onsdag 11 april 2012

Sjukblogg ?

Sen jag själv började blogga går jag varje dag in och läser andras bloggar.
Vänner jag känner, en del jag inte känner men som är ganska intressanta och roliga men aldrig att jag läser bloggar som handlar om sjukdomar.
De känns för privata och sorgliga.

Därför tänker inte jag skriva så mycket om min sjukdom mer.
Kanske bara lite för att hålla mina långväga läsare lite uppdaterade.
Trots ett chockerande besked i veckan ska jag fortsätta skriva om mitt vardagliga liv med arbete, hemliv, barn och barnbarn.

Men visst kommer vardagen att bli annorlunda.
Nu när jag är sjukskriven på obestämd tid kommer jobbet helt att falla bort.
Känns märkligt att efter 30 år vara sjukskriven, detta har aldrig hänt mig !
Om jag varit sjuk på annat vis hade jag kunnat göra så mycket på min "lediga tid" då det på sjukintyget står "vila ute".
Jo, jo i väder som handlar om hagel och drivis och med en droppställning som ständig följeslagare är detta inget alternativ.
Men en dag under påsken när solen sken tog jag faktiskt min nya följeslagare med mig och satt på altanen en stund med en bok.
Skönt !

Barnbarnen har påsklov och dyker upp lite då och då.
Goa, glada men även oroliga.
Inte vana att se mormor på detta sätt och värre kommer det väl att bli.
Skulle så gärna ha velat följa med dem på påsklovsveckans olika begivenheter men sondmatningen sätter stopp för detta.
Den stjäl nästan dygnets alla timmar...

Men till veckan ska jag åter till läkare och där ska jag få veta hur behandlingen av min tumör ska läggas upp.
En tumör som enligt min förra läkare är intakt och jag har stora möjligheter att bli frisk igen.
Det är sådana svar som gör att jag orkar, nästan !
Förstår redan nu att det kommer att bli en tuff tid jag går till mötes.
En tid som jag hade planerat in för annat.
Men livet är så här.
Och just nu orkar jag inte umgås med mer än familjen.
Säger nej till alla frågor om besök.
Vill vara ensam.
Fundera.
Gråta.

För att få något kul nedskrivet idag måste jag berätta om SMS:et jag fick av min dotter häromdagen.
Lilla E kom in i köket, naken för att bre sig en kvällsmacka.
- Ska du verkligen äta naken, frågar mamman ?
- Ja, visst är jag vacker svarar hon ?

4 kommentarer:

  1. Din positiva livssyn och energi kommer säkert att vara en hjälp under behandlingstiden. Vi tänker på dig. Kramar Staffan och Karin

    SvaraRadera
  2. Tack, Karin och Staffan. Jag ska kämpa på, har mycket att se fram emot. Kram

    SvaraRadera
  3. Du är en positiv energi och jag är övertygad om att du kommer att gå segrande ur den här striden också! Jag tänker ofta på dig!/Bengt

    SvaraRadera
  4. Tack Bengt. Behöver allt stöd jag kan få även om det kommer via etern. Kram

    SvaraRadera