tisdag 7 december 2010

Nåbar.

Nåbar är ett ord som inte fanns i min ungdom. Hade jag sett det hade jag förmodligen uttalat det fel. Men idag är nåbar (precis som bogvisir som vi lärde oss för ett antal år sedan) ett ständigt återkommande uttryck.
Varför ?
Jo, det är väl mobiltelefonernas fel.
Nu måste vi kunna nås hela tiden, eller ?

Förr ringde man och fick man inget svar så var det OK.
Hade man ringt tillräcklig många gånger och inte fick tag i personen i fråga så skickades ett brev.

Idag är det tvärtom !
Först ringer man hem till den fasta telefonen (om personen har en sådan).
Sen ringer man ett antal mobiler (en del har fler än en) och så sista utvägen, mail !
Har man hunnit så här långt så är irritationen ett faktum.

Jag vet inte om jag gillar att vara nåbar hela tiden. Men även jag kan bli irriterad efter ett antal försök att nå någon.
- Varför har människan mobil när han/hon ändå inte svarar ?
- Läser han/hon aldrig sin mail ?
- Har det hänt nåt ?

Men jag är nu nåbar 24 timmar per dygn med två mobiler, fast telefon, bärbar dator och en telefon med möjlighet att läsa mail.
Bra eller dåligt ?
Framtiden får visa.

Men jag som alla andra har väl en avstängningsknapp, eller ?

2 kommentarer:

  1. Viktigta tankar.....och
    ja, den där avstängningsknappen behöver man hitta. Lätt och bekvämt.
    Och så tror jag att vi gjort om lite i ansvarsfördelningen. Nu får man nästan dåligt samvete om man inte svarar i telefonen. Som om man har ansvar för att alltid vara just nåbar. Förr låg det på brevskrivaren - ansvaret att nå ut med sitt meddelande låg alltså på den som ville meddela sig.
    Jag tror inte det är riktigt bra, att leva som om vi har en plikt att hålla oss uppdaterade. Och att vi kanske behöver lära oss igen, att bara ta ansvar för det vi själva "äger" (när det gäller meddelanden alltså)

    SvaraRadera