Helgens höjdpukt !

Någon känd kåsör sa: "All glädje utan rotmos och fläsklägg är konstlad glädje". Jag håller med !

Detta var verkligen helgens höjdpunkt, att ta sig tid för långkok och sen avnjuta denna delikata middag med en Norrlands och en akvavit !

Nu kan kommande arbetsvecka bara bli bra.

Sen har jag ju mötet med de sjukskrivna barnbarnen att se fram emot. Känns märkligt att bo så nära varandra och inte få ses och kramas, få fysisk kontakt. Vi har den senaste veckan bara umgåtts per telefon p g a deras operation i måndags och det är inte alltid detta fungerar.

- Vill du prata med mormor ? frågar mamman när jag ringer.

- OK !

- Hur mår du, frågar jag.

- Vill du prata med E ? blir svaret av I !

Det är så de tydligt talar om att just nu har jag annat för mig men syrran finns här.... Men vissa samtal har fungerat och jag har fått information om hur läget är och hur de mår och att de längtar efter mormor, kanske inte lika mycket som jag längtar...

Första veckan i februari kommer att bli bra !

Dan före dan.

Söndagmornar är underbara. Kliva upp tidigt och njuta av tystnaden. Inga bilar som går på tomgång, inga garageportar som smäller, tomt på alla gator och lugna röster på radion som mellan varven spelar lugna låtar och ingen tidning i brevlådan. Bara jag, en kopp kaffe och ett olöst korsord.

Men sen är det ju även dan före dan...imorgon är det måndag igen.

Men varför stressa upp sig över det ! Carpe diem !

Värdig vinnare eller ej !

Jag gillar inte Robinson-tävlingen, ändå sitter jag här lördag efter lördag och följer med. Frågar mig hela tiden hur vuxna och till synes normalintelligenta människor kan utsätta sig för detta.

Gå igenom ett fysiskt och psykiskt lidande, hunger, skitprat om övriga deltagare och bilda pakter som om det gällde livet. Så blir man utröstad och tar sig tillbaka och vinner ! Mycket märkligt.

Nog hade jag väl kunnat ägna dessa timmar till något vettigare än att reta mig på ett uselt program...och det finns ju faktiskt en on/off knapp även på min TV. Skulle inte förvåna mig det minsta om jag sitter där igen när nästa säsong drar igång.

Varför ?

Lättare sagt än gjort att ta sig hem !

Väntan på Arlanda blev en lång process. Tavlan för avgående plan var bland det rödaste jag sett efter jul.

Intällt eller ny avgångstid var den information som gavs till trötta och irriterade resenärer för alla flighter utom ett: planet till Midlanda, YES!!! Vi kommer hem.

"Go to gate" lyste vackert grönt precis i rätt tid.

Då började SMS:en att hagla in: Ny tid 23.15 ! Vi satte oss och fick av kaptenen besked om att det förmodligen rörde sig om ytterligare ca 20 minuter, alltså 23.35. SMS igen: Ny tid 23.30 och kaptenens röst sa + 40 minuter, minst.

Då stängde jag av mobilen, lutade mig tillbaka och tänkte, går det så går det !

Men till Midlanda kom vi alla och jag kom även vidare i bil till bostaden och kunde ställa ner min väska på hallmattan 02.15 ! Det är sent eller tidigt, beror på hur man ser det.

Men tidigt var det när klockradion drog igång kl 06.00 !!!

En bra andradag i Hufvudstaden.

Idag drog nästa kurstillfälle igång. Vi var ett glatt tjejgäng som strålade samman, sekreterare till välkända advokater, baroner och "vanliga" chefer och så jag.

Vår kursledare för dagen hette Lotten, en otroligt energisk och sprudlande tjej iklädd en t-shirt där det stod: Språkpolis.

Här fick man tänka om och lära nytt!

Inte skulle dom punkter man lärt sig under skolåren vara just där utan här, förkortningar görs på helt andra sätt än min fröken Åsard lärde ut på 60-talet och att skriva så i en mail går inte för sig. Tänk alla timmar man satt i skolbänken och lärde sig avstava ett ord på rätt sätt, nu spelar det ingen större roll ! Men vissa saker man lärde sig i skolan sitter för alltid och här får språkpoliserna säga vad dom vill: jag avstavar som jag lärt mig, punkt slut. Märkligt att även skrivsätten förändras med åren och jag som trodde att det var bara jag.

Dagens flesta skratt stod en liten dam från Ryssland för. Hon hängde inte riktigt med i jargongen och när vår lärare för dagen presenterade ord som nu tagits bort från Svenska Akademiens Ordlista såg hon ut som jag förmodligen gjorde i första klass: fattade inget !

Det var en givande dag och nu väntar en lång tid på Arlanda för vidarebefordran hem och i säng.

Snigelpost.

Ville så gärna skicka vykort till mina "sjukskrivna" barnbarn. Köpte goa kort, präntade ner snälla, vänliga och uppmuntande ord, köpte frimärken och så skulle de postas !

Men vart ? I mitt tidigare liv fanns gula brevlådor lite här och var och man behövde inte söka länge men nu...har staten även dragit in dom ? Är det meningen att all post ska gå via cyper-space ? Varför säljer man då kort och frimärken ?

Jag är gammalmodig, vill skicka på gammalt sätt, glädja mottagaren som får ta en kort promenad till brevlådan och hitta kort som skrivits med omsorg.

Allt slutade med att den vackra och mycket servicemindade hotellreceptionisten la korten i hotellets låda för utgående post. Tack Gode Gud att hon fanns och att hotellet någonstans i bakgrunden hade en en dylik låda.

Nu får jag glädja två underbara barnbarn.

På rätt kurs ???

Så har jag deltagit i min första kursdag här i hufvudstaden.

Vad lärde jag mig ?
Var den bra ?
Fick jag med mig något hem ?

Ett antal taggade förläsare talade om "Bli mästare i samarbete", "Våga chefa - även om du inte är chef", "Kommunicera med power" och "Mod att förändra". En del var bra, andra mindre bra och så en som var väldigt mycket mindre bra. Kanske berodde detta på att han just landat efter en semester i Mexico där han dessutom verkat haft ett fönsterbord inbokat under hela vistelsen ! Blek, glåmig och i total avsaknad av engagemang.

Ja, ska jag vara ärlig så fick jag inte ut det jag ville men mötet med alla andra sekreterare från statliga verk, privata företag och kommuner gav mig mycket mer. Att få dela tankar och erfarenheter, det var nog det som gav mig den stora behållningen av dagen. Kanske är det meningen, vad vet jag ?

Så vad svarar man när man åter i "selen" på hemmaplan....var du på en bra kurs och vad lärde du dig ?

Inte lätt ! Man vill inte verka otacksam, det kostar ju en slant att åka på en tvådagars...resa, uppehälle och så kurskostnad. Men visst, jag fick ut en del och skapade en hel del kontakter. Och det var en underbar konferenslokal där man kunde känna historiens vingslag. Nu är det morgondagen som gäller.

Hann med en sväng i "stressamhället" innan jag kunde landa på mitt rum.
Lungt, ljudlöst och inbott.
Och så ringa hem till nyopererade barnbarn som var vid gott mod trots värk och en diet på glass och juicer....men vem skulle inte bli glad av sådan diet ?

Laddar inför morgondagen och hoppas på en hemresa trots hotet om oväder över hela landet.

Man rusar med !

Landade tryggt och säkert i Hufvudstaden på morgonen, tog mig till hotellet som dessvärre inte hade mitt rum städat. Lämnade väskan och tänkte mig en promenad. Jag gick i min vanliga takt och blev hela tiden "omkörd" av folk som småsprang, tomma i blicken rusade dom som dårar. Var dom sena till ett möte, hände något viktigt längre fram, var dom jagade av någon ? Ja, man kan undra.

Men så här är det i denna stad: alla springer för livet och det tar bara oss Norrlänningar några minuter så jäktar vi fram i samma takt. När jag slutligen insåg detta tog jag mig raskt tillbaka till hotellfoajens lugn, sjöblöt av svett. Och här jäktade man inte...affärsmän i svarta kostymer med den lilla datorn i knät satt djupt nersjunkna i hotellets designade fåtöljer, flygplanspersonal från något fjärran land väntade på bilar som skulle ta dem tillbaka till planet hem och jag kunde tagga ner.

Efter att checkat in och pustat ut gick jag ner i underjorden...och här hamnade jag mitt i rusningen igen. Råkade hamna som kärringen mot strömmen när jag skulle försöka ta mig till mitt pendeltåg. Var det verkligen bara jag som ville åt det hållet ?

Det var som att komma hem när jag ringde på dörren hos mina vänner. Tryggt, lugnt och hemtrevligt. Fick en lång pratstund, kaffe och massor av mänsklig värme. Svårt tro att jäktet från morgonen bara fanns en pendelresa bort... Så skönt det var att känna sig som hemma fast man var borta.

Vänner är rikedom.

Uppdraget slutfört !

Så har vi plumsat i snö, banat nya stigar på en vit snötäckt badstrand, druckit festis, ätit bullar och lyckats få till en liten eld...det är lycka det ! Att få tillbringa några timmar i barnbarnens sällskap, diskutera, skratta och försöka svara på finurliga frågor. Och ju mer sockerskorpor som går in desto mer fniss blir det.

Hem kom vi, frusna och glada med en tom ryggsäck. Ser fram emot nästa utflykt.

En blank dag.

Hela familjen bestämde sig för att dra till Sollefteå, titta på curling och beundra nytillskotten i släkten. Jag fick en dag helt för mig själv, utan måsten, bara det jag själv ville och orkade...och det var inte mycket. Men så trött jag blev på kvällen. Konstigt, men så är det.

Idag ska jag trots ett gråmulet väder dra på utflykt med barnbarnen. Tog en tidig promenad till macken och har nu inhandlat allt nödvändigt...bullar, festis, godis och kex. Kaffe ska bryggas och ryggsäck ska packas, sen är det bara att dra iväg. Ska bli kul !

Imorgon sätter jag mig på planet till huvudstaden för att hälsa på goda vänner och kursa i två dagar.

Sen får vi se vad som finns med i rygssäcken hem!

Fredag.

En hyfsad dag, gott fredagsfika, lagomt mycket att göra på jobbet. Använde eftermiddagen till husfrujobbet inklusive en långpromenad med de nya stavarna...svettigt och tungt. Hämtade lite material från b-gården, sydde om gamla obrukbara dukar till andvändbara löpare...snyggt och kul att få fler färger på borden i matsalen. Ser fram emot vårens dukningar !

Så kom mailen från en god vän, "Sjukdagbok"...en tung läsning som grep. En vän som betyder så ofantligt mycket för mig, som gett mig lärdom, kunskap,visdom och vänskap. En vänskap som varar trots att vi idag inte ses varje dag (det gjorde vi inte förr heller men vi ringde och SMS:ade) men nu är vi inte chef - arbetstagare längre...utan bara vänner. Och att vara vänner är en enorm känsla, varm och god. Tårar blandas med skratt när jag kommer ihåg de resor och upplevelser vi haft. Så mycket kul, så mycket vi lärt oss, så mycket vi upplevt.

Men jag är så glad över att jag "noterat"allt vi upplevt och det som upplevdes utanför noteringarna finns i mitt "minnesalbum" där det består....goda och glada minnen som kommer att bli bättre med åren.

Friends forever !

Nyheter.

Nya bissar i käften, bästisen åter från lång vistelse i fjärran land och barnbarnen på middag ! Kan man önska mer ?

Så skönt att få ha dessa timmelånga samtal med bästisen igen. Det har varit lite av abstinens ett tag. Men nu är hon åter på plats i min hemstad Östersund, ringer och vill prata och redan nu planera för vår årliga Santoriniresa...nu är vi på G igen, hon och jag.

Tog mig bara minuter efter samtalet att boka in oss på en flygstol och lite senare på året än de sista 10. Helt otroligt...vi har rest i princip samma tid varje år i 10 år, till samma plats, bor i samma rum och träffar samma gamla vänner...år ut och år in..men älskar det. Bara hon och jag, en vecka utan krav.

Det är semester och vänskap !

Arbete ?

Jag har alltid sagt att "arbetet tar för stor del av fritiden" och det märker jag just denna morgon. Då jag fortfarande väntar på reservdelarna till tandgarnityret får jag snällt vara hemma och fördriva tiden. Och hur gör man det bäst ?

Kliver upp i vanlig arbetsmorgontid, läser tidningen, tar en kopp kaffe och så en långpromenad. Så skönt att vandra med P4-morgon i hörlurarna, möta alla som stressar till sina arbeten och sen komma hem och må bra !

Det här kan man ju roa sig med varenda morgon om inte arbetet fanns.

Men nu är det bara att vänta på att klockan blir slagen och jag ska möta hon i vitt (fast igår hade hon en rosa tröja, kändes lite lugnare för min del) och få bitarna på plats...sen är det jobb igen.

Ikväll ska jag nog festa på en hårdbrödmacka...det var ett tag sen nu !

Halvvägs.

Jag sov nästan hela natten och hade märkliga drömmar som jag helst inte vill att någon drömtydare ska få nys om. Överlevde även besöket hos tandläkaren men fick lämna bitar kvar som imorgon ska ersättas med nya...jag är alltså halvvägs !

Men att ta ledigt en eftermiddag för att man ser ut som en 7-åring i käften kändes ändå fel. Började med en rejäl promenad med de nya gåstavarna (det är nu man märker att man har muskler på ställen man aldrig anat). Friskvårdstimme, något jag sällan utnyttjat.

Sen ska jag ägna resten av dagen åt att sy och fålla nya dukar till B-gården. Känns som om förrådet av "vanliga" dukar är för litet och att lägga upp stärkta vita linnedukar till en lunch är väl att ta i, eller ?

Imorgon är jag på bettet igen !

Dagen efter !

Så kändes det som när jag vaknade till "P4-morgon" strax efter kl 06.00 imorse...tung i huvudet, kroppen hängde inte med och det var kallt (kanske för att fönstret stått öppet hela natten).

-Vad gjorde jag igår, min första tanke !

Ja, inte berodde det på måndagens personalmiddag med firande av L. En supertrevlig kväll med mycket god mat, underbar underhållning (slutar aldrig att förvånas över mina arbetskamraters kreativitet) då jag bara tog två glas rött och var hemma före 21.00.

Nej !

La mig relativt tidigt för att vakna upp efter endast ett par timmar och då är det kört. Lögn i h-e att somna om. Någonstans har jag läst att om man inte har somnat efter en halvtimme ska man kliva upp, göra något annat och försöka igen ! Vem sa nåt så idiotiskt ?

Vad gör man halv ett på natten ? Förr kunde man vika lite tvätt eller sätta en surdeg. Men nu är inte jag den typen så det var bara att snurra runt, läsa ett å annat kapitel i boken som jag borde ha avslutat redan före jul. Och när digitalsiffrorna visade 02.12 tyckte jag dom såg groteska ut, skrek ut SOOOOOV. Och somnade gjorde jag tydligen eftersom jag vaknade...

Natten som nu stundar kommer att bli en mardröm för imorgon ska jag besöka en gammal vän, mycket trevlig privat men till vardags iklädd en TANDLÄKARROCK !

Hur kan folk ha ett yrke som tandläkare, plåga folk och sen ta betalt ?

Söndag.

Efter två lata och men ändå innehållsrika dagar var jag tvungen att ta itu med det som fick stryka på foten under förra ledigheten. Rensing, städning och slängning.

Tänk vad ett kylskåp och skafferi kan se välfyllt och aptitligt ut, fyllt med godsaker...tills man tittat på "Bäst före"..då kommer verkligheten ikapp. Här fyllde jag soppåse efter soppåse, tömde burkar som hamnade i diskmaskinen och vek kartonger som egentligen kan vara en tillgång till nästa jul när man ska slå in mjuka saker i hårda paket. Men var hittar man platsen som heter "Spara" ?

Sen var det dags för garderoben !
Hade jag verkligen köpt den här koftan, hur kunde jag tänka att just den färgen var jag ? Mycket åkte och kommer i sinom tid att förpassas till något ställe som behöver det bättre än jag.

Under hela min "sanering" lyssnade jag på radion och blev mer och mer beklämd: "Haiti, ett helvete på jorden", "Anmälan om misshansdel av barn ökar inte bara i Västernorrland utan i hela landet" och allt radiolyssnande avbröts av ideliga trafikmeddelanden om olyckor på våra vägar.

Det kändes som en befrielse att ta på sig varma kläder, vettigt på fötterna och en liten radioapparat i öronen...gå en lång promenad och lyssna på Sportradion, jag som brukar säga: Den enda sport jag utövar är när jag hoppar över sportsidorna i dagens tidning. Men nu kändes verkligen sportradion som något mycket positivt...sen vet jag inte riktigt vad dom gjorde...vilken tävling det var eller vem som vann...vem bryr sig ?

Söndagen avslutades med en fortsättning på hösttemat, igår var det kräftor idag grillning på julklappsgrillen !!!!

Måste bara visa fredagens "Mellis"...wienerbröden och pepparkakorna är uppätna, tulpaner på bordet...det var ju tulpanens dag !

Ledigheten fortsätter.

Vi hade en helt underbar fredageftermiddag I, E och jag. Under en sakta promenad från skolan i ett vintervitt landskap, fick jag uppleva världen med barnens ögon. Sånt jag aldrig själv hade upptäckt. Tänk vad mycket jag lärde mig på bara en halvtimme !

Sen fixade vi ett mellis som hette duga, massor av kalorier och socker. Socker har en märklig inverkan på människor och inte minst på barn. Som en injektionsspruta av adrenalin, snabbverkande. Vi spelade "Finns i sjön", "Hänga gubbe" osv. Tyckte det vara bara igår som vi läste pekböcker och nu lekar vi ordlekar, de hittar på ord och stavar rätt ! Tycker att det går alldeles för fort och önskar ibland att småbarnstiden kunde komma åter...bara för en dag eller två.

Kvällen avslutades med en god älgkalvgryta med alla tillbehör tillsammans med nära och kära.

Idag fortsatte ledigheten med studerande av innertak. Ibland en ganska intressant syssla och avkopplande. En utryckning med symaskinen till E som hade fått "sprickor" i gosekudden. Men det fixar en mormor på nolltid under noggrant överseende av ägarinnan. Man får inte korrigera nopporna, bara sprickorna...lätt att göra fel där.

Sen var det dags för middag igen, kräftor ! Hittade ett paket i frysen och efter veckor med intensiv kyla så kändes det rätt med bara -3 grader kallt att frossa på höstens godsaker.

Vår "Lillskog" i vinterskrud, så vackert.

Ledig dag !



Imorgon ska jag ha en ledig dag, förlänga helgen, njuta och bara vara. Men jag kände för att dela den med några jag älskar och som jag vet skulle bli "asaglad".



Jag ska hämta mina älskade barnbarn I och E från skolan direkt efter deras lunch ! Förlänga deras helg, fixa ett smarrigt mellis, läsa sagor, pyssla och bara vara...en riktig tjejeftermiddag, bara vi tre.

Kan en ledig dag i bli så mycket bättre ?



.

Hyacint...what a women !

Visst kan jag fastna för vissa TV-program och skäms inte för det heller. Men "Skenet bedrar" måndag - torsdag kl 22.55 på TV4+, thats my cup of thea !

Denna enstående kvinna men namnet Hyacint Bucket som enligt henne skall uttalas: Bouqét. Kvinnan som vill veta vilken ko som levererar hennes mjölk till morgonteet, som prisar sin alzheimersjuka far som en krigshjälte, skäms för sina släktingar som lever på socialbidrag, bjuder grannar och de med en aldrig så liten titel på "Candlelightsuppers" (som ingen egentligen vill närvara vid) och får församlingens kyrkoherde att närma sig ett sammanbrott.

Önskar så att det fanns hennes like och att hon bodde i mitt kvarter. Tänk så mycket roligare livet skulle bli i ett radhusområde. En dam som sticker ut, inga skrupler, tar finessen till dess yttersta men till sist alltid blir den som sitter på pottkanten. Och så hennes underbare man som finner sig i allt men under protester som aldrig når fram.

"Skenet bedrar" är min sängfösare. Rekommenderas varmt !

Måndag !

Trots tjuvstart på arbetsåret förra veckan så var dagen D här idag.

Vilken aktivitet, spring i trappor och korridorer, telefoner som ringer för döva öron, kö vid skrivaren (den som allt för ofta "justerar bildkvaliten"), fullt i fikarummet till morgonfikat, sedvanlig information om det som hänt och ska hända...så snabbt man är inne i de vanliga hjulspåren. Både skrämmande och bra. Bra att man inte behöver någon direkt inskolning, skrämmande att man så snabbt glömmer de lediga dagarnas sakta lunk.

För mig blev det en lång dag. Redan 06.30 var jag på plats och inte hemma förrän sena eftermiddagen.

På hemvägen gjorde jag en stor insats ! Ett av barnbarnen behövde en liten silverkrok, helt nödvändig för att kunna fullborda en egen tillverkad klädhängare till två andra små barn. Då rycker mormor ut !

Men en sexårings syn på en "liten silverkrok" är inte samma som min. Jag inhandlade en liten krok, mycket liten krok. Vad jag inte visste var att den skulle hålla för överdragsbyxor....Men hon blev glad och kunde färdigställa hembygget och jag blev glad för goa kramar.

DNA!

Middagen igår förlöpte utan malörer, maten var god, servisen helt ypperlig och stämningen på topp. Så skönt det känns att ha klarat av eldprovet då det gäller husfru-sysslan, "The dinner".

Idag återstod resterna... Diska det sista, duka om för nästa evenemang, ha en liten julgransplundring i all ensamhet, kolla vad som behövs i huset, handla in det osv.

Men ibland flyger dj-en in i en och man måste bara kolla ! Nu har jag besökt huset ett antal gånger och alltid undrat vad som finns i alla lådor och skåp...den är ju inte en privat våning så jag kände mig inte alls som en snokare, tvärtom , jag var en undersökare.

Första lådan innehäll otroligt vackra bilder på vår domkyrka som jag med hjälp av redan perfekt uppsatta spikar kunde pryda en tom vägg med. Nästa innehöll några gamla brev som jag (endast 50+) inte riktigt kunde läsa och så nästa låda !!!!

Ett mycket gulnat kuvert som innehöll ytterligare gulnade kuvert, modell pytte (tack och lov) där det stod skrivet: Hår av osv . .. Jo, det är sant ! Här har man bevarat hårtestar av folk som bott i gården, klippt en tuss och lagt i dessa pyttekuvert. Av vilken anledning ? Framtida DNA-tester eller vad ? Vissa kuvert innehöll bara några få strån medans andra verkade ha nästan skalperat personen i fråga. Mycket makabert !!!

Vad kan man lära sig av detta ? Inte rota eller gå vidare i alla andra lådor ? Fasar för ytterligare upptäckter.

Imorgon är en ny och för första gången detta år, en hel arbetsvecka ! Både spännande, skrämmande och sorglig...min bästa arbetskompis finns inte längre i sin roll...men han är där kroppsligt och det är det som räknas.

Han behövs !

Pigdebatten !

"Så du har blivit b:s lilla piga nu ?" Den kommentaren fick jag höra för inte så länge sedan. Piga ? Jag är "husfru" på en del av min tjänst, svarade jag stolt . Jag har varit runt vårt land och träffat ett antal husfruar. Underbara männsiskor med stor kunskap, vänlighet, livserfarenhet och stolthet över sitt arbete. Varför ska jag vara sämre ?

Och idag har jag verkligen varit husfru !

Tack var underbare och hjälpsamme Micke fick jag in allt jag behövde och inhandlat i gården. Inte lätt då kåken är byggd i slutet på 1800-talet och köksingången inte är gjord för varken människor eller leveranser av varor. Hur gjorde man egentligen på den tiden ? Hade man husfruar och vinflaskor a la kinesiska stuket....väga 40 kilo och dricka 37:or ? Eller hade man inga middagar ? I min fantasi köpte man hela djur då, styckade och tillagade men i den här trappen tar man inte ens in en spädgris, tro mig !

Sen var det bara att sätta igång. Förbereda årets första stora evenemang, en middag som betyder så enormt mycket för de som är bjudna, deras stora helg tillsammans med nära och kära men även för oss som arbetar med helgens övriga arrangemang. Vi får fyra nya präster till vårt stift, fyra tjejer.

Det tog tid....

Tänk bara att först lägga ut otympliga stärkta dukar på åtta stora bord, placera 275 bestick, 165 glas, vika 55 linneservetter och så blomsterarrangemangen ! Men som värdinnan sa: "Skiiitfint blev det!"

Nu väntar jag bara på morgondagen och att få lägga en sista hand vid arrangemanget sen välkomna i första hand Kattis med personal och vår eminenta kock Mattias och sist men inte minst: Hedersgästerna. En sån här kväll är alla som kommer hedersgäster.

Festen kan börja !

Måndagsexemplar.

Kan man kalla en torsdag måndagsexemplar ? Ja, inte vet jag men dagen startade som en sån.

Någon fick för sig att slå fel telefonnummer kl 04.55 imorse, vårt nummer. Har man blivit väckt den tiden vet varje människa att det är lögn att somna om och skulle man mot förmodan göra det då...

Sen slänger man ett öga på termometern, - 28 grader ! Det är inte nådigt att vara rökare då. Det är nästan så att man fryser fast på balkongen och att gå ut med fuktiga händer och råka ta i dörrvredet, ja då är det kört.

Sen kom nästa kalldusch. Den mycket noggrant riggade klockan som tre timmar innan avfärd skulle slå på motor- och kupévärmare. vad hade hänt med den ? Funkade alldeles utmärkt, om jag hade tänkt mig börja arbeta efter lunch. Så det var bara att sätta sig i en kall bil och avundsjukt snegla på alla andra bilar i garaget, varma och goa.

Men väl på jobbet började dagen le. En efter en kom de från sina långledigheter, kortledigheter och de som arbetat alla mellandagar. Godmorgon...god fortsättning...hur känns det att vara tillbaka...en kram som värmde.

Dagen gick fort med en dator full av e-post och ett skrivbord som inte riktigt var som jag lämnade det före jul, tomt och innehållslöst.

Så var första arbetsdagen på detta nya år slut och det var skönt att få släcka ner allt och dra sig hemöver. Då ramlade morgonen över mig igen: motorvärmaruttaget fungerade inte alls och hade inte levererat någon värme till bilen på hela dagen !!!

Imorgon sitter jag i en varm bil och tar ett annat uttag på parkeringen...det ska bli en bra fredag !

Beach 2010 !!!!

Årets värsta inköp är avklarat, bikiniköpet !!!

Men hur kan man ens komma på tanken att inhandla en dylik när det är -18 grader och snålblåsten viner runt knutarna ? Fråga mig inte !

Jag var bara ner på stan för att titta och kanske inhandla något jag inte visste att jag behövde, det blev faktiskt en adventsljusstake som nu kommer att hålla tomtarna på vinden sällskap till nästa advent. Snygg och precis en sån som jag alltid önskat och nu var den på REA !!!

Men åter till bikinin: Skulle ha backat redan när jag kom in i butiken, när jag såg kvinnan bakom disken. Hon var iklädd en tjock knälång kofta med pälskrage...inomhus ! Det var kallt även där.

Men så såg jag väggen, baddräkter i alla former och färger och nedsatta. Tro fasen det, vem handlar baddräkt i januari ?

Men jag bet ihop. En ny måste införskaffas då den gamla (knappt ett år) tappade färgen i samma takt som jag fick färg.

En sak har jag lärt mig och det är att såna här delikata klädesplagg ska provas i etapper. Så jag började med underdelen och det var chockartat nog. Kall som en istapp och med blåvita ben, vad ser bra ut då ? Men andra brallan satt som en smäck. Så var det bara överdelen kvar och även här blev det napp vid andra försöket. Allt detta tog bara några minuter och jag hann aldrig få några panikattacker som ofta infinner sig när jag ska prova badkläder.

Men ett stort tack vill jag rikta till den frusna expediten som talade med lugnande ord och sa: "Du är värd mer rabatt så jag sätter ner priset ytterligare 25 %"

Varför var jag värd det ?

Minnen !

Året var 1973 och jag skulle egentligen ha befunnit mig någon annanstans i världen men alla planer går inte alltid i lås. Det var Trettondagsafton i ett, som nu, kylslaget Härnösand och dans på Stadshotellet.

Dit styrde vi kosan min vän och jag. Ett bord för två med danssupé. Då på 70-talets stadshotellsdanser bestod den oftast av en räkcocktail och en halva vitt. Priset har jag glömt men det var säkert överkomligt även då.

Så blev jag uppbjuden av en man i gröna manchesterbysor och turkosrutig skjorta (!!!). "Har inte vi setts förut ?" var öppningskommentaren. Typisk raggningsreplik ! Vi hade inte setts förut men nu har vi setts i 37 år.

Så Trettondagsafton är lite speciell i vår familj. Men ikväll blir det inte räkcocktail utan fisk i ädlare form....röding från Jämtland tillagad på bästa tänkbara sätt och med en hela vin till.

Tänk 37 år !!!

Ledighet.

Snart är den slut och jag måste börja tänka på inskolning, inskolning till arbetet. Man vänjer sig fort med att vara ledig...sitter uppe halva nätterna, tar en middagslur efter lunch, klockan får leva sitt liv. Men verkligheten hinner ikapp en till slut.

Allt som jag tänkt göra under den här långa ledigheten blev inte gjort, ska jag vara riktigt ärlig så blev INGET gjort.

Garderoberna är fortfarande ostädade, klädkammaren är ett kaos (men den ser bara de som tar fel dörr till toan), pärmen med alla huspapper ligger ännu osorterad där jag la den i höstas...ja listan kan göras lång. Men det kommer väl fler ledigheter, tänker jag...och då ska jag ta itu med allt.

Men en sak ska jag göra innan ledighetens ljuva tid är över och det är att förpassa tomtar, gran, röda ljusstakar och alla andra juldekorationer som jag redan till advent smyckade huset med till sin vila. Det blir ett märkligt lyft på hemmet när allt försvinner, det ser så rent och städat ut fast man inte ens har funderat på dammtrasa eller skurtrasor.

Men samtidigt är det lite av ett avsked, julen är förbi och tomtarna och jag ses inte förrän om ca 11 månader. Nu ska de få sin välbehövliga ledighet på vinden. Ha det gott alla tomtar och njut av ledigheten...det har jag gjort.

Jag tar ut skilsmässa... vill inte mer...han får sköta sig sjäv nu...

Efter att ha tagit grannens plogvall, inte stor men ändock har jag bestämt mig för att snöspaden och jag inte längre vill vara ett par. Mitt beslut, bara mitt !

Men efter en titt på http://www.yr.no/ så inser jag att vi kommer att årförenas på ett eller annat sätt och inom en snar framtid. Säg den lycka som varar !

Idag slog jag nästan familjerekordet i "Birstabesök inkl shopping".

Efter sedvanlig snöröjning och frukost på den sista skinksnutten tänkte jag: Är det läge för en resa till Birsta, lämna tillbaka brallorna som jag egentligen inte var nöjd med men köpte i gott samförstånd med min lillasyster (det var då det) samt investera i nya golvlampor till vardagsrummet (dom är ju på Rea)...eller ska jag sitta hemma och lösa veckans Melodikryss ? Melodikrysset kan man numera lösa när man vill, inte riktigt lika kul men ibland nödvändigt. Sagt och gjort: Birsta..here I come.

Lämnade bostaden ca 09.50, in på Ikea och köpte två lampor samt något annat tjafs jag egentligen inte behövde, in på Sportaffären och lämnade tillbaka brallorna, in på nästa Sportaffär och köpte andra brallor, in på en elkedja (nämnt den förut) och uppgraderade slingutbudet på uteplatsen (min svärson anser att jag har svart bälte i slingor) in på en macken och fyllde upp tanken och hemma kl 12.50 !!! Vad sägs om detta race ?

Men jag minns en eftermiddag för två år sedan. Maken och jag hade precis köpt ett nytt boende och mycket måste kompletteras. Efter livliga diskussioner hade vi bestämt oss för vad som måste inhandlas och då var det Birsta och Ikea som gällde. Nu hör det till saken att jag har efter snart 35 års äktenskap aldrig sett min man strosa runt på Ikea eller någon annan affär överhuvudtaget, (om dom inte säljer fiskeutrustning, för då finns det tid till att strosa !!!). Men nu gällde det !

Vi gjorde en lista, artikelnummer, hyllplats på lagret...ja allt enligt boken. Häktade på släpvagnen och lämnade parkeringsplatsen ca 15.00. Sprang genom Ikea, plockade åt oss de varor som stod på listan (här fanns ingen plats för de sedvanliga som servetter och värmeljus) ut genom kassan, lastade vagnen, surrade lasten och var hemma igen 16.50...i god tid för att inhandla de sista på listan i en av stadens järnvarubutiker som stängde kl 17.

Ingen har trott på mig när jag berättat detta men de som känner min man dom vet...här vilar inga döa stunder och Birsta är inte hans "Cup of thea".

Men nu är vi nöjda med våra nya lampor och jag med mina brallor....

Den vita julen 2009. Så otroligt vackert.

En vit dag...snö, snö och återigen snö !!!

Tidigt, tidigt i morse klev jag ut i en vit ospritsad gräddbakelse. Så otroligt vackert, inte ett spår efter mänsklighet...bara vitt och ulligt.

Gick ett varv bara för känslan att vara först, sätta mina spår på det nya året. Vem har inte drömt om att hoppa av flygplanet, rakt ner i ulliga gosiga moln...så kändes det i morse när jag vandrade med snö upp till knäna.

Sen kom verkligheten åter och spaden och jag blev ett team som jobbat ganska bra under hela dagen. Vid femte varvet hade jag fått upp ångan och tog även grannens snö, glädja någon som kommer hem efter en lång resa, det kan man väl bjuda på när snön väger som moln.

Någon jag känner har länge önskat att snön skulle komma och jag hoppas hon är nöjd nu...för det är jag !