Lördag

Vaknade så där okristligt tidigt igen, 04.30.
Det innebär mycket långa dagar.
Men jag fick uppleva en ljuvlig morgon, strålande sol från en klarblå himmel.
Sen kom molnen, vinden och kylan.

Vad göra när man måste vänta 4 timmar på ASIH ?
Jo, avsluta påbörjat arbete.
Köpte en vacker och stor päls på Blocket som kom i torsdags.
Då sprättade jag upp hela plagget.
Sydde ihop under fredagen.
Och nu var det dags att sy på ett täckande foder.
Inte lätt att sy i tjock päls på symaskin, men det gick.
Nu har barnbarnen en go pläd att ligga på under kalla höst- och vinterkvällar.

Man riktigt ser i solen vilket vackert skinn det är.

Och pälsen var stor...det räckte även till en skön kudde.

Sen for jag upp på Öfvre och fick en pratstund med barnbarnens farfar och mamma.

Väl hemma kom mina syskon på besök.
Vi fördrev ett par timmar med kaffe och allmänt surr.
Skönt att få slå ihjäl en stund i enformigheten.
Resten av dagen satt jag i en fåtölj och zappade på TV.
Och märkligaste av allt är att jag föredrar matlagningsprogram.
De gör mig inte hungrig men sugen på att ställa mig vid spisen.
Men just nu har jag ingen att laga mat till.
Själv går jag på soppor och en å annan energidryck.
En dryck som kan få vilken mage som helst att protestera.
Som att dricka outspädd saft...
Inte gott men nödvändigt.

Något som slog mig igår var kostnaden på alla piller jag äter.
Jag är evigt tacksam att de inte ska betalas ur min börs.
De piller jag stoppar i mig varje dag vid lunch och middag för att motverka illamående kostar 90 kronor (!!!) per tablett.
Hiskeliga belopp !
Och inte tycker jag att de gör skäl för priset.
Bara lite.
Inser när jag tittar i mitt ganska digra apotek att jag har medikamenter för tusentals kronor.

Idag väntar provtagning för att se om mina värden är bra.
Nog bra för att imorgon ta emot en ny behandling med cellgifter.
Vill inte men måste.
Ska åka ner tidigt på morgonen för att koppla på en liten pump igen.
Och den ska sakta men säkert pumpa in giftet i min kropp i fem dygn.
Så veckan efter Midsommar kommer biverkningarna som jag hoppas ska bli lindrigare denna gång.

Igår satt jag uppe till klockan 22.
Och då började det ramla in SMS från några som varit på middag i Gården.
De hade saknat mig.
Blev rörd över omtanken.
Jag saknade också att vara där.
Ärets roligaste tillställning.
Men nästa gång ska jag vara med, hoppas jag.

Nu väntar en söndag med tom agenda.
Solen lyser med sin frånvaro och det är bara 12 grader.
Kanske kan det vara läge för lite skåprens igen.
Vi får se vad kroppen orkar.