Dagen igår blev inte så tråkig som jag trodde.
Vid lunch dök två glada barnbarn upp på cykel.
Med sig hade de var sin I-pad.
Här skulle mormor få se på spel och annat.
Vi spelade Word-feud och skrattade.
Åt onyttigt tills lilla E sa:
- Jag är hungrig.
Fram med enkel lunch.
Korv och makaroner som slukades.
Efter många kramar cyklade de hem.
Så kul avbrott på dagen.
De kan verkligen liva upp mig.
La mig tidigt på grund av oro och illamående.
Vaknade mitt i natten av att droppet var slut.
Kopplade bort och var på väg i säng igen.
Då ser jag eländet...
Blod i hela slangen.
Allt har vänt.
Ringer in ASIH.
En sommarvikarie svarar.
Visste nada vem jag var.
- OK, säger hon, jag kommer.
- Men jag bor i Utansjö och hittar inte till dig.
Efter en halvtimme, drygt dök hon upp.
Nu var goda råd dyra.
Hon ringde 112 och sjukvårdsupplysningen.
Akuten i Sundsvall var nästa steg...
Pust, halv 4 på morgonen.
Ville inte.
Men efter lite tänk kom damen på ett alternativ.
- Vi byter slang.
Och det fungerade.
Så vid fyra-tiden hamnade maken och jag i sängen igen.
Jag lite skärrad.
Lyckades peta i mig en tablett och somnade om.
Sov till Halv 10...årets rekord...ever !
Nu är det bar drygt ett dygn kvar av cellgiftspumpen och jag håller tummarna för att inget mer händer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar