Lite flyt vänder så lätt till bakslag.

Var så glad att vår lilla tomt i princip var klar för våren.
Klar för att gro.
Bli grön och släppa fram de allra första blomstren.
Men så vände vädret...

Solstolen som jag ställde fram i tron om att kunna "baka in mig" i en filt och må gott i ser inte så inbjudande ut.
Och så en vit gräsmatta.
Men är det april så är det...

Nästa bakslag kom på Sundsvalls sjukhus igår.
Var så spänd, rädd och nervös för det svar jag skulle få.
Hur hade de lagt upp min behandlingsplan ?
Hade utrustat mig med papper och penna för att anteckna allt dom sa.
Maken var med som extra öron.
Fick vi svar ?
Nej !
Jag var kallad för att få veta att jag om 2 - 3 veckor skulle få komma till en annan avdelning.
Och så lyssnade hon på mitt hjärta och tog ett blodtryck.
Jag har inte tålamod att vänta nu.
Klarar inte att gå ytterligare veckor och bara vänta.
Hon såg nog min desperata blick, min uppgivenhet så inom ett par minuter hade hon ordnat så jag får komma redan nästa vecka.
Men det är lika förbannat en veckas väntan...