Rapport från sal 9:2

Efter lunch tog vi sikte på Sundsvalls sjukhus, maken och jag.
Just när vi satt oss i bilen ringer onkologen.
- Vet du att du ska på lab, frågar syster M ?
- Nej, svarar jag.
Ännu en miss.
De hade glömt att jag skulle ta ett antal prover inför imorgon.
Nu blev det bråttom och en akutremiss.
Att anmäla sig i centralreceptionen var inte att tänka på.
Så nu när jag ligger här på salen undrar jag om någon (förutom maken) vet var jag finns...

Från mitt fönster ser jag tusentals damer.
Vårruset !
Det jag i vintras anmälde mig till.
Brukar vara en trevlig kväll med tjejerna på jobbet.
Nu får jag nöja mig med fönsterplats.
Och en mer än pratglad rumskompis.

Brukar få höra att jag är duktig på att prata men här har jag nog funnit min överman.
Tacksam att damen åker hem imorgon.
Dessutom förpestar hon vårt rum med att stoppa i sig mängder av mjölkchokladkakor !
Sitter på min sängkant och mumsar glatt.

Imorgon kl 08.00 sätter min behandling igång.
Ska infinna mig på mottagningen i god tid.
Det kommer att bli tufft.
Det mest positiva i dag var att tumören är intakt och har INTE rört sig under den här "förseningen".
Det jag varit mest nervös för...
Nu är det bara att stålsätta sig för eventuella biverkningar.
Men jag tar dom...bara jag blir frisk !