inte börja fixa.
Sist fick jag hjälp av duktiga arbetskamrater.
Tyvärr har alla semester så jag får ha det så här och vänta tills de är åter.

Igår åkte jag till affären och handlade.
Mötte inte en själ jag kände, men så hängde jag nästan på låset.
Så upp på Öfvre för att väcka lilla I.
Vi skulle sedan tillsammans väcka namnsdagsbarnet och överlämna presenterna vi så noga valt ut.
Vilken lycka.
Allt passade namnsdagsbarnet perfekt.
Lycklig och glad.
Senare på dagen kom de ner iklädda sina nya linnen.
(I fick ju även köpa en grej till sig själv under shoppingdagen).

Sen kom jag på att jag ska testa nästa pallkrage med potatis.
Kommer inte ens ihåg vad sorten hette, men vad gör det så länge de är ätliga.
Tog upp två stånd och blev mäkta imponerad.
Massor av fina pärer.

En del lite större är stora frukostägg.
Passade på att koka några till middag.
Supergoda med lite smör...

På kvällen var det dags för ny nål.
Lika nervöst varje gång.
Spänner mig timmar innan.
Och så går det på någon sekund.
La mig jättetidigt för att kunna sova bort det ökande illamåendet.
Och så vaknar jag nu på morgonen jättetidigt till ett strålande väder.
Och de ska tydligen hålla i sig.
Det blir läsning på balkongen idag.
En lugn dag...

Smultron

För ett tag sedan var jag och barnbarnen för att plocka smuktron på vårt ställe.
Tyvärr var det inte mogna.
Men i går tog vi en vända igen.
Rustade med långbyxor och små hinkar.
Och smultoron fanns i mängd.
Men även kryp, flugor, getingar och annat som kan distrahera en åttaåring.
De valsade mest runt för att undvika krypen men hann även få ned ett o annat bär i hinken.
Jag plockade för oss alla.
Så fina, goda och att sticka näsan i hinken och dra in doften av smultor, underbart.

<


Sen kom syster och höll mig sällskap ett par timmar.
Fick tiden att gå.
Kunna prata bort illamåendet som hela tiden låg på lur.
ASSIH kom i tid men där blev det strul.
Kopplingar brast.
Sörja på hela bordet.
Panik från mig.
Men den här sköterkan låter sig inte stressas utan kom snabbt på en lösning.
Och den höll hela natten.
Fast jag har sovit lite på aga för den alltför korta slangen som fick bli en nödlösing i allt eländet.
Så istället för att komma i säng tidigt blev klockan sen innan jag äntligen somnade in.
Och nu har jag sovit ända till 8.
Kunde gärna ha sovit någon timme till men nu kommer ASIH åter så det gäller att vara vaken.

Dagen framför mig blir kul.
Ska upp tidigt till barnbarnen med namnsdagspaket.
Få kramar och gratta lilla E.
Mysigt.
Men först en inköpsresa på ett av stadens varuhus.
Det känns nervöst...

En bra dag.

Inget illamående på hela dagen.
Mått ganska bra.
Men kanske för att jag nu har lärt mig att vila ordentligt.
Bara vara.

Lilla E kom och höll mig sällskap ett tag.
Hon SMS:ade och frågade.
Kom cyklande glad i hågen.
Vi ritade och pratade.
Goa kramar.

Så kom brorsan och snackade bort en stund.
Bjöd på en åktur genom ett folkligt Härnösand.
Massor med folk i farten.
Kul att det händer något i stan.
Tråkigt är att jag inte kan delta i festligheterna.
Men nästa år...

På kvällen kom lilla E in en stund till.
Skulle hämta cykeln hon lämnade.
Blir lite nervös när barnbarnen cyklar hem själva på kvällen, men hon lovade att ringa så fort hon var hemma.
Efter 7 minuter ringer en andfådd liten dam.
- Nu är jag hemma, mormor !
Skönt.

La mig ganska tidigt.
Orkade inte sitta uppe och se en film jag sett förut.
Och jag sov nästan hela natten.
Klev upp vid 7-tiden.
Och nu lyser solen från en klarblå himmel.
Det blir till att fortsätta med boken på min oas, balkongen.
Känna doften av min jordgubbsjasmin som nu blommar för fullt.
Det var lite sol och värme den behövde för att komma igång.
Men tyvärr är det inte fullt lika många blommor som tidigare år.
Kanske beror det på kylan som inte riktigt ha velat ge med sig.
Men det är gott nog att den blommar med tanke på att den stått i en oskyddad kruka hela vintern...
Ett litet under !

Gräsänka

Igår fick jag chansen att åka upp och väcka sömniga barnbarn.
Varma goa och trötta.
Härliga kramar.
Vi hade ju inte setts på några dagar så det kändes underbart att få hålla om dem ett tag.
Talade även med E på eftermiddagen efter det att de varit och tittat på andras husdjur, kaniner.
Frågade henne om det var fina och hon svarade:
- Ja, men dom var inte så jättesällskapliga !
Långt och svårt ord för en liten dam !

Sen förflöt dagen som vanligt.
Bokläsning i solen.
En sväng med bilen för att se lite folk i farten.

Så kom posten.
Och med den en kallelse till operation i Umeå.
Mycket tidigare än beräknat.
Både positivt och negativt.
Glad att jag inte behöver vänta så länge som jag trott.
Men desto kortare tid att bygga upp fysiken och orken.
Men det ska nog gå.

Nu på morgonen har maken packat för årets fiskevecka i Norge.
Huset töms och bilen fylls.
Ska ha verkligen bara vara borta en vecka ?
Ser inte så ut med tanke på packningen....

Nu väntar en vecka som gräsänka.
Det kommer att gå bra.
Kanske lite långsammare än vanligt men även skönt att få rå sig själv.
Göra allt i sin egen takt.
Läsa böcker.
Lyssna på radion och bara vara.
Dotter med familj bor ju nära och ASIH kan vara här på en grisblink om något skulle hända.
Men vad skulle kunna hända ?
Inget som jag ser det.

Säg hej till publiken...

Gårdagens morgon var skön.
Sol och varmt på balkongen.
Härligt att sitta i lugn och ro med en bok.

Vid lunch kom ASIH och kopplade bort nålen.
Den kallas "Sundsvallsnålen" och känns inte lika bra som den ASIH sätter in.
Dessutom var den ganska nött efter cellgifterna som passerat i 6 dygn.
U från ASIH uppmuntrade mig att gå ut på stan.
Göra något annat.
Jag var tveksam.
Klarar inte av alla människor som ska kramas, fråga och undra.
Men jag tog tjuren vid hornen.
Bytte om.
Satte på ett par enorma solbrillor och gav mig av med maken.

Och visst var det folk på stan.
Det kryllade.
Mest barnfamiljer med horder av ungar.
Inte min generation.
"Härnösandsdagen" firades i strålande sol och det var verkligen mycket folk ute och strosade.
Lyckades undvika alla bekanta utom två.
Men det gick bra.
Inga tårar.
Bara kramar och några allmänna ord om allmänt.
Skönt.

Sen kunde jag bada.
Få bort en veckas skit.
Ny nål skulle sättas och det gick över förväntan.
Åmade mig inte allt för mycket.

La mig tidigt i rena och sommardoftande lakan.
Väntade på sömnen med nya piller i kroppen.
Piller som skulle ge mig en sammanhängande natts sömn.
Gav upp efter en timme och tog de gamla vanliga...
Med dom lyckades jag sova ända till sju i morse.
Men känner mig fortfarande inte utsövd.
Det blir att nicka till i solen idag.
Få igen ett par timmar.
Hoppas jag !

Onsdag

Vaknar tidigt idag.
Sovit si så där.
Precis som igår lyser solen från en klarblå himmel så här dags.
Igår kom lite moln på dagen och eftermiddagen, skönt.

Fick besök av mina två systrar på förmiddagen.
Kaffe och bullar.
Mycket prat.
Så kul att de tog sig tid att vara här en stund.
En vacker röd ros fick jag som nu pryder min bro.

Sen kom ASIH.
Nu skulle den förbaskade pumpen bort.
Onkologen hade bestämt så, 6 dagar var tydligen någon gräns.
Den koppades bort efter konstens alla regler.
Det är ju ett riskavfall och måste hanteras på ett visst sätt.
Så skönt att den nu är borta men nu väntar även skiten som den pumpat in.
Illamåendet lät inte vänta på sig.
Kom som på beställning.
Liksom krypet i ben och fötter.
Men jag är van och förberedd, ganska i alla fall....

Sen testade vi hur vår potatisodling fungerat.
Chansade på att ta två upptag bland mandelpärerna.
Små men naggande goda och så fina.

Och många på bara två plantor.
Bådar gott för övrig skörd.
Till middag serverades nykokta potatisar och inkokt jämtländsk röding.
Jag åt tyvärr ingen av de nyupptagna utan fick nöja mig med mos från fjolårets skörd.
Men jag fick i alla fall i mig lite föda.
Gott så !

Nu i natt har jag återigen fått mat via slang.
1 900 kalorier har sakta droppat in i min kropp.
Välbehövligt.
Känner redan nu att kroppen mår bättre.
Starkare och piggare än övriga mornar denna vecka.
Och nu ska det bytas lakan i sängen.
Eventuella cellgifter ska tvättas bort.

Sen blir det att ta det lugnt.
Lyssna på kroppen och vila.
Inte förbruka så mycket energi.
Läsa böcker i solen.
Och kanske, bara kanske ta lilla gräsmattsbiten på framsidan...

Sommar

Sent ska sommaren vakna.
Men nu tror jag den är här.
Sol och varmt hela dagen och prognosen säger att helgen blir fin.
Skönt att sitta ute och läsa.
Få lite färg på den allt för bleka kroppen.

Men pumpen finns kvar.
Den tickar på med cellgifter.
Tar tid.
Något har blivit fel under veckan och det är en del kvar i den.
Egentligen skulle den ha "monterats" bort tisdag klockan 16.00.
Då hade det gått fem dygn.
Men icke...
Mycket kvar som ska in i kroppen och döda de celler som dödas kan.
Blir lite less.
Känner mig begränsad i allt.
Vill bada eller duscha.
Men med denna pumpväska klistrad till kroppen är det omöjligt.
Få köra "kattvätt" så länge.
Tar nu ingen vätska i systemet nattetid.
Försöker istället få i mig allt under dagen med vatten och den hemska energidrycken.
Äter tre gånger om dagen och petar i mig choklad när jag känner för det.
Hoppas det räcker.
Men imorgon kanske pumpen ryker.
Jag håller tummarna !

Tråkigt, glädje och dramatik.

Dagen igår blev inte så tråkig som jag trodde.
Vid lunch dök två glada barnbarn upp på cykel.
Med sig hade de var sin I-pad.
Här skulle mormor få se på spel och annat.
Vi spelade Word-feud och skrattade.
Åt onyttigt tills lilla E sa:
- Jag är hungrig.
Fram med enkel lunch.
Korv och makaroner som slukades.
Efter många kramar cyklade de hem.
Så kul avbrott på dagen.
De kan verkligen liva upp mig.

La mig tidigt på grund av oro och illamående.
Vaknade mitt i natten av att droppet var slut.
Kopplade bort och var på väg i säng igen.
Då ser jag eländet...
Blod i hela slangen.
Allt har vänt.
Ringer in ASIH.
En sommarvikarie svarar.
Visste nada vem jag var.
- OK, säger hon, jag kommer.
- Men jag bor i Utansjö och hittar inte till dig.
Efter en halvtimme, drygt dök hon upp.
Nu var goda råd dyra.
Hon ringde 112 och sjukvårdsupplysningen.
Akuten i Sundsvall var nästa steg...
Pust, halv 4 på morgonen.
Ville inte.
Men efter lite tänk kom damen på ett alternativ.
- Vi byter slang.
Och det fungerade.

Så vid fyra-tiden hamnade maken och jag i sängen igen.
Jag lite skärrad.
Lyckades peta i mig en tablett och somnade om.
Sov till Halv 10...årets rekord...ever !

Nu är det bar drygt ett dygn kvar av cellgiftspumpen och jag håller tummarna för att inget mer händer...

Tråkigt...

Jag tycker dagarna blir allt längre.
Har tråkigt och inte mycket att göra.
Böckerna tar sin tid att läsa igenom, men...
Vill kunna sova bort några dagar mitt på dagen.
Få tiden att gå.

Men jag somnar tidigt och vaknar tidigt.
Detta gör dagarna långa...
Imorse vaknade jag vid 4-tiden av att mitt dropp var slut.
Upp och koppla bort, själv.
Försökte somna om.
Och hipp, hipp, hurra, sov till halv åtta.
Rekord.

Men nu har bara halva dagen gått och det är timmar kvar till sovdags igen.
Ser dessutom fram emot tisdagen då jag är tillbaka till normala rutiner igen.
Pumpen kopplas bort och jag får mycket mat varje natt.
Som det är nu måste jag försöka få i mig så mycket som möjligt genom mun.
Svårt att variera kosten då inte mycket går att få ner.
Kanske tar jag en tur till butiken och ser vad som finns för alternativ...
Nyponsoppa, kräm och äggröra är inte det allra godaste längre.
Behöver lite mer variation.
Något gott.
Men choklad slinker ner.
Sött och gott och energi.
Något att glädjas åt.

Traditioner

Jag gillar traditioner.
En är att varje år ta med mig ett barnbarn och inköpa namnsdagspresent åt den andra.
Igår var det lilla I:s tur att handla till E som har namnsdag i juli.
Lika bra att passa på medan jag mår bra.
Hämtade henne på förmiddagen.
Önskningar fanns på vad vi skulle köpa.
Men det finns mycket att titta på för egen del med.
Efter drygt en timme och tre affärer hade vi hittat de perfekta presenterna.
Och jag klarade allt detta utan att stöta på någon jag kände som skulle beklaga...
Skönt.

Hem och slå in pakten efter konstens alla regler.
Så kul.
Sen åt vi god lunch.
Pratade om ditt och datt.
Skrattade.
Pysslade.
Underbart.

Känner att jag vill göra såna här saker när jag mår bra.
Och den energi barnbarnen ger mig vill jag ha.
Behöver den så mycket.
Vet ju inte när biverkningarna av denna behandling sätter in.
Kanske slipper jag denna gång.
Vad vet jag.
Men än så länge finns inga tecken på något.
Hoppas bara att det inte blir så illa som föregående gånger.
Men kommer det så kommer det.

Resten av dagen gjorde jag inte mycket.
Har lärt mig att vila och ta det lugnt.
Spara krafterna.
Brorsan kom förbi på lite snack.
En liten raggarsväng med maken.
Det var dagen i stort.
Detta gjorde att jag orkade vara uppe lite längre än vanligt.
Men vad gör det ?
Tidigt nu på morgonen vaknar jag och är färdigsoven...

Men nu skiner solen från en klarblå himmel.
Varmt och skönt på vår balkong.
Kanske ska mina balkongblommor få den sol de behöver och blomma ut.
Jag håller tummarna...

En dag med strul

Vaknade tidigt.
Nervös.
ASIH kopplade bort droppet.
Badade och gjorde mig i ordning.
"Sjukresan" kom tidigt, en kvart.
Detta innebar att jag var på sjukhuset nästan en timme före utsatt tid.
Åkte med en icke pratglad schaffis, skönt !
Sen fick jag sitta där i väntrummet och höra alla andra damers sjukdomshistoria.
Ville bara hålla för öronen och sjunga.
Men jag är ju artig och lyssnar...
Hemska historier som jag inte behöver för mitt välbefinnande.

Så var det min tur.
Nål skulle in i armen, prover tas, vätska in.
- Nej, ropar en sjuksyrra. Hon ska inte ha någon nål i armen vi kör allt i venporten.
Dagens enda positiva uttalande.
Så sätter strulet igång.
Prov gick inte att tas i venporten, nål måste stickas i armen, venporten ville inte, den måste bytas ut.
Sen proverna, de skulle analyseras, detta tog 45 minuter.
Nu var man inte säker på att jag kunde ta emot cellgifterna idag !
Men till slut insåg man att mina provsvar var bra.

- Du blir nog klar vid halv fem, säger syster.
Och beställer en sjukresa till kl 5.
Jag blev klar 16.05 och hade kunnat åka hem med mågen.
Nu fick jag vänta en hel timme och återigen lyssna på andra människors sjukdomshistoria.
Varför är folk så pigga på att berätta detta ?
Har dom ingen hemma som kan lyssna, vänner, släkt ?

Väl hemma vid 18-tiden var min ork slut.
Men pengarna hade jag kvar.
Jag har uppnått GRATIS-nivån och behöver inte längre betala för att åka taxi fram å åter till Sundvalls sjukhus.
Hurra !

På kvällen kom barnbarnen in med barnvakten morfar och gav en kram.
Behövdes.
Fuktiga men glad efter att varit på Allsång på Murberget.
Sen blev det sängen.
Nu ska jag själv koppla bort mitt vätskedropp.
Kan ju detta nu...

Jag har en plan....

Igår for nästan hela familjen till Sollfteå.
Bara lilla E ville vara hemma.
Hade en kompis som var mer spännande.
Jag gjorde ingenting.
Låg i soffan och läste.
Mellan varven fick jag i mig ganska mycket energidrycker och mat.
Det gäller att bygga upp kroppen inför kommande dagar.

På eftermiddagen ringde L C, min läkare nr 16.
Hon hade haft ett långt samtal med experterna i Umeå.
De tillsammans hade lagt upp en plan för mig.
Så idag blir jag hämtad av sjukresor kl 11.35
Då bär det av till Sundsvalls sjukhus.
Behandling nummer tre ska sättas igång.

Känner mig lite nervös.
Har haft en dålig nattsömn.
Vaknat flera gånger.
Kollat droppet.
Sprungit på toa.
Oroat mig.
Vet ju vad som väntar.
Mår bra nu och vikten har till och med ökat denna vecka.
Tror jag är redo för 5 dagars behandling.
Jobbigt är att bära pumpen dygnet runt.
Nålarna som måste in i armen för att få vätska.
Ingen "vit påse" på fem dagar som fyller min kropp med kalorier.
Nej, nu ska jag själv få i mig alla under dagen.
Och bara sockervatten i en nål under natten.
Det ska gå.
Måste gå.

Sen finns det ett preliminärt datum för operation i Umeå i augusti.
Känns skönt att se ljuset i tunneln.
Äntligen en plan...

Energi

Igår morse kände jag mig lite deppig.
Grät och beklagade mig för ASIH.
Känner mig maktlös i den här sjukdomen.
Kan inget göra...

Ringde in barnbarnen till bad och pannkakslunch.
Behövde deras energi och glädje en stund.
Och det var precis vad jag fick.
Kramar och roliga samtal med de små kan förändra humöret snabbt.
Mådde bra hela dagen.
Inget illamående.
Inga svaga klena ben.

Men vädret var inte det allra bästa.
Regnet skvalade hela dagen, utan uppehåll.
Vill ha sol nu.
Värme.
Och inte bara jag utan min vackra jordgubbsjasmin på balkongen har börjat blomma så smått.

Den behöver också värme och sol för att resten av knopparna ska slå ut.
Och min julros som jag vårdat så ömt ända sen första advent 2011 har fått knoppar och vill också blomma ut.

Tänk att jag lyckats hålla liv i den.
Den är nog en kämpe, precis som jag måste vara.
Kämpa för att varje dag ska ta mig närmare friskheten.
Nej, inte ens en lucka i molntäcket under hela dagen.
Så på kvällen när mörkret smög in tände jag ljus i hela huset.

Denna vackra lykta köpte jag för ett par år sedan.
Älskar den med sina "fladdrande dagsländor".

Nu på morgonen regnar det i alla fall inte.
Men det är grått, mörkt och trist.
Idag ska hela familjen åka till släkten i Sollefteå.
Jag ska njuta av soffläge och en god bok.
Vila och bara vara...

16 stycken.

Sen jag blev sjuk i början på året har jag träffat 16 olika läkare.
Sen har jag glömt namnen på alla AT-läkare som stått bredvid och sett allmänt fåraktiga ut.
De har jag inte ens noterat...
Igår var det dags för nr 16.
Henne hade jag begärt att få, någon med auktoritet som kunde ge mig en remiss och ett ordentligt besked.
Visst hade min tumör gått ner av de behandlingar som jag genomgått.
Nu ligger bollen hos ytterligare läkare i Umeå.
De ska besluta om eventuell operation eller ännu en behandling.
Så nu blir det några dagars väntan igen...

Väl hemma gjorde vi en vända på ett av stadens matvaruhus.
Inhandlade lite flytande kost och annat som tagit slut.
Sen var det dags för att fira dottern med paket.
Tänk, 37 år.
Så känner jag mig själv ibland.
Under bra dagar.
Men det är bara att konstatera.
"Det är på barnen man ser sin egen ålder"

Sen tog energin slut.
Somnade från bok och allt i ett par timmar.
Skönt.
Maken fick åka ensam och äta tårta med födelsedagsbarnet med familj och vänner.
Själv satt jag hemma och pustade ut.
Väntade på ASIH som skulle sätta ny nål.
Alltid lika nervöst...
Ska det gå vid första försöket eller blir det ett till stick ?
Nu är dom proffsiga och det gick som smort.
Sen tog tröttheten överhand och jag orkade inte mer.
La mig tidigt.

Idag fortsätter regnet att strila ner.
Grödorna har fått sitt nu, tycker jag.
Dags för sol igen.
Men väderleksprognosen ser inte lovande ut.
Bara gråväder några dagar framöver.
Tur man inte har semester...

Dagen D på två sätt...

Idag kl 16.25 för 37 år sedan fick vi en dotter.
Var har åren tagit vägen ?
Det har gått alldeles för fort.
Snart är barnbarnen också stora, snart 9 år.
Fattar inte att det går så snabbt.
Åren bara rullar iväg och jag tycker inte jag hinner med.
Men firas ska hon, dottern !
Senare under dagen.

Vaknade tidigt idag efter att ha sovit oroligt.
Kollat "matpåsen" varje timme.
Drömt om min sjukdom....
Lyssnat på strilande regn.
Ingen kul natt.
Började med att bädda rent i sängen kl 05.15 !!!
Knäppt men vad gör man en tidig morgon....

Och idag behöver jag krafter.
Krafter att möta läkaren som ska ge mig besked om min sjukdom.
Har cellgiftsbehandlingarna tagit ?
Ska det bli operation eller fler behandlingar ?
Känns mer än nervöst.
Men vad kan jag göra ?
Mer än att hålla tummarna och be till Gud.

Igår gjorde jag inget vettigt på hela dagen.
Kanske behövdes en sån dag.
Svåger med hustru kom förbi och berättade om lördagens fest.
(jag vill också gå på fest).
Barnbarnen kom in för att slå in paket som ska föräras mamman idag.
Om dom nu kan hålla en hemlighet !
Kan vara svårt i den åldern.
Men fina paket med grattiskort fick dom till.
Sen la jag mig redan före åtta.
Hade inte kraft att sitta uppe.
Benen bar inte.
Huvudet kändes tungt av tankar inför idag.

Så det innebär att jag sovit drygt 9 timmar förutom alla uppvakningar.
Det ska väl räcka för att orka idag, eller ???

Lördag

Det utlovade regnet kom inte.
En skur på några minuter som knappt blötte ner grödorna.
Man ska nog inte lyssna på väderleksrapporterna.
Jag tänker ibland på min morfar som var bonde.
Han följde dessa rapporter slaviskt och efter varje gång sa han:
- Dom bara stå där o ljug och bra betalt har dom också !

Nu blev det istället en eftermiddag på Nickebo.
Massor av folk som hittat hit i värmen och det fanns knappt ett ledigt bord.
Barnbarnen tog med sig hink och håvar.
Här skulle fångas spigg.
Och spigg blev det, hinken full.
Oftast vill de ta de små med sig hem men efter en kort övertalning åkte de åter i sjön.
Skönt.

Väl hemma tog mattheten och illamåendet över.
Orkade inget.
Men skulle ändå ut och frisera gräset på framsidan, dumt.
Ännu tröttare.
Stöp i säng i och med att ASIH varit här.
Hade ingen ork kvar.
Men så vaknade jag 03.11.
Klev upp.
Kände att något hänt.
"Matpåsen" var tom !!!
Bara att ringa in ASIH för sköljning av "aggregatet".
Lite skämmigt.
Men man vet aldrig vad som händer under sömnen...
Så nu är jag fri från morgonen som dessutom blev sen...
Rekord på sömn, vaknade 7.15.
Vi får se hur dagen går utan morgonmedicin.

Och nu regnar det.
Ett fint regn som sakta strilar ner i grödorna.
Låter vackert och värmen håller i sig, 17 grader redan.
Det blir morgonkaffe på balkongen och avslut av den senaste boken.

Sommarängar

Från vår balkong har jag en fantastisk utsikt över en sommaräng.
Just denna tid på året blommar den för fullt.
Prästkragar, ängsklockor, smörblommor, midsommarblomster...ja listan kan göras lång.
Så vacker och väldoftande.
Har hunnit plockat ett par buketter redan.
En står på min altan och en hos dottern.
Så vackra.
Men vackrast är de på ängen.
Men idag var det slut.
Kommunen har bestämt att den ska ner.
Så vid lunchtid kom den stora illaluktande och högljudda traktorn och mejade ner sommarens blommor.
Varför kan man inte vänta tills blommorna blommat ut ?
Låta människor njuta av prakten så länge den finns !
Ja, inte fattar jag...

Barnen kom efter lunch.
Laddade för smultronplockning.
Med varsin liten plasthink tog vi sikte på vårt smultronställe i vår "Lillskog".
Vi vandrade genom midjehöga hallonsnår, knähöga blåbärsris och annat som skrämmer barnen till vanvett.
Kusar och spindlar ses överallt...
Det kliar på benen.
Men tyvärr, inga smultron men mängder av blommor.
Vi är nog lite för otåliga, måste vänta några dagar.
Men sen.
Smultronplock hör ju sommaren till.
Men varma kanelbullar och jordgubbssaft fick duga gott till mellis det med.

Annars var det en ganska vanlig dag.
Gjorde några ärenden på morgonen.
Fick i mig lite lunch.
Besök av barnbarnen (på nya cyklar).
I sa:
- Nu mormor behöver jag inte stå upp och cykla i backarna, jag lägger bara in en ny växel !
Lycka.
Brorsan kom in en stund på kaffe.
Lite skvaller och uppdateringar.

Nu blir det en dag med regn säger meterologerna.
Bra för grödorna men inte för mina tår...de skulle behöva lite mera sol.

Så blir det om man sitter ute i solen med skor på fötterna....

Överraskning

Jag hade bestämt med en frisör i stan att komma och prova ut en peruk.
For ned tidigt.
Bestämde även att INTE raka av mig det lilla hår jag har kvar utan klippa det lite kortare för att peruken skulle passa bättre.
Jag vet inte om den blev så bra, men mer hår fick jag definitivt.
Kommer kanske att använda den när jag ska ut bland folk men hemma får den sitta på sin ställning.

Under tiden var maken och hämtade dagens stora överraskning.
Nya cyklar till barnbarnen.
Vi bestämde häromdagen att ge dem nya i födelsedagspresent.
Men vänta till mitten av september går ju inte...
Cyklar hör sommaren till.
De kom ner på sina gamla cyklar.
Fick syn på de nya färgglada.
Glädjetjut.
Lycka.
Valde direkt varsin.
I en blå-grå.
E en rosa-grön.
Hoppade upp på sina cyklar och insåg att sju växlar var häftigt.
Jag är så glad att vi bestämde detta.
Nu är cykelsommaren räddad för de små.

Dagen var sommarens hittills soligaste och varmaste.
Parkerade mig i en solstol med en ny bok och njöt.
Kände för att göra ingenting.
Bara vara.
Och illamåendet kom inte som väntat.
Bara lite.
Kunde stå ut.
Skönt.

Idag blir det också en dag med stadsbesök.
Lite ärenden som ska uträttas.
Men först har jag lovat barnbarnen att väcka dem.
Titta på familjens nya husdjur som anlände sent igår.
Två små minihamstrar.
Ska bli spännande....

Vilken dag för de små...nya cyklar och husdjur.
Lycka !

Bad

Jag hade ju lovat barnbarnen en baddag.
De kom strax efter frukost, glada och pigga.
Jag tappade upp badvatten.
De hoppade i.
Det är nu man märker hur mycket de vuxit, ryms knappt två i badkaret längre.
Men kul har dom.
De låg i tills fingrar och tår började likna russin.
Sen blev det mannekängshow med badlakan som virades på allehanda sätt.
Lunch på gårdagens rester och så mys under filt på balkongen.
Tomt när de for.

Jag ägnade resten av dagen år att plöja igenom den "tegelsten" jag läst den senaste veckan och aldrig trodde jag skulle ta mig igenom.
Hann precis klar innan dagens illamående bröt ut.
Men det går bättre och bättre nu. Det kommer senare och slutar efter ett par timmar.
Lägger mig ändå ganska tidigt då jag tycker kvällarna blir så sega.
Inget spännande att se på TV..
Jag har svårt att göra något annat med ett dropp kopplat.
Trots att Mrs Dropp är en lätt och följsam dam är det svårt med andra aktiviteter.
Så jag la mig tidigt och hade konstigt nog svårt att somna för en gångs skull.

Men nu har jag slagit rekord...sov till 06.45 HURRA !
Och idag har jag en del att se fram emot...
Men det tar vi imorgon.

Vilken dag....

Upp i ottan.
ASIH här tidigt för att koppla bort dropp och ge medicin.
Ner till Sundsvalls sjukhus för datortomografi.
Gick snabbt och bra..
Så kom jag på en idé...
- Vi bjuder barnbarnen på lunch.
SMS:ade mamman och frågade om det gick för sig.
- Visst, svarde hon.

Strax före tolv kom de små liven cyklande.
Pannkaka med massor av sylt och grädde.
Mycket prat och skratt vid bordet.
Sen glass.
Jordgubbar med grädde.
Ännu mer prat och ännu mer skratt.
Allt skulle berättas från utlandssemestern.
Mer och mer kom de ihåg.
Så tinade kanelbullar ur frysen och jordgubbssaft.
Pyssel med papper och kritor.
Ja, det blev nästan en heldag.
Så kul, så mysigt.
Precis som vanligt.
Och jag mådde som en prinsessa.
Underbart.

Men så kom det igen, illamåendet.
Kanske inte så hemskt som tidigare dagar men ändå.
Vandrade runt, oroligt och nervöst.
Står ut, nätt och jämnt.

Idag vakande jag tidigare än vanligt men lyckades somna om till 06.00.
Skönt.
Nu kommer de små och badar om några timmar.
Varför ska man bada i en eget stort "badkar" när man kan bada i mormors ?
De är så välkoma.
Längtar.

Dagen D

Idag är det dags för röntgen.
Den som ska visa vad som hänt i min kropp efter de två cellgiftsbehandlingar jag gått igenom.
Känns nervöst.
Men resultatet får jag vänta på.
Inte förrän den 9/7 ska en läkare ge mig svaret.
Det innebär väntan och åter väntan.
En syssla jag inte är så hemma med.
Blir lätt otålig nu och har inte ro att vänta på svar.
Men nu har jag inget val.
Det är semestertider och även läkare är lediga.

Men igår fick jag umgås en del med mina älskade barnbarn.
Åkte upp på Öfvre på morgonen.
Fick goa kramar av nyvakna små pepparkaksgummor.
Trötta och ännu sovvarma.
Sen kom de cyklande hit för mer kramar.

Morfar tog med sig de två på en stadsrunda.
Inköp av mellis som avåts här hemma hos oss.
Stora nybakta bullar med jordgubbssaft, riktigt sommarfika.
Kan inte hålla mig från barnen.
Utan kramar och tar på dom hela tiden.
Känna de mjuka kinderna.
Lukten av sol och värme.
Lycka är barnbarn.

Sen vällde illamåendet in som vanligt.
Jag blir som paralyserad.
Klarar inget.
Vandrar runt, oroligt, rastlöst, vidrigt...
Finner inte ord för tillståndet.
Inget hjälper.
Ringer ASIH och ber dem komma tidigare för att sätta ny nål och koppla in dropp.
Går och lägger mig tidigt.
Vill sova bort eländet.

Och så vaknar jag i ottan och mår jättebra,
Varför kan jag inte må så hela dagen ?
Vill må bra, orka mer, kunna umgås med andra under hela dagen.
Inte vara begränsad.
Men detta ska väl också ge med sig en vacker dag.
Hoppas.
Jag vet att jag ska ta en dag i taget.
Och jag försöker med det...
Fast det är inte enkelt.

Äntligen !

Igår var dagen då barnbarnen äntligen skulle komma  hem.
Men vilken lång väntan det blev.

Uppe tidigt som vanligt.
Rastlös.
Kom på att gräsmattan på baksidan behövde en frisering.
Och det var snabbt gjort.
Under tiden sov maken, hur han nu kunde det sånt liv jag förde.
Men första riktiga sommardagen visade sig.
Satt en stund på balkongen och njöt av solen och en god bok.
Och när solen gick sin bana så var det altanen på framsidan som gällde.

Hade bestämt med ASIH att ge mig en illamåendeinjektion vid 2-tiden.
För att kunna slippa må dåligt när barnbarnen kom.
Men icke.
Illamåendet kom som på beställning redan vid ett-tiden.
Vällde in.
Så injektionen hjälpte inte mycket.

Men så kom dom då pepperkaksgummorna.
Så fina och lätt bruna av all sol.
Friserade med små flätor i det ljusa håret.
Så underbart söta...
Dom var trötta efter en lång resa.
Men köttbullar med mos och glass och färska svenska jordgubbar  var uppskattat.
Rent bord.
Som det ska vara.

Sen gav jag upp.
I och med att matdroppet var inkopplat stöp jag i säng redan före nio.
Att sitta uppe och vänta in några killar som skulle sparka en boll runt en gräsplan var inget för mig.
Sist Spanien vann var jag nästan på plats.
Kom ihåg att vi, biskop, adjunkt och jag var på Wiens flygplats när alla skulle hem efter segern.
Hela flygplatsen var full av fulla supporters med Spaniens färger på kläder, fanor och annat.
Knappt vi kunde ta oss till vår incheckning.
Men kul var det...

Nu på morgonen lyser solen från en klarblå himmel och temperaturen är redan uppe på 14 grader.
Kanske blir det en sommardag till att njuta av...
Den igår slutade med blåst, regn på tvären och kyla.
Som mågen sa till mina barn:
- Välkommen hem till den svenska sommaren.