Höstlöv.

Vem minns väl inte sin barndoms höstar när de gyllene höstlöven la sig i vägkanten som drivor och bara längtade efter att bli sparkade runt av barn. Men jag tror även vuxna hade samma längtan.

När jag efter gårdagens arbete åkte genom staden såg jag dem, drivorna.
Och jag mindes.
Men kan man som femtiplusare rusa runt och sparka i lövhögarna ?
Visst kan man, men jag tror nog en å annan skulle dra på smilbanden.
Jag tog till det bästa jag har, barnbarnen.
Tillsammans med barn är allt tillåtet.

Så där sprang vi runt som ystra kalvar på grönbete, sparkade runt löven, kastade stor fång som fastnade i mössor och hår.
Helt underbart !!!