Tre dagar på sjukhus.

På måndagsmorgon ringde min läkare och bad mig åka akut till Öron/näsa/hals. Här fanns risk för uttorkning.
Syster Gudrun, en kär vän tog emot och tryggheten infann sig.
Möte med läkare.
Och innan jag visste ordet av låg jag i en sjukhussäng med tre nr för stora kläder och eTt antal droppflaskor.
Blev väl omhändertagen och servicen kunde jämföras med vilket hotell som helst.
- vad vill du ha ?
Den ständiga frågan och jag bara svarar....och finns det i lager på bärs de t fram på nolltid.

Så skulle barn och barnbarn komma på besök.
En ovanlig miljö för dem,
Hade bett att få bli bortkopplad från droppställningen och tog på mig vanliga kläder för att försöka vara mig lik.
Tystlåtna med ansträngda leenden kom de.
Men jag var mig lik så efter ett tag tinade de upp. Testa snurrande pallar, höj- och sänkbar säng, kul !
De Älskade små barnen hade ritat teckningar som jag tejpat upp på fönstret....lyser upp min sal.

Idag har även min rumskamrat G rest hem och lugnet har infunnitk sig.
Hon borde gå omkring med en varningstriangel för jämnan.
Omständig dam med allehanda pyss för sig nattetid, i tysthet trodde hon !

Efter min operation kom en nu roommade...döv och blind !
Vi stör inte varandra !