På resande fot, snart !

Idag på morgonen blev jag uppringd av läkaren jag besökte igår.
Imponerande.
Att ta sig tid att ringa en av alla patienter.
Och så har jag varit tillbaka och lämnat det sista provet.
Och remisser är skickade för fortsatta undersökningar.
Nu kan jag färdas ganska lungt...tror jag.

Men idag kom också lilla I.
Hon ringde igår och frågade snällt om hon kunde vara här idag.
- Visst, sa jag, kom när du ätit frukost.
Och kom gjorde hon.
Glad, pysselsugen och kramig.
Ville sy.
Fram med tyg, nål, tråd, symaskin och mammas gamla knappburk.
Vad blev det ?
Jo, en Mackis.
Hade bara makaroner att fylla den sydda påsen med ögon och näsa av knappar.
Men hon var nöjd.
Huvudsaken.
Vi hann även med ett besök på stadens museum och lite shopping innan hon lämnades åter till familjen.

Nu dröjer det mer än en vecka innan vi ser barnbarnen igen.
Vi drar till varmare land och när vi är åter är de på väg till huvudstaden.
Tur att telefoner finns..

Ett Gott Nytt År önskar jag alla.

En eftermiddag i sjukvården.

I dag tog jag tag i mitt problem med ohälsa som hängt med i över en vecka.
Kan inte komma ihåg sist jag besökte en läkare, så allt var nytt.
Ringa, knappa, knappa och så bli uppringd.
Berättade om mitt problem och fick en tid.
På Härnösands gamla sjukhus var inget sig likt och jag fick fråga mig fram till reception.
Väntade snällt i väntrummet tillsammans med en man som talade i mobiltelefonen så högt så att jag förmodar att den han pratade med inte hade någon...
Här fick jag veta allt jag behöver veta om byte av julklappar till pengar, hur man får tag i snus på (tror jag) olagligt sätt och hur ett headset egentligen ska fungera...inget jag tror jag kommer att få användning av.

Blev inkallad till en läkare modell mindre med ett annat ursprung än jag.
Nu började det roliga !
Jag förklarar mitt problem och han svarar:
- Jag frågar, och så kom frågan.
- Det gör ont här, säger jag och pekar.
- Jag frågar, och så ännu en fråga.

Så var vår kommunikation i mer än en kvart...jag frågar sa han och jag svarade.
Sen var det dags för världens provtagning.
Sist jag var hos läkare var man glad för att få lämna ett blodprov.
Nu var det EKG, blodtryck, sänka, blodprov (det kände jag igen), hjärtprov och så blodtryck igen...
Nu hade väntsalen fyllts till bristningsgränsen.
Många benbrott, hostiga och förkylda barn, arga vårdtagare och de som inte kunde ett ord svenska och väntade tålmodigt på tolkar...var kom alla ifrån ?

Och så åter till den "lilla mannen".
Han förklarade vad som måste vara mitt problem, att han skulle återkomma till mig per telefon om svar på alla prover och att jag ska tillbaka redan imorgon för ännu en provtagning.

Jag är verkligen imponerad !
150 kronor för besöket, 57 kronor för medicin i 8 veckor, en personlig uppringning och ytterligare prov.

Ibland får man vara glad att tillhöra en så eminent sjukvård.
Känner mig nästan, bara nästan friskare efter detta.

Dagmar.

Har väl aldrig förstått det där med kvinnonamn på orkaner och annat oväder.
Men kanske är det oss kvinnor det stormar mest omkring.
Sovit en natt mellan två varma barnbarn...som en kokt mellan två korvbröd.
Vaknat av och till på grund av värmen men inte hört Dagmar.
Men när jag tittade ut på morgonen var våra utegranar på vift.
Grannens gran och fågelbord att åkt samma väg.
I vår lillskog vrålade träden ut sin smärta för vinden och ute på stan var det sig inte likt.
Många träd och tak hade fått ge vika för Dagmars resa över bygden.

Nu säger dom att det kommer mer.
Så det är bara att hålla i hatten, förankra granarna och hoppas att taket inte lyfter....

Julen.

Så var nästan julen över.
Inte enligt almanackan men enligt barnbarnen.
För dem är julen JULAFTON.
Dagen med alla klappar, tomten, att alla får umgås.
Så var det även detta år.

Dagen har alltid ett och samma mönster.
Frukost på julkskinka.
Gravljuständning med syskonen.
Och så träffas vi alla.
I år var det hos dottern med ett lite annat tema.
Trerättersmiddag.
Vackert dukat och underbart god mat.
Tomten kom.
Paket öppnades och det var åh, och ah och gud så fint.

Jag var mer än nöjd när maken och jag traskade hem genom villaområdet igårkväll.
En bra afton !

Idag stormade barnen in här i vanlig ordning.
Föräldrarna skulle på den årliga juldagsfesten.
Barnen hade beställt julbord och julbord blev det.
Dukade fram allt som kylskåpet kunde bjuda på.
Sen pyssel.
Och nu sover de gott.
Imorgon är det en annan dag !

Nostalgi.

Förr hade vi en fin tradition:
Vi bjöd hem goda vänner dagen före julafton för att provsmaka skinka och sill.
Nu finns inte en av dessa vänner bland oss mer men vi håller traditionen levande och äter julens alla godsaker dagen före, som vanligt.

Och något som alltid hör julen till i vårt hus är den ljusstake vi fick av min mor den första julen tillsammans 1974...

...och den tas fram varje jul.

GOD JUL till er alla som läser min blogg.

Julklappsinköp.

Detta var dagen för julklappsinköp till barnbarnens föräldrar.
Makens och mina klappar är ordnade.
Nu var det barnens tur.
Föräldrarna hade skrivit "önskelistor"...inte långa men det fanns att välja på.
En bestämde sig snabbt för vad som skulle finnas i paketen, betalade och fick en påse som bars med största varsamhet.
Den andra var mycket tveksam.
- Vad är det för vits om dom får det dom önskar ?
- Ja, det är väl det önskelistor är till för, svarade jag (tyckte jag) pedagogiskt.
- Ja, men jag har ingen lust att köpa kalsonger, hur kul är det ?

Så vi vandrade vidare till en av stadens varuhus för nu hade hon kommit på att en bok till sin far var det som skulle passa.
- Vad tror du han vill ha för bok, frågade jag försiktigt.
Då tittade hon upp på mig med en arg blick och sa:
- Hur ska jag veta det ?
Och så dök hon ner bland barnböckerna, okontaktbar.
Hittade massor av böcker hon glömt på SIN önskelista !

Ja, inte blev det kalsonger och inte heller någon bok men bägge var nöjda med sina inköp.

Lunch på en av stadens snabbmatsställen, hem till skidåkning och så paketinslagning efter konstens alla regler.
Men det viktigaste av allt detta var att placera de vackert inslagna paketen under sin egen gran med texten: FÖRBJUDET ATT TJUVKIKA !

Ett mysigt inslag.

Idag var jag med några andra bjuden till en gammal arbetskamrat på "Glöggparty".
Kände mig så välkommen.
Julpyntat.
Massor med ljus.
Underbart goda tilltugg.
Vi hann beta av allt skvaller, skratta gott och umgås ett par timmar.

Sen var det hem och byta om för barnvaktstjänst.
Men barnbarnen var mer sugna på skidåkning, så där satt jag och vaktade ett tomt hus medan de åkte som skållade råttor runt huset.
Helt fenomenala på skidor.
Det var knappt jag fick in dem när klockan tickade mot läggdags.

Vi kvällsfikat pratade vi om julen, tomten, paketen etc.
Många funderingar finns i dessa små huvuden.
På juldagen ska de bo över här igen och jag ville veta vad som ska stå på middagsbordet den kvällen.
- Julbord, sa bägge.
- Med prinskorv och skalad potatis.
- Ska bli, sa jag.

- Jag längtar, sa I.
- Men vad är det som är så kul med att sova hos oss ?
- Få vara med dig, svarade hon.

Barnbarn är LYCKA !

Fiskelycka !

Idag hade jag bestämt att inhandla strömmingen.
Den som ska stekas efter konstens alla regler och sen läggas in i god lag.
Jag hade lovat en vän, arbetskamrater och så maken att detta skulle finnas på respektive julbord i år.

Första stället:
- Tyvärr, vi kanske får in på onsdag men inte helt säkert.
Andra:
- Ingen strömming och får vi in så gäller det att hänga på låset.

Så fortsatte det i affär efter affär.
Jag bara resignerade.
Hade ingen plan B.

Så skulle jag hämta ett paket hos barnbarnens gudmors-far.
Han såg min uppgivenhet och jag förklarade min dilemma.
- Men du har inte testat Tempo, dom fiskar själva och brukar ha strömming.
Raketfart till affären.
Snurrade runt alla diskar men inte en firre så långt ögat kunde se.
Så dök en dam i arbetskläder upp.
- Har ni strömming, frågade jag desperat ?
- Nej tyvärr. Vi fick in för två veckor sedan och de gick inte åt. Så tog vi in en laddning förra veckan och samma sak men de frös vi in.
Hurra !!! Jag var nästan beredd att ge henne en kram.
Så där i frysen låg strömmingar i mängd, färskfrysta och för bara en vecka sen.
Nu ligger det massor av strömming och tinar i vårt kylskåp.
Imorgon ska de få vandra sin väg till stekpannan och sen i lagen.
Halleluja, julen är räddad !

Pysselhelg.

Traditionsenligt har dotter och måg sin julfest för vännerna lördagen före jul och då sover barnbarnen här.
Jag hade förberett.
Köpt in den mat som dom gillar.
Pysselprylar i mängd.
Slagit in två paket.
Jag var förberedd...

Så kom dom de små, packade med prylar.
Vi började med att klippa snöstjärnor.
Konfetti över halva huset.
Men vad gör det när dammsugaren fortfarande fungerar ?
Så kom vår "extradotter" och middagen avnjöts.
Skratt, sång och mys på hög nivå.

Sova ?
Nja, inte i det rödaste rappet men så småningom.
Jag var uppe med tuppen och lyckades väcka de små en stund senare.
Lyckan att hitta en röd strumpa med "precis vad vi önskat" förgyllde morgonen.
Frukost, mer pyssel, pannkakslunch, ytterligare pyssel och så filmtajm !
Insåg att min fantasi inte räckte till mer kreativitet så jag åkallade Telia och hyrde en barnfilm.

Sen var det dags att förbereda middagen.
Sån man bara inte kan klara sig utan: rotmos och fläsklägg !
Två ganska möra föräldrar dök upp.
Allt pyssel skulle visas upp.'

Smällkarameller enligt gammal modell, många fler blev det och fyllda med godis.

Vackra ljuslyktor av gamla honungsburkar.

Så åkte de hela familjen.
Tyst i huset, tomt, lugnt men saknad.
Om en vecka sover de över igen...undrar vad som ska göras då?

Sen var det dags för årets tur med lillebror.
Kolla in stadens ljusdekorationer.
Underbart att se påhittigheten.
Kanske inte alltid så smakfullt men kul.

Nu ska jag vila och förbereda nästa helg.
Julhelgen med allt vad det innebär.
Och ute faller snön så vit.

Årets sista arbetsdag.

Nu är det ledighet i tre veckor som gäller för min del.
Känner att det finns ett behov.
Tryck över bröstet, svårt att andas ibland kan till stor del bero på stress men även något annat.
Så nu känns det skönt att hoppa av "arbetshjulet" ett tag.
Koppla av och ladda batterier.

Men den sista dagen blev en kul dag.
Röjde undan mail, snigelpost och annat som låg på skrivbordet.
Upp till Gården för att koka kaffe och fixa det sista innan dagens lunch.
Strax efter 11 kom "presidenten" med gröten, brödet, kanel och annat som hör denna ädla kost till.
- Dryck, frågar jag lite försiktigt (en snabb tanke flög igenom mitt huvud att det låg på min lott).
- Va ? säger hon förvånat.
- Mjölk till gröten och så pratade du om julmust.
Snabbt ger hon order till chauffören att hämta den glömda drycken.
Allt bars upp på andra våningen.
Läggs upp.
Vi kollar igenom.
Ser bra ut konstaterar vi båda.
- Senapen, säger hon förtvivlat.
Strax kommer chauffören åter med dryck för att få order om att hämta senap.
Han åker, med ett leende på läppen...go kille.

Gästerna kom, åt och var mycket tacksamma.
Jag plockade i ordning, körde ett antal maskiner och lämnade den arbetplatsen för sista gången i år.

Sen hem för lite taktikvila.
Middag på en av stadens restauranger.
En supertrevlig kväll med god mat, många skratt, värme och kamratskap.
Regnet öser ner när vi lämnar lokalen men ett par timmar senare ser vår lilla brogran ut så här:

Nu väntar en helg med barnbarnen och julpyssel och tre veckors semester.
Livskvalitet på hög nivå.
Och ute fortsätter snön att falla som lapphandskar, tung och blöt, kanske blir det en vit jul trots allt.

Ur led är tiden...

Vid den här tiden förra året hade vi i princip slitit ut två snöskovlar.
Nästan knäckt en rygg.
Börjat fundera på var vi skulle lägga den snö som bara fortsatte att komma.
Tittat upp på taket varje dag och tänkt: Nu måste vi skotta det.

I år tittar jag ut på gröna gräsmattor.

Hämtar persilja direkt från den lilla drivbänken jag har på baksidan.
Och även gräslök, fast den är lite ledsen.

Till och med kryddorna på balkongen lever i godan ro och växer.

Jag läser om vänner på Facebook som plockat in färska fina ringblommor till tredje advent och har rosenbuskar som blommar för fullt på altanen.
Är inte direkt överförtjust i sådana vintrar vi haft de senaste åren men lite vitt på marken är inte fel.

Men något som är postitivt är elräkningen !
Kommer ihåg den vi fick till jul förra året...oj, oj !
I år är den överkomlig.
Men än ska man väl inte ropa hej, bara december än !

Granen står så grön och grann i stugan...

Idag var det dags för 2011 års gran att ta plats i Gården.
Bestämde tid med "Hustomten" (vaktmästaren) för resning och ljusdragning.
Granen var stor och tung.
Krävdes två man för att bära in den.
Foten skulle skruvas på och toppstjärnan fästas innan den restes i sin fulla längd.
Det fattades bara ett par centimeter till taket.
- Finaste granen någonsin, sa Hustomten, man skulle kunna tro att jag skulle ha huggit den själv.
Det är bra betyg när det kommer från honom som är en stor finsmakare när det gäller granar.

Sen var det dags för mig att hänga på alla kulor.
Inte lätt att stå på en stege ett antal meter upp i luften men det gick.
Och nu pryder den verkligen sin plats.
Och jag måste hålla med föregående talare:
Finaste granen på många år.

Julen närmar sig.

Får ibland lite noja inför julen.
1: Kommer jag att hinna med allt ?
2: Vad är det egentligen som ska göras ?
3: Vilka köper jag julklappar till i år ?
4: Vem har vi inte skickat julkort till ?
5: Vad gör vi på nyårsafton ?
6: Ska vi ha allt det traditionella ?
7: Kan jag vara ledig under julen ?

Nu har jag svar på nästan alla frågor...

1: Och ! Vad händer om jag inte gör det ?
2: Ingenting egentligen, lägga in lite sill och fixa systerdotterns köttbullar.
3: Samma som förra året...ingen ny i familjen "so far"
4: Tror jag kommit ihåg alla.
5: Drar till värmen på en "sista-minuten"
6: Nej, i år kör vi tre-rätters med oxfilé och tillbehör, spännande.
7: JAAAA, tre veckor.

Nojan är borta...nästan.
Imorgon ska jag bege mig ut på stadens torg och gator och inhandla de sista paketen...resten kommer som på posten !
Men jag har även en hektisk vecka på jobbet framför mig, mer om den kommer, men inte på posten.

Arbetslördag.

Det är inte ofta jag arbetar lördagar numer.
Men idag var en sån dag.
Hann äta en god frukost, lösa Melodikryss och förebereda middagen innan det var dags.
Handlade.
Öppnade upp Gården med att tända lampor och ljus.
Sen var det dags att välkomna "ungdomarna" till Dialog med Biskopen.
Det blev en lång eftermiddag men uppskattad.

Känns som gott att åka hem genom staden, se folk på väg till fester med lilafärgade påsar i näven.
Veta att hemma väntar god soppa, en kall öl och en "liten".
Sen Nobelfest på TV.
Kolla vad vännerna på FB har för sig.
Och imorgon väntar en helledig söndag...

En omväxlande dag.

Började dagen med att bre mackor och koka kaffe till dem som skulle delta i "Lokalekumeniska träffen" i Gården.
Sen var det dags för lunch.
Den ställdes fram och gästerna fick klara sig själva.

Jag skulle ta adjö av Agda.

Hon var mamma till min bästa vän sen över 50 år tillbaka.
En god människa.
Varm.
Humoristisk.
Hon hade fyra barn precis som min mor.
Hos dem var man alltid välkommen trots sex personer i tre rum.
Trångt, överbelamrat med sängar och möbler men hjärtligt.
Om någon vecka skulle hon ha blivit 90 år men kroppen orkade inte ända fram.
Nu fick vi säga adjö under en mycket fin gudstjänst.
Tack Katarina präst.

Sen var det dags för kaffe till gästerna i Gården.
Dukning inför lördagens evenemang.
Sammanträde med chefen.
Och så middag för nya gäster.

Man känner sig lagom trött efter en sån dag.
Och då ringer barnbarnet.
- Vi ska bada ute, kom och titta.
- Klart jag kommer, sa jag.
Och detta fick jag se:

Lyckligare barn har jag inte sett på länge.
Nu har även jag lovat hoppa i någon dag...

Vad säger man ?

Ibland hamnar man i situationer där ord saknas.
Vänner som fått en dödlig diagnos.
Lyssnar.
Försöker förstå.
Jag kör honom till bussen hem.
Ser förtvivlan i hans ögon.
Värken som gör honom tafatt i rörelserna.
Säger hejdå.
När ses vi igen ?
Hur mår han då ?
Det sista jag ser är hur han kliver på bussen.
Sätter sig till rätta.
På väg hem till familjen.

Jag tänker på dig, C.

En hel dag.

Detta blev en lång dag.
Upp med tuppen.
Ner till Gården för att bre 60 mackor, koka kaffe, brygga te, lägga upp bröd och tända sjutusenelva ljus.
Alla kom samtidigt.
Morgonbön.
Fika.
Disk.

Sen en heldag med samer.
Vi fick en inblick i deras kultur.
Lära oss lite mer.
Ibland ganska långtråkigt då inte alla talare hade det som krävdes för att tala och få det begripligt.
Kände mig lite som en skurk när jag satt och lekte med telefonen, svarade på mail och "Wordfeuade", detta för att inte somna.
Men lunchen var en höjdare.
Renkött från Härjedalen, god paj med fjällbär.

Så hem och ombyte för personalfest på restaurang.
Vissa skulle fylla jämt, andra lämna oss för nytt arbete, någon ska gå i pension och ett par stycken hade arbetat 25 år.
Mycket att fira.
Fina tal.
Tårar.
Glädje.
Massor med mat.
Hjärtligt.
Trevligt.

Känner mig mer än nöjd denna dag och ändå är det bara början på veckan som innehåller så mycket mer............

Gammal ?

Det är helg och jag får vila några dagar.
Måste tyvärr in och arbeta ett par timmar på söndag, men innan dess !!
Och på måndag blir det att kliva upp i ottan då närmare 60 pers kommer på fika till Gården...tidigt.
Innan de anländer ska jag hinna med kaffekok, fixa mackor och lägga upp bröd.

Men idag tog jag eftermiddagen ledig.
Lyckades mot all förmodan få en klipptid kl 12.00.
Glad i hågen travade jag iväg.
- Lena, är det du frågar en glad blondin i 30-årsåldern.
- Varsågod och sitt.
Och så började ett dividerande om HUR jag ville bli tillansad.
Jag sa vad tyckte och hon kom med råd.
- Ok, kör sa jag.

Mitt under klippningen plingade min telefon till: ny e-post.
Jag tar upp telefonen, knappar fram till e-posten och läser den.
Då säger blodninen:
- Du har lärt dig att handskas med en sån, min pappa har inte kommit så långt än, vad duktig du är !
Jag tittar mig i spegeln och trots att brillorna ligger på bordet...ser jag ändå vad hon ser...en tant !