Torsdag.

Vaknade tidigt i vanlig ordning.
Kände mig så där.
Men fick tömma magen ordentligt efter att ha varit uppe en stund.
Inte så lätt med en redan ganska tom mage.

Sjukvården var sen.
Blir otålig då jag vill ha min frihet åter.
Inte sitta kopplad till "Mr Droppställning" en minut i onödan.

Sen var det frissan.
Så skönt att få bli av med lite hår.
Och vilken omtanke med tvätt och allt.
Hon gjorde nästan min dag idag.

Sen orkade jag med en hel del.
Rensa halva häcken (den ute).
Gräva upp ett antal ovälkomna maskrosor.
Ta in rabarber och frysa.
Har massor av recepet som jag vill testa längre fram och nu är den som finast.
Sen rensning av allehanda lådor, korgar och gömmor inomhus.
Riktigt effektiv.

Och så det dagliga besöket av två kramgoa barn.
Mellis med bara godsaker.
Och som tack fick jag en vacker blommma och sötsaker i form av lyxig choklad.
Den får nog maken njuta av.

Nu hoppas jag bara att alla mina krämpor avtar och jag får vara riktigt pigg några dagar innan nästa behandling.
Tycker jag är värd det....

Hemma !

Äntligen fick jag åka hem.
Trots att det känns tryggt på sjukhuset vill man hem.
Cellgiftsampullen plockades bort.
Alla nålar.
Jag var fri.
Fri att duscha, klä mig i egna kläder.
Maken hämtade och 11.00 var jag hemma.
Allt var sig likt.
Så skönt.

Tog en kort promenad med dotterna till vår "Lillskog" och plockade dessa underbara...

...som nu sprider sin doft i rummet.

Försöker läsa.
Går ej då synen flimrar.
Lyssna på bok.
Inte, tinitusen tar över.
Har försökt rensa lite ogräs.
Inte tålamod.
Jag behöver vila.

Men jag var upp och fick kramarna jag längtat så efter.
Två glada barnbarn som kramades hårt, hårt.
Lycka.

Nu väntar kvällen med nya nålar och mat i en...

Hur lång kan en dag bli ?

Dygnet har 24 timmar.
Dagen 12.
Och natten 12.
Enkel ekvation.
Men här stämmer det INTE.
Här är natten bara 4 timmar och dagen 20....
Så jäkla lång !
Vad ska man fylla den med ?
Jo, visst har jag mina krämpor men det är inte roligt.
Försöker lösa lite korsord.
Se på TV.
Ta en promenad då och då.
Ja, mer finns inte att göra här.

Men nu närmar sig hemgången.
Idag hoppas jag få lämna min säng för ett par veckor.
Vara hemma där det finns att göra.
Inte för att jag orkar så mycket men en å annan blomma behöver väl plockas och vattnas.
Fler kanalar på TV att förströ tiden.
Bädda sängen varje dag.
Ta emot ASIH som bryter mönstret en å annan halvtimme med sin medkänsla med stora vänlighet.
Kanske inte mycket att se fram emot för en aktiv människa men för mig ser det ut som himmelriket just nu!

Tyvärr blir vädret allt värre, kallare och kallare.
Så att sitta ute i solen och lyssna på en bok är det väl ine tal om.
Men den tiden kommer också.
Snart !

"Riskavfall"

Hela jag räknas som ett riskavfall.
Folk som tror de är och som är gravida går inte ens i närheten av mig.
När jag äntligen får åka hem och lämna denna sjuksäng kommer den och alla mina sängkläder att behandlas på ett speciellt sätt.
Snacka om gifter som sakta droppar in i min kropp.
Det sjuka ska försvinna eller åtmindstone krympa.
Men mycket annat förändras i min kropp...
Synen har blivit sämre, kan inte läsa böcker.
En grym tinitus har invaderat mitt huvud, tjuter hela tiden.
Illamående som måste förebyggas, behandlas och levas med från morgon till kväll.
Men var är det om jag bara blir frisk ?

Hade trott jag skulle få åka hem igår men jag får snällt stanna tills "giftet" droppat klart.
Har dessutom fått byta rum.
Tack gode gud för det....
Fick en dam som jag inte kunde sova med och hon sov inte alls.
Levde rövare hela natten.
Nu delar jag med G-B, en dam i min smak.
Trevlig och lagomt pratsam.
Detta är viktigt när man är sjuk och ligger inne länge.
En bra rumspolare är A och O i detta livet.

Men jag längtar hem.
Vet att det kommer att bli tufft.
Orken tryter och det kommer ta tid att åtrerfå mina forna krafter.
Men allt som hjälper mig att blir frisk tas emot med STOR TACKSAMHET !

Ännu en dag i vården...

Oj, vilken lång söndag....

Vaknade tidigt.
Slumrade framför TV:n halva dagen.
Ett par promenader ut i solen och värmen.
TV igen...
Och dagen tar aldrig slut.

Illamåendet kommer och går.
Gör dagen längre.
Sa ifrån alla besök idag.
Orkar inte när illamående och trötthet far som vågor genom kroppen.
Vill inte släppa taget.

Nu hoppas jag att jag orkar åka hem imorgon.
Vill inte vara här längre och dessutom får jag en rumskompis igen.
Inte kul.
Behöver ensamheten när man inte mår bra.
Umgås är bara jobbigt.
Får hoppas på en lugnare typ denna gång.
Inte som förra.
Bara att vänta och se och få tiden att gå...
Mitt mål idag !

Lördagspermis !

Ville så gärna hem igår.
Denna vistelse har kännts längre än alla andra.
Tråkigt.
Men igår hämtade dottern tidigt.
Ville hem.
Njuta av hemmiljö och sol.
Orkade inte mycket.
Vattna och plocka lite bland blommorna.
Sen vila med en bok i solstolen.
Besök på Öfvre för kramar och lite prat.
Och så gick jag till barnbarnens och min favoritplats: Lillskogen.
Plockade några av årets första liljekonvaljer.
Så glad att hitta dem.
Lukten.
Kan inte få nog av den.

Sen gick luften ur mig.
Illamåendet tog över hela kroppen.
Inte andas, inte prata bara försöka bita ihop.
Resan ner var en resa i en varm bil som definitivt inte gjorde saken bättre.
Trots snabba insatser av personalen vill det inte klinga av utan illamående bara ökade.
Desperat.

Och om inte detta var nog så skulle jag på IVA för att sticka in en nål för maten...kroppen har varit utan näring i nästan två dygn.
Inte bra.
Men sn sitter nålen i armvecket och där ska den förbli ytterligare ett dygn.
Gör mig handikappad.
Retar mig.

Nu hoppas jag på en bättre dag.
Att illamåendet inte tar över hela dagen.
Och så ser jag fram emot morgondagen och hemgång.
Borta bra men hemma bäst...
Bara jag orkar.
Måste bita ihop.
Kämpa.
Se framåt.
Planera och drömma.

Bra, än så länge.

Giftet droppar nu sakta in i min kropp med 2 ml i timmen dygnet runt.
Ännu inge biverkningar.
Men kommer gör de säkert och jag ska vara beredd.

Idag har det varit en lång och varm dag.
Uppe i ottan, dusch och promenad ute.
Varmt.
Svettigt.
Men så tråkigt att ligga på salen.
Blir rastlös.

Idag tänkte jag även satsa på pärmos till lunch.
Fick rotmos och senap.
Kanske lite starkt men det gick.
Så ljuvligt gott men tordes bara ta lite.
Rädd för att den tomma magen ska lägga in en protest.
Onödigt när man mår bra för en gångs skull.

Så dagens första höjdpunkt: besök av barn, barnbarn och make.
Vi började med fika i restaurangen och jag åt ännu en gång mjukglass och kaffe.
Barnen sommarklädda.
Luktade gott.
Som sommar.

Nu har jag just fått besked av dr H (min elfte läkare här på sjukhuset) att jag får åka hem över dagen imorgon.
Dotter hämtar och maken kör tillbaka.
En dag som kommer att gå betydligt fortare än här på salen.
Just nu har jag enkelrum men som personalen säger:
- Vi har överbeläggning så du får säkert sällskap i natt.
Som om jag skulle vilja det !!!
Har gärna enkelrum och väljer och vrakar bland mina tre kanaler på TV:n.

Men imorgon, längtar hem om än bara en dag.