Efterlyser ork och kraft !

Känner att kroppen inte orkar mer.
Vill ha mat, näring, tugga och må bra.
Bestämde mig att vara ledig torsdag - fredag, bara-vara-dagar.
Nu är det ändrat...
Imorgon ska jag inhandla det som krävs till Gården på lördag och passa på att släppa in städet.
Sen blir det middag med barn och barnbarn...något som jag ser fram emot.
Mos för mig men mer tuggmat för dem.

Och så ringde min läkare idag, tre gånger !
Har han tid med sånt ?
I alla fall så har han fått in mig på en akuttid på röntgen på fredagförmiddag.
Kontraströntgen !
Detta gjorde jag för säkert 20 år sedan och vad jag minns så var det inte det roligaste jag gjort i mina dagar.
Sånt man förtränger.
Men kanske, bara kanske kan man se något på detta.
- Om inte går vi vidare, säger den sympatiske doktorn.
Med vad är min undran !
Men nu tar jag ett steg i taget....

Vardag igen !

När man är på visitation känns varje dag som en söndag, man gör saker som är kul, skrattar mycket och lär sig massor.
Sista dagen blev lika lyckad som de övriga.
Vi firade en fin mässa i Föllinges kyrka.
Tänk om fler församlingar fick bygga om sina kyrkor på detta sätt, så funktionell och så vacker.
Alltiett !
På resan hem mötte vi "karavanen" som nu börjar sitt sportlov, 08-orna, med fjäll och snö i sikte.
Värsta lådbilsrallyt !

Och så var det måndag och mitt arbete finns kvar, protokollet.
Visst skriver jag allt eftersom under visitationen men mycket återstår.
Och så är det allt annat, det man kommer ifrån när man vistas på annan ort.
Mail, telefon, besök mm.

Idag hade jag stämt träff med en ung fotograf i Gården.
Hon vill göra ett reportage om den officiella delen.
Prick på slaget anlände hon fullastad med teknikprylar som jag inte hade en aning om vad de skulle användas till.
Trodde i min enfald och i dagens moderna samhälle att en liten kamera var det som behövdes.
Nej, är man proffs så är man.
Paraply (såg i alla fall ut som ett), flera stativ, lådor, objektiv och gud vet allt.
Hon blev imponerad av Gården och jag av henne.
Trevlig och proffsig.
Men vad jag inte fattade var alla hundratals bilder hon tog, i nästan två timmar.
Glad att inte alla 16 rum skulle fotas.
Nu återstår text till bilderna som jag ska vara behjälplig med.
Kunna tala om historien bakom möbler och andra inventarier.
Tur en gammal arbetskamrat dokumenterat allt, bara att läsa innantill.
Ska bli spännade att se slutresultatet.

På väg hem slank jag förbi barnbarnen för en kram, dagens höjdpunkt !

Lider mot slutet...

Imorgon är sista dagen på denna biskopsvisitation.
Ibland går det nästan för fort.
Hade nog mer än gärna stannat kvar här och njutit lite mer av den vackra naturen.
Åkt lite skoter, lite skidor, solat nergrävd i en snödriva, badat lite vildmarksbad och bara varit.
Men nu är inte verkligheten så.
Vardagen kallar.

Men samtidigt är jag glad att att lämna ett badrum som alla hantverkare glömt:

För första gången är jag tacksam för vita handdukar som lyser upp i mörkret.

Idag har vi farit över ett vitt landskap på väg som knappast var farbar till lilla Häggsjövik.
En by jag passerat tidigare men inte lagt på minnet eller så blinkade jag vid passerandet.
Synd, för den var helt underbar.
Ett intressant möte.
Sen åter på samma väg...vi mötte en bil...rusningstrafik en lördag !

Talet skrevs, gicks igenom och godkändes.
Middag med skoterfolket.
Känner sig lite udda utan overall och kängor men försöker ändå smälta in.
Imorgon är det visitationsmässa i Föllinge kyrka och sen hemfärd till stiftstaden.
Kort, intensivt, spännande och utvecklande.
Har ett bra jobb !

Aprilväder i fjällen.

Första dagen i Föllinge hade vi hällande regn.
Andra dagen innehöll snö på morgonen, strålande sol vid lunch, snöstorm och så regn igen.
Idag skiner solen från en klarblå himmel, lite blåst och 6 grader kallt.
Men ack så vackert det är med all den vita snön.
Inga bruna plogvallar här inte.
Nej, vitt, vitt och åter vitt.

Visitationens andra dag blev i vanlig ordning späckad.
Besök på Skärvångens Bymejeri...så goda ostar.
Lunchmässa med efterföljande sopplunch i Skärvångens kapell.
Underbart vackert kapell och väl värt ett besök.
Och så avslutade vi dagen med att besöka Föllinge Hälsoprodukter.
Sen var det dags att bege sig till vårt boende.
Här var det full fart i alla skrymslen och vrår.
Skoterfolket hade återvänt från sina dagsturer.
Helggästerna var på ingång.
Livat, glatt och trångt.

Men vi avnjöt en god middag innan (åtminstone jag) stöp i säng.
Sovit som en stock i 10 timmar.
Kan inte komma ihåg när det hände sist.
Men det var väl vad kroppen behövde.

Nu väntar ytterligare en dag i fjällvärlden.
Skotrarna laddar upp utanför fönstret och vi tar bilen till dagens möte.
Men nog skulle de vara kul att iklä sig en skoteroverall och hänga med grabbbarna en sväng...

Kontaktlös.

Igår åkte vi från stiftstaden för den första etappen på vår resa.
En natt i Östersund innan avresa till vår slutpunkt.
Och nu har vi varit där en dag, Föllingebygdens församling.
Träffat anställda, skolans elever och personal, pysslat och så ett möte med församlingens förtroendevalda.
En givande och intressant dag.
En dag som ger en tankar om svenska kyrkans forsatta existens i gelsbygdernas glesbygd.
Men när man lyssnar på de förtroendevaldas röster hittar man ljuspunkter, ett hopp, en framtid.

Efter dagens mastodonta program skulle vi ta oss till vårt logi.
Inte lätt i en så gott som nersläckt ödebygd.
Mil efter mil med bara skog och snö efter en dag med hällande regn och nu minusgrader.
Men väl framme blev vi väl emottagna till ett hotell...kanske inte 5-star men en säng, toalett och en mycket väl fungerande bar.
Ett glas av något gott och summering av dagen fick avsluta den första av 4 dagars visitation.

Men inte för mig...
Nu återtod att skriva ned dagens slarvigt skrivna anteckningar.
Imorgon blir det nya intryck och mer att anteckna.
Notariens lott !

Men kontakten med yttervärlden är lite si och så....

Lång dag.

Trots att orken tryter så måste jobbet göras.
Och när man får bjuda nöjda, glada gäster på god mat i Gården känns allt lite lättare.

Men morgonen började inte bra...
Igår kände jag av min ischias och imorse var det trögt att komma ur sängen.
Ännu värre att försöka få på sig ett par strumpor.
Lyckades hitta ett läge i kontorsstolen som passade men så skulle jag upp och gå...helvete !
Har nu inhandlat en kur tabletter mot detta med.
Får väl snart lägga in mig på avgiftning !

Och imorgon drar jag iväg, årets första biskopsvisitation.
Ska få tillbringa några dagar i Föllingebygden.
Lära mig allt om en glesbygdsförsamling...inte den första precis.
Men kul ska det bli.

Främst ser jag fram emot att bo på Åkersjöns Fjällgård.
Där har jag inte varit sen tonårstiden.
Kommer man att känna igen sig ?

Efterlysning...

...av ork, värme och matlust.
Äter man inte så fryser man och inte orkar man något heller.
Börjar bli ganska less på denna ohälsa.
Vet inte heller om jag orkar gå igenom ännu mera kurer och undersökningar men är nog illa tvungen.

Men helgen har jag ändå klarat av ganska bra.
Lördagens väder inbjöd inte till någon promenad, även om jag orkat och hunnit.
Istället "kockade" jag mest hela dagen inför kvällens middag.
En middag som uppskattades mycket av gästerna.
Ett kul gäng med stor spännvidd på ålder.
Detta märktes inte minst när vi plockade fram vårt gamla TP-spel.
Det första som kom, så både lådan och frågorna har en del år på nacken.

Men vi klarade de flesta frågorna...även ungdomarna imponerade.

Söndagen blev en "studera-innertaket-dag"...hade inte ork till mer.
Hann läsa ut ett par böcker mellan "bara-vila-ögonen-stunderna".
La mig ovanligt tidigt.

Idag var det måndagmorgon och det kändes.
Trots fler timmar sömn än jag är van vid vaknade jag trött...
Hade redan tidigt bestämt för att tillbringa mest hela dagen i Gården.
Baka inför morgondagens middag, duka och plantera om blommor.
Kände mig priviligerad som fick stöka på i min ensamhet och i värmen.
Är det inte varmt någon annanstans så är det varmt i Gården.
Elementen går för fullt och solen som vräkte in genom de stora fönstren ökade på värmen rejält.
Så skönt att slippa frysa.

Men väl hemma kom tröttheten och jag somnade i en fåtölj.
Jag vill orka mer !

Glädje.

En lugn fredag.
Bistod kommande 50-åring med att rigga sin fest i Gården.
Sen kände jag för att göra kväll.
Åkte hem och bestämde mig för att studera innertak.

Middag skulle fixas.
Snabbt, lättlagat och riggat för min onda strupe.
Då ringer det på dörren...
Där står lilla E med en inbakad blomsterkvast.
20 vackra orangefärgade tulpaner.
Bara så där...
Lycka !

Tjälknöl.

Detta skulle bli kvällen och natten som går till historien.
Dagen började bra.
Relativt lugnt på jobbet.
Uppvaktade barnbarn och dotter med rosor och godis.
Även maken hade uppmärksammat dagen och köpt 20 tulpaner, underbara.

Så skulle jag då fixa en Tjälknöl.
Hundra år sedan sist så jag var tvungen att googla för att hitta recept...vad man nu ska ha receptet till...är det inte bara att slänga in knulen i ugnen ?
Men hur som helst så hittade jag två.
I det ena stod:
"Häll kall lag över varm stek".
I det andra:
"Häll den heta lagen över steken"
Och ???

Det är såna här gånger jag prisar Facebook.
Går ut och skickar en fråga, hoppas att någon av mina 188 vänner hörsammar mitt rop på hjälp.
Några gjorde det och "kall lag över varm stek" vann !
Så in med köttet, räkna ut när det var dags för lagen och så luta sig tillbaka.
Kvällen löper vidare.
Så sätter jag in en stektermometer (den skulle tydligen in efter 2 timmar) och kötthelvete visar på nästan 60 grader...efter bara en bråkdel av tiden !
Shit !
Drog ut den och bestämde mig för att lita på klockan.
Går och lägger mig sent.
Vaknar 02.50 nånting: Steken !
Rusar upp i köket, sticker in termometern och det står 51 grader.
Pust.
Försöker somna om men ger upp vid femtiden och då är helt plötsligt den förbannade termometern uppe i över 70 grader.
Då var det dags att slå den KALLA lagen över och förflytta skiten till kylskåpet.
Med en så tidig morgon hann jag även med att skotta bort snön som fallit under natten, dricka kaffe, duscha och lösa klart en del korsord.

Idag åkte jag hem tidigare från jobbet.
Barnbarnen skulle hämtas på skolan och käka middag hos oss.
En dag i veckan hämtar morfar och de får gå tidigare från Fritids, något jag inte vill missa.
Och som alltid plockas allt i pysselväg fram och köket blir som en filial till Panduro.
Men idag fick jag lära mig något nytt.
Vika lådor.

Dessa klistrade vi sedan papperstjärnor och annat på.
Inte dumt att kunna !

Häng med på en promenad !

Imorse bestämde jag mig snabbt för en promenad.
Blommorna i Gården behövde lite omtanke, jag motion och solen sken.
Det har inte blivit så mycket av motionsvaran sista tiden, kroppen har liksom inte orkat. Den har haft fullt upp med att bara vara...
Klädde mig ordentligt och så broddar på.

Genade genom vårt radhusområde.
Kul att titta in och se hur folk har det, lite nyfiken blir man.
Men med solen rätt i ögonen gick jag mer ljusskygg genom området och såg inget mer än den vita marken.
Så genade jag igen genom en liten skogdunge och kom fram till Gamla Ådalsvägen, här gick tidigare E-4:an och den gamla skylten om vart man befann sig står fortfarande kvar. Lite rostig och fel färg.

Färden fortsatte neråt mot Stigsjövägen, under nya E-4:an där man kan titta på lite "konst"...som att befinna sig i ett galleri.

Inte något som säljs för dyra slantar men väl kostar på att "spreja".

Löpargatan ner, in på gångvägen och så passerade jag Coops enorma parkering.
Trots den tidiga timman var det flera bilar som hittat hit.
Under nya viadukten och så upp på Nybrogatan.
Här fanns det rester efter lördagens krogliv.
Tomflaskor stod som på parad hela gatan upp omringade av fimpar och tomma cigarettpaket.
Så in på Norra kyrkogatan och Gården.
Blommorna mådde gott i solskenet som vräkte in genom den stora fönstren.
Men en å annan som placerats längre in var inte fullt så glada.

Nybrogatan igen, Storgatan, (som var tom på både folk och trafik) förutom

korsade E-4:an och så uppför Tullportsgatan och Västra Ringvägen.
Vek in på Hälletorpsvägen och körde en ny genväg.
Nu hade jag hamnat på trädvägarna...Poppel, Rönn och Asp avlöste varandra.
Dock inte Ekvägen men den stod där, eken.
Höll krampaktigt fast i några bruna löv som rasslade i den begynnande vinden.

I övrigt såg jag inget som rörde sig, ett sovande villasamhälle.
Över Volvos parkering och in på Industrivägen innan gångbanan förbi Godstjärn.
Vacker snöklädd tjärn med endast några skoterspår uppkörda.
Korsar Stigsjövägen och ny gångbana.
Nu passerar jag Bondsjöhöjdens dagis.
Där har ingen lekt sedan i somras (vattenskada) och allt ligger orört.
Även båten...

In på Dagisvägen och så hemma.
Trött, svettig och nöjd.

Två och en halv timme inklusive blomvattning tog "resan".
Mötte ca tre personer på hela sträckan...ingen rusningstrafik precis.
Sen blev det studerande av innertaket ett par timmar.
Barn och barnbarn på eftermiddagsfika.
God middag.

En söndag att vara nöjd med !
Kanske är min kropp på G.

Var det bättre förr ?

Den sista tiden har jag på jobbet råkat hamna vid fikabord där vi pratat om "förr i tiden".
Matupplevelser, biobesök, resor, TV-program och gamla filmer mm.
Man blir nostalgisk.
Får en att tänka tillbaka på hur det var förr.
Var det bättre eller sämre ?

När jag ser hur mina barnbarn lever idag med I-pads, egna mobiler, TV-spel och jag vet inte allt så tänker jag på min barndom.
Hur var den ?
Bra.
Lugn.
Ingen stress.

Hur kom vi bort och hem ?
- Vi gick, knappt någon av mina polare hade föräldrar med bil.
Ringde vi hem ?
- Jo, om vi hade ett par tioöringar. Telefonkiosker fanns ju i varje gathörn.
Fanns ordet dator i vår vokabulär ?
- Nej, men vi hade ett bra minne.
Zappade vi ?
- Fanns inte på kartan med bara en kanal på TV:n (när vi väl fick en). Och då var höjdpunkten "Hylands Hörna"
Hur fixade vi matten utan miniräknare ?
- Använde skallen !
Och maten, hur blev den varm ?
- Vi åt samtidigt hela familjen och maten stod varm på bordet.
Återvann vi det vi köpte ?
- Nej, det fanns nog inget att återvinna (visste nog inte vad det innebar)men mamma tvättade plastpåsarna så att de kunde användas fler gånger.

Kanske var det inte bättre men lugnare.
Vi umgicks mer.
Fick mer luft och motion.
Utnyttjade inte Cyberspace...vi talade direkt till varandra.
Åt nyttig mat (tror jag).

Längtar ibland tillbaka....

Ohälsa !

När man som jag inte är van att vara sjuk blir man alldeles ställd.
Vill vara frisk.
Äta det jag är sugen på och inte bara flytande och mosad kost.
Men något som är postitivt är sjukvården.
Läkaren har nu ringt mig vid två tillfällen för att höra hur jag mår och hur pillren verkar.
Idag kom vi överens om en 4:e kur och sen ger i alla fall jag upp.
Spännande att se när doktorn ger upp...eller det kanske dom inte får.
Ska fasen vara sjuk...

Men veckan som gått hitintills har varit bra ändå.
Tisdagen hade jag ett antal gäster i Gården på kaffe och semlor.
Röda Korsets årsstämma !

Hade dukat samtliga bord med röda och vita tulpaner, deras färg.
Kunde inte lämna dem att dö i Gården så nu pryder de vårt hem.

Sen igår kom jag hem så tidigt att jag fick möjligheten att njuta av barnbarnens närvaro med pyssel och middag.
Sånt mår man bra av !

Nu är det bara en dag kvar och så HELG igen.
För en gångs skull ser vädret ut att bli bra och kanske, bara kanske ska jag försöka mig på en skidtur.

James Bond - släng dig i väggen !

Nu är min biokarriär på G.
Återigen har jag varit på bio med syster K.
Förra gången hukade vi oss i bänkarna...nu låg vi ner.
Snacka om action.

Sen ska vi inte ens nämna all teknik.
WOW !
Hur kan man förflytta rum ?
Komma på en genialisk plan på bara timmar ?
Klättra på väggen från våning 131 på världens största byggnad som dessutom är gjord av glas ?
Stoppa en kärnvapenmissil lätt som en plätt.
Köra en bil 50 meter rakt ner, frontalkrocka med ett cementgolv och överleva ?
Jo, Tom Cruise i "Mission impossible".

Jag och min bror har under årens lopp alltid varit på Bond-filmernas premiär (här i stan) och förundrats över alla effekter.
Denna film slog alla Bondfilmerna med hästlängder...
Overkligt men himla kul att se.

Nu har jag en dröm...GPS i vindrutan, som en touch-screen.
Löjligt med en liten ruta ovanför radion...

Ett dygn med kärlek.

Fredagen blev en lugn kväll.
På lördagmorgon talade termometern om att några längre promenader var uteslutet.
Byltade i alla fall på mig och gick en sväng i vår "Lillskog".
Sparkade upp snö och plockade blåbärsris.
Så frusna att de gick av bara man nuddade vid dem.
Riset ska blandas med tulpanerna som jag ska dekorera borden med i Gården till tisdagkvällens stora evenemang, vackert (hoppas jag).
Sen blev det en stunds ryggläge.
Har inte ork till mycket.
Både medicinen och värken tar på något sätt musten ur mig.
Får mig att bli passiv.

Men så stormade dom in, barnbarnen.
Dom kan konsten att ge energi.
Mat skulle fram.
Två olika rätter stod på menyn då vi inte hade kunnat enats om en.
Och så pyssel.
Hade köpt roliga papper där man skrapade fram motiven, mycket uppskattat.
Och så var det dags för Melodifestivalen.
Inget program jag följer och därför stuper jag alltid på frågorna i Melodikrysset.
Men detta var skitkul !
Höra deras kommentarer.
Ros och ris till kläder, musik, sång och dans.
Helt underbart.

Idag hade jag planerat in en Familjegudstjänst i Domkyrkan.
Den startade 09.30 och tjejerna var i början ganska positiva.
Men...
- När måste vi kliva upp då, frågar E.
- Vid 8-tiden svarar jag.
Då såg jag rynkan i pannan.
- Men det är ju faktiskt våran sista sovmorgon (lät som hon haft flera i rad) innan skolan börjar, jag vill sova då.
Så vi strök det på agendan och jag lät dem sova till nio.

Söndagen blev bra ändå.
Frukost, pyssel och så tog vi en sväng ner på stan och matade "våra" änder.
Lika uppskattat denna gång trots -18 grader.
Lunch och så var det hemgång under lite protester.
De ville stanna kvar en stund till.

Dom hann inte mer än utanför dörren så stöp jag i soffan, orken var som bortblåst.
Tacksam över dessa små energiknippen som ger så mycket.
Får mig att må bra och glömma värken för ett tag.
Barnbarn är verkligen livets efterrätt....

Ålder.

Den senaste tiden har jag av någon underlig anledning hamnat i situationer där jag ska kryssa i min "ungefärliga" ålder (jag vet väl för fasen hur gammal jag är).
Har sett dessa rutor förr och funderat lite.
Men nu !
Det står så här:
- 20
20 - 29
30 - 39
40 - 49
50 - 59
60 -
Och ???
Vad kommer sen ?
Ska jag nu snart klumpas ihop med alla de övriga som gått i pension, varit pensionärer, inte kommer ihåg att dom är pensionärer etc.
Varför kan inte vi 60-plusare också delas in i grupper ?
Det är nog bara att gilla läget.

Ett läge jag inte gillat sista tiden är min ohälsa.
Trots alla tänkbara undersökningar och märkliga piller blir det inte bättre.
Förra veckan lämnade jag en hel hög med prov och idag skulle jag få svar.
Läkaren ringer upp mig på arbetet och börjar rabbla:
- Det provet var bra, det var normalt, mycket bra värde där, inget oroande.
Så kommer det:
- Men...
Mitt hjärta stannar och jag ser sjukhussängen närma sig...
- Du har inga antikropper mot Helicobacter pylori.
- Nähä, och ?
Detta är en bakterie som de flesta har, den manipulerar viktiga celler i immunförsvaret. Kallas också magsårsbakterie.
Så nu har jag hämtat ut ytterligare piller.
Fått som ett litet apotek med burkar och kartor.

Detta är vad jag ska stoppa i mig morgon och kväll ett tag framöver.
En är rosa, en grön och så två sjukhusvita monster.
Inte det lättaste jobb jag fått men det är väl bra att gilla detta läge också.
Inget ont som inte har nåt gott med sig, får jag hoppas.