tisdag 26 juni 2012

Både + och -

Vissa dagar kan beskrivas som både bra och dåliga.
Gårdagen började bra.
Sov länge.
Mådde bra när jag vaknade.
Så kom dagens besök.
Kul att träffa både T och M efter så lång tid.
Prata lite jobb, höra hur de hade det, sommarplaner mm.
De hade med sig en jättevacker ampelblomma i tre olika färger.
Passade ypperligt på vår altan mot gatan.
Penséerna från påsken får nu stryka på foten.
De har gjort sitt.

Jag bjöd på sommarens delikatess.
Jordgubbar och grädde.
Jag fick även en present från deras Islandsresa i april.
Den jag missade p g a sjukdom.
Nu ska min kommande måndag med bad bli ljuvlig.
Salt och krämer från Island som ska förgylla mitt bad.

Sen på eftermiddagen tog maken och jag en sväng runt Härnön.
År och dag sen vi gjorde den rundan.
Mycket hade hänt.
Nya hus, ombyggda hus och många hus till salu.
Vackra somriga ängar.
Precis som den utanför vårt hus.
Kunde inte hålla mig från att plocka en traditionell sommarbukett.

Den pryder nu vårt bord på altanen.
Så underbar.

Men så kom illamåendet.
Inte som vågor utan som en störtflod.
Inga medel i världen hjälpte.
Kunde inte sitta still.
Det kröp i hela kroppen.
Så när svärsonen ringde och ville vi skulle skypa med barnbarnen kunde jag inte.
Var nästan rädd att öppna munnen.
När ASIH varit här var det bara att stoppa i sig sömnmedlen och sova bort skiten.
Enda som hjälper.
Har nu bestämt att ASIH får komma mitt på dagen och ge mig medel mot illamående...förebygga.
Jag har ju rätt till detta.

Igår var också som en milstolpe i min sjukdom.
För exakt två månader sen började jag med "mat" genom venporten och träffade ASIH (avancerad sjukvård i hemmet) för första gången.
Kan inte fatta att jag levt med detta i 2 månader.
Tiden går fast jag tycker den står still.
Men jag är tacksam att det gått att lösa "matfrågan" på detta sätt.

Nu ska jag ta tag i en ny dag utan direkta planer, mer än läsa ut min bok och vila....

2 kommentarer:

  1. Karin och Staffan27 juni 2012 kl. 10:46

    Önskar att morgondagen ska ge mer + än - när du summerar den på kvällen. Du är bra på att se och samla på plustecknen! Kramar från Karin o Staffan

    SvaraRadera
  2. Så du får kämpa! Kan inte förstå vidden av allt du går igenom men det jag kan förstå är att det enda möjliga är att leva i stunden. Ta sig igenom de svåra så bra som möjligt och att njuta av alla de små glädjeämnen som finns precis här och nu. Varma hälsningar
    Anneli B

    SvaraRadera