måndag 11 juni 2012

En ganska aktiv dag


Måndagar är den dag "nålen" ryker och jag är helt fri.
Kan duscha ordentligt, klä mig i vad som helst och känna mig fri.
Nu började väl inte gårdagen på allra bäst sätt.
Mådde illa av och till.
Men lyckades till slut bäddda rent i sängen, ställa mig i duschen och tvätta hela kroppen + håret.
Spinga på muggen ett antal gånger.
Sen skred jag till verket.

Klädde mig i stadskläder.
Kändes konstigt med ett par riktiga byxor på och skor.
Köpte present till släktens nya medlem, lilla M.
Nål och tråd till kommande projekt.
Påse till present.
Klämmor till dagens fiskleverans.
Väl hemma kom jag på att bullbak skulle väl vara nåt.
Något för maken att ta med på fisketuren.
Orkade bara baka på en halvliter, men det var gott nog.
Sen gick luften ur mig och illamåendet vällde in.
Men jag kände mig stolt.

Satt en stund på balkongen då solen hade kämpat sig igenom dimman och såg vårt äppelträd som nu äntligen slagit ut sina underbara blommor:

Varje blomma är som en litet konstverk i sig.
Vill så gärna ta in en kvist.
Men så länge trädet är i sin ungdom är det bra om varje gren får vara kvar och vänta på att bära frukt.

Lyckade även få i mig lite räksoppa till middag, så gott.
Så idag ska jag göra en vända på matvaruhuset och inhandla ett antal soppor att njuta av framöver.

På kvällen kom ASIH och "låste" fast mig igen.
Och nu har jag lyxen att ha en Mrs Dropp på våning 1.
Den gamla uråldriga ställningen är nu förpassad till sovrummet på heltid.
Denna nya är ett under av smidighet och elegans.

Röd, smidig och i lättmetall.
En ställning värdig 2000-talet och mig.
Nu kan jag bara ta min påse och gå tyst upp och ner för vår branta trapp.
Vilken känsla efter att i en och halv månad ha krånglat i trappen med den tunga otympliga saken som måste vara från sekelskiftet...det förra alltså.

Trots att jag la mig tidigt i går sov jag ända till 6 imorse.
Rekord.
Det enda jag nu kämpar med är mina "elefantfötter".
De sväller fortare än jag hinner blinka så snart jag klivit ut sängen på morgonen.
Verkar som om biverkningarna aldrig vill ta slut.
Så jag gruvar mig för veckans behandling nr 2.
Måste jag igenom samma helvete igen ?
Återstår att se...
Jag ska INTE ta ut något i förskott utan se tiden an.
Ska ha några "må-bra-dagar" först och njuta.

4 kommentarer:

  1. Tänk att det ska ta en sån tid att få en droppställning!
    Men rött piggar kanske upp mer än kommunalgrått?

    SvaraRadera
  2. Verkligen, Mia. Det har tagit 2 månader att komma på att jag behöver en på varje plan. Men bättre sent än aldrig.

    SvaraRadera
  3. Du kan verkigen konsten att se det stora i det lilla. Du skriver så fint, Lena. Roligt att du ibland har bättre dagar.

    Vi är åter efter södrasverigeturnén. Allt gick vägen s.a.s.trots att varken värmen eller gasspisen fungerade i vår husbil. Tur att vi var i civilisationen hela tiden. Boel hälsar så varmt.

    SvaraRadera