Hemma igen.

Fem dagar har jag nu tillbringat på sjukhus.
Inte kul.
Men jag är imponerad av dagens sjukvård.
Vilken personal, deras omtanke, service och alltid glada miner.
Kanske har just jag haft tur att hamna på en avdelning med sådan bra personal, vad vet jag ?
Kan inte komma ihåg när jag sist låg inne...så vad har jag att jämföra med ?

Nu gäller vila och sondmatning ett tag framöver.
Få tillbaka krafter jag tappat under tiden jag inte kunnat äta.
Blicka framåt och tänka positivt.

Chefen har varit här med vackra blommor.
Barnbarnen med årets första videkissar, kramar och vackra teckningar.
SMS och telefonsamtal från arbetskamrater.
Man kan inte annat än glädjas över att ha familj och vänner.

Men så har vi vädret...
Nu tog vi ett steg bakåt och allt är vitt, vitt igen !

Tre dagar på sjukhus.

På måndagsmorgon ringde min läkare och bad mig åka akut till Öron/näsa/hals. Här fanns risk för uttorkning.
Syster Gudrun, en kär vän tog emot och tryggheten infann sig.
Möte med läkare.
Och innan jag visste ordet av låg jag i en sjukhussäng med tre nr för stora kläder och eTt antal droppflaskor.
Blev väl omhändertagen och servicen kunde jämföras med vilket hotell som helst.
- vad vill du ha ?
Den ständiga frågan och jag bara svarar....och finns det i lager på bärs de t fram på nolltid.

Så skulle barn och barnbarn komma på besök.
En ovanlig miljö för dem,
Hade bett att få bli bortkopplad från droppställningen och tog på mig vanliga kläder för att försöka vara mig lik.
Tystlåtna med ansträngda leenden kom de.
Men jag var mig lik så efter ett tag tinade de upp. Testa snurrande pallar, höj- och sänkbar säng, kul !
De Älskade små barnen hade ritat teckningar som jag tejpat upp på fönstret....lyser upp min sal.

Idag har även min rumskamrat G rest hem och lugnet har infunnitk sig.
Hon borde gå omkring med en varningstriangel för jämnan.
Omständig dam med allehanda pyss för sig nattetid, i tysthet trodde hon !

Efter min operation kom en nu roommade...döv och blind !
Vi stör inte varandra !

Helgen lider mot sitt slut.

Igår arbetade jag mest hela dagen.
Serverade lunch till mycket nöjda gäster.
På kvällen fick jag även ett tack via Facebook från en av dem.
Sånt gläder.
På väg hem inhandlade jag ett antal penseér som jag tänkte plantera ut i krukor.
Men orken tog liksom slut när jag kom hem.
Barnbarnen kom cyklande och gav mig lite energi men inte tillräckligt.
Orkade i alla fall sitta med när maken åt middag...inte så kul att sitta med en skål yoghurt när någon annan äter lax, potatis och god romsås, men vad gör man ?
Och så ställer man om klockorna till sommartid och inser att det är sent !

Idag sken solen från en klarblå himmel och blommorna kom äntligen i jorden och placerades ut.

Flyttade även lite snö för att skynda på våren och la ut dynorna på balkongen.

Här är så skönt då solen vräker in fram till lunchdags.
Och så städade jag en bokhylla.
Barnbarnen kom förbi och fick pannkaka.
Så glada och nöjda med att fått låna en hund för dagen.
Den måste ju bara visas upp.
Sen var det dags för solstol och bok resten av denna soliga dag.

Imorgon blir det en annan dag...och jag vet inte vad den bär med sig.

Jag har tagit ett beslut !

Det var skönt att komma hem igår.
Visst ha veckan varit bra med värme, sol och välbehövlig vila men det är sant som dom säger: "Borta bra men hemma bäst".
Och det allra bästa var barnbarnens kramar, långa och hårda.
De hade verkligen längtat, t o m mer än mig denna gång.

Imorse vaknade jag tidigt som vanligt.
Ingen idé att sitta hemma och göra ingenting så jag var på jobbet vid halv sju.
Plöjde igenom både post och mail innan arbetskamraterna började trilla in.
Efter lunch (utan mat) var det dags att förbereda morgondagens lunch i Gården.
Dukade, diskade om tallrikar och bestick som kändes klibbiga (???), vattnade blommor, flyttade om blommor och arrangerade bordsdekorationer.
Barnbarnen kom förbi för att ge en kram, gott !
Sen var orken slut.

Men redan före lunch hade jag tagit beslutet att sjukskriva mig nästa vecka.
Orkar knappt ta mig till jobbet och än mindre göra något vettigt.
Det sista jag gjorde för dagen var att handla hem mat för helgen tillsammans med alla andra som fått lön och vräkte ner allehanda gott i sina vagnar...

Det sista man kan påstå är att det är bäddat för "Fredagsmys", men lite näring är det ändå.

Sista kvällen.

Ja, då har vi kommit till sista kvällen på denna ö.
Väskorna ska packas och vi hämtas i arla morgonstund för vidare färd hem.
Veckan har varit skön.
Värme, sol och vila.

Nackdelen har väl varit maten...
Inte mycket har passerat min mun.
Mest yughurt, chokladkräm och annat lättflytande.
Men maken har låtit sig väl smaka av en del godsaker.
Honom väl unt !

Nu ska vi göra sista natten inne i byn.
Hoppas träffa våra vänner och säga hejdå.
Nästa gång vi ses blir på hemmplan.

Tack Kanarieöarna för denna vecka.
Kommer åter !

Njuter...

...av livets goda sidor.
Igår var vi bjudna på drink hos en Härnösandsbo i närliggande by och middag.
Kul!
Idag har jag slappat vid pooolen mest hela dagen.
Snackat med hotellgrannar.
Ätit lunch på balkongen.
Och så dagens stora bedrift:
Jag fick i mig en femtedel av en pastarätt !
Första fasta födan på jag vet inte när, Hurra för mig.
Man kan glädjas för det lilla.

Nu återstår två dagar innan hemresa.
Ska ta tillvara varje minut.
Njuta av stunderna på balkongen.
De ljumma vindarna.
Solen.
Värmen.
Atmosfären.
Vill vara kvar längre...

Charteresa.

Charter kan och ska vara bekväm.
Denna resa ner hit till Gran Canaria var lite annars.
Den började bra, planet landade i tid och gick i tid.
Maken och jag satt närmast mittgången och hade var sitt par som ressällskap.
Verkade trevliga och lättsamma.
Ett tag...
Sen tyckte nog herrarna att den medhavda spriten från Taxfree på Midlanda kändes väl tung i handbagaget.
I takt med att de fyllnade till försökte vi sova.
Lättare sagt än gjort !

När barvagnen passerat var det dags för alla att bilda toalettkö och här stöp dom.
En efter en svimmade och jag sprang som en tätting efter vatten till de nödställda.
Ja, hoppas verkligen resan hem blir lugnare.

Men här är vi nu på denna sagolika ö.
Hotellet är precis som vi kom ihåg det, underbart.
Men första natten hamnade vi på översta våningen med en hängande balkong helt klädd i glas och utan skydd för vinden.
Inte kul om man är höjdrädd.
Men efter ett litet snack med receptionisten fick vi byta.
Nu njuter vi av en stor balkong alldeles vid poolen i lä för vinden.

Enda nackdelen är väl att jag får nöja mig med "lättspydd" mat...men jag har ju solen och värmen.