Igår var dagen då barnbarnen äntligen skulle komma hem.
Men vilken lång väntan det blev.
Uppe tidigt som vanligt.
Rastlös.
Kom på att gräsmattan på baksidan behövde en frisering.
Och det var snabbt gjort.
Under tiden sov maken, hur han nu kunde det sånt liv jag förde.
Men första riktiga sommardagen visade sig.
Satt en stund på balkongen och njöt av solen och en god bok.
Och när solen gick sin bana så var det altanen på framsidan som gällde.
Hade bestämt med ASIH att ge mig en illamåendeinjektion vid 2-tiden.
För att kunna slippa må dåligt när barnbarnen kom.
Men icke.
Illamåendet kom som på beställning redan vid ett-tiden.
Vällde in.
Så injektionen hjälpte inte mycket.
Men så kom dom då pepperkaksgummorna.
Så fina och lätt bruna av all sol.
Friserade med små flätor i det ljusa håret.
Så underbart söta...
Dom var trötta efter en lång resa.
Men köttbullar med mos och glass och färska svenska jordgubbar var uppskattat.
Rent bord.
Som det ska vara.
Sen gav jag upp.
I och med att matdroppet var inkopplat stöp jag i säng redan före nio.
Att sitta uppe och vänta in några killar som skulle sparka en boll runt en gräsplan var inget för mig.
Sist Spanien vann var jag nästan på plats.
Kom ihåg att vi, biskop, adjunkt och jag var på Wiens flygplats när alla skulle hem efter segern.
Hela flygplatsen var full av fulla supporters med Spaniens färger på kläder, fanor och annat.
Knappt vi kunde ta oss till vår incheckning.
Men kul var det...
Nu på morgonen lyser solen från en klarblå himmel och temperaturen är redan uppe på 14 grader.
Kanske blir det en sommardag till att njuta av...
Den igår slutade med blåst, regn på tvären och kyla.
Som mågen sa till mina barn:
- Välkommen hem till den svenska sommaren.
Ja jäsingen, det hade jag glömt. Och vi som trodde vi skulle kunna få logi i Wien den helgen...
SvaraRaderaOch hu blev det Spanien igen. Viva!
Inte nog med det, vår käre biskop undrade också om jag kunde fixa biljett till matchen...mycket kan jag men där gick gränsen....
Radera