Frisk för att vara sjuk...

Jag har nämnt det tidigare men idag var det dags igen.
Permis till på söndag om jag kunde få någon att ge mig "min mat" två nätter.
Min egen Vårdcentral sa nej, stängt under helgen.
ASHI (avancerad sjukvård i hemmet) sa nej.

Jag ringer dottern, gråter.
Hon slänger sig på telefonen och ringer alla sina kontakter.
Jo, hennes kompis A (utbildad syrra) ställer upp på sin lediga tid.

Packar ihop mina pinaler.
Får av mig landstingskläderna.
Av avdelningssköterskan får jag en grotesk påse med allt jag behöver för helgen.

Maken hämtar.
Vi åker hem i snöglopp.
Hemma.
Skönt.
Trött.
Underbart.

Så ringer telefonen.
- Hej, detta är Sundets vårdcentral och vi ska hjälpa dig under helgen.
Tack Gode Gud, snälla A får vara ledig.
Men att bestämma en tid som passar mig går inte.
Nu hade jag tur att någon eller några i mitt bostadsområde också behöver hjälp så jag fick ändå vettiga tider.

Inatt ska jag få sova i min egen säng.
Undebart.
Det optimala hade varit att solen lyst i helgen.
Men , man kan inte få allt...