Den ena dan den andra lik

Det blir inte så mycket variation på mina dagar.
Igår var det söndag.
Och det var som vilken annan dag som helst.
Vaknar i ottan.
Krånglar mig upp för trappan med "MR Droppställning" och han är inte lätt i vår trånga passage från våning ett till två.
Men idag ska han få sällskap av en Mrs i rött.
Frihet för mig.
Nu kommer jag bara att behöva släpa matpåsen upp och ner.
Detta kommar att underlätta mycket.
Speciellt nu när maken har planer på en Norgeresa och jag blir ensam.

I dagar har jag kastat längtansfulla blickar mot "vår" äng.
Den som just denna årstid är som vackrast. Blommar för fullt.
Så jag gick över gatan och plockade en riktigt härlig sommarbukett som dessutom doftar ljuvligt.

Den får välkomna alla till vårt hus.

Det som gjort mig lite ledsen i helgen är dödsannonserna.
Jag börjar känna igen namn som hör till människor jag träffat under mina sjukhusvistelser.
De jag minns som sjuka men ändå inte.
Glada, pigga med livsglädje.
De som trots diagnosen kämpade på.
Som peppade mig att kämpa på.
Sorgligt.
Men jag ska lyda deras ord: och kämpa på.

Idag på morgonen är det grått igen.
En tät dimma gör att jag bara anar ett liv bortom vårt hus.
Hör trafiken på E-4:an som ett dovt muller.
Men solen ska ju titta fram även idag.
Hoppas jag...