Gamla tider.

Idag hamnade jag i ett himla kul samtal vid fikabordet.
Oftast gör jag det...men idag handlade det om barndomsminnen.

Först pratade vi om våra stora favoriter på film, stjärnorna som vi blivit mer eller mindre betuttade i.
Men nu !
Jo, visst har man väl kvar lite beundran.
Men är det dom eller vi som blivit gamla ?
Namn efter namn dök upp i minnet och det blev både bu, blä och oh!
Så kom vi till filmgodiset i vår barndom.
O, vilka flachbacks man fick.
Nickel- fanns både i frukt- och gammeldags smak - endast 50 öre på min tid.
Bazooka - godaste tuggummi som fanns.
Tuttifrutti och Salta Katten - de man blandade för att få både salt och sött.
Emser - som man sög musten ur för att komma till det söta i mitten.

De yngre vid bordet hade helt andra godisminnen...
Något pulver som smällde i munnen (förbjudet nu).

Ja, popcorn var väl inte ens uppfunnet när jag började gå på bio, inte ens majs kommer jag ihåg.
Men jag glömmer aldrig när min mor kom hem med de första popcornen.
Hon hade hört talas om detta och skulle överraska oss barn.
Läste förmodligen på påsen hur det skulle "tillagas".
Smälte smör och hällde i de hårda, torkade kornen.
- Nu, barn ska ni få se.
Och det var då snön kom fel årstid.
Hon hade lagt allt i stekpannan (stod att det skulle vara en tjockbottnad kastrull och vad är då bättre än en stekpanna i gjutjärn ?)
Popcornen yrde som en hagelstorm i vårt kök.
Minns inte om vi blev rädda, glada eller bara häpna.
Idag är väl en popcornmaskin lika vanlig som en micro i ett välsorterat hem, eller ?

Ja, det vore kul att sätta sig på bion med en Nickel i näven...

Lördag

Vaknar tidigt.
Kaffe, tidning, snöskottning, frukost och så Melodikrysset.
Så ringer telefonen.
- Hej det är E, kommer du och tittar när vi ska tävla ?
- Självklart, säger jag.
Snabbt på med kläder och spurt till skidstadion.
Späckat med folk från hela länet.
Ser mina två barnbarn ganska snabbt.

Många ska starta före.
Vinden tar i, jag fryser.
Så kommer de iväg.
Påhejade av mor och mormor (pappan grillar hamburgare till de hungriga som genomfört sitt lopp).
Och i mål kom de, rödkindade och glada.
Kanske inte den bästa placeringen, men ett väl genomfört lopp.

Sen hade vi bestämt att mata stadens änder.
Fixade tre påsar med bröd som ingen i huset vill ha...
När vi parkerat bilen och steg ut mot kanalen flockades fåglarna runt oss.
Glädjetjut från de små.
Lycka för mig.

Nästa helg får resten av brödet vandra samma väg.

Så var det dags för "mellis".
Och vad väljer man på konditoriets enorma hylla ?

Det största som finns, naturligtvis !
Knappt så munnen räcker till.
Inte ens jag kunde motstå årets första semla.
God, kaloririk och maffig !

Behövde jag egentligen en middag bestående av gräddig sås, lax fylld med ädelost och som förrätt toast med löjrom ?
Nej, men gott var det !

Mycket för några hundringar.

Häromdagen fick jag en önskan från chefen vidarebofordrat från en annan.
Tjänstebilen behövde en uppryckning.
Visst, inga problem.
Det finns en verkstad som tar sig an dessa arbeten för en ringa peng.
Förståndshandkappade som får en meningsfull sysselsättning.

Då börjar jakten !!!
Finns inte på Eniro, inte på Hitta.se...de finns bara inte !
Ringer då kommunen, det är ju ändå deras verksamhet.
Efter ett antal kopplingar kommer jag till en kvinna som ger mig ett telefonnummer till en man som hon säger: Ring Åke han vet allt !
Ringer...ingen svarar.
Det tar en halvtimme så ringer min telefon.
- Hej, det är AG du har ringt mig.
- Har jag ?
- Ja, det står ditt nummer i min display !
Inte hade jag ringt oppositionsrådet för denna enkla fråga, det var ju en Åke jag sökt men AG kunde skicka mig vidare.
Ringer nästa nummer.
Inget svar.
Ingen ringer upp.
Då kommer M, vår eminenta vaktmästare.
- Du ville ha numret till biltvätten ?
- Och ?
- Jag har det.
Varför gå över ån...

Fick en tid för inlämning av bil idag på morgonen.
OK, bra.
Vad jag inte visste då var att natten innan skulle det VRÄKA ner snö över vårt redan vita landskap.
Då gäller det att ta tjuren vid hornen.
Klädde mig varmt, tog med snöspade och drog strax före sju imorse.
Skottade mig in i garaget.
Överlämnade bilen.
Promenerade tillbaka till jobbet med lånade broddar (mina låg i säkert förvar hemma)
Och efter lunch var den klar.
Promenerade tillbaka med samma broddar(nu var det ännu halare).
Betalade och satte mig i bilen.
Så blank, så fin, sån lukt i kupén.
Och allt detta för tre hundringar.
Imponerande.

Meddelade chefen att "Mission was completed"
Och fick till svar:
- Varför gillar killar tjejer i skinnkläder ?
- Därför att de luktar som en ny bil !

Väl hemma blev det "mellis" med barnbarnen som hämtats tidigt från skolan av morfar.
Kramar och snack om dagen.

Vissa fredagar är roligare än andra...

En andra åsikt !

Efter mitt läkarbesök i mellandagarna skulle jag återkomma för ett checkup.
Jag har snällt ätit min medicin (den som skulle ätas i två månader men räckte bara i en) och inte blivit bättre.
Under tiden har jag blivit "listad" på en annan vårdcentral så ett besök hos "den lille mannen" kunde jag glömma.
Idag ringer jag min nya vårdcentral och får en tid.
Börjar om med hela historien hur jag mår och så undersöks jag noggrant...igen.
Detta tog ca en timme.
- Och så vill jag ha en del prover, säger läkaren.
Han börjar knappa på datorn, hummar, pratar "grekiska" och hummar igen.
När jag ser det antal prover han har prickat för flyger en tanke genom mitt huvud: Kommer mitt blod att räcka till och om inte, vem lånar jag av ?

Jag får ett recept (eller får och får...nu skickas de elektroniskt och man kan gå in på vilket apotek som helst och hämta ut)och så sänder han mig till labbet.
Där sitter en liten vänlig dam som efter en snabb glimt på dataskärmen säger:
- Oj då ! Det här var en del och du bör göra detta på morgonen. Kom tillbaka imorgon.

Så jag traskar snällt ut genom ett kaotiskt väntrum där folk till och med står för att stolarna tagit slut.
Går in på apoteket och lämnar fram mitt ID.
- Tyvärr, detta har vi inte i lager. Prova med nästa apotek annars kan vi ta hem.
Jag går nu lite hoppfullare in på nästa apotek.
- Tyvärr, inte i lager men testa apoteket på sjukhuset.
Nu var mitt tålamod slut.
Gick tillbaka till det första och sa:
- Beställ hem och ring när ni har det i lager.
Ja, man ska vara frisk för att vara sjuk.

Hemma väntade ljuvliga barnbarn.
Hämtade från skolan av morfar.
Då känner man plötsligt hur all värk och illamående försvinner.
Kanske är de den bästa medicinen ?
Men nu när huset är tomt och tyst så inser jag att jag nog ska testa de piller jag fått utskrivna...
Kanske blir allt bra av dem !

Bio, igen !

Som jag skrev förra veckan så hör inte biobesök till något ständigt återkommande i min vardag.
Efter att ha varit ledig några dagar och njutit av det var det dags för en utekväll med systern.
Jag hade två biobiljetter och tillsammans hade vi en önskan att se en film, nya Hamilton-filmen.

Tror jag sett alla övriga och följt de skådespelare som gestaltat denna supermänniska. Men denna gång var det en nygammal stjärna, Mikael Persbrandt.
Ja, vad ska man säga ?
Tänkte ett tag på Tage Erlanders historia där klockaren säger: "Huka er i bänkarna, för nu laddar han om"
Och hukade oss gjorde vi. Både systern och jag.
Tror inte jag sett så mycket blod, lyssnat på så många skottsalvor och hört så många smockor nånsin.
Visst var den bra men råheten tog nästan FÖR mycket plats.
Den hade även sina poänger.

Nu har vi bestämt att detta med biokväll ska bli ett återkommande kvällsnöje för syster och mig.
Film ska ses på bio !

Två dagars ledighet...

Ledig har jag varit och alla måsten fick stryka på foten.
Men något har jag i alla fall sysselsatt mig med.
Fredagen var tänkt som en dag att studera innertaket.
Men när ljuset kommer så ser man saker...
Dammsugning.
Puts av makens curlingpokaler...inte många och ganska små, men dom kräver sin tid.
Utrensning av pocketböcker som någon annan har bättre nytta av.
Tvätt.
Borttag av julbelysning på balkongen, granriset får dock stanna ett tag till.
Men sen fick taket sitt.

Idag hade jag två val:
Skidorna eller promenad.
Snön föll i mängd så jag avvaktade.
Då ringer chefen, saknade ett brev.
Det avgjorde.
Promenad till jobbet i sol men oplogat, tungt och svettigt.
På vägen fann jag tidningsbudets cykel, övergiven.
Hade tydligen gett upp att dra ekipaget i den djupa snön !

Sen har jag dessutom tagit ett beslut !
Bestämt hur jag ska fira nollan i sommar.
Den som andra bryr sig mer om än jag.
Vem vill fylla så många år ?
Inte jag.
Nej, jag tar det bästa jag har och drar till annat land.
Jag och barnbarnen ska fira min dag tillsammans.
Bara mysa och må gott.
Bästa födelsedagsfirande jag kan tänka mig.
Dom längtar redan och jag med.

Ledig !

Efter att ha arbetat 14 dagar i ett sträck känns en ledig helg som nödvändig.
Även om julledigheten var lång så har detta arbetspass känts längre.
Men det har varit kul.
Är inte en person som sitter still vid skrivbordet, vill jobba.
Och jag har ett kul jobb.

Nu väntar tre dagars ledighet utan direkta planer.
Men det finns arbeten som ligger här hemma och väntar...
Garderober som bör rensas ur.
En klädkammare som av någon underlig anledning förvandlas till en skräpbod på nolltid.
Tvättstugan bör saneras.
Ja, listan kan göras lång.
Men jag får se om jag tar tag i nåt eller låter skiten vänta till en annan gång.
Ibland hör jag min fars ord:
"Om du drabbas av arbetslust, sätt dig ner och vänta tills det går över"
Kanske gör jag det och läser ut några av alla de böcker som ligger i min bokhylla, olästa !

Ledig ska jag i alla fall vara, på ett eller annat sätt.