Dagen D på två sätt...

Idag kl 16.25 för 37 år sedan fick vi en dotter.
Var har åren tagit vägen ?
Det har gått alldeles för fort.
Snart är barnbarnen också stora, snart 9 år.
Fattar inte att det går så snabbt.
Åren bara rullar iväg och jag tycker inte jag hinner med.
Men firas ska hon, dottern !
Senare under dagen.

Vaknade tidigt idag efter att ha sovit oroligt.
Kollat "matpåsen" varje timme.
Drömt om min sjukdom....
Lyssnat på strilande regn.
Ingen kul natt.
Började med att bädda rent i sängen kl 05.15 !!!
Knäppt men vad gör man en tidig morgon....

Och idag behöver jag krafter.
Krafter att möta läkaren som ska ge mig besked om min sjukdom.
Har cellgiftsbehandlingarna tagit ?
Ska det bli operation eller fler behandlingar ?
Känns mer än nervöst.
Men vad kan jag göra ?
Mer än att hålla tummarna och be till Gud.

Igår gjorde jag inget vettigt på hela dagen.
Kanske behövdes en sån dag.
Svåger med hustru kom förbi och berättade om lördagens fest.
(jag vill också gå på fest).
Barnbarnen kom in för att slå in paket som ska föräras mamman idag.
Om dom nu kan hålla en hemlighet !
Kan vara svårt i den åldern.
Men fina paket med grattiskort fick dom till.
Sen la jag mig redan före åtta.
Hade inte kraft att sitta uppe.
Benen bar inte.
Huvudet kändes tungt av tankar inför idag.

Så det innebär att jag sovit drygt 9 timmar förutom alla uppvakningar.
Det ska väl räcka för att orka idag, eller ???