Slut på ensamheten

Igår var det en sån där lite jäklig dag igen.
Vill så gärna kunna sova längre på mornarna.
Förkorta dagen.
Men de är svårt när ljuset och solen kommer i arla morgonstund.
Och jag redan sovit mina 8 timmar.
Kanske ska jag försöka hålla mig vaken längre på kvällarna.
Men det är också en pina.

Åkte ner till frisören med dottern och beställde peruken.
Vet inte riktigt hur jag gör när den kommer.
Rakar av det som finns eller kortklipper.
Det beslutet får vänta till den dagen.

Illamåendet börjar göra sig mer och mer påmind.
Måste nu börja ringa in ASIH även mitt på dagen för att få en injektion.
Lika bra att mota Olle i grind.
Jag har ju rätt till detta och tar det slut så finns mer att beställa.

Efter lunch kom väninnan G och fördrev ett par timmar med prat och sällskap.
En person som förstår och kan lyssna.
Blomma och nykokt rabarberkräm hade hon med sig.
Trodde inte rabarber skulle passa min onda hals.
För surt.
Men den var underbar och jag lyckades få i mig en liten skål med mjölk till middag.
Så gott.
Får bli dagens lunch...

Så kom barnbarnen med kramar.
Äntligen.
Snuvan är borta och nu kan vi umgås igen.
Så fina med flätade slingor i håret.
Redo för utlandssemester.
Men mest glada är de nog för att sommaren även bär med sig ytterligare en överraskning.
De ska bli med husdjur i mitten av juli.
Varsin liten hamster.

Sen kom äntligen maken hem från fisketuren.
Tystnaden i huset gav upp.
Liv igen.
Någon att tala med.
Jag kände mig lugnare och kunde somna utan att fundera på vad som kan hända under natten.
Tordes till och med peta i mig en sömntablett.
Trodde den skulle hjälpa mig sova längre idag.
Men icke.

Nu har jag i alla fall vaknat till en helt underbar morgon.
Solen skiner från en klarblå himmel.
Ingen blåst.
Lugnt och fridfullt.
Ljuvligt.