Hemtrakter.

Det var med glädje jag klev upp i ottan igår för att med "bossen" dra till hemstaden Östersund där vi bl a skulle fira Svenska Flaggans Dag.

Lördagens program var utställningen om Kvinnliga präster på biblioteket. Inte många kom men samtalet var givande, tänkvärt och intressant.

Vi hann även med en sväng till Färgfabriken och vernissagen där, shopping och en halvgod middag på hotellet. Vi tog ett bord för två men fick ganska snabbt sällskap av herrelösa myror !!! Men dessa oinbjudna gäster gav oss en ganska bra rabatt på notan.

Söndagen, kall och blåsig, spridda moln men glada och förväntansfulla Jämtlänningar.
God uppslutning, lysande tal av "bossen".
Glad höra landshövdingen dela ut flaggor till släktingar man inte ofta ser.
God lunch i ett sagolikt vackert residens.

Och så skulle vi då till Frösö kyrka för fortsatt firande.

Jag placerade mig ganska långt bak, i skuggan av en bastant pelare. Tanken var att taktiksova inför rattandet hem till kusten.

Då kommer han !
Mannen med de grå tinningarnas charm, blazer, vit skjorta, taggad !

Han vill in på min bänkrad, med fru.

- Jag vill gärna sitta längst ut, säger jag.
- Jag också, jag är prost.
- Prost ? Var då och när ?
- Nej, jag är inte prost men jag har prostata !
- Okej !

Han hade en hörapparat (lång utläggning om denna) värd 26 000 kronor och jag är den som hör fel !