Ny personal

Under de två månader som jag varit bunden till ASIH har jag lärt mig mycket.
Skulle nästan själv kunna koppla på och av mitt nattliga dropp.
Har även lärt känna personalen, 4-5 stycken ganska väl.
Men igår kom en ny !

Hon är sen, 1 timme.
När jag står i köksfönstret ser jag bilen susa förbi utan att stanna vid vår dörr.
Det går ett par minuter så susar hon förbi åt andra hållet.
Inser att de höga numren finns i början på gatan.
Så ringer hon:
- Hej jag heter I, har ni hund ?
- ?
- Jag har nämligen hundskräck.

Tur vi inte hade hund, hade jag inte fått vård då ?
Hon kommer in.
Verkar ovan.
Frågar hela tiden om antal sprutor.
Vilken ordning de ska tas mm.
Jag svarar, är ju i princip proffs på detta nu.
så kommer kommentaren:
- Tur att du var här ?
Och !!!!
Men det gick vägen.

Sen tog jag itu med köttfärsen som redan var mald.
Blandade i allt som ska vara i, ägg, lök, kryddor, ströbröd och så grädde för den goda sakens skull.
Och så rullande av bullar.
220 stycken + tre rejäla biffar till makens middag.
Det fanns inte en tom yta i köket utan skärbräden med små bullar överallt.
Stekte, stekte och stekte.
Men nu ligger alla väl förpackade i formar i frysen.
Färdiga att ta ut till en sommarmiddag.
Skönt.

Lyckades även ta mig till ett av varuhusen för inköp utan att träffa någon som ville beklaga och kramas.
Skönt att vara anonym ibland.
Sen var det makens tur att dra på bröllop.
Ett lite annorlunda sånt.
Bägge var från Burundi.
Ett vackert brudpar enligt bilderna jag såg.
Sen hem och vila en stund innan bröllopsfest på kvällen.
Hade önskat så att jag kunnat vara med.

Kvällen blev som vanligt för mig.
Lite TV.
På med dropp.
Hopp i säng tidigt.
Så nu sitter jag här strax efter fem på morgonen, pigg.
Men idag kommer barn och barnbarn hem.
Längtar så det värker i mormorshjärtat.

Lugn morgon även på väderfronten.
Lite tunna moln och ingen vind men ändå bara 13 grader...
Burr !!!