Ledsen och arg

Igår kom barnbarnen med vackra små rosa rosor.
De är ännu vackrare dag.
Vi fick umgås någon timme, fika, skratta och kramas.
Men så orkade jag inte mer.
Orken tryter så snabbt.
Och när jag hör dem trycka på hissknappen kommer tårarna.
Vill så gärna orka med dem mer.
Umgås på annat plan.

Idag har det varit en tung dag igen.
Förbannad över misstaget som gör att jag är i denna situation.
Hade allt gått enligt planerna hade jag varit hemma.
Visst, jag hade säkert haft biverkningar efter gifterna.
Men det hade varit ett steg på väg.
Nu går det bara bakåt.
Enligt mitt tycke.

Gråter hela tiden.
Känner hopplöshet, vanmakt och ilska.
Och ingen, ingen kan göra nåt.

På en vecka har jag varit i kontakt med nio (9) läkare och ingen kan ge mig något besked.

Kanske men bara kanske får jag åka hem över helgen.
Måste försöka få kraft till det.
Få vara i min egen miljö.
Med familjen nära.
Här orkar jag inte med besök.
Men så ska sjukvård i hemmet ordnas.
Mycket ska klaffa för att jag ska få åka hem.

Och så är det orken....