Ny personal

Under de två månader som jag varit bunden till ASIH har jag lärt mig mycket.
Skulle nästan själv kunna koppla på och av mitt nattliga dropp.
Har även lärt känna personalen, 4-5 stycken ganska väl.
Men igår kom en ny !

Hon är sen, 1 timme.
När jag står i köksfönstret ser jag bilen susa förbi utan att stanna vid vår dörr.
Det går ett par minuter så susar hon förbi åt andra hållet.
Inser att de höga numren finns i början på gatan.
Så ringer hon:
- Hej jag heter I, har ni hund ?
- ?
- Jag har nämligen hundskräck.

Tur vi inte hade hund, hade jag inte fått vård då ?
Hon kommer in.
Verkar ovan.
Frågar hela tiden om antal sprutor.
Vilken ordning de ska tas mm.
Jag svarar, är ju i princip proffs på detta nu.
så kommer kommentaren:
- Tur att du var här ?
Och !!!!
Men det gick vägen.

Sen tog jag itu med köttfärsen som redan var mald.
Blandade i allt som ska vara i, ägg, lök, kryddor, ströbröd och så grädde för den goda sakens skull.
Och så rullande av bullar.
220 stycken + tre rejäla biffar till makens middag.
Det fanns inte en tom yta i köket utan skärbräden med små bullar överallt.
Stekte, stekte och stekte.
Men nu ligger alla väl förpackade i formar i frysen.
Färdiga att ta ut till en sommarmiddag.
Skönt.

Lyckades även ta mig till ett av varuhusen för inköp utan att träffa någon som ville beklaga och kramas.
Skönt att vara anonym ibland.
Sen var det makens tur att dra på bröllop.
Ett lite annorlunda sånt.
Bägge var från Burundi.
Ett vackert brudpar enligt bilderna jag såg.
Sen hem och vila en stund innan bröllopsfest på kvällen.
Hade önskat så att jag kunnat vara med.

Kvällen blev som vanligt för mig.
Lite TV.
På med dropp.
Hopp i säng tidigt.
Så nu sitter jag här strax efter fem på morgonen, pigg.
Men idag kommer barn och barnbarn hem.
Längtar så det värker i mormorshjärtat.

Lugn morgon även på väderfronten.
Lite tunna moln och ingen vind men ändå bara 13 grader...
Burr !!!

En dag till handlingarna...

Sommaren vill sig inte riktigt än.
Idag på morgonen är det +11, och regn på snedden.
Och detta ska vi stå ut med hela dagen.
Lider med semesterfirande småbarnsföräldrar.
Vad hitta på ?
Lycklig över att mina älskade barnbarn fått en vecka med sol, värme och bad på sitt sommarlov.
Precis rätt vecka.
Här hemma  har badtemperaturen varit lite av "Varning för svag is"

Igår tog jag tag i en del saker.
Laddade upp för syltkok.
Bär som jag fått av en god vän och som nu har gjort sitt i frysen.
Doften av nykokt hjortronsylt går inte att beskriva...
Fyra stora burkar blev det att njuta av till pannkaka eller varför inte glass med varm sås.
Mumma !

Bakom syltburkarna skymtar min nya fina diskmedelspump.
Hade en fin tidigare också.
Men just igår, under köksstöket bestämde den sig för att glida ner i diskhon och möta en glasburk.
Det mötet gick åt skogen.
Jag som trott att den var av plast fick snabbt ändra ställning.
Nu  var det yes diskmedel på allt.
Skum och bubblor i förbannelse.

Så då måste jag ut på stan.
Klädde mig propert för en gångs skull.
In på den fina inredningsbutiken och hittade en grön pump.
Ca 150 kronor dyrare än den förra...
Men snygg är den och grön.
Träffade ett par bekanta som ville kramas och beklaga.
Dom gråter nästan och jag gråter.
Går inte att komma ifrån.
Jobbigt.

Sen kom jag på att köttbullar är bra att ha i frysen.
Så fram med ca 4 kg älgkött ur frysen.
Det ska idag malas till köttfärs.
Som senare ska rullas till små goa bullar.
Och sen fylla dotterns frys.
Tänk vad beskvämt att ha en färdig middag i frysen när man kommer hem efter en sommarlovsaktivitet och alla säger:
- Vad blir det för mat ?
Bara att ta fram och värma.

Sen har jag fullt sjå på dagarna med att följa min systers bravader på deras MC-semester.
Har sagt det förut, hon har svart bälte i SMS och MMS.
På så sätt är även jag på lite semester på Lofoten.
Mysigt.

Idag blir det alltså rullande av köttbullar och sen en god bok i soffan.
Och så hoppas jag att illamåendet håller sig på normal nivå och inte tar över som igår em.
Man kan inte göra något, bara försöka få tiden till sänggåendet att gå, räkna minuter...
Man kan ju alltid önska...eller ?

Fågelskit igen...

Sover nu till ca 6 varje morgon.
Så skönt att få så många timmars sömn.
Och dagen blir inte så där förfärligt lång.

Efter att ASIH "kopplat loss" igår hade jag bestämt att dra ett varv på ett av varuhusen.
Såg en annons om billiga pocketböcker.
Då vaknar jag.
Gillar den typen av litteratur som inte väger ett halvt ton.
En stor inbunden bok går ju inte att ligga i sängen med.
Finns ju risk för fallskador.
I alla fall  hann jag precis ut på E-4:an som kom en mås flygande.
Vände ändan till och pladask så satt det en stor skit i grillen.
Bilen är röd....
Så nu vet jag det.
Rött ska man inte ha.
Men att måla om huset för att bli fri från fågelskit går ej.
Det är att fortsätta rengöringen...

Väl hemma snodde jag ihop en jättegod rabarber- och äppelpaj.
Och efter lunch dök svåger med fru upp.
Länge sen vi sågs så det vara lite att uppdatera.
Besöket blev inte så långvarigt men uppskattat.
Orkar ju mer när illamåendet inte gör sig påmind.

På kvällen ringde vännen J och även nu orkade jag med ett ganska lång samtal med både skratt och sång.
Underbart.

Hann även prata med barnbarn i fjärran land.
Trötta och nyvakna.
Men nöjda med sin resa.
Längar till söndag då vi får höra allt live.

Inatt när jag vimsade runt i huset i jakt på medicin kollade jag termometern...+ 5 grader ca 00.30.
Nu är det + 9 och mulet.
Dessa gradantal gör ingen sommar....

Fågelskit

Vi bor i ett rött hus med vita fönsterfoder.
Är det en färg fåglarna gillar ?
Varje dag har någon eller några lyckas med konststycket att skicka iväg en fågelskit som hamnat under fönstret som sitter under markisen...
Hur i h-e får dom skiten dit?
Ösnkar jag vore lika pricksäker.
Kanske är det vår inbjudande entre de gillar.

Rosa, vitt och grönt i vackra blå krukor.
Ja, inte vet jag.
Men fågelskit hamnar ändå på vår vägg.
Och jag måste städa upp efter dem.
Inte kul.
Grannens omålade hus lämnas i fred !?!

Igår tog jag tag i gräsmattan på framsidan.
Förundras varje gång hur fort det går med vår eminenta elgräsklippare.
Tidigare var gräsmattsklippning ett gissel.
Nämare 2 000 kvm som skulle klippas, buskar som skulle omringas, rabatter att se upp för och gräs som man inte visste var man skulle lagra.
Nu går det som geschvint och är kul dessutom.

Under gårdagen for jag även ner på ett av stadens varhus.
Behövde en del saker.
Kändes ovant att köra bil och vara ute på egen hand.
Lite FF-känsla.
Tänk om jag bestämt mig för att smita från allt.
Sjukdom, ASIH, mat via slang och alla medicner.
Men så enkelt är inte livet, tyvärr.

Idag får vi besök av svåger och svägerska.
Ska försöka få till en kaffepaj på vad som finns i frys och trädgård.
Älskar att stå vid spisen trots min oförmåga att äta.
Men igår fick jag i mig lite Brieost och räksoppa.
Hurra.
Känns märkligt att glädjas åt så lite men för mig är det ett STORT steg mot framtiden.

Nu lyser solen från en klarblå himmel men det är bara 10 grader i skuggan.
Inte riktigt sommar än....

Både + och -

Vissa dagar kan beskrivas som både bra och dåliga.
Gårdagen började bra.
Sov länge.
Mådde bra när jag vaknade.
Så kom dagens besök.
Kul att träffa både T och M efter så lång tid.
Prata lite jobb, höra hur de hade det, sommarplaner mm.
De hade med sig en jättevacker ampelblomma i tre olika färger.
Passade ypperligt på vår altan mot gatan.
Penséerna från påsken får nu stryka på foten.
De har gjort sitt.

Jag bjöd på sommarens delikatess.
Jordgubbar och grädde.
Jag fick även en present från deras Islandsresa i april.
Den jag missade p g a sjukdom.

Nu ska min kommande måndag med bad bli ljuvlig.
Salt och krämer från Island som ska förgylla mitt bad.

Sen på eftermiddagen tog maken och jag en sväng runt Härnön.
År och dag sen vi gjorde den rundan.
Mycket hade hänt.
Nya hus, ombyggda hus och många hus till salu.
Vackra somriga ängar.
Precis som den utanför vårt hus.
Kunde inte hålla mig från att plocka en traditionell sommarbukett.

Den pryder nu vårt bord på altanen.
Så underbar.

Men så kom illamåendet.
Inte som vågor utan som en störtflod.
Inga medel i världen hjälpte.
Kunde inte sitta still.
Det kröp i hela kroppen.
Så när svärsonen ringde och ville vi skulle skypa med barnbarnen kunde jag inte.
Var nästan rädd att öppna munnen.
När ASIH varit här var det bara att stoppa i sig sömnmedlen och sova bort skiten.
Enda som hjälper.
Har nu bestämt att ASIH får komma mitt på dagen och ge mig medel mot illamående...förebygga.
Jag har ju rätt till detta.

Igår var också som en milstolpe i min sjukdom.
För exakt två månader sen började jag med "mat" genom venporten och träffade ASIH (avancerad sjukvård i hemmet) för första gången.
Kan inte fatta att jag levt med detta i 2 månader.
Tiden går fast jag tycker den står still.
Men jag är tacksam att det gått att lösa "matfrågan" på detta sätt.

Nu ska jag ta tag i en ny dag utan direkta planer, mer än läsa ut min bok och vila....

Släkt och vänner

När man är sjuk betyder släkt och vänner mycket.
Alla samtal, kort, brev och blommor.
Det är bara det att jag får lite dåligt samvete ibland när jag inte hör av mig.
Men den orken finns inte.
Och den finns inte alltid när de ringer hellre.
Men de förstår när jag säger ifrån.
Det är vänner det, riktiga vänner.

Sätter mig ibland och läser igenom alla kort och brev jag fått under våren.
Underbara ord och tankar.
Kan inte hålla tårarna borta.

For en "raggarsväng" runt stan, se något annat.
Stötte på gamla goa vänner som just gift sig.
De som bara tillbringar somrar och jul här uppe i norr.
De hade hört att jag var sjuk men inte av vad.
Kändes bra att få berätta.
Få härliga kramar.
Om orken håller lovade jag hälsa på dem i stugan under sommaren.
Hoppas !!!

Igår kom mågen hit med sin IPad.
Här skulle skypas med barnbarnen.
Tyvärr fungerade inte uppkopplingen på deras sida.
Så vi ringde upp.
Bubblande glada barn som legat i poolen hela dagen.
Maten var fantastisk.
Tänk att få äta vad man vill en hel vecka...
Show varje kväll.
Längtar tills de kommer hem och få höra allt.

Igår hade jag en hyfsad dag trots ett antal kräkningar.
Biverkningarna börjar så smått ge sig till känna.
Blåsor i munnen.
Stela läppar.
Ömtåliga fotsulor.
Men jag är beredd denna gång och kan motverka en del.
Ska bara igenom det.
Har inget val.

Idag kommer chefen på besök.
Ska bli kul att ses och skvallra en stund.
Vi har inte setts sen mars.
Tiden går fort.
Ibland.

Sen ska det äntligen regna.
Även det ser jag fram emot.
Bra för grödorna.
Små ting betyder mycket just nu....

Söndag

Mådde nästan oförskämt bra efter att ha fått i mig den stora mängden kalorier under natten.
Precis vad min kropp behövde.
Kunde sitta på balkongen och njuta av solen och en god bok ett par timmar.

Sen kom syster förbi och käkade en glass och pratatde bort ett par timmar.
Skönt med samtidigt energikrävande då illamåendet just då kom över mig.
Nu åker hon på motorcykelsemester 10 dagar.
Men hon har svart bälte i MMS och SMS och brukar alltid sända bilder och små meddelanden under sin resa.
Känns som man är med på något vis.
Hoppas dom kör försiktigt på sina kraftmaskiner.

Hjälpte maken att få ihop resterande till middagen för jaktlaget.
Och så ringde jag barnbarnen långt borta.
De sprudlade av lycka.
Man fick äta hur mykct strips som helst och dricka.
Show varje kväll med "Coco the Clown"...vilken 8-åring skulle inte gilla det.
- Vet du vad jag åt till frukost, sa lilla E ?
- Nej jag kan inte gissa sa jag.
- Pannkaka och chokladkräm.
 Kan man kalla semesterfrukost.

På eftermiddagen ringde min faster.
Hon som ringer ca en gång per år, om ens det.
Vi pratade lite allmänt om hur läget var.
Men så kom själva ärendet.
- Din syster Lena dog för två veckor sedan.
Visst kom det som en chock.
Men vi har aldrig sett oss som syskon.
Vi träffades när vi båda var 16 år och har väl aldrig räknat oss som varken vänner eller syskon.
Hon var sju månader äldre än mig och med samma namn.
De sista 25 åren har hon varit bosatt på Lanzarote och vi har kanske haft kontakt 2-3 gånger under den tiden.
Men det kommer att bli krångligt då vi har egendomar tillsammans.
Saker som vi borde gjort upp om för länge sedan.
Hur det nu ska bli vet jag inte.
Och det är egentligen inget jag orkar ta itu med just nu.

Efter den här långa dagen med allt som hände la jag mig allt för tidigt, igen !
Men nu vet jag hur man somnar om så jag sov ända till kl 6, hurra !
Idag ska nålen bytas och jag får en härlig dusch, nya sängkläder och en dag i frihet.
Just nu 14 grader och lite mulet men idealiskt för att hänga ut tvätten.