måndag 6 december 2010

Det är mycket nu.

Igår var jag och förberedde för morgonens traditionsenliga adventskaffe i Gården. Endast ett fåtal hade meddelat förhinder så matsalen fylldes till bristningsgränsen. Känns lite pirrigt när arbetskamraterna är gäster.
Har jag kommit ihåg allt ?
Kommer det att räcka ?
Är det tillräckligt juligt i Gården ?

Efter kaffet skulle samtliga informeras om vårt nya telefonsystem !
Det var nu längtan till bakkelittelefonen, den stationära med sladd och nummerskiva drabbade mig.
Tittade runt i salen och ser mina arbetskamrater glo på en liten skärm tillhörande våra nya telefoner.
En skärm som förändras bara du nuddar den.
Den har finesser som jag i min vildaste fantasi aldrig trodde jag skulle få uppleva i en sån liten apparat.
Nej, jag vill tillbaka till dåtiden.
Tillbaka till det jag känner igen och kan behärska.

Full av # och ännu mer # med siffror mellan som ska visa alla som söker mig var jag är, vad jag gör och när jag väntas komma tillbaka åkte jag hem.
Passerade Gården och såg genom väggarna all disk som stod kvar i matsalen.
Morgondagens första insats

Hemma väntade första sittningen av kvällens middagar.
Två sprudlande barnbarn som skulle få morfars berömda ugnspannkaka.
Och så nästa sittning.
Åtta styrelsemedlemmar som serveras mer vuxenmat.
Nu har jag dragit mig tillbaka till undervåningen och hör sorlet.
Njuter av att bara vara.

Imorgon är det en ny dag.
Nya gäster i gården.

Saknar inte sysselsättning, skönt !

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar