Ännu en resa.

12.26 skulle tåget till Stockholm gå.
12.26 gick bussen till Sundsvall Navet inte till Sundsvalls Central.
Detta skapade en hel del irritation bland övriga medpassagerare, de med hundar, barnvagnar och tonvis med packning. En annan reste "lätt packad" och kunde sprinta till nästa anslutning.

Tåg ?

Nej, buss igen till Hudiksvall !
Ytterligare knorr från dem som inte reste lika lätt packad.

Men nu kom knorret från mig !

Satte mig längst fram, coolt med lite utsikt framåt tänkte jag !
Då hör jag en stressad far:
-Sätt dig här så kanske det går bättre !

En ganska blek 10-åring kryper upp på sätet bredvid, välförsedd med plastade påsar.

Om någon är kräkmagad så lägg på gånger 100 så kanske man förstår min situation då.

-Kanske vill du sitta med din son, säger jag "förstående" till en aning stressad fader ?
-Inga problem, säger han, här gäller det inte om det händer utan när och jag sitter raden bakom !

Det var då jag snabbt förflyttade mig till raden längst bak i bussen, inte lika bra utsikt med "spyfritt" !

När jag äntligen hamnat i min 1:klass fåtölj på tåget kunde jag slappna av.
Njuta av kaffe, macka, korsord och lugn. Inte en plastad påse så långt ögat kunde se.

Då kom nästa problem: Fel på signalsystemet, vi måste väja för mötande tåg !

Hur i h-e väjer man för mötande tåg på en räls ?
-Vill inte ha svar bara kliva av, tänker jag med ett hysteriskt lugn.
Trots förseningar kom jag fram till S-holms central, hann med nöd och näppe med en pendel ut till Tumba och kunde andas ut.

Sen kom nästa pärs (dock dagen efter) då jag skulle ta mig igenom denna stora stad i rusningstrafik !

Med is i magen och en gladlynt dam bredvid som hela tiden säger, "det här hade jag aldrig klarat" lyckas vi ta oss norrut.

Nu är damen i sitt älskade Själand, jag hemma i mitt eget hem i lugn och ro och börjar förbereda nästa resa.

Måndag: Stockholm, here I come again !