Ett dygn med kärlek.

Fredagen blev en lugn kväll.
På lördagmorgon talade termometern om att några längre promenader var uteslutet.
Byltade i alla fall på mig och gick en sväng i vår "Lillskog".
Sparkade upp snö och plockade blåbärsris.
Så frusna att de gick av bara man nuddade vid dem.
Riset ska blandas med tulpanerna som jag ska dekorera borden med i Gården till tisdagkvällens stora evenemang, vackert (hoppas jag).
Sen blev det en stunds ryggläge.
Har inte ork till mycket.
Både medicinen och värken tar på något sätt musten ur mig.
Får mig att bli passiv.

Men så stormade dom in, barnbarnen.
Dom kan konsten att ge energi.
Mat skulle fram.
Två olika rätter stod på menyn då vi inte hade kunnat enats om en.
Och så pyssel.
Hade köpt roliga papper där man skrapade fram motiven, mycket uppskattat.
Och så var det dags för Melodifestivalen.
Inget program jag följer och därför stuper jag alltid på frågorna i Melodikrysset.
Men detta var skitkul !
Höra deras kommentarer.
Ros och ris till kläder, musik, sång och dans.
Helt underbart.

Idag hade jag planerat in en Familjegudstjänst i Domkyrkan.
Den startade 09.30 och tjejerna var i början ganska positiva.
Men...
- När måste vi kliva upp då, frågar E.
- Vid 8-tiden svarar jag.
Då såg jag rynkan i pannan.
- Men det är ju faktiskt våran sista sovmorgon (lät som hon haft flera i rad) innan skolan börjar, jag vill sova då.
Så vi strök det på agendan och jag lät dem sova till nio.

Söndagen blev bra ändå.
Frukost, pyssel och så tog vi en sväng ner på stan och matade "våra" änder.
Lika uppskattat denna gång trots -18 grader.
Lunch och så var det hemgång under lite protester.
De ville stanna kvar en stund till.

Dom hann inte mer än utanför dörren så stöp jag i soffan, orken var som bortblåst.
Tacksam över dessa små energiknippen som ger så mycket.
Får mig att må bra och glömma värken för ett tag.
Barnbarn är verkligen livets efterrätt....