Lite för tidigt även för mig.
Men jag väcks av illamånde och ett stort behov att beöka emaljfåtöljen.
Fattar inte hur jag kan ha utkomster men inga inkomster.
Ska fråga de lärda så snart vi ses.
Så att ligga kvar i den varma och goa sängen var just ingen idé.
Jag klädde mig så gott jag kunde och strasslade mig upp för den branta trappen med Mr Droppstäling, denna allt annat än smidiga tingesten.
Nog stöter jag i lite här och här så väggar och lister kommer ett behöva en uppfräschning senare i livet, det liv jag vill leva.
Sen har ju denna blogg fått helfnatt.
M, från jobbet ruschade in och började knappa och flytta gadgetar(inge
susning vad är) men hon gck bet,
- M på jobbet har svart bälte och nu ska de tv M:n slå sina kloka hårddikskar tillsammans och hoppas dom lyckas.
Söndagen blev som alla andra.
Klippte gräset på framsidan av huset, inget betungande då det tar ca 5 minuter.
Men jag fick upp ett rejält flås...och så kom illamåendet över mig.
Skam den som ger sig.
Hann ytterligarer saker som bara MÅSTE göras.
Sen blev ryggläge.
Vid middagstid åkte vi upp till barnbarnen och de formligen klistrade sig fast vid mig.
Då dyker ytterligare en liten dam upp.
- Ska ni inte leka med eran kompis nu när hon är här, frågar jag!
- Nej, för då vill vi vara med dig.
Lycka.
Sen nog vi en "Ragarsväng" runt staden.
Passerade Biksopgården.
Då kom suget, suget att få arbeta.
Vet att mina stand-ins säkert fixar detta men jag vill också.
Diakon- och prästvigningshelgerna som är så kul att ordna till.
Dessa styvmorsvioler som ska bryda borden brukar vi få jaga runt hela stan.
Sen hoppas jag även ett de lila syrenerna i parken hinner blomma.
Dem pryder vi hallen med.
Ja säger vi men nu blr det dom...och dom kanske gör på sitt sätt.
Ja, jag längtar verligen tilbaka till jobbet.
tt jobb jag trivs så fantastiskt bra med och och till hösten den 1 september har jag varit stiftet troget i 30 år. Någon presenterade min som "Stiftsveteran" och det tog jag som en komplimang.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar