Ett dygn på sjukhus.

Tisdagen började ganska bra.
Men efter lunch tilltog illamående och kryp i benen.
Tog ett piller och gick till sängs.
Då kommer maken och säger:
- Dom har ringt från onkologen och vill att du kommer in, nu !

Fattade inget men packade snabbt ihop en bag och for.
Det visade sig att nåt av mina värden som ska ligga på ca 160 nu var nere på 22 !!!
Och blodvärdet var också lågt.
Jag måste läggas in.

Så där fick jag en sal och en säng och inget mer hände den dagen.
Men idag...
Prover i mängd redan från kl 7.
Väntan på påsar som sakta skulle droppas in under dagen.
Även två påsar blod.
Allt detta tog hela dagen och inte förrän halv fem släpptes jag ut.
Lite vimmelkantig men betydligt piggare än i går.

Nu väntar morgondagen med resa till Umeå.
Mer prover och möte med olika läkare inför operationen senare denna månad.
Undrar just om dom kan hitta fler ställen att sticka mig på.
Är nu blå över allt efter allt stickande.

Det mest positiva under detta dygn var den läkare som hade ansvar för mig.
Tog sig tid att sitta ner och prata långa stunder.
Förklara allt på "svenska".
Lugn och sansad.
Inte så ofta man får så mycket uppmärksamhet av en läkare i tjänst.
Ofta springer dom bara förbi och kastar ur sig något man inte fattar.
Känner mig betydligt lugnare efter den här dagen.

Imorgon är en ny dag...