Sen jag blev sjuk i början på året har jag träffat 16 olika läkare.
Sen har jag glömt namnen på alla AT-läkare som stått bredvid och sett allmänt fåraktiga ut.
De har jag inte ens noterat...
Igår var det dags för nr 16.
Henne hade jag begärt att få, någon med auktoritet som kunde ge mig en remiss och ett ordentligt besked.
Visst hade min tumör gått ner av de behandlingar som jag genomgått.
Nu ligger bollen hos ytterligare läkare i Umeå.
De ska besluta om eventuell operation eller ännu en behandling.
Så nu blir det några dagars väntan igen...
Väl hemma gjorde vi en vända på ett av stadens matvaruhus.
Inhandlade lite flytande kost och annat som tagit slut.
Sen var det dags för att fira dottern med paket.
Tänk, 37 år.
Så känner jag mig själv ibland.
Under bra dagar.
Men det är bara att konstatera.
"Det är på barnen man ser sin egen ålder"
Sen tog energin slut.
Somnade från bok och allt i ett par timmar.
Skönt.
Maken fick åka ensam och äta tårta med födelsedagsbarnet med familj och vänner.
Själv satt jag hemma och pustade ut.
Väntade på ASIH som skulle sätta ny nål.
Alltid lika nervöst...
Ska det gå vid första försöket eller blir det ett till stick ?
Nu är dom proffsiga och det gick som smort.
Sen tog tröttheten överhand och jag orkade inte mer.
La mig tidigt.
Idag fortsätter regnet att strila ner.
Grödorna har fått sitt nu, tycker jag.
Dags för sol igen.
Men väderleksprognosen ser inte lovande ut.
Bara gråväder några dagar framöver.
Tur man inte har semester...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar