Som jag trodde...

...ingen visste att jag var här, eller ?
Tiden för min livsviktiga medicin och mat passerades med råge i går kväll.
Tur att jag hade tagit med mig egna piller.
Men maten ?
Den kom till slut och redan kl 05.00 i morse var påsen tom.

Försökte även att se lite TV igår, men min rumspolare hade annat i tankarna.
TV var inget för henne.
Nu fick jag höra hela hennes livs historia !!!
Somnade ifrån till slut.
Och imorse sov hon länge.

Idag kl 08.00 vägdes jag in för den första behandlingen.
Blev rädd när jag såg påsen med "gíftet", illande röd och skyddskläder på sköterskan.
Men den påsen + ett antal koksaltlösningar tömdes i min kropp på några timmar.
Cytostatika betyder "cellhämmare" och är samlingsnamnet för ca 35 olika mediciner som dödar och/eller hindrar kroppens celler att dela sig.
Hoppas och ber nu att detta fungerar på min sjukdom.
Vägdes igen.
Gått upp 4 kilo som jag nu måste gå ner innan jag fick återgå till "mitt rum".
Har även tagit vägen förbi kiosken och ätit en halv mjukglass utan problem, så gott.

Nu har jag njutit av ensamheten ett tag.
Bara min lilla cellgiftspump (ska droppa sakta till måndag) som sällskap.
Men säg den glädje som varar...
"Pratglada" tanten är åter en natt till och käften har inte tagit stryk efter sövning och op.
Får nog satsa på en CD-bok eller promenad i kvällssolen och hoppas hon somnar tidigt.

Dagarnas höjdpunkt är god-natt-samtalen med barnbarnen.
Deras röster ger mig hopp och glädje...