En klocka lever i min kropp.
Väcker mig samma tid varje morgon, 04.30.
Egentligen för tidigt att vakna.
Skulle behöva mer sömn.
Men "maten" som droppar in i min kropp under nattens timmar gör mig orolig.
Ligger på aga, rädd att påsen ska gå tom.
Nu försöker jag fördela dropptakten så de ska räcka fram till 8 då personalen kommer och kopplar bort det.
Idag ska jag även ta bort ett stygn.
Ett de glömde på sjukhuset för en vecka sedan.
Hur kunde detta ske ?
Nu är det helt plötsligt risk för infektion.
När ska bakslagen vända till positiva händelser ?
Men jag ser fram emot dagen med lilla E.
Kramar, samtal och bara vara tillsammans !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar