Höstlov.

Idag tog jag en halv dag "höstlov" och tillbringade den med barnbarnen.
Frukost och småpyssel på förmiddagen.
Sen pannkakor med mängder av sylt och grädde här hemma hos oss.
Barnen satt vid var sin dator medan jag gräddade och lilla I ville maila till sin mor.
Hon skrev: Vi har varit i Biskopsgården och spelat piano !
- Men ni har ju inte hunnit dit än, sa morfar.
- När mamma läser mailen så har vi det !

Till Gården for vi.
Jag sprang runt och dukade, barnen spelade piano och lekte skola i konferensrummet.
Tror aldrig de är så lugna och underbara som i just Gården.
Sen tankade vi Mellis på McDonalds...en sockerinjektion igen !

Nu har barnen hämtats av fadern och jag står här med äppelkakor upp till armbågarna.
Imorgon ska ca 35 gäster äta dem till eftermiddagsfikat.
Men innan dess ska jag löneförhandla med min chef och servera 35 lunch...
Tuff dag imorgon !

"30 år i Liden och 60 år i livet"

...var prosten Nils-Eriks överskrift på dagens agenda i Näsåker.
En mässa som fyllde kyrkan till bristningsgränsen.

Körer från hela pastoratet nästan lyfte kyrkans tak och prostens dotter numera boende i ett annat stift agerade kantor på hemmaplan.
Avslutningsvis sjöng en av sönerna och inte ett öga var torrt.

Efter mässsan sa prosten:
- Tack ni alla som kom idag, nu ska vi spränga prästgården !
Och det gjorde vi nästan.
Vi var många som köade in, köade till det gående bordet och njöt av allt det goda.
Här var församlingsbor, körmedlemmar, ditresande kollegor från kontraktet, kommunalråd, pensionerade prostar, barn och barnbarn och så vi från stiftet.
Underbart hjärtligt, välkomnande och supertrevligt.

Väl hemma hade maken förberett inbakad västerbottensost med hjortronsylt !

- Rött passar, tänkte jag och hittade en gammal läckande pava i vinskåpet.

Det visade sig vara ett av det bästa vi druckit på år och dag.
1992 är tillverkningsåret och tydligen var det väl värt att lagra !
Men vart kommer det ifrån ?
Vi var inte i Tyskland 1992 !
En gåva eller ?
Skit samma...supergott !

Jag känner mig mer än nöjd med denna lördag !

Halloween !

Allt handlar om detta nu.
Affärerna har enorma utbud av skräckattiraljer, oranga prylar som man inte ens hade en aning om att de fanns och plastiga småkryp i dussinförpackningar.
Till och med "Erikshjälpen" har dukat upp ett bord helt i oragne och svart.

Då är det inte lätt att att köpa en present till en prost som enligt hans personal:
- gillar allt i blått
- höns
- kor
- och mest av allt önskar sig en eldriven skottkärra !

Blått kan ju vara lätt, mycket finns i blått.
Höns...ja var hittar man en höna som passar ihop med dem han har ?
En ko var bara inte att tänka på.
Och så var det skottkärran, finns såna ?
Jojomensan, en ny patent. Mycket bra och mycket dyr.
Men till slut satsade jag på en bok om kor, inslagen i blått papper och ett blått kort.
Kanske blir det ett husdjur till i prostgården efter att han har läst boken...

Idag har jag också haft barnbarnen med far på middag.
Även dom är helt insnöade på Halloween och dagens pyssel gick i skräckens tecken.
Vill köpa häxdräkt nu så att som I sa:
-Jag måste ju prova och vänja mig.
Man får väl se hur många barn som ringer på dörren till veckan.
Godisskålen är laddad till max så:
Välkommen !

Vattnet flödar...

Imorse dök han upp vår eminenta "rörkrökare" och fixade det sista med kranen.
Nu flödar vattnet där det ska och baljorna i badkaret är tomma !

Väl hemma efter en ganska seg arbetsdag drog jag på mig promenadkläder och traskade upp till vår skog.
Och där i mossan bara står dom
Svamparna !
Man måste bara plocka.
Fylla påsen som råkat hamna i fickan.
Nu börjar alla stora burkar att fyllas med torkad svamp och det är dags att skicka dem till släktingar och vänner som inte gått "mina stigar".

Sen var det dags för avslutningen på Bondsjö IK:s springtävling.
Barn i alla åldrar springer sin sträcka och på fullaste allvar...
I år har min små uppgraderats från 500 m till 1 500 meter.
Snacka om uppgradering !
Men har man fyllt 8 så har man.
Lilla I stod över...en häl som ömmade.
Men E hon sprang för livet.
Vi stod där vi vuxna, frusna och förväntansfulla.
- Ni vet väl vilken sträcka ni ska springa, säger starten.
Inga barn lyssnar, fullt upptagna med att kolla omgivningen och alla kompisar.
13 barn i gruppen kom iväg och 13 barn kom i mål, skönt !

Som jag sagt tidigare:
Vilken insats dessa frivilliga i klubben gör för barnen.
Trots kylan står vi alla där med ett leende på läpparna, hejar fram allas våra barn och umgås.
En väl spenderad timme !

Kranbyte !

Vår gamla kökskran har inte mått så bra sista tiden.

Den knorrar, släpper vatten när den inte ska och är allmänt antik.
Vår "privata" rörkrökare hade en ny kran på lager och den kunde han sätta in.
Han dundrade in med hela verktygslådan, kröp in under diskbänken och började skruva.

- Kanske är det bäst att ni häller upp lite vatten till kaffe imorgon och tandborstning om detta skiter sig, säger han glatt.
Och jag lyder order från dem som vet bättre.

Skruvandet fortsatte och snart var den nya kranen på plats !

Så skulle då vattnet släppas loss igen.
Det sket sig !
Någon packning (eller vad det nu var) fattades och denna kran släppte mer vatten i onödan än den förra.
- Kanske ska du även fylla upp vatten för att kunna spola i toaletten imorgon, säger den nu lite mindre optimistiska rörkrökaren.
- Jag passar den här medan du fyller upp lite hinkar.
Och så tryckte han vår stackars disktrasa hårt mot den nya kranen.
Sagt och gjort !

Nu har vi vatten i tillbringare till tänder och kaffe imorgon och så baljor till toalettspolning.
Men tidigt imorgon bitti kommer han åter med det som saknas.
Sen kan vi skruva på kranen igen !

Lördag med barnbarnen.

Idag hade jag som dottern uttryckte det "hyrt in barnbarnen" för att bara umgås några timmar.
Vaknade tidigt.
Bäddade rent i alla sängar, frukost och så Melodikrysset.
12.00 skulle barnen hämtas.
Glada, spralliga, nya kläder !
Och så kramarna...var så länge sen vi sågs.

Vi började med en repa på Erikshjälpen, massor att se och inhandla.
Jag köpte krukor till Gården.
E en sak som vi inte kunde sätta namnet på men en "bra-att-ha-grej" för 10 spänn som berättar vilket datum det är (om man vrider på ett antal rattar).
I hittade två små porslinsdjur och en termometer (som vi döpte om till tempometer) med sugproppar att fästa på fönstret.
Sen innerstan med alla utbud.
Leksaksaffären med mängder av prylar som varje 8-åring bara MÅSTE ha.
Här gällde det att vara pedagog....
Så lunch !
Inte någon fin restaurang med vita dukar och service...nej, hamburgeriet lockade mest. Här får man ju en leksak i paketet.

Sen skulle vi vara kulturella.
Tillbringade nästan två timmar på Länsmuseèt och hade SÅ vansinnigt roligt.
Skrattade gott och var tacksamma att det inte var fler besökare.
Där kan man beroende på utställningar stanna hur länge som helst.
Just nu kollade vi in gamla prylar, prylar jag kommer ihåg från min ungdom och kan berätta om.
Ord som: nähä, coolt, shit och häftigt hördes från de små.
Sen var det dags för inköp av lördagsgodis.
Nyöppnade ICA Maxi var målet.
Nytt för dem, nytt för mig.
Massor att se, röra vid, önska sig, vilja ha.......
Men en liten påse godis fick vi med oss.
Och så när vi står där i kassakön ser barnen skylsten: BARNENS HUS !
Måste dit !
Morfar dök upp och "lämnade" in dem.
Här skulle målas.
Sen glass och hemfärd.

Vilken dag, så underbar.
Allt som hänt den senaste veckan skulla berättas.
Händer skulle tryckas.
Kramar.
Jag var nöjd med dagen och jag tror de var nöjda.

Sen kom vardagen ifatt.
Hemma stod maken med en back älgkött som skulle skäras, malas och paketeras.
Nu är även det gjort och en snabbmiddag aväten.
Lördagsfriden har inträtt !

Mör i kroppen...men nöjd !

Två dagars arbete i Gården sätter sina spår.
Kroppen känns öm, mörbultad och ryggen värker.
Men vad gör det när arbetet är kul.
Igår hade jag nästan 40 lunchgäster som var sååå nöjda med mat och allt.
Ikväll var det 28 damer, glada, nöjda och sååå imponerade av Gården.

När man har såna här gäster gör det inget att arbetsdagen överskrider arbetstidsavtalet.
Man jobbar bara på och gör det som skall göras.
Känner mig priviligerad som fått möjligheten att göra andra glad med att bara servera mat som någon annan lagat.
Kockarna Mattias och Kristoffer ska ha en stor eloge.

Väl hemma ikväll efter att ha kört matrester till kansliet (lunch för några arbetskamrater imorgon) sjönk jag bara ner i en fåtölj.
Då säger maken:
- Du har väl inte glömt att vi ska ut och äta imorgon kväll ?
Hurra, jag ska få bli uppassad, äta gott och umgås med folk jag känner.
Det är "fredagsmys" !

Och på lördag har jag tingat tid med barnbarnen hela eftermiddagen.
Det artar sig !

De är stora nu...

...mina barnbarn.
De är inte längre de små tultande tjejerna man kunde hämta, mysa med en dag eller kväll bara så där.
Jo, visst kan man det nu också men nu är deras schema ganska fulltecknat.
Det är kompisar på besök, på besök hos kompisar, kalas, springtävlingar mm.
Igår efter en lång dag ringde jag och lilla E svarade:
- Hej, vill ni komma och bada imorgon kväll, äta kvällsfika och se på "Halv 8 hos mig" ?
- Ja, jag vet inte, sa E jag ska kolla.
Men nu var kvällen uppbokad av annat.
Så nu siktar vi in oss på lördageftermiddag.
Kanske lunch på stan, lite shopping och annat som dyker upp.
Bättre kanske då det blir längre tid tillsammans !

Men det är inte bara deras schema som är tajt.
Ser i min kalender att det är ganska uppbokat hela hösten.
Hittar inte tider för det jag vill göra utanför arbetet.
Skulle t ex vilja åka med maken till Tyskland några dagar men det sket sig.
Vill också ta en tur till Tallins julmarknad under december och även det ser ut att vara kört.
Men snart är det jul och då får jag lite ledighet...

Att synas eller inte synas !

Det är en fråga jag ställer mig varje morgon på väg till arbetet.
Jag ser (knappt) alla dessa människor som med bestämda steg är på väg någonstans, kanske till sina arbeten.
De har ett mål i sikte.
Mörkklädda i den mörka morgonen.
Svart blänkande asfalt och mötande billyktor gör att de för mig blir nästan osynliga.

Med en liten, bara liten sak hängande på jackan skulle de synas så mycket bättre.
De känner sig tryggare, liksom vi bilister.
Fram för mer reflexer åt folket !

Helgen är snart över.

Ja, det blev ju som det blev med den här helgen...inte mycket mer än vila.
Men å andra sidan är det väl vad helgen ska innehålla.
Men må dåligt under vilan är inte det ultimata.

Idag vräkte solen åter in i vårt hus.
Värme !
Maken var tvungen att ge sig av till älgskogen för att ta hand om en nyskjuten älg och jag hade inga planer.
Men så tänkte jag: bara en kort prommis.
Klädde mig ordentligt och tog mig förbi vårt gamla hus, upp till skogen.
Frosten låg kvar så det gällde att sätta fötterna på rätt ställe, slippa halka.
Luften var ljuvlig, färgerna, solen...ja det var en underbar känsla.
I fickan hade jag en relativt stor plastpåse, bara på utifall.
Så helt plötsligt fanns dom bara där, i mängd.

Plockade vad påsen rymde och travade sakta hemöver.
Rensade och la ut dem i solen.
Nu ska de torkas och lagras.
Fast egentligen har vi burkarna fulla så detta kanske får bli en present till någon.

Imorgon är det vardag igen och som vanligt en fullspäckad vecka att se fram emot.
Men jag ser också fram emot att träffa barnbarnen som jag inte sett röken av denna helg.
Vem vill umgås med en snuvig mormor ?
Och vilken mormor vill smitta ner sina barnbarn ?
Inte dom och inte jag !

Solen skiner och det är helg !

Precis som det ska vara om jag inte mådde som jag gör.
Orkade knappt ur sängen imorse.
Tog mig igenom både frukost och Melodikryss utan någon direkt geist.
Och hela tiden vräker solen in i huset och jag ser lämmeltåget av promenerande människor.
Jag vill också.
Men insåg ganska snabbt att studera innertaket tillsammans med Leif GW Perssons bok var bättre.

Så ringer ett av barnbarnen.
- Hej mormor, vill du följa med oss till Vårdkasen.
- Jag vill men orkar inte.
Detta gjorde ju inte dagen bättre.

Sen dyker maken upp...väldressad !
Hade nästan glömt att jag lovat köra "hästkarlarna" till middagen.
Nu är jag åter i soffan med Leif GW och där blir jag nog kvar...

Dålig information !

För ett tag sedan fick jag ett erbjudande om att prenumerera på SvD fredag - söndag i 10 veckor för endast 299 kronor.
Jamen visst, ca en tia om dagen för en tidning...det köper jag.
Fyllde i alla rader och sände iväg.
Bara någon dag senare kom en mail:

"Hej och välkommen till SvD"
Nu är din prenumeration registrerad och du får ditt första nummer den 2011-10-08.

Jag såg fram emot helgen, en tidning att läsa på söndag då ingen annan kommer.
Helgen kom men ingen tidning. Varken lördag eller söndag.
Men på måndag kommer två väl inplastade exemplar med posten vid ett-tiden !
-Ja, tänkte jag. Tidningsbudet har väl inte sett att det finns en ny prenumerant på vår gata. Jag avvaktar.
Idag är jag hemma och kurerar en snuva och såg fram emot tidningen.
Tji tidning !
Ringer SvD och får prata med en mycket trevlig tjej och jag förklarar mitt ärende.
- Men vi har ingen utdelning på din adress så tidningarna kommer att levereras på måndagarna, helgens alla tre !
Detta var inte min tanke !

Nu har jag och SvD inte längre någon kontakt.
Prenumerationen är bruten, inga räkningar men jag kommer att få tre tidningar på måndag !
Hurra !
Gamla nyheter är också nyheter, eller ?

Äppelträdet.

I 28 år bodde vi i villa och det fanns aldrig en tanke på att plantera fruktträd, bärbuskar fanns det gott om och maken planterade ytterligare ett par under åren.
Men första sommaren 2008 i vårt radhus med pyttetomten skulle ett äppelträd planteras.
Förmodligen för att vi sett grannens enorma skörd och avundats.
Naturligtvis blev det inga äpplen första sommaren men dock några blommor.
Andra sommaren 09 dignade det lilla trädet av frukter, grenarna var tvugna att stöttas.
Sen kom VINTERN, med massor av snö.
Trädet for illa, mycket illa.
Några blommor visade sig på försommaren, sen var det inte mer.
Ville inte, kunde inte...ingen vet !
Och så ytterligare en hård vinter med nästan två meter snö.
- Detta går aldrig, tänkte jag !
- Vi får nog börja om, tänkte vi båda.
Men döm om vår förvåning när vi denna sommar såg ett träd, litet men massor av frukt.
Barnbarnen har väntat hela sommaren på det första mogna äpplet, älskat dem.
Häromdagen var det dags att ta in de som hängde kvar, stora röda fina och så saftiga.

Men vissa hade fått hyresgäster.
Jag ville trots det inte slänga dem... men som man säger:
- Vad är värre än en mask i ett äpple ?
- En halv mask.

Utan att störa den inneboende skalade jag och skar fina klyftor som las i en underbar äppelkaka.
Den tar 1 timme i ugnen men väl värd att vänta på.
Nu får vi se vad vårt träd ger oss nästa år...bara blommor eller både blommor och frukt.

Lunchlåda !

Varje kväll när jag kastar ett öga på min fina

lunchbag kommer frustrationen och frågan:
-Vad blir det för mat ?
Gräver i kyl och frys.
Snor ihop något som kan mätta.
Men igår kom jag på den smarta idén att plocka fram en jättestek av älgkött, mala och tillaga.
Insåg ganska snabbt att detta var en hel del kött.
Malde och körde upp en påse till dottern.
Sen skulle här lagas mat.
Men så kom dilemmat...hade inte tänkt på allt.
Mjölken tog slut, formen såg gigantisk ut och lasagneplattorna skulle inte räcka.
Snabbt ner på närmaste affär för inköp.
Nu står dom där:

Några andra maträtter har redan hamnat i frysen.
Nu kan jag snabbt fylla min lilla kasse, bara komplettera med sallad.
Känns som en kreativ kväll !

Blogga eller ej ? - det var en fråga jag ställde mig häromkvällen.

Hann inte mer än vakna så ringde lillebror.
- Du kan inte sluta, jag måste ju vara uppdaterad på vad du gör !
Säger han som nu vistats i vårt Naboland sen ett halvår.
Vi ses inte lika ofta som förr av just den anledningen men vi hörs ganska ofta på telefon.
Sen ringde nästa och sa samma sak...
Ja, det finns tydligen de som vill läsa mina rader.

Helgen är nu till ända och jag har fått tillfälle att träffa mina små alla dagar.
Idag på middag.
Modern hade beställt kyckling med tillbehör.
Men jag tänkte ett steg längre och tog undan en jättefilé och gjorde deras favvomat.
Mycket uppskattat.
Sen tog datorerna över.
Nu sitter de som värsta datanördar när de är på besök.
Ropar lite då och då:
-Kolla, mormor !
Och jag fattar nada !
Dom går om mig i rasande fart då det gäller datakunskap.
Hittar snabbt "sina sidor" och klickar sig snabbt fram till målet.
Imponerande men även lite farligt.
Tur dom har föräldrar som håller benkoll.
Imorgon börjar en ny vecka.
Med vilket innehåll ?

Blogga eller ej ?

Detta är den stora frågan för mig just nu.
Varför bloggar jag ?
- vill att mina barnbarn en gång i framtiden ska kunna läsa, förstå min kärlek till dem, se min vardag i mitt verksamma arbetsliv (därför printar jag ut allt och lagrar i en pärm)
- för att mina syskon och nära vänner ska kunna följa mitt dagliga liv, de som inte alltid finns på plats.

Men jag kan ju berätta allt för barnbarnen - vi ses ju mest varje dag.
Ringer även mina syskon och vänner ofta.
Så varför ?

Kanske ska jag lägga ner den här verksamheten.
Den tar ju sin tid.
Ägna mig åt annat, något mer kreativt.
Men är inte en blogg kreativ ?
Vad vet jag....
Och vem ska råda mig ?
Förmodligen de som läser, vilka ni nu är.
Måste nog ta mig en funderare.
Kommer jag att sakna detta media ?
Tror det.
Ganska skönt att "skriva av sig" ibland.
Sätta ord på en anonym platta...

Jag tar mig en funderare !

Snart är veckan över.

Detta har varit en vecka fullt med arbete.
Tur man var utvilad.
Igår startade dagen med frukostgäster i Gården, sen kaffe, lunch och så kaffe igen.
Glada och nöjda gäster gör mig glad och nöjd.

Men trots många steg i arbetet lockade en skogstur.
Tog med mig en korg och vad fann väl inte jag ?
10 liter trattkantareller som jag förärade en vän.
Hon blev glad och lika glad blev jag som slapp rensa ännu ett lass.

Idag var det skrivbordsjobb, möten och telefonsamtal för hela slanten.
Väl hemma efter 10 timmar hittade jag dotter och barnbarn i huset.
Energin kom åter.
Varma och goa kramar.

Morfar hade besetämt att se en naturfilm på Musèet och det hängde lilla I med på.
Packade en påse med morötter och tuggummi...man måste ha lite godis på bio.
Den andra lilla damen satt fast vid datorn tills vi lockade med bad.
Hem åkte hon blöt i håret men nöjd.
Att komma hem till ett hus med liv är givande...
Men nu väntar en lugn helg.

Snabba ryck.

Snabbt kom man in i jobbet...kanske lite för snabbt.
Känner en begynnande förkylning och massor måste hinnas med innan eller om den bryter ut.
Lånade med mig barnbarnen till svampskogen igår.
En hjälpte till att plocka svamp, den andre lekte krig mot skogen alla träd.
En följde med mig hem för att snorkla en timme.
Inte klokt vad polulärt det är att ha ett badkar.
Nybadad fick hon kvällsfika och sen lift hem.

Idag har det varit full fart.
Massor med jobb på kansliet.
Runt hela stan för att inhandla blommor, frukt, frukostmat och så kemtvätten.
Upp till Gården.
Packa upp alla varor, arrangera blommorna, duka för frukost, förmiddagsfika och lunch (i tre olika rum).
Prata igenom det senaste med snuvig och rosslig chef.
Hem.
Så bakning för morgonsdagens eftermiddagsfika.
Städ och sortering i klädkammaren, nu kommer man in !
Sortering av tvätt och vikning.
Sommarkläder i det skåpet, vinter i det, underkläder där osv i all oändlighet.
Vart kom allt ifrån ?
Så in på nätet, betalning av räkningar, läsa det senaste på FB och så blogga lite.
Nu tänker jag sjunka ner i en skön fåtölj och bara vara.

En veckas ledighet !

Varje morgon har jag vaknat innan solen.
Suttit på min balkong och inväntat detta underbara färgspel.
Solen som kommer likt ett eldklot bakom grannön och på bara några sekunder lyser klar och gul.
Njutbart.
Dagarna har jag sedan tillbringat på stranden eller på min balkong tillsammans med en bra bok.
Många böcker hann jag med under veckan.
Pratat med gamla vänner, ätit, sovit mycket.
Kort sagt: vilat !
Det är alltid med vemod jag lämnar "min ö".
Ser hur den försvinner där i mörkret när jag sitter på planet hem.
Men den finns kvar...

Söndagen gick åt att fixa med kläder och annat.
Inser att sommaren är förbi och andra klädesplagg måste plockas fram.
De lite varmare, mer lämpade för säsongen.
Och idag på morgonen var det årets första frost här, rutorna behövde en omgång med isskrapan och några handskar hade jag inte tänkt på dagen före...
Men nu är jag igång på arbetet igen och detta blir en ganska hektisk vecka, igen !