Bak !

Bullbak är inte min starka sida.
Undviker det så gott jag kan.
Men nu hade jag fastnat för ett recept jag hittat på nätet och ville testa.
Så efter att ha vandrat runt ett antal varv i Gården med koppar, fat, assietter, servetter och skedar för ca 60 personer som ska ha fika på måndag kände jag mig redo.
Allt fanns hemma, bara att sätta igång.
Men varför göra bara en sats när man ändå håller på ?
Jag bakade på en liter...
Och j-ar annåda vad deg det blev.
Blev nästan svettig i kampen att kavla, blanda, snurra och skära.
Men många bullar blev det.
En del åkte i frysen, en del till kommande dagar och en del upp till barnbarnen som hoppade av glädje: Kvällsfikat fixat ! Hurra !

Men nu kommer det nog att dröja innan nästa bullbak.
Jag säger som min far alltid sa:
"Älskar du din hustrus bak,
Tullportens bröd har samma smak" !
Andra gör detta bättre än mig.

Bra avslut på helgen.

Jag tog det lugnt på söndagmorgon.
Satt hemma i soffan och kollade Tv-utsändningen av gudstjänsten i Domkyrkan.
Skönast så !
Slippa trängas.
Och så kom årets första snö.
Skovlar skulle fram.
De som man ställde undan i våras, på ett ställe där man kunde hitta dem.
Men tydligen har vi glömt det "braiga stället"...endast en kom fram.

Sen var det dags att ställa i ordning Gården.
Lite disk och "lik" som skulle röjas undan.

Och så kom våra norska gäster.
Glada.
Tacksamma.
Trivdes så bra att det hann bli en ny dag innan jag kom i säng.
Så idag har jag trevat mig fram i trötthet.
Har en begynnande influensa på väg och känner mig allmänt slutkörd.
Men jag har INTE tid att bli sjuk nu...
Massor är inbokat framöver och jag har häcken full.
Och så vill jag umgås med barnbarnen som kommer på sedvanlig middag mitt i veckan.
Höjdpunkten.
Det är bara att bita i det sura äpplet och stoppa i sig medikamenter och
hoppas att det hjälper.

Vilken helg och den är inte slut än...

Igår hämtade jag bästa vännen i Sundsvall.
Vi bor inte långt från varandra men det blir sällan vi ses.
Startade som vanligt med gott bubbel och babbel.
Maken flydde hemmet för vinprovning och middag på Vårsta.
Vi åt god röding, cheescake och goda drycker därtill.
Sen kväll!
Morgonen kanske inte lika uppåt för alla men frukosten slank ner och sen var det dags för nästa resa till Sundsvall.
Hämta norsk prost med fru.

Innan tänkte jag mig tvätta bilen.
Inte hämtar man fint folk i en bil som har ett centimetertjock lager av brun lera runtom...eller ?
Men se det var tji.
Alla i stan hade bestämt att tvätta sin bilar idag.
Fem tvätthallar hann jag besöka och köerna var enorma.
Så fint folk fick åka i skitig bil.

Sen hem och ombyte.
Middag i Gården.
Stressigt, glatt, gott, hjärtligt.
Vilken kväll.

Imorgon står disken och väntar, vita skitiga dukar ska fraktas till kem och "liken" ska till glasåtervinningen.

Sen är det dags för nästa middag.
De norska gästerna ska få smaka på älg i vårt hus.
Kanske blir det inte lika fint som ikväll men "en gör så gott en kan".
Och så är det 1 advent !

Piffad och klar.

Tidigt imorse gick jag genom bakdörren till Gården.
Julpynt och dukning inför lördagens middag var uppdraget.
Jag hade en riktigt trevlig dag i min ensamhet.
Bryggde kaffe, lyssnade på radion och gick flera kilometer genom rummen med allt som skulle dukas upp och fixas till.
Så kom en gammal arbetskamrat, numera även Gårdens Fanjunkare på besök.
Han blev bjuden på kaffe och äppelkaka och vi kunde uppdatera varandra på vad som hänt sen sist.
Städpersonalen invaderade huset efter lunch men märktes knappt.

Väl hemma var huset fullt med barnbarn.
Glada, högljudda och kramiga.
En lugn middag med prat om dagens händelser kändes så rätt idag.
Många dråpliga kommentarer.
Skratt.
Nu fortsätter jag julpyntandet här hemma och imorgon kommer bästa vännen och stannar ett dygn.
Då blir det MYCKET som ska uppdateras...

Advent.

Ja, visst längtar jag till adventshelgen med ljusen, julpysslet och det nya året som kommer nästan direkt på.
Men innan måste massor fixas.
Och då tänker jag främst på adventsljusstakarna.
Detta gissel för mänskligheten.
Här hemma var jag snabb att testa lysförmågan...
Vill inte stå där på lördagkväll utan ljus i staken.
De är fixade och väntar nu bara på frakt till köksfönstret.

Men så har jag Gården med sjuttioelva stycken.
Tog tag i det idag !
Lyfte fram alla.
Testade och testade och testade...
Fem ville INTE.
Men så har jag lärt mig att har man bara en som lyser så gå efter den.
Efter en och en halv timme och en hög av icke fungerande lampor gav jag upp.
Slängde tre stakar som INTE ville i en påse och drog till HEMAB:s återvinning.

Jag såg lite vilsen ut.
En kille i HEMAB:s dräkt tittade lite under lugg på mig.
- Där ska du slänga dom !
Hur visste han vad jag hade i påsen ?
- Du är inte den första den här veckan och dom kostar 49:90 på COOP !
- Jag vet, sa jag. Är på väg dit nu.
- Dom vita är slut !
- Shit, tänkte jag.

Men vad gör det att ha röda stakar i Gården ?
Ombyte förnöjer.
Nu har jag inköpt fyra nya och dom FUNGERAR.
Ska bli skönt att sticka i kontakterna strax före middagsgästernas ankomst på lördag.
F-n ta dom om dom inte lyser !

Bilbyte.

Så har jag då varit och lånat bilen, provkört, njutit och funderat.
Bilen skulle tillbaka före fem och så skulle jag få besked om vad min lilla röda stod i.
Fick ett protokoll med sjuttioelvatusen rutor.
Alla rutor var markerade med ett N !!!
Det är då hjärtat slår dubbelslag.
Kontokortet i väskan börjar dra sig in i fodret.
- N betyder "Helt OK" säger mannen bakom skrivbordet.
Men så såg jag ett F...otydligt men dock ett F.
- Det betyder fel. Spricka i framrutan.
Pust !

Så kom priset !
Nej, tänkte jag. Inget för mig och så skatten på en dieselbil.
Men nu har jag fått känna på den, ha den några timmar och inser att den lilla röda får hänga med ett tag till.

Som jag sa: kostar inget att provköra och så fick jag en gratis genomgång av min bil.
Så jag är nog en vinnare ändå !

Byta bil eller ?

Förra veckan när jag lämnade min påkörda bil på service såg jag den.
Bilen jag så gärna vill ha.
4-hjulsdrift - säkert
Automatlåda - skönt.
Diesel - miljövänligt.
Extra lull lull - kul.

Och så helt plötsligt sänks priset.
Jag blir uppringd och får frågan om jag är intresserad.
- Da !!!!
Vill bara ha.

Åker upp med lillebror (experten) och kollar igen.
- Kanonbil, säger han.
Hur svårt blev det inte då ?

Så på måndag åker jag upp och lånar bilen en dag, testkör, kollar medans min bil testkörs och kollas.

Men dottern sa något tänkvärt:
- Har du råd med en sån bil som pensionär ?
Tål att fundera på.
Men det kostar väl inget att provköra...eller ?